Jag har fått två filmer från Nose Work-tävlingen i Håverud. Det är när jag och Hagel gör fordonssök och behållarsök.
Riktigt intressant att se. Notera hur jag står ganska länge vid startlinjen för att ge Hagel en bra chans att vinda in doften på håll. På så vis går våra sök förhoppningsvis snabbare, för tiden är verkligen avgörande. Snacka om anspänning och koncentration =)
/ Susanne
I fredags träffades vi några hundförare för ett Nose Work-pass i brandstationens rökdykarhus och en i gammal buss. Det var riktigt roligt och tufft, det blev tre våningar att söka av plus bussen och några släpar. Kolla in film och bildspel här.
Idag lördag var jag och tävlade rallylydnad i Drängsmark. Det gick faktiskt rätt bra, men ändå räckte inte poängen till.
Låt oss börja med min siberian husky Flinga i nybörjarklass. Vi harvar på i den klassen eftersom hon har lite svårt att koncentrera sig när det är publik och andra störningar. Nu har jag faktiskt tränat på det på olika sätt. Jag har åkt upp till stan och gått runt ett tag, och så småningom börjat köra några rallyövningar. Jag har varit med på rallyträning på brukshundklubben där hon fått gå banor på en ny plats med störande hundar omkring.
Direkt efter banvandringen tog jag ut Flinga och gick, gick och gick runt i tävlingsområdet. Inte på banan förstås men runt omkring. Hon reste ragg till en början eftersom hon var spänd och nervös på det nya stället. Men allt eftersom kunde hon slappna av och börja ta mina godisar och utföra vissa rallyövningar. Till slut var det vår tur att gå in på planen. Så här såg det ut:
Det började bra. Vi hade kontakt och jag kände att vi var ett team. Men det är så skört. Vid en enkel sitt framför-skylt tappade hon fokus och det blev en massa krånglande innan hon gjorde allt rätt. Vi fortsatte och det gick hyfsat bra. Vid några andra skyltar tappade hon också sitt fokus och jag fick tjata sitt, sitt och sånt. Skylten sitt–stå gick bra, men hon ville snabbt sätta sig och jag gick vidare innan dess. Det dög inte för domaren. Flinga hade stått för kort stund.
Vår runda landade i 67 poäng. Det är faktiskt det högsta vi har fått hittills så jag tror att träningen gett effekt, plus att jag gjorde en längre ”uppvärmning” än vanligt. Men det var ju ändå tre snöpliga poäng ifrån att få ett kvalificerat resultat. På samma poäng hamnade min kompis Jannice Sundberg och hennes amstaff-blandning Aska.
Jag har tänkt på det där. Att jag och Flinga får traggla och kämpa så innan vi kommer över 70 poäng. Det kommer att göra att den dagen vi lyckas kommer det att kännas så in i bängen bra! Då ska jag fira med champagne eller nåt och Flinga ska få värsta köttbenet! Det blir nästa helg i då vi ska tävla i Piteå – hoppas jag! =)
Lite senare var det dags för min och Hagels premiär i avancerad klass. Nu börjar det vara lite krångligt faktiskt! Nu ska vi växla mellan att ha hunden på vänster och höger sida och ha koll på en massa skyltar. Det gäller att vara helfokuserad. Här kan du ser vår runda:
Vi körde igång vår runda och jag hade en sådan bra känsla. Så gott som alla skyltar gick finemang, till och med när vi skulle vända utåt både jag och Hagel. Vad jag inte riktigt noterade var några extra sättanden som Hagel gjorde vid tre tillfällen. Han satte sig, och lyfte rumpan och satte sig igen. Det kostade 10 poäng per gång! Plus att vi missade lite på ett annat ställe så slutpoängen landade på 67 poäng, samma som med Flinga. Så himla snopet! Jag tyckte ju att det gick fantastiskt bra. Och det gjorde det ju egentligen. Vi ska bara träna på att inte sätta sig flera gånger till nästa gång i Piteå. Hur vi tränar in det på ett bra sätt på en vecka vet jag inte riktigt än. Men vi ska göra ett försök.
/ Susanne
Idag på fredagsmorgonen kom Åza Meijer från P4 Västerbotten förbi och intervjuade mig om min nya bok De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig. Det var både läskigt och kul! =)
Själv missade jag att lyssna på hur det blev eftersom jag åkte på ett bokat Nose Work-träningspass. Men i efterhand har jag kunna lyssna på det. Här hittar du en artikel och de första tre minutrarna av inlägget: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6469834
Blir du nyfiken på boken hittar du all info om den här: https://rackarungarnashundskola.com/de-10-viktigaste-sakerna-din-hund-bor-lara-sig/
Äntligen kan jag berätta – jag har skrivit en bok som ska ges ut av Klickerförlaget! Så himla kul och spännande. Den kommer ut i september och du kan förhandsboka den redan nu.
Alla bilder är tagna i Skellefteå av den professionella fotografen Camilla Öjhammar och alla modeller är hundar och deras ägare i Skellefteå. Stort tack till alla som ställt upp!
Den här boken är för dig som vill ha en bra vardag ihop med din hund. Här får du enkla, handfasta tips om hur du gör för att undvika att stå som en fiskpinne i inkallningen eller hur du slipper ökande puls och svettbryt när du ska klippa klorna. Eller hur du gör för att hundarna inte ska riva hela huset när någon knackar på dörren eller hur du kan aktivera din hund på ett roligt sätt som får den att känna sig ännu mer stolt och älskad.
Den här boken är för dig som vill ha en bra vardag ihop med din hund. Här får du enkla, handfasta tips om hur du gör för att undvika att stå som en fiskpinne i inkallningen eller hur du slipper ökande puls och svettbryt när du ska klippa klorna. Eller hur du gör för att hundarna inte ska riva hela huset när någon knackar på dörren eller hur du kan aktivera din hundkompis på ett sätt som är roligt både för dig och för hunden
Här kan du läsa recensioner från Brukshunden och Härliga Hund.
Om du jättegärna vill köpa boken av mig, men tycker det känns lite jobbigt att gå in på den där sajten och sköta din shopping där – så får du istället mejla mig på rackarungarnashundskola@outlook.com, skicka med din bostadsadress och ditt mobilnummer (för aviseringen) så ordnar jag resten. Då fixar jag allt pappersgöra med förlaget så allt blir rätt och riktigt.
Det här nyhetsbrevet skickades ut till prenumeranterna på måndagen. Nu läggs det upp på hemsidan. Nose Work-kursen har blivit fullsatt men det finns platser kvar på Allmänlydnadsveckan. Anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.
Hej
Ursäkta att nyhetsbrevet dröjt några dagar. Jag har varit ute på en tripp och ville få landa hemma innan jag samlade tankarna till nyhetsbrevet.
Jag börjar med det viktigaste: en allmänlydnadsvecka. Vecka 29, från måndag den 18 juli till och med fredag den 22 juli, arrangerar jag en allmänlydnadsvecka. Varje förmiddag mellan klockan 10.00–12.00 kör vi ett pass i min inhägnad RackArenan.
Kursveckan kostar 1600 kronor per ekipage. Familjemedlemmar får så klart hänga med utan extra kostnad, ju fler som hör samma sak desto bättre =)
Det finns åtta platser. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Ange med vilken hund du tänker gå kursen. Det finns inga särskilda förkunskapskrav eller åldersbegränsningar. Det är bra om hunden hunnit bli över fyra–fem månader så den orkar med.
Vad är på gång i övrigt?
Kursen är mellan klockan 18.00–19.30 och fördelat på tre tillfällen, 7 juli, 11 juli och 14 juli. Den kostar 1200 kr. Det finns ett par platser kvar.
Jag har ju precis kommit hem efter en tripp till Håverud där jag träffade gurun Ron Gaunt som tillsammans med Amy Herot och Jill Marie Obrien startade upp konceptet med Nose Work i USA. Riktigt spännande och intressant. På lägret deltog Nose Work-instruktörer från hela Sverige, plus Danmark och Finland. Vi fick titta på många hundar och se hur de jobbade.
Här kan du läsa mer om nervositeten när jag och min vorsteh Hagel körde vårt första sök.
Här kan du läsa mer om tävlingen som avslutade lägret. Läs om varför jag liknar tävlingen med att nästan krocka med bilen.
Nu närmast siktar jag på några nya rallytävlingar. Jag och Hagel har ju kommit upp i avancerad klass och ska testa några starter. Jag vet inte riktigt om vi är redo men det lär väl visa sig. Jag ska även tävla i nybörjarklass med Flinga. Eftersom jag varit bortrest ett tag kan jag inte påstå att vi är direkt genomtränade. Men jag får hoppas att hon har vilat sig i form … ha ha!
Här kan du se när jag och Hagel testar en rätt klurig bana.
I nästa nyhetsbrev hoppas jag äntligen kunna berätta om två skitspännande saker som är på gång. Plus en eller två nya kursstarter. Så håll utkik.
/ Med vänlig hälsning, Susanne
Idag lördag avslutades Nose Work-lägret med en tävling. En prestigefull sådan då det var 28 deltagare, alla duktiga Nose Work-instruktörer.
Alla fyra moment ingick, utomhussök, inomhussök, fordonssök och behållarsök. Vi delades in i två grupper med varsin domare, Adam Hübinette och Kajsa Björk. I min grupp började vi med utomhussök följt av inomhussök. Jag och Hagel startade som nummer tre.
Det var ett litet område med olika bänkar, ett träd, en soptunna och lite annat. Jag gjorde vår startrutin och lät Hagel sköta jobbet. Ganska snart blev han intresserad av ett galler intill en husvägg. Han gjorde sin markering och jag meddelade domaren. Rätt!
Efter det gick vi direkt till inomhussöket i ett omklädningsrum plus ett duschutrymme. Duschutrymmet låg krångligare till än själva omklädningsrummet och jag var lite lur att de gömt doften i omklädningsrummet för att det skulle bli enklare för domaren att se när hunden hittade gömman. Men Hagel visade intresse för duschutrymmet och hittade snart doften i ett element. Bara att lita på hunden.
– Markering, sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt.
Puh! Jag berömde rikligt och gick ut.
Då kom adrenalinet bubblande i benen! Snacka om att jag, och Hagel, är helkoncentrerade. Jag tror att vi jobbar förhållandevis snabbt och det gäller att hänga på när Hagel drar iväg. Efteråt kommer adrenalinet. Nästan som när man lyckats parera en oväntad sladd med bilen och precis missat diket eller den mötande lastbilen och sedan inser att det gick vägen och man blir så glad och bubblig. Du kanske tycker att det är en makaber liknelse, men det är en häftig känsla förutom att Nose Work förstås är mycket, mycket roligare än att nästan krocka med bilen =)
Sedan var det paus en stund och efter det var det dags för fordonssöket följt av behållarsöket.
Fordonssöket bestod av en liten traktor, ett släp och en åkgräsklippare. Vinden kom lite lätt från vänster och jag lät Hagel scanna av området vid startlinjen. Han visade intresse åt vänster och jag lät honom gå igång mot den lilla traktorn. Han kollade den lite snabbt, drog ett svep över släpet och koncentrerade sig sedan på åkgräsklipparen. Och där fann han doften! Jag sa markering och fick bekräftelse på att det var rätt. Skönt!
Direkt efter det var det behållarsöket, med kartonger som är vår svaga sida. Det kan ibland bli lite mosigt om man säger så, vilket ger felpoäng. Jag såg på plastbanden som omgärdade området att vinden blåste från vänster. Därför väntade jag vid startlinjen tills Hagel visade intresse åt höger, då fick han dra iväg eftersom han då skulle få så många lådor som möjligt i nosen. Redan på låda tre fick vi napp. Jag sa markering snabbt innan Hagel skulle hinna mosa lådan. Det var rätt och vi var klar!
Vi hade funnit alla gömmor och enligt mig på en hyfsat snabb tid. Vi hade gjort vårt bästa. Hur långt skulle det räcka i den tuffa konkurrensen?
Det visade sig att vi var bäst i behållarsöket, det momentet vann vi! Och min grupp vann lagtävlingen. Och jag och Hagel blev trea i den totala tävlingen! Fantastiskt, eller hur? Det är vår första riktiga tävling, även om Nose Work-tävlingar blir officiella först nästa år. Det var riktigt tuff konkurrens, ekipaget som vann hela rasket hittade till exempel gömman i utomhussöket efter bara lite drygt tre sekunder! Jisses!
Jag är så himla nöjd. Vilken supervovve jag har! Och vilka fina priser vi fick – en massa stora pokaler, medaljer, hundmat, ryggsäck och andra bra saker. Riktigt bra arrangerad tävling!
Sedan var det bara att sätta sig i bilen och rulla de 107 milen hem igen. Jag, sonen Leo och Hagel har precis installerat oss på ett hotell utanför Gävle. Jag slog på stort med hotell för att fira lite. På rummet väntade en hundbädd på Hagel som han är mycket nöjd över.
I morgon tar vi de återstående milen. Nu ska vi hem och planera fler Nose Work-relaterade saker. Vänta bara! =)
/ Susanne
Igår kväll var jag på en intressant föreläsning med Nose Work-domaren Adam Hübinette. Det gjorde att jag har fått mer ord att förklara mina tankar med.
När jag håller mina Nose Work-kurser talar jag om för hundägarna att de ska ligga lågt med lydnadsövningar och annat ”uppstyrande” i samband med att hunden ska söka. Inte rycka i kopplet, inte kräva fot och sitt och sånt. Jag har förklarat det med att hunden inte ska känna sig lydig utan fri att ta för sig. Det gör det lättare för hunden att lära sig att arbeta självständigt – vilket är det vi är ute efter och är det som Ron också vill förmedla.
Efter Adams föreläsning har jag en ännu större ”ryggsäck” att förklara med. Hunden kan pendla mellan olika ”bubblor” när den jobbar. De främsta är samarbetsbubblan och jaktbubblan. En hund som jobbar självständigt är väldigt mycket inne i jaktbubblan, och bara lite i samarbetsbubblan. Det är optimalt – särskilt för tjänstehundar som ska fungera oavsett vilken förare som den har med sig.
Sällskapshundar är ofta mer åt samarbetsbubble-hållet vilket ibland hämmar dem i söket. De är så villiga att samarbeta med sin förare att de inte riktigt vågar eller vill ta för sig i söket. Sådana gånger är det bra att på olika sätt försöka stimulera hunden att gå in mer och mer i jaktbubblan. Det kan man göra på olika sätt, se bilden ovan, genom att exempelvis undvika lydnadsövningar före start och även gärna ”gasa” igång hunden med jaktlek och liknande före.
Det är enormt roligt och lärorikt att vara här på lägret. Jag får se en massa hundar i arbete och lyssna på kunniga människor. Jag har fått en del signaler om att mitt tidigare inlägg kanske inte blev helt bra formulerat. Jag ville inte på något sätt klanka på någon, utan det huvudsakliga syftet med inlägget var att peppa vissa hundägare att våga köra sin hund som vanligt, våga visa glädje och ha roligt. Att inte bli så nervös och stel av att ha så mångas ögon på sig. Många är jätteduktiga och jag är djupt imponerad. Några vill jag bara ge en liten uppmuntrande puff så de vågar slappna av lite mer. Det var allt. Jag har försökt formulera om det så det framkommer lite bättre. Nåja, hursomhelst är nu de flesta mycket mer avslappnade när de söker med sin hund vilket är roligt att se.
Imorgon är det tävling och sedan åker vi hem. Redan nu ska vi så smått börja städa stugan vilket blir en pärs! Varken jag eller min stugkompis Malin verkar vara så pedant om man uttrycker det milt =D
/ Susanne
Nu är det torsdag och mycket spännande har hänt under lägret. Jag har gått från att vara förväntansfull och beredd att suga i mig som en svamp, till att bli lite fundersam, och till att nu för stunden börja få en klarare bild av det. Jag ser till att jag och hunden får ha kul och så får vi se vad gurun säger om det. Och än har han inte klagat.
(Jag har jobbat om det här inlägget eftersom jag insett att jag uttryckt mig riktigt klumpigt tidigare. Ber ödmjukt om ursäkt för det. Huvudpoängen verkar inte ha gått fram på ett bra sätt. Jag ville bara peppa de nervösa hundägare jag såg till att våga slappna av och göra ungefär som vanligt. Visst ska vi lyssna på instruktioner och forma oss på olika sätt, men nervositeten tog lite överhand för en del – och det var dessa jag ville ge en uppmuntrande puff.)
Början av lägret var lite konstig. Nu i efterhand inser jag att det nog till största delen berodde på att en del hade så stor respekt för gurun Ron Gaunt. Några vågade inte ta för sig, göra som vanligt med hunden, som till exempel att göra sin startrutin, utan hamnade på grund av sin nervositet i ett mer passivt läge än vanligt vilket gjorde en del hundar förvirrade.
Syftet med många övningar, tror jag, var att träna på hundens självständighet och att föraren inte skulle hjälpa till för minsta lilla fråga från hunden. Vi skulle även läsa varandras hundar och se när de fångade in doften. Väldigt intressant. Men jag upplevde att det blev lite för svårt för en del.
Jag tänkte att jag själv inte skulle låta mig hamna i det läget. Även om det var nervöst. Jag skulle jobba som vanligt med Hagel. Jag skulle ge honom hans vanliga startsignal, och berömma högt och rikligt vid varje fynd av doftgömma. På så sätt hoppades jag att fler skulle våga slappna av och inte vara så nervösa.
Idag torsdag skulle vi låta hundarna vara lösa för att jobba ännu mer med självständigheten. Jag tänkte åter igen att jag gör som vanligt, jag gör min startsignal och sedan bara slappnar av och hänger med. När Hagel hittade en gömma berömde jag ordentligt och ljudligt, och styrde sedan upp honom mot resten av området så vi slapp slösa tid och energi med att hitta samma gömma flera gånger. Efteråt frågade jag Ron om jag varit för ”controlling”. Nejdå, han tyckte att vi hade gjort ett bra jobb. Så bra!
Jag förstår Ron Gaunts tänk. På mina Nose Work-kurser vill jag själv snabbt styra upp hundägare som tjatar ”sök, sök” till sina hundar och pekar hit och dit hela tiden. Låt hunden göra jobbet. Det är den som har nosen. Även om du vet var gömman är just nu så vet du inte sen på doftprov eller tävlingar. Håll tyst. Vill du hjälpa till så gör det på ett mer subtilt sätt genom att ”råka röra dig” åt det håll där gömman är eller liknande. Ta inte ifrån hunden initiativförmågan och tron på sig själv. Det är extremt viktigt att hunden får bli självgående. Men jag vill gärna göra det stegvis och jobba bort stödet eftersom. Och jobba upp värdet av doften ordentligt så att hunden mer eller mindre struntar i om matte/husse hänger med i jakten. =)
Fast jag tror att det i början av lägret blev lite missförstånd. En del hundägare trodde nog att de inte fick göra något utan att gurun tyckte att de hjälpte till för mycket. Det är min analys just nu. Det kan vara jag som missuppfattat också och stöttat min hund för mycket. Men då borde Ron ha sagt till? Nåja, huvudsaken är att vi lär oss och har roligt. Det är ju därför vi håller på. Eller hur? 😊
/ Susanne
rackarungarnashundskola.com 