Jag har fått två filmer från Nose Work-tävlingen i Håverud. Det är när jag och Hagel gör fordonssök och behållarsök.
Riktigt intressant att se. Notera hur jag står ganska länge vid startlinjen för att ge Hagel en bra chans att vinda in doften på håll. På så vis går våra sök förhoppningsvis snabbare, för tiden är verkligen avgörande. Snacka om anspänning och koncentration =)
/ Susanne
Idag lördag avslutades Nose Work-lägret med en tävling. En prestigefull sådan då det var 28 deltagare, alla duktiga Nose Work-instruktörer.
Alla fyra moment ingick, utomhussök, inomhussök, fordonssök och behållarsök. Vi delades in i två grupper med varsin domare, Adam Hübinette och Kajsa Björk. I min grupp började vi med utomhussök följt av inomhussök. Jag och Hagel startade som nummer tre.
Det var ett litet område med olika bänkar, ett träd, en soptunna och lite annat. Jag gjorde vår startrutin och lät Hagel sköta jobbet. Ganska snart blev han intresserad av ett galler intill en husvägg. Han gjorde sin markering och jag meddelade domaren. Rätt!
Efter det gick vi direkt till inomhussöket i ett omklädningsrum plus ett duschutrymme. Duschutrymmet låg krångligare till än själva omklädningsrummet och jag var lite lur att de gömt doften i omklädningsrummet för att det skulle bli enklare för domaren att se när hunden hittade gömman. Men Hagel visade intresse för duschutrymmet och hittade snart doften i ett element. Bara att lita på hunden.
– Markering, sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt.
Puh! Jag berömde rikligt och gick ut.
Då kom adrenalinet bubblande i benen! Snacka om att jag, och Hagel, är helkoncentrerade. Jag tror att vi jobbar förhållandevis snabbt och det gäller att hänga på när Hagel drar iväg. Efteråt kommer adrenalinet. Nästan som när man lyckats parera en oväntad sladd med bilen och precis missat diket eller den mötande lastbilen och sedan inser att det gick vägen och man blir så glad och bubblig. Du kanske tycker att det är en makaber liknelse, men det är en häftig känsla förutom att Nose Work förstås är mycket, mycket roligare än att nästan krocka med bilen =)
Sedan var det paus en stund och efter det var det dags för fordonssöket följt av behållarsöket.
Fordonssöket bestod av en liten traktor, ett släp och en åkgräsklippare. Vinden kom lite lätt från vänster och jag lät Hagel scanna av området vid startlinjen. Han visade intresse åt vänster och jag lät honom gå igång mot den lilla traktorn. Han kollade den lite snabbt, drog ett svep över släpet och koncentrerade sig sedan på åkgräsklipparen. Och där fann han doften! Jag sa markering och fick bekräftelse på att det var rätt. Skönt!
Direkt efter det var det behållarsöket, med kartonger som är vår svaga sida. Det kan ibland bli lite mosigt om man säger så, vilket ger felpoäng. Jag såg på plastbanden som omgärdade området att vinden blåste från vänster. Därför väntade jag vid startlinjen tills Hagel visade intresse åt höger, då fick han dra iväg eftersom han då skulle få så många lådor som möjligt i nosen. Redan på låda tre fick vi napp. Jag sa markering snabbt innan Hagel skulle hinna mosa lådan. Det var rätt och vi var klar!
Vi hade funnit alla gömmor och enligt mig på en hyfsat snabb tid. Vi hade gjort vårt bästa. Hur långt skulle det räcka i den tuffa konkurrensen?
Det visade sig att vi var bäst i behållarsöket, det momentet vann vi! Och min grupp vann lagtävlingen. Och jag och Hagel blev trea i den totala tävlingen! Fantastiskt, eller hur? Det är vår första riktiga tävling, även om Nose Work-tävlingar blir officiella först nästa år. Det var riktigt tuff konkurrens, ekipaget som vann hela rasket hittade till exempel gömman i utomhussöket efter bara lite drygt tre sekunder! Jisses!
Jag är så himla nöjd. Vilken supervovve jag har! Och vilka fina priser vi fick – en massa stora pokaler, medaljer, hundmat, ryggsäck och andra bra saker. Riktigt bra arrangerad tävling!
Sedan var det bara att sätta sig i bilen och rulla de 107 milen hem igen. Jag, sonen Leo och Hagel har precis installerat oss på ett hotell utanför Gävle. Jag slog på stort med hotell för att fira lite. På rummet väntade en hundbädd på Hagel som han är mycket nöjd över.
I morgon tar vi de återstående milen. Nu ska vi hem och planera fler Nose Work-relaterade saker. Vänta bara! =)
/ Susanne
Igår kväll var jag på en intressant föreläsning med Nose Work-domaren Adam Hübinette. Det gjorde att jag har fått mer ord att förklara mina tankar med.
När jag håller mina Nose Work-kurser talar jag om för hundägarna att de ska ligga lågt med lydnadsövningar och annat ”uppstyrande” i samband med att hunden ska söka. Inte rycka i kopplet, inte kräva fot och sitt och sånt. Jag har förklarat det med att hunden inte ska känna sig lydig utan fri att ta för sig. Det gör det lättare för hunden att lära sig att arbeta självständigt – vilket är det vi är ute efter och är det som Ron också vill förmedla.
Efter Adams föreläsning har jag en ännu större ”ryggsäck” att förklara med. Hunden kan pendla mellan olika ”bubblor” när den jobbar. De främsta är samarbetsbubblan och jaktbubblan. En hund som jobbar självständigt är väldigt mycket inne i jaktbubblan, och bara lite i samarbetsbubblan. Det är optimalt – särskilt för tjänstehundar som ska fungera oavsett vilken förare som den har med sig.
Sällskapshundar är ofta mer åt samarbetsbubble-hållet vilket ibland hämmar dem i söket. De är så villiga att samarbeta med sin förare att de inte riktigt vågar eller vill ta för sig i söket. Sådana gånger är det bra att på olika sätt försöka stimulera hunden att gå in mer och mer i jaktbubblan. Det kan man göra på olika sätt, se bilden ovan, genom att exempelvis undvika lydnadsövningar före start och även gärna ”gasa” igång hunden med jaktlek och liknande före.
Det är enormt roligt och lärorikt att vara här på lägret. Jag får se en massa hundar i arbete och lyssna på kunniga människor. Jag har fått en del signaler om att mitt tidigare inlägg kanske inte blev helt bra formulerat. Jag ville inte på något sätt klanka på någon, utan det huvudsakliga syftet med inlägget var att peppa vissa hundägare att våga köra sin hund som vanligt, våga visa glädje och ha roligt. Att inte bli så nervös och stel av att ha så mångas ögon på sig. Många är jätteduktiga och jag är djupt imponerad. Några vill jag bara ge en liten uppmuntrande puff så de vågar slappna av lite mer. Det var allt. Jag har försökt formulera om det så det framkommer lite bättre. Nåja, hursomhelst är nu de flesta mycket mer avslappnade när de söker med sin hund vilket är roligt att se.
Imorgon är det tävling och sedan åker vi hem. Redan nu ska vi så smått börja städa stugan vilket blir en pärs! Varken jag eller min stugkompis Malin verkar vara så pedant om man uttrycker det milt =D
/ Susanne
Nu är det torsdag och mycket spännande har hänt under lägret. Jag har gått från att vara förväntansfull och beredd att suga i mig som en svamp, till att bli lite fundersam, och till att nu för stunden börja få en klarare bild av det. Jag ser till att jag och hunden får ha kul och så får vi se vad gurun säger om det. Och än har han inte klagat.
(Jag har jobbat om det här inlägget eftersom jag insett att jag uttryckt mig riktigt klumpigt tidigare. Ber ödmjukt om ursäkt för det. Huvudpoängen verkar inte ha gått fram på ett bra sätt. Jag ville bara peppa de nervösa hundägare jag såg till att våga slappna av och göra ungefär som vanligt. Visst ska vi lyssna på instruktioner och forma oss på olika sätt, men nervositeten tog lite överhand för en del – och det var dessa jag ville ge en uppmuntrande puff.)
Början av lägret var lite konstig. Nu i efterhand inser jag att det nog till största delen berodde på att en del hade så stor respekt för gurun Ron Gaunt. Några vågade inte ta för sig, göra som vanligt med hunden, som till exempel att göra sin startrutin, utan hamnade på grund av sin nervositet i ett mer passivt läge än vanligt vilket gjorde en del hundar förvirrade.
Syftet med många övningar, tror jag, var att träna på hundens självständighet och att föraren inte skulle hjälpa till för minsta lilla fråga från hunden. Vi skulle även läsa varandras hundar och se när de fångade in doften. Väldigt intressant. Men jag upplevde att det blev lite för svårt för en del.
Jag tänkte att jag själv inte skulle låta mig hamna i det läget. Även om det var nervöst. Jag skulle jobba som vanligt med Hagel. Jag skulle ge honom hans vanliga startsignal, och berömma högt och rikligt vid varje fynd av doftgömma. På så sätt hoppades jag att fler skulle våga slappna av och inte vara så nervösa.
Idag torsdag skulle vi låta hundarna vara lösa för att jobba ännu mer med självständigheten. Jag tänkte åter igen att jag gör som vanligt, jag gör min startsignal och sedan bara slappnar av och hänger med. När Hagel hittade en gömma berömde jag ordentligt och ljudligt, och styrde sedan upp honom mot resten av området så vi slapp slösa tid och energi med att hitta samma gömma flera gånger. Efteråt frågade jag Ron om jag varit för ”controlling”. Nejdå, han tyckte att vi hade gjort ett bra jobb. Så bra!
Jag förstår Ron Gaunts tänk. På mina Nose Work-kurser vill jag själv snabbt styra upp hundägare som tjatar ”sök, sök” till sina hundar och pekar hit och dit hela tiden. Låt hunden göra jobbet. Det är den som har nosen. Även om du vet var gömman är just nu så vet du inte sen på doftprov eller tävlingar. Håll tyst. Vill du hjälpa till så gör det på ett mer subtilt sätt genom att ”råka röra dig” åt det håll där gömman är eller liknande. Ta inte ifrån hunden initiativförmågan och tron på sig själv. Det är extremt viktigt att hunden får bli självgående. Men jag vill gärna göra det stegvis och jobba bort stödet eftersom. Och jobba upp värdet av doften ordentligt så att hunden mer eller mindre struntar i om matte/husse hänger med i jakten. =)
Fast jag tror att det i början av lägret blev lite missförstånd. En del hundägare trodde nog att de inte fick göra något utan att gurun tyckte att de hjälpte till för mycket. Det är min analys just nu. Det kan vara jag som missuppfattat också och stöttat min hund för mycket. Men då borde Ron ha sagt till? Nåja, huvudsaken är att vi lär oss och har roligt. Det är ju därför vi håller på. Eller hur? 😊
/ Susanne
Idag var det första dagen på lägret. Idag var första gången jag fick Ron Gaunts ögon på mitt och Hagels sök. Plus alla andra drygt 40 Nose Work-instruktörer som var på plats. Inte läge för scenskräck precis.
Eftersom vi är så många så är vi indelade i olika grupper. Idag fick grupp 1 och 2 träna med sina hundar och göra de uppdrag som Ron tänkt ut. Jag är i grupp 2 med många av mina tidigare kurskompisar vilket känns bra.
Uppdragen handlade om att se vad hunden faktiskt försöker säga oss, och doftgömmorna var placerade högt för att se hur hundarna på olika sätt signalerade det till oss förare. Den högsta gömman var så hög att jag nådde till den bara om jag stod på tå och sträckte min arm så högt jag kunde. Eftersom jag är ca 165 cm torde det bli strax över två meter.
Jag trodde att Hagel skulle få svårt att hitta den. Visst var det troligt att han skulle lyckas vinda in den lite på håll men hur han skulle lösa det sen var jag osäker på. Så högt har vi inte sökt än.
Men det gick finemang! Gud så skönt. Hagel vindade in och klättrade snart med framtassarna på den stolpe där doften var placerad. Kul att se. Vi belönade genom att sätta handen med godis alldeles intill doften och sedan föra handen ned till hunden så han fick ta godisen. Hagel hittade även de andra två doftgömmorna bra, fast han råkade nog äta upp en liten möbeltass.
– Sorry, sa jag till Ron Gaunt som log och gick dit för att sätta upp en ny.
Vi fick även göra ett annat sök senare och då fick Hagel beröm för att han var bra på multitasking. Vid det laget hade en del hundar kissat på området och Hagel sniffade på kiss då och då men kunde snabbt återuppta arbetet med att söka efter eukalyptus. Jag tyckte att jag kunde läsa honom ganska bra och se vad det var han sniffade på så varje gång han sniffade på kiss hann jag säga ”öh, öh” så han inte passade på att slå en drill själv =)
Efter att dagen var slut drog jag och grabben, och Hagel, ut och testade fiskelyckan. Det gick sådär. Rätt snart hade vi fått ett bottennapp och jag klädde av mig för att gå ut och ta loss draget. Men bottnen var så äcklig att jag kom av mig, och sedan när jag gått upp på land igen märkte jag att jag stod i en liten myrstack. Jag klädde på mig igen och upptäckte att jag verkligen hade myror i brallan – på riktigt. Jädrar vad de bet mig!
Vi fiskade ett tag till och testade olika drag men inget napp. Nåja, det blev en promenad och lite frisk luft.
Nu har vi ätit middag och efter det kom jag i samspråk med grannen. Det är en dansk kvinna som är med på lägret och jag förstår faktiskt vad hon säger!! Vi pratade om att i morgon när aktiviteterna startar igen klockan 09.00 så ska våra grupper inte få söka utan då ska vi bara titta på. Så det vore skönt att ha tränat hundarna på morgonen så man vet att de kan slappa i bilen eller stugan med gott samvete. Därför har vi nu bokat träff klockan 07.00 i morgon. Det blir en hundpromenad med flera stopp för Nose Work. Ska bli skitkul.
/Susanne
Nu är jag äntligen på plats i Håverud, strax väster om Vänern. Här ska jag delta på ett Nose Work-läger. Och alldeles snart ska jag få träffa Madonna.
Ja, okej, det är ju inte riktiga artisten Madonna, men typ lika stort. Jag ska få träffa Ron Gaunt, ”gurun” från USA som tillsammans med Amy Herot och Jill Marie Obrien tagit fram konceptet Nose Work. Det känns häftigt, äntligen ska jag få ett ansikte på det namn som jag berättat om otaliga gånger på mina Nose Work-kurser.
Under veckan kommer jag att lämna rapporter om hur det går. Vi är lite drygt 40 Nose Work-instruktörer från hela landet som kommit hit för att få lära oss mer, nörda in oss totalt och få Ron Gaunts ögon på vår träning. Ska bli riktigt kul.
Vad som också är kul är att det ser ut att bli två Nose Work-nybörjarkurser som startar måndag den 18 juli. Så vill du haka på är det hög tid att anmäla sig. Det finns platser kvar på kursen som är mellan 19.30–21.00.
Kursen är på sammanlagt fem träffar, på måndagar, och avslutas med en sjätte träff, ett doftprov, den 29 augusti. Den kostar 1 800 kr, då ingår doftflaska med eukalyptus och doftprov. Vill du läsa mer om Nose Work-kursen kan du kolla här.
Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen. Unghundar är välkomna men för att doftprovet ska vara giltigt behöver hunden vara minst tio månader.
/ Susanne
rackarungarnashundskola.com 