Idag var det andra kurstillfället för mig och Skott på vår valpkurs. Den här gången tränade vi på hundmöten, gå slalom mellan varann, gå mot belöning utan att dra i kopplet samt sitt/ligg stanna kvar.
Allt gick bra. Utom de delar där Skott bara ska ta det lugnt och ha kontakt med mig. Myror i brallan är en underdrift. Skott har en hel myrstack i brallan!
Kolla noga! Här sitter Skott ju faktiskt still ett tag! 👍
Jag fick vara aktiv hela tiden, säga stanna och försöka se till att han inte bara sprang runt, runt. Fast ibland, när han orkat vara still en stund, fick han springa runt ett tag och bara vara. Jag med! 😅
Jag får en ökad förståelse för hur slut man kan bli som kursdeltagare, av att försöka ha koll på sin hund, se vad de andra gör och lyssna på instruktörerna samtidigt. Tur att man är kvinna! 😉
Men det är väldigt roligt att få ett tillfälle i veckan då det är BARA jag och Skott som tränar. Jag ser fram emot varje träff. Det skulle gärna få vara två träffar i veckan, men samtidigt är det bra att dra ut på det. Den som spar han har! 😊
Så här ser tröjan ut. Den finns i storlekarna S, M, L och XL.
Jag har ju märkt hur affärerna kör mellandagsrea direkt efter jul. Så jag tänkte inte vara sämre. Därför blir det mellandagsrea även hos Rackarungarnas Hundskola. Rean gäller tre produkter:
Boken ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. Ordinarie pris är 229 kronor. Om du gör din beställning fram till och med nyårsafton får du köpa den 79 kronor billigare, alltså för endast 150 kronor! Frakt tillkommer för dig som inte kan hämta här. Här kan du läsa mer info om böckerna.
Boken ”Så hamnar du på pallen i Nose Work”. Ordinarie pris är 229 kronor. Om du gör din beställning fram till och med nyårsafton får du köpa den 79 kronor billigare, alltså för endast 150 kronor! Frakt tillkommer för dig som inte kan hämta här. Här kan du läsa mer info om böckerna.
Den unika tröjan som visar att du tränar Nose Work på ett ansvarsfullt sätt och tycker det är viktigt att plocka bort alla doftgömmor efter att ni tränat. Ordinarie pris är 200 kronor. Om du gör din beställning fram till och med nyårsafton får du köpa den 50 kronor billigare, alltså för endast 150 kronor! Frakt tillkommer för dig som inte kan hämta här. Gäller endast så långt lagret räcker. Här kan du läsa om hur den här tröjan egentligen kom till. Jag fick nämligen så himla bra feedback på ett inlägg som jag skrev.
Jag har i vanliga fall storlek 36 på tröjor. Jag upplever att dessa tröjor är något små i storlekarna. Medium sitter ganska bra. Large sitter också bra, något lösare. Då får du ett hum om vad du ska satsa på. =)
Idag, den 19 december 2017, fyller min portugisiska vattenhund Trassel 14 år! Han bor numera på ett ”äldreboende” hos mina svärföräldrar och har det bara bra. Han är visserligen rätt stapplig på bakbenen och har några fettknölar här och var. Dessutom hör och ser han rätt dåligt. Men om vi ska tro på det där att man ska multiplicera hundens år med 7 för att få fram hur gammal hunden skulle vara om den var en människa – så skulle Trassel vara 98 år! Inte undra på om han är lite mindre spänstig numera. =)
Trassel i sina unga år – på en fjällvandring.
Innan jag skaffade Trassel tävlade jag på hög nivå med en schäferhane som hette Zeke. Zeke var en rolig hund med mycket vilja och motor. Men han var ofta ljudlig och ville pipa på lydnaden vilket gjorde att vi tappade poäng när vi tävlade. Jag var inne i en tung period där det var viktigare att få ett cert på elit spår-tävlingen än att vi faktiskt hade roligt när vi tränade och tävlade.
Så fick jag mitt första barn. Ett par år senare var det dags att skaffa nästa hund. Jag tänkte att nu ska jag inte köpa en till het schäfer utan en mer lagom hund som tycker det är kul när vi gör något men som inte trampar runt och ”kräver” om det blir några dagar utan så mycket aktivitet. Så det blev en portugisisk vattenhund från kennel Rödtop i Grums, Karlstad.
Den här hunden hade jag bara tid att träna en kvart då och då, när lillan sov i vagnen. Den här hunden ville heller inte göra samma övning mer än två gånger – efter det var Trassel less. Det gällde att se till att de repetitioner jag faktiskt fick göra med honom var väl uttänkta och lyckade. På så vis gjorde vi stora framsteg.
Innan han var ett år startade vi i en lydnadsklass 1-tävling i Piteå. Det var cirka 20 startande i klassen. Tuffa malinoiser och schäfrar. Men vet du – jag och min lurviga Trassel gick in och gjorde världens tävling. Vi fick 190 poäng av 200 möjliga! Så höga poäng har jag aldrig fått i klass 1 med någon annan hund. Vi vann klassen! En ”tjollrig” portugisisk vattenhund fick stå högst upp på pallen med en massa brukshundar bakom sig. Det var en fantastisk känsla. Du kan se protokollet här nedan.
Vi fortsatte på den linjen. Vi tränade små kvartar här och var med glädjen och viljan i fokus. Med hjälp av Trassel kom jag ur min ”utbrändhet” från elit-tragglandet med schäfern Zeke och tillbaka till träningsglädjen. Det ÄR ju därför vi håller på – för att ha roligt och ge våra hundar en kul vardag.
Våra små kvartar räckte ända till att Trassel blev den andra portugisiska vattenhunden i Sverige som blev Svensk lydnadschampion! Det är riktigt kul att tänka tillbaka på nu när han fyller 14 år. Stort, stort grattis Trassel på din dag. Tack för att du fick mig på rätt spår igen!
Vet du vad jag har gjort?! Jag har anmält mig och min turbo-vorsteh Hagel till en agilitytävling. Ha ha, kan du gissa när jag tävlade agility senast? Och med vilken hund? Jo, det ska jag berätta för dig.
Året var väl … hmm … minns inte exakt men det torde vara 80-tal. Hunden jag tävlade med var född 1984, så mycket minns jag, och jag är född 1974 så gissningsvis var hunden cirka 3–4 år och jag alltså 13–14 år.
Det var i samband med ett Ungdoms-SM. Jag skulle delta i lydnadsklass med den här hunden, en halvtrött schäfertik vid namn Senta. Och ”när vi ändå åkte” så kunde vi ju vara med och ordna så att Övre Norrlands Distrikt fick ihop ett agilitylag också. Fniss. Agility tränade vi lite på skoj på klubben när vi var klar med vårt lydnadspass. Inte var det så noga. Men visst kunde jag ställa upp så vi fick ihop ett lag.
Jag och mina klubbkompisar var storögda på banvandringen. Ungdomarna sprang omkring och LÅTSADES att de hade hunden med sig! Vi tittade på varann och skakade på huvudet. Måste vara några sorts sörlänningfasoner. Så där hade vi aldrig gjort.
När det var dags för start var jag riktigt nervös. Det brukade jag inte vara. Men det här var något nytt. Jag visste att Senta var duktig och lyhörd. Hon var ju inte så snabb (läs lat) så hon missade sällan ett kontaktfält, det kändes tryggt och bra. Allt jag behövde göra var att springa, visa och peppa henne så skulle det kunna gå.
Men när man springer, peppar och är nervös blir man torr i munnen. Vi kom till ett ställe på banan där det var två hopphinder efter varann, men det kluriga var att hunden inte skulle hoppa det andra hopphindret utan göra en 90 graders sväng och springa in i en tunnel istället. När jag och Senta kom flåsande så såg jag att hon siktade på att hoppa även det andra hindret. Jag visste att jag kunde stoppa henne snabbt och styra om. Hon var lydig. Men jag fick inget ljud över läpparna! Munnen hade torkat ihop. Och innan jag hade fått in någon sorts saliv och kunde säga något så hoppade Senta även det andra hindret och vi var diskade. Så snopet. Over and out på en gång!
Men som sagt – nu har jag repat mig. Nu har det förflutit en del hundar och år. Nu är jag 40 plus och har en vorsteh som rör sig snabbt som en komet. Inte såååå bra kombo. För jag rör mig inte snabbt som en komet. Och det lilla vi tränade i somras (alltså inte såååå nyligen) så lattjade vi bara och struntade i att vara så noga med kontaktfält och sånt trist. Slalomen har vi typ struntat i mest hela tiden, den är ju jättetråkig eller hur!? =D
På söndag är det dags. Då startar jag och komet-Hagel i XL-klassen. Ska bli superspännande. Funderar på att beställa en ambulans som står där utanför på en gång. Och jo förresten, är det någon agilityregel som har ändrats sedan 1980-talet tror du?
Avslutar med ett klipp på Youtube där det är en vorsteh som tävlar agility med en del fart …
Så roligt att du kom med på NW-tävlingen. Här kommer mer info:
Det kostar 400 kr/klass/dag. Du som ännu står som reserv behöver INTE betala. Men du får denna info ändå så du ser hur du ligger till på listan.
Om du kommit med båda dagarna i en klass kostar det därmed 800 kronor. Summan sätter du in på plusgiro 714209-4 eller swish 123 514 8218. Ange den tävlandes namn och klass i meddelandet. Senast fredag den 24 november vill jag se att din betalning kommit in. Så gör det NU så vet du att du inte glömt! 😉
Ansvariga för köket undrar om det är någon som har några extra önskemål kring maten och fikat, förutom gluten och laktosfritt? Hojta till i så fall. Du behöver inte boka mat, det kommer att finnas till försäljning och du nappar om du blir sugen =)
Tänk på att det är december.
Ta med täcke till hunden och varma kläder till dig själv.
Ta med en bur om du vill ta in hunden i den stora hallen där ni kommer att få vara och umgås medan ni väntar.
Ta med pannlampa med bra batterier! Det är extra viktigt då jag ännu inte är helt säker på hur vi kommer att lösa de sena söken utomhus. Så vill du se var din hund markerar – ta med pannlampa! =)
Ta med bajspåsar och annat hundigt som du behöver.
OCH GLÖM INTE vaccinationsbevis, medlemsbevis och doftprovsdiplom. Detta packar du först av allt.
Hojta till direkt om du har en löptik.
Behöver din hund gula band ordnar du det själv. De jag ordnade sist var så dåliga och fransiga …
Här nedan kommer uppdaterade startlistor. Du som tävlar klass 2 kommer att märka att ni blev 16 istället för 15 som det var sagt. Det beror helt enkelt på att jag har klantat mig. Jag har råkat placera en klass 2-anmälan i klass 1-mejlkön och sedan har detta klass 2-ekipage blivit lottade att delta båda dagarna – i klass 1. Eftersom jag inte plötsligt vill ändra mig och säga till en som fått en plats att den inte får det, så tar jag in en deltagare för mycket i klass 2. Men blir det ETT avhopp i den klassen kommer inte en reserv att kallas in. Blir det däremot ett avhopp till så kontaktar jag första reserv. Hoppas att detta känns så rättvist som möjligt.
Nu är det klart. Igår genomförde jag lottningsproceduren för klass 1 och 2, för lördag och söndag. Så här blir startlistorna i respektive klass. Vill du se att allt gått rätt till kan du kolla in filmerna längre ned. Jag råkar läsa fel förnamn på ett ställe; jag säger Marie istället för Malin, men ni ser ju på lappen vad som menas. =)
Är det någon av er som inte längre vill vara med eftersom ni bara kom med en dag och har långt att åka – meddela mig direkt. I annat fall går info om betalning ut inom någon vecka.
Jag har träffat på något häftigt. En helt blind hund. Som älskar Nose Work. Och som klarade sitt doftprov i fredags.
Det handlar om fyraåriga Ling, eller Blindstyre, som hon också kallas. Hon är blandning mellan chihuahua och kinesisk nakenhund. Hon kom till matte Lena Rubin, Vilhelmina, för några år sedan. Allt eftersom har synen försämrats och idag är hunden helt blind.
Lena Rubin och Ling.
När hundar har stora handikapp eller sjukdomar kan jag ibland tänka ”Vad är det för poäng med att ha kvar dem? Vad har de för liv egentligen?” Många gånger är det bara för att hundägaren inte har förmågan att acceptera läget som dessa hundar får kämpa vidare.
Med Ling känner jag inte så. Både Ling och hennes matte har successivt lärt sig leva med hennes funktionshinder. De har hittat andra sätt att lösa vardagen. Och de har hittat Nose Work. Det gör att Ling får jobba med sitt främsta sinne, träna på att ta sig fram, lösa uppgifter och känna sig duktig. Och då får hon precis ett sådant hundliv som jag önskar alla hundar.
Det är enormt fascinerade att studera dem. Som på doftprovet som du kan se film på nedan. Matte Lena balanserar på den där hårfina linjen där hon ger hunden utrymme att göra sitt jobb, samtidigt som hon genom att trampa åt olika riktningar hjälper hunden att hitta lådorna. Jag fick ståpäls längs benen när jag såg deras samarbete. Så vackert.
– Det här är så stort för oss. Hon är blind och jag är utbränd. Att vi klarade det, summerade Lena efteråt.
Nästa dag deltog de på en peppkurs som jag hade. Nu när de klarat doftprovet är ju nästa steg att fundera på tävling. Hur kan Lena på olika sätt träna sin hund på bästa sätt inför tävling? Finns det några sätt som hon kan hjälpa sin hund att förstå hur området ser ut, vad hon ska söka av?
– Ling har ju lärt sig att undvika husväggar, hörn och sådant för att inte krocka med det. Jag hjälper henne att veta var hon ska söka genom att jag trampar åt det hållet, men det blir svårt vid husväggar och liknande, hon hamnar lätt bakom mig, berättar Lena.
Vi testar att hon får klappa lite på husväggar och andra saker, så att Ling hör var väggen eller nästa sökområde är. Det kan du se på filmen ovan. Det funkar bra, det blir liksom att Ling får jobba som en fladdermus som skickar ut signaler som studsar mot väggar. Men det får man inte göra på tävling, rör man saker i sökområdet så blir det felpoäng eftersom man bland annat anses smitta med sin doft. Vi funderar om det skulle vara möjligt att få dispens och använda en sorts blindkäpp som Lena kan hålla i och dutta mot delar i sökområdet för att hjälpa Ling? Då blir smittan mindre än om hon klappar med handen.
Belöningsdax.
Det skulle även vara bra att få lite extra tid på sökområdena. Ling kan ju inte röra sig lika snabbt och obehindrat som andra seende hundar utan går och känner sig fram för att inte smälla in i saker och göra sig illa. Det tror jag inte ska bli några större problem. Jag vet att funktionshindrade förare redan idag får extra tid på sökområdena. Så varför skulle inte en funktionshindrad hund få 30 eller 60 sekunder extra?
– Det handlar ju inte om att vi ska stå på pallen. Men det skulle vara roligt att ta ett diplom, säger Lena.
Hursomhelst är det fantastiskt kul att se dem jobba ihop. Det bevisar att Nose Work är för alla!
En bekant till mig ställdes inför ett problem. Hans mamma blev dement och behövde flytta in på ett boende. Kvar i hemmet fanns pappan och en understimulerad jakthund. Pappan var för skröplig för att orka aktivera hunden. Och barnen hade nog med sitt.
Det dåliga samvetet för hunden gnagde hos alla. Följden blev att jakthunden fick avsluta sina dagar. Om familjen hade fått hjälp med en bra aktivering hade hunden kanske fått leva några år till, fått känna sig duktig och tillfredsställd. Och pappan hade fått ha kvar sin vän, någon att prata och glädjas med i vardagen. Det blev grunden till den idé som jag nu vill presentera.
Jag hjälper hundägaren att träna och hitta på roliga saker med sin hund. Här tränar jag med Mari-Anne Andersson och bedlingtonterriern Polly. Foto: Stefan Sundqvist
Jag tänker blanda hundträning med hemtjänst. Och vad får man då? Jo, Rackarungarnas träningstjänst.
Mitt första riktiga jobb var inom hemtjänsten i Hjoggböle. Jag var 16 år och puttrade runt på min blå Puch Dakota och hjälpte de äldre med städ, matlagning, bakning, personlig hygien, sjukgymnastik och liknande. Det var tydligt hur uppskattat det var, inte bara med de faktiska tjänster jag utförde, utan också att det var ett välkommet avbrott i vardagen. Det blev ett tillfälle att småprata, diskutera olika saker och skoja en stund. Ett tillfälle att se fram emot.
Det är spännande att se vad jag har i träningsväskan. Foto: Stefan Sundqvist
Nu vill jag kombinera hemtjänst och hundträning. Jag åker hem till äldre som har en eller flera hundar som behöver stimulans. Det kan också handla om personer som är sjuka och inte orkar aktivera sin hund så som de egentligen skulle vilja. Eller hundägare som inte riktigt känner att den har tillräckligt med kunskaper att träna sin hund på ett bra sätt. Jag hjälper dessa personer att aktivera sin hund, antingen fysiskt eller psykiskt, eller allra helst både ock.
Skönt att bara mysa en stund också. Foto: Stefan Sundqvist
Det kan handla om fysisk aktivitet som exempelvis promenader, cykelturer, bära hundryggsäck och dragträning. Det kan handla om psykisk träning som olika former av nosarbete, allmänlydnad och tricks. Det får gärna handla om båda delarna.
Jag har huvudsakligen fem mål med träningstjänsten:
Att hunden ska få en rolig stund som tröttar den på rätt sätt.
Att hundägaren ska känna sig trygg och tillfreds med att den har gett sin hund vad den behöver för att må bra.
Att hunden ska få känna sig duktig, briljera och imponera på sin hundägare.
Att det blir ett trevligt avbrott i vardagen för både hundägare och hund.
Att hunden blir en gladare, lugnare och mer tillfredsställd hund.
Jag kan jobba på flera sätt. Antingen på egen hand med hunden, eller så stöttar jag hundägaren så att den kan träna själv. Foto: Stefan SundqvistJag utgår ifrån hundens bästa – att den ska få ett roligt och aktivt liv. Jag visar hundägaren olika sätt att träna och stimulera sin hund. Foto: Stefan Sundqvist
Antingen jobbar jag ensam med hunden, eller så får hundägaren vara delaktig. Jag lär gärna hundägaren olika sätt och verktyg att själv träna sin hund, så att hundägaren senare kan klara sig på egen hand om den vill.
Vi kan träna både inne och ute. Foto: Stefan Sundqvist
Hundägaren bokar träningstillfällena när det passar, gärna vardagar mellan klockan 8–17. Träningspassen är vanligtvis 1,5–2 timmar långa.
1,5–2 timmars träning kostar 800 kronor. Då ingår en resa 40 km på t o r från Yttervik där jag bor. Är resan längre än 40 km t o r tillkommer reseersättning på 18 kr/mil.
Tre pass á 1,5–2 timmar kostar 2 200 kronor. Angående resan se ovan. Vi kan även lägga upp en plan för en ”prenumeration” på exempelvis ett eller flera träningspass i veckan eller månaden.
Vill du att jag kommer hem till dig? Eller har du en anhörig som behöver den här hjälpen? Hör av dig så skapar vi något kul tillsammans.
Jag är en född hundnörd som tränat och tävlat med hundar sedan jag var åtta år. Idag har jag passerat 40 och är utbildad instruktör genom Svenska Brukshundklubben, jag har gått den ettåriga klickertränarutbildningen genom Canis och jag är certifierad Nose Work-instruktör.
Jag har drivit Rackarungarnas Hundskola i snart fyra år och tränar hundar med positiva metoder, vilket handlar om att belöna det beteende man vill se. Hellre hjälpa hunden att göra rätt och belöna det, än att försöka ”sätta dit den” så man kan korrigera.
Vill du att jag ska komma hem till dig eller någon du känner? Hör av dig! Foto: Stefan Sundqvist
Häromdagen var jag ute i hundgården hos våra siberian huskys. Då märkte jag att Flinga var ovanligt tjock. Och hade utvecklade spenar.
Skendräktig tänkte jag först. Men magen var rejält spänd. Och det gick att klämma ut vätska ur spenarna. Kunde hon vara med valpar? Hur i hela friden hade det gått till i så fall? Hade hon varit i ”smyglöpen” när hon fick agera sällskapsdam åt cavalieren Gizmo när jag skulle iväg bara med Hagel? Eller hade hon och hennes halvbror Vante fått umgås lite för intimt på rastningarna? Men det borde vi ju ha sett?
Ojoj, tankarna skenade iväg. Vad var vi för ena klantiga hundägare om vi inte ens kunde hålla koll på när hon var i höglöpen? Tänk om hon var med valpar? Flinga är ju ändå 10 år nu. Visserligen pigg och så, men ändå.
Så jag bokade tid hos veterinären. Jag ville ha besked innan jag satte igång med att banta henne och öka motionen.
Idag var vi dit och röntgade magen. Inga valpar! Bara en knubbig tik som vill drömma sig bort på äldre dar. Puh, så skönt.
Nu har jag stora nyheter. Familjen ska utökas med en liten.
Ja, det handlar förstås om en valp. Jag har efter en tids letande hittat en valpkull där jag fått klartecken att jag får bli en av de stolta ägarna till en av de båda hanvalparna. Ska bli så spännande och kul.
Vad är det för hundras kanske du undrar? Jo, jag har tänkt på vad jag vill ha min hund till. Jag vill köra Nose Work, lydnad, rallylydnad, bruks, fågeljakt och drag. Därmed behöver jag en allround-hund. Hade jag bara velat göra de fyra-fem första sakerna så hade jag nog faktiskt skaffat en till cavalier king charles spaniel. Det är mycket hund i litet format. Men jag vill också köra drag. Och även om Gizmo gjort sitt bästa i dragselen så blir det ändå inte riktigt jämna lag när han ska springa bredvid vorstehn Hagel och våra siberian huskys.
Jag kunde absolut ha skaffat en till vorsteh. Jag var på vippen. Men jag gillar att testa nya raser. Jag har en massa raser på min ”vill-ha-i-framtiden-lista”. Så vad blev det då? Du som är insatt i hundraser och gillar frågesport ska få chansen att utmana dig själv:
På fem poäng: En ras som ursprungligen kommer från Tyskland.
På fyra poäng: Finns i två storlekar.
På tre poäng: Den mindre är brunskimmel eller brun och vit-fläckig. Den större är svartskimmel eller svart och vit-fläckig.
På två poäng: Vad heter liten och stor på tyska? Den mindre är vanligare. Jag ska skaffa den större.
På ett poäng: En stående fågelhund som ser ut som en långhårig svartvit vorsteh.
Och hur sjutton ser en sådan ut kanske du tänker? Scrolla ned vetja!
Den 1 oktober åker jag till Tromsö i Norge för att hämta valpen. Det är cirka 85 mil dit. Det är det näst längsta jag har åkt för att hämta en valp. När jag var 17 år och inte hade körkort fick min stackars mamma skjutsa mig de lite dryga 100 milen till Oslo (enkel väg) för att hämta min malinois Nitro. Men det är det värt. Det känns viktigt att få träffa uppfödaren och själv skulle jag aldrig sälja en valp om inte valpköparen orkar komma och hämta den personligen.
Det blev endast två hanhundar i kullen. Jag och den andra köparen, som faktiskt är från Örnsköldsvik, åker dit samtidigt och ska välja. Hoppas att vi fastnar för var sin valp, inte samma! Jag vill ha den jobbigaste valpen, den som gillar att brottas och ”döda bytet”. =)
Det här är den ena hanvalpen.Det här är den andra hanvalpen.
Så nu har du säkert en sista fråga på tungan. Vad ska valpen heta?
Jo, eftersom Hagel heter Hagel och den här nya vovven ska bli en drag- och jaktkompis så ska han förstås heta …. trumvirvel … Skott! Så att jag kan ropa HagelSkott! =)
rackarungarnashundskola.com 