Jag väntar tillökning!

Nu har jag stora nyheter. Familjen ska utökas med en liten.

Ja, det handlar förstås om en valp. Jag har efter en tids letande hittat en valpkull där jag fått klartecken att jag får bli en av de stolta ägarna till en av de båda hanvalparna. Ska bli så spännande och kul.

Vad är det för hundras kanske du undrar? Jo, jag har tänkt på vad jag vill ha min hund till. Jag vill köra Nose Work, lydnad, rallylydnad, bruks, fågeljakt och drag. Därmed behöver jag en allround-hund. Hade jag bara velat göra de fyra-fem första sakerna så hade jag nog faktiskt skaffat en till cavalier king charles spaniel. Det är mycket hund i litet format. Men jag vill också köra drag. Och även om Gizmo gjort sitt bästa i dragselen så blir det ändå inte riktigt jämna lag när han ska springa bredvid vorstehn Hagel och våra siberian huskys.

Jag kunde absolut ha skaffat en till vorsteh. Jag var på vippen. Men jag gillar att testa nya raser. Jag har en massa raser på min ”vill-ha-i-framtiden-lista”. Så vad blev det då? Du som är insatt i hundraser och gillar frågesport ska få chansen att utmana dig själv:

  • På fem poäng: En ras som ursprungligen kommer från Tyskland.
  • På fyra poäng: Finns i två storlekar.
  • På tre poäng: Den mindre är brunskimmel eller brun och vit-fläckig. Den större är svartskimmel eller svart och vit-fläckig.
  • På två poäng: Vad heter liten och stor på tyska? Den mindre är vanligare. Jag ska skaffa den större.
  • På ett poäng: En stående fågelhund som ser ut som en långhårig svartvit vorsteh.

Fixade du det? Annars kommer facit här:

Det är en grosser münsterländer.

Och hur sjutton ser en sådan ut kanske du tänker? Scrolla ned vetja!

Den 1 oktober åker jag till Tromsö i Norge för att hämta valpen. Det är cirka 85 mil dit. Det är det näst längsta jag har åkt för att hämta en valp. När jag var 17 år och inte hade körkort fick min stackars mamma skjutsa mig de lite dryga 100 milen till Oslo (enkel väg) för att hämta min malinois Nitro. Men det är det värt. Det känns viktigt att få träffa uppfödaren och själv skulle jag aldrig sälja en valp om inte valpköparen orkar komma och hämta den personligen.

Det blev endast två hanhundar i kullen. Jag och den andra köparen, som faktiskt är från Örnsköldsvik, åker dit samtidigt och ska välja. Hoppas att vi fastnar för var sin valp, inte samma! Jag vill ha den jobbigaste valpen, den som gillar att brottas och ”döda bytet”. =)

Det här är den ena hanvalpen.
Det här är den andra hanvalpen.

Så nu har du säkert en sista fråga på tungan. Vad ska valpen heta?

Jo, eftersom Hagel heter Hagel och den här nya vovven ska bli en drag- och jaktkompis så ska han förstås heta …. trumvirvel … Skott! Så att jag kan ropa HagelSkott! =)

/ Susanne

Så gick medlemsmötet i Göteborg

Så har jag varit på SNWK:s medlemsmöte i Göteborg. Det var intressant.

Det arrangerades ju tre möten i rad, måndag i Stockholm, tisdag i Göteborg och ikväll i Sundsvall. Jag valde att åka till det i Göteborg.

Redan på måndag kväll fick jag meddelande om att några i styrelsen bestämt att avblåsa den planerade domarutbildningen av SBK-domare. Den person som meddelade det menade att den hade full förståelse om jag därmed ville ställa in min resa. Men allt var redan klart och betalt, allt runt hundar och barn fixat. Och syftet med mina protester har inte varit att utbildningen ska ställas in, utan jag har ifrågasatt den skillnad som görs på folk och att man inte ens krävt NW-kunskap när de ska ansöka. Jag ville åka ändå för att få höra på vilka grunder detta beslut har tagits – helt enkelt VARFÖR. Och när delar av styrelsen så ändrade sig och ställde in allt ville jag förstås veta varför även då.

Vi var cirka 40 personer som samlades. Ordförande Bo Edoff inledde med att förklara att detta möte kommit till med bakgrund av frågan kring SBK-domarnas helgutbildning till NW-domare.
– Här ska ni få möjlighet att ifrågasätta – givetvis, sa han.

Sedan meddelade han att utbildningen tyvärr blivit inställd. Eftersom två personer valt att hoppa av så blev utbildningen inte kostnadsneutral längre. Och det hade varit ett krav för att den skulle bli av.
– De kände sig inte välkomna. Att deras kompetens blev ifrågasatt, när det blev en sådan massiv kritik mot utbildningen, meddelade Bo.

Sedan visade han upp en bild där domarna utan namn radats upp och deras kompetens skrivits bredvid. Många hade angett att de tränar Nose Work.

Efter det visade han en bild från ett utdrag ur protokollet som skrevs när de beslutande om utbildningen. Den informationen stämmer inte med den information som gick ut till brukshundklubbarna och som sådana som jag fick ta del av. I protokollet påstås att de domare som tas in till utbildningen ska ha ett genuint intresse för NW och kännedom om Nose Work. Jag förvånas. I inbjudan till domarna stod att NW-kunskap var önskvärt men inget krav. Det var DET jag reagerade mot. Att man redan på förhand tyckte att dessa SBK-domare var så kompetenta att det inte spelade någon roll om de inte hade träffat på Nose Work förr. Jag, och många andra, reagerade mot att de endast behövde utbildas EN helg och sedan bakdöma två tävlingar medan vi NW-instruktörer först skulle klara en lista med krav och sedan utbildas tre helger, arrangera tävlingar i klass 1-3, filma alla ekipage och sedan bakdöma två tävlingar.

Men nu är domarutbildningen för SBK-domare avblåst. Jag upplever att styrelsen menar att det är vi kritikers fel. Även om Bo Edoff inledde med att vi får ”ifrågasätta – givetvis”. SBK-domarna har upplevt det som att deras kompetens ifrågasätts. Medan styrelsen inte tycks visa samma förståelse för att de, genom att ge ett sådant snabbspår till SBK-domarna, ifrågasatt vår kompetens som NW-instruktörer.

Jag poängterar igen, jag har inget emot att SBK-domare utbildas till NW-domare. Tvärtom ser jag många fördelar med det – som att sporten etableras snabbare på brukshundsklubbar och att det blir fler tävlingar. Däremot häpnade jag över att ingen NW-kunskap krävdes. Det gjorde ju att de kunskaper som vi instruktörer samlat på oss genom åren, med flera hundra utbildade ekipage som gjort doftprov, eget tävlande och arrangerande av tävlingar, inte var värt ett skit i jämförelse. Så om styrelsen från början tydliggjort att NW-kunskap, genom ex vis ha hållit kurser eller tävlat, var nödvändigt så hade jag sett mycket positivare på detta.
Styrelsen medgav också under mötet att det blivit en ”olycklig formulering”.

Efter det blev mötet mer konstruktivt. Nu fick jag äntligen svar på min fråga om varför beslutet om snabbutbildningen togs.
– För att vi sökte domare i speciella delar av landet. Vi behöver den kompetens som dessa domare besitter, förklarade Bo Edoff och kassören Marina Eklund skyndade sig att förtydliga:
– Det var för att få fram domare fortare. För att det var sådan domarbrist.

Sedan utbröt en diskussion om på vilket sätt man utrett och konstaterat denna domarbrist. Meningarna gick isär om det överhuvudtaget ÄR en domarbrist. Nåväl, jag har aldrig haft problem att få domare men jag har ju varit beredd att flyga in dem från Stockholm. En lokal domare har ju inte gått att uppbringa, så visst är det domarbrist lokalt sett.

Någon åhörare frågade varför styrelsen valde att inte köra domarutbildningen av NW-instruktörer under 2017.
– Vi vill utvärdera den tidigare utbildningen först, svarade Marina.
Det svaret har jag hört rätt länge. Det vore toppen om den utvärderingen kunde bli av snart så vi kan komma vidare. Om man vill komma vidare alltså. Men det lät lovande då Marina nämnde att under det första kvartalet 2018 inleds nästa domarutbildning för NW-instruktörer. Och för min del får jättegärna SBK-domare hänga med på den utbildningen. Så himla smart det vore att blanda oss så kan vi dela med oss av våra erfarenheter.

Nästa fråga gällde kravet som styrelsen satt att man från 2018 måste ha gått den webbaserade tävlingsledarutbildningen och gjort en praktisk del (ordnat en tävling) innan man blir godkänd att arrangera tävlingar. Problemet är bara att den webbaserade utbildningen ännu inte är klar. Och man ska ansöka om tävlingar tre månader före.

Jag frågade, apropå tidigare diskussion om kompetens och validering, om sådana som redan arrangerat tävlingar under 2017 skulle kunna få validera detta och inte behöva gå utbildningen. Även om jag gärna går den ändå. Men det kan bli tajt att hinna innan 2018 och för att minska risken med proppar så kunde det ju vara smart att låta tidigare arrangörer få validera sina kunskaper.
– Nej, alla måste gå utbildningen. Det har vi satt som krav. Däremot kommer vi att vara snälla när det gäller den biten. Självklart ger vi fortsatta dispenser om utbildningen ännu inte är klar. Vi vill ju inte att det inte blir tomt på tävlingar i början av 2018, sa Marina Eklund.
Fast efter en stunds vidare diskussioner säger hon sig ha kommit på en idé:
– Det kan bli möjligt att de som arrangerat tävlingar under 2017, och där vi sett att det fungerar, kan få validera sina kunskaper och inte behöver gå utbildningen.
Så bra. Det vore ju smart. Det skulle minska trycket och risken för en flaskhals som stoppar upp tävlingarna. Hoppas att idén tas med till styrelsemötet den 29 augusti.

Jag tog mig friheten att skicka med ett tips till styrelsen i deras framtida arbete: Tänk transparens; att vara öppen, ärlig och visa vad man håller på med innan beslut tas. Förklara VARFÖR vissa saker bör göras och VARFÖR andra saker får vänta. Ge samma information till alla.

Mötet avslutades i en bättre och konstruktivare anda än jag hade förväntat mig. Det kändes värdefullt att jag tog mig tid att resa till Göteborg.
Det är bra att få ansikten på folk, få en känsla för deras personlighet. Det gör det lättare med framtida kommunikation. Nu hoppas jag att vi rensat luften och kan fokusera på det roliga med Nose Work – att se hundar få lösa roliga utmaningar och känna sig duktiga och smarta. Och att se hundarnas förare imponeras av sina hundar. Det är det bästa jag vet! 😀

Jag åker till Göteborg för att få veta mer

När jag växte upp var båda mina föräldrar hundinstruktörer. Mamma var också testledare på korningar. Och pappa korningsdomare, lydnads-, bruks- och räddningshunddomare. Det där med domaruppdraget har aldrig lockat mig. Det är så roligt att tävla. =)

Men så började jag med Nose Work. Så fantastiskt kul! Jag blev certifierad Nose Work-instruktör 2015 och har hållit en massa nybörjar-, fortsättnings- och tävlingskurser i Nose Work. Jag räknade ihop dem häromdagen och fick det till över 200 ekipage! Jag har insett att jag vill banne mig också bli domare. Det här är så himla kul så jag vill hjälpa till att sprida sporten och dessutom se till att det blir fler Nose Work-domare i norr. Dessutom vill jag bredda mig och bli en instruktör som också är helt insatt som domare.

Jag läste på vad som behövdes. Jag skulle ha utbildat minst 50 ekipage, plus några andra krav. Jag klarade dem. Det stod även att sökande från delar av landet som inte hade så många domare skulle premieras. Jag borde passa in där också. Så jag meddelade Nose Work-klubben mitt intresse för att utbilda mig till domare. Det innebar en utbildning under tre helger plus att man skulle bakdöma på minst två tävlingar innan man blev godkänd.

Men nu vill inte styrelsen i SNWK utbilda några fler instruktörer till domare. Under obestämd tid. Istället har styrelsen beslutat att bruksprovsdomare som är sugna att bli Nose Work-domare ska få gå före. Under en helg ska de snabbutbildas, sedan bakdöma ett par gånger och sedan få köra igång. Erfarenhet av Nose Work är önskvärt – men inget krav!?

Det här resonemanget hänger jag inte alls med på. Jag fattar inte argumenten. Inte alls faktiskt. Har inte hört/läst några argument ens. Jag ser GÄRNA att det blir fler domare. Särskilt i norr. Men varför BARA bruksdomare? Varför inte både och?

Många kritiska röster har höjts mot beslutet. Nu ordnar styrelsen olika medlemsmöten runt om landet då denna fråga ska dryftas. Plus att vi ska få annan info om hur första halvåret med officiella tävlingar har fungerat.

Det erbjuds ett möte i Stockholm måndag den 21/8 kl 18.30. Då kan jag inte för jag håller i en inbokad kurs som jag inte vill ändra. Det blir så råddigt att hitta nya datum då alla deltagare kan.

Det erbjuds ett möte i Göteborg tisdag den 22/8 kl 18.30.

Det erbjuds ett möte i Sundsvall onsdag den 23/8 kl 18.30. Då kan jag inte för jag håller i en inbokad kurs som jag inte vill ändra.

Så jag nappar på Göteborg. Jag är beredd att prioritera det här. Visserligen är Göteborg längst bort om man ser till avståndet. Jag har väl sisådär drygt 120 mil enkel väg dit. Men det känns ändå smidigast, då behöver inga kurser bokas om. Jag kan åka flyg till Stockholm och byta där till Göteborg. Jag får övernatta i Göteborg och åka hem nästa morgon.

Det ska bli ett intressant möte. Det är inte livsnödvändigt för mig att bli Nose Work-domare. Det är sannerligen inte för det ”enorma” domararvodet jag vill döma. Om pengar är det viktigaste är det ju hundra gånger mer inkomstbringande att hålla en helgkurs istället. Jag tycker bara att det skulle vara ruggigt intressant att få växla upp ordentligt i just den här sporten och försöka föra den i en riktning som känns bra.

Så jag hoppas på att få några vettiga svar och argument som gör att jag förstår varför bruksprovsdomare, som inte behöver ha erfarenhet av Nose Work överhuvudtaget, anses mer lämpade än Nose Work-instruktörer med flera års erfarenhet i sporten. Något smart måste ju styrelsen ha tänkt.

Jag blev intervjuad av Hundetablissemanget i denna fråga. Det blev en podd som du hittar här: http://www.hundetablissemanget.se/det-senaste/nose-work-i-fa-ra-ndring

/ Susanne

Sega semestertider väntar

Har du funderat på att beställa någon av mina böcker? Om du är som jag, att du gillar att saker kommer snabbt när man har beställt dem, så tycker jag att du ska beställa din bok nu idag onsdag eller torsdag. För efter det kommer det stundtals att bli lite långsammare leveranser. Jag tar semester några dagar här och där och kommer att flänga runt en del.

Så beställ din bok idag så slipper du vänta! Annars är rutinerna hyfsat normala efter den 6 augusti igen.

Här hittar du alla mina böcker: https://rackarungarnashundskola.com/mina-hundbocker/

/ Susanne

Här hittar du söndagens resultat

Jisses vilken helg! Så många trevliga förare och hundar som gjort sitt bästa för att hitta doften av eukalyptus. Här kommer resultaten och bilderna på hur områdena såg ut:

Så här såg behållarsöket ut i gruvgången.

BORGNOSEN – RESULTAT BEHÅLLARSÖKET

Michael Hedman visar inomhussöket.

BORGNOSEN – RESULTAT INOMHUSSÖKET

Här ser du hur fordonssöket såg ut.

BORGNOSEN – RESULTAT FORDONSSÖKET

Här visar bakdömande P-A Bergström hur utomhussöket ser ut.

BORGNOSEN – RESULTAT UTOMHUSSÖKET

Dessa fem placerade sig bäst totalt sett. (Tre domare först från vänster sett)

BORGNOSEN – RESULTAT TOTAL

Ett stort tack till alla funktionärer som hjälpt mig på ett proffsigt sätt. Och till alla tävlande som spred en skön stämning omkring sig. Vi syns snart igen hoppas jag!

/ Med vänlig hälsning, Susanne

 

Här hittar du lördagens Nose Work-resultat

Dagens fordonssök.

Här hittar du alla resultat från dagens Nose Work-tävlingar på Travet. Riktigt bra jobbat av er alla. Idag fick många en utmaning, även jag själv inräknad, då det var nya roliga områden med nytt tänk. Stort tack till domarna Siw Rüden och Michael Hedman.

Lördagens utomhussök.

TRAVNOSEN – RESULTAT BEHÅLLARSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT INOMHUSSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT FORDONSSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT UTOMHUS

TRAVNOSEN – RESULTAT TOTAL

/ Susanne

Domaren Micke visar lördagens behållarsök i trappen.
Dagens inomhussök.

 

Här kommer startlistorna till NW-tävlingen

Idag har startordningen lottats för Nose Work-tävlingen i Skellefteå. Efter lunch blir det omvänd startordning. Båda dagarna. Startlistan kan ändras något vid sena återbud samt om det dyker upp fler löptikar. Meddela så snart du vet i så fall.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Startordning Söndag BORGNOSEN

Behållarsök/Inomhussök                                        Fordonssök/Utomhussök

 

Jag fick ett bättre svar än väntat

Igår åkte jag och vorstehn Hagel till Norsjö för att debutera i nya lydnadsklass 2. Vi var inte riktigt genomtränade och klara. Men jag ville ändå åka iväg för att liksom göra ett ”studiebesök” och se hur det fungerade med de nya reglerna, så att jag kunde se vad vi främst behövde träna mer på.

Vi var tre i klassen. Jag och Hagel gick ut som startnummer tre. Vi började med fritt följ. En massa vändningar, språng marsch med helt om, långsam marsch, backa typ åtta steg och annat. Gick ändå hyfsat. Betyg 7,5.

Sedan var det ställande och sittande under marsch där vi går i formen av ett L. Vi fick betyg 7. Lite dubbelkommandon som behövdes.

Inkallande med ställande har vi tränat rätt lite. Själva stannandet har inte varit så snabbt. Men nu har jag börjat med ett annat tonfall när jag ropar in vilket gör att Hagel galopperar mer avvaktande. Han är beredd. Och kaboom så ställde han sig jättesnabbt nu på tävlingen! Och galopperade in snabbt till mig sen igen. Impad! Vi fick betyg 9.

Så var det sändande till rutan. Det här momentet är ju ett sådant som snabbt kan skita sig. Snabbt kan hunden missuppfatta och springa åt fel håll eller så blir det annat krångel. Jag gjorde vår startrutin. Man får ju inte rikta in hunden mot rutan. Så jag gjorde en liten grej före istället, som vi tränat på, med förhoppningen att det ska bli en startrutin så att Hagel vet att han ska spana efter rutan. Vi stod vända åt fel håll, jag kliade honom på bringan och viskade ”Rutan, var är rutan?” sedan vände vi om och skickade när tävlingsledaren sa till. Hagel sprang iväg i galopp men det syntes att han inte var helt säker var han skulle. Han sprang bredvid rutan, förbi och vände sedan tillbaka utan att komma in i rutan. Jag stoppade honom, pekade mot rutan och sa rutan. Och se på rackarn, då fattade han och gick in i rutan. Där sa jag ”stilla” och sedan ”ligg”. Puh! Sedan gick jag min runda och ropade in honom. Det blev lite slarv när han kom fot men ändå – han hade hittat till rutan! Yes. Vi fick betyg 7.

Så var det dags för apportering med dirigering. Det har gått skitbra på träning. Men vad jag insåg nu var att jag tränat med alldeles för korta avstånd. Nu låg apporterna på säkert det dubbla avståndet bakom Hagel än vad jag har tränat på. Så när jag sa ”Där” och pekade mot den vänstra apporten som skulle hämtas så tittade sig Hagel över axeln, såg ingen apport men däremot fick han syn på en liten platt konmarkör strax intill. Han tittade frågande på den och sedan på mig. Jag försökte vifta längre bort men Hagel fattade inte utan tog tveksamt konen i munnen och kom med den. Publiken fnissade. Jag med. Han såg för söt ut. Det är ju inte hans fel att matte klantat sig och lagt apporterna för nära på träning. Eller inte har tänkt på att träna med ”störande konmarkörer” på gräsmattan. Det var ju precis därför jag kom hit – för att få se hur det ser ut på riktigt liksom. Tävlingsledaren var snäll och lät oss göra rätt och riktigt och snart fick Hagel syn på den riktiga apporten och kom med den glad i hågen. Men det blev ju ändå betyg 0.

Efter det blev det vittringsprov. Gick fint även om det blev ett missförstånd vid avlämningen. Jag böjde mig fram för att ta apporten men kom på att tävlingsledaren ännu inte sagt ”ta föremålet”. Så då stannade jag till och väntade på det vilket gjorde att Hagel under tiden släppte apporten eftersom han trodde att jag skulle ta den. Så den blev 6,5 i betyg.

Så var det dags för fjärrdirigeringen. Den har strulat de sista dagarna. Hagel har börjat tveka på stå från ligg och jag har försökt stärka honom men vi har inte kommit ända fram. Nu blev det tvekande både till sitt och stå vilket gav en del extrakommandon. Men han rörde sig inte framåt. Det blev betyg 7. Jag vet vad vi behöver träna på.

Sista momentet var hopp apport med metallapport. Det är vi faktiskt riktigt bra på. Men nu fick jag veta vad vi behöver träna på – att det inte är lattjolajban direkt som jag har tagit apporten från hans mun. Utan att han ska sitta still en liiiten stund till efter avlämningen. Nu blev det lite lattjolajban efter avlämningen vilket gav betyg 9 istället för 10. Men skitsamma, det har vi tränat till nästa gång.

Avslutningsvis blev det platsliggning i två minuter. Vi förare sa ”ligg” till våra hundar en och en och gick sedan iväg ca 10 meter. Tävlingsledaren gick slalom mellan vovvarna och sedan fick vi återgå och ställa oss tre meter bakom hundarna. Efter det gick vi fram och fick sätta upp hundarna en och en. Gick skitbra! Puh!

Totalt fick vi ihop till ett andrapris vilket var ungefär som jag hade väntat mig. Men överlag gick momenten bättre än väntat. Känslan var bättre än väntad. Vi var med i matchen. Vi vann faktiskt klassen.

Det var kul att tävla. Det var en av de saker jag ville kolla av. Efter ett år i rallyvärlden ville jag se om vi orkade bli sådär strikta igen som det krävs för lydnadsklass. Och efter den här trevliga tävlingen i Norsjö, med trevlig domare, tävlingsledare och funktionärer, så känns det riktigt bra. Jag var rädd att utveckligen hade gått mot att det bara skulle vara ”malinois-fot” om du förstår vad jag menar. Alltså sådan där militärisk hyperfokuserad fot där hunden går med huvudet i en mysko vinkel med nosen pekande rakt upp i förarens armhåla. Men så illa var det inte. Inte i Norsjö i alla fall. Så jag och Hagel tränar vidare och planerar in nästa tävling. Du med hoppas jag? =)

/ Susanne

En del vill väcka hunden mitt i natten för att träna

Den 15 december kom äntligen Nose Work-boken från tryckeriet. Efter det har det varit fullt upp med att skicka ut den till alla som ville beställa.

Nu har jag haft tid att skicka ut ett mejl och fråga vad de tycker om boken. Det verkar väldigt lovande. Dessa svar har jag fått hittills:

”Vilken underbar bok! Precis vad jag har sökt!! Har köpt andra böcker i ämnet men dom har varit så ”märkvärdiga” så jag nästan har tappat lusten! Ni skriver i en väldigt lättillgänglig stil som får åtminstone mig att bli peppad. Jag ler när jag läser och måste iväg och testa!”

Elsa Svensson, Bollstabruk.

”Jag gillade verkligen boken, lättläst, bra uppdelad och perfekt för mig som nybörjare,  kanon att kunna ta med i träningsväskan å kolla upp regler i och träningsförslag. Så stor tumme upp 👍”

Susanne Gunnarsson och Norma, Ockelbo.

”En toppenbok trevligt upplagd bilder text, ett enkelt beskrivande språk. Förklaringar som gör mig nyfiken att prova, nästan lust att väcka min jycke mitt i natten för att testa. Men jag kalmerade mig o testade nästa dag. Kommer hem från ett träningspass nu. Har beställt böcker till vår klubb för att få igång träningsgrupper. Ett lyckokast med er trio.”

Ulrika Bejker, Gammelstad.

”Jag älskar boken riktigt, riktigt bra!! Har fått många bra träningstips! Superbra upplägg på boken, nu ska vi iväg på en clear-round ikväll och nästa blir My dog i dagarna två. Tack för en toppenbra bok och god fortsättning.”

Gitte Olsson, Tranemo.

”En mycket bra bok som innehåller det man behöver – regler, träningstips och annat matnyttigt!”

Marie Krigh, Vännäs.

”Jamen världens bästa! Lätt att läsa o inte för krånglig, iallafall så blev jag superinspirerad 👍 Gillade markeringskapitlet väldigt mycket o felsökning i markeringsträsket. Då jag tränat en diabeteshund som på sökbana markerade på alla burkar. Men i verkliga livet gjort bra ifrån sig. Bra med regler o prov för tävling i slutet av boken, vilket jag i stort sett inget kunde om. Mer än i allmänna drag då. Jag har ju givetvis beställt din första bok då den kom ut, tyckte mycket om den med. Så jag kan bara säga att du är superduktig 😀”

Ulla Granberg, Piteå.

”Lättläst och med bra typografi, disposition och bildval. Intressanta avsnitt som guidar besökaren genom start och utveckling inom en rolig sport. Kan användas som både steg-för-steg-manual och uppslagsverk. Kan varmt rekommenderas!”

Maria Nilsson, Nositeten, Upplands Väsby.

”Det var en informativ och lättläst bok. Hade jag inte redan börjat med Nose Work så skulle jag ha kunnat komma igång med hjälp av boken. Att använda på kurs för nybörjare skulle den också passa till. För oss som kommit lite längre blir det som en repetition och uppfräschning, alltid bra att bli påmind och att ”backa bandet emellanåt”. Tack för en bra bok!

Maya Gradin, Sundsbruk.

”Jag er mycket nöjd med boken. Den er velskriven og lättläst, även for en dansk   Dette har  jag även skrivin på facebook i et indlägg av Sanne Andersen, Lorup Hundecenter. Boken giver bra anvendbar information och goda träningstips. Jag tycker det er bra at boken beskriver flera sätt at lära ind doften. Klart jag tycker kapitlet om provreglar inte hade behövds; men igen jag er jo Dansk. Så helt klart 5 * utav 5 ”

Steen Stenild, Hadsten, Danmark.

”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund” är en lättläst, välskriven, inspirerande och informativ bok. När jag började läsa boken hade jag redan introducerat NW för min hund. Under läsningens gång fick jag svar på en del funderingar som jag hade och känner att jag verkligen kommer vidare i min NW-träning med bokens hjälp. En bok jag varmt rekommenderar.”

Helena Persson, Umeå.

”Boken är mycket lärorik och pedagogiskt utformad, instrukttiv och informativ med fina bilder. Den kommer att fungera som en uppslagsbok för mig i mitt sökarbete. Jättebra jobbat av er författare!!!”

Elaine med hunden Åska, Helsingborg.

Vill du också beställa den så mejlar du till rackarungarnashundskola@outlook.com och skickar med din adress och ditt mobilnummer.

Den kostar 229 kronor, sedan tillkommer frakt på 53 kronor (spårbart) om jag skickar den inom Sverige. Så totalt blir det 282 kronor för dig som inte vill eller kan hämta den hos mig i Norra Yttervik, två mil söder om Skellefteå.

Du kan betala genom att swisha till 123 514 8218 eller betala via plusgiro 714 209-4. Jag kan även skicka en faktura om du vill.

Beställer du fem böcker eller fler på samma gång kostar boken bara 199 kr/styck.

/ Susanne

Snygga hundar – men mobbning

Jag och Gizmo i ringen.
Jag och Gizmo i ringen.

Har just landat på hotellrummet efter en händelserik dag. Vi har ställt ut vår cavalier Gizmo och vorstehn Hagel på utställningen i Sundsvall.

img_9466 img_9470

Gizmo, som går i juniorklass och i mitt tycke är lite tanig, trodde vi väl skulle gå halvbra. Men han fick excellent, ck och vann juniorklassen över tre andra hanar! Så kul! Jag tror det var mycket för att han var trygg i ringen, glad och charmig.

Sedan fick vi möta alla fullvuxna snygga hanarna i tävlingen om att bli bästa hane. Då blev två eller tre andra hundar tackade och fick gå ut. Men Gizmo var kvar. Sedan blev vi totalt sexa med reserv-cert! Inte illa alls!

Jag och Hagel i ringen.
Jag och Hagel i ringen.

Några timmar senare var det dags för Hagel. Han fick också excellent, ck och reserv-cacib! Riktigt roligt. Sedan blev vi trea, eller sist, beroende på hur man vill se det, av alla vorstehhanar. Jag tyckte Hagel var klart snyggast, men nåja, jag är nöjd med bedömningen.

Det jag inte alls är nöjd med är bemötandet som en av mina hundvänner fick. Arrangören hade ropat i högtalarna om att några hundar inte såg ut att ha det bra i sin bil. De ropade ut registreringsnumret men det var inte min bil så jag slappnade av. Till slut ropade de ut namnet på hundägaren. Jag insåg att det var en vän till mig och gick för att uppmärksamma henne på detta. Hon gick då ut till sin bil och möttes av gissningsvis åtta personer som samlats runt bilen. Genast haglade anklagelserna mot henne. Jag kom ut lite senare så jag missade, kanske tur ändå, den första anstormningen. Men min vän berättade:

– Jag har aldrig blivit så utskälld i hela mitt liv, sa hon.

Det som hade hänt var att en av hennes hundar inte gillar att bli lämnad i bil. Om det är separationsångest efter matte eller allmän stress i bilen vet jag inte. Men hunden hade skällt länge och härjat runt vilket gjort att rutorna immat igen. Jag medger att det inte såg ut som om det var så jättefräsch luft där inne precis. Och visst har vi hundägare alltid ansvar att se till att hundarna har det bra.

Men det var ingen sol som låg på. Ingen hund som krälade ut. Alla var i fin form.

Det jag reagerar på är den mobbningsgrupp som samlats vid bilen. Som tävlade med varandra om att vara den som mest värnar djuren – typ. Som hetsade varandra att slänga ur sig kaxiga och spydiga saker till denna ensamma kvinna som kom ut med ”låg svansföring”.

Jojo, det passar att vara tuff när man har flera omkring sig. Kvinnan tar ut sina hundar ur bilen och går en sväng. Vi går dit och tar över rastandet ett tag så kvinnan kan gå tillbaka till sin bil. Mobbningsgruppen står kvar och bevakar bilen. Kvinnan blir påhoppad med anklagelser och spydighet igen. En kvinna i mobbningsgruppen pekar finger mot sitt eget huvud. Jag fattar att hon kallar kvinnan en komplett idiot eller liknande.

Jo, visst som hundägare ska man alltid se till att hundarna har det bra. Men hur många på den här parkeringen hade hundar som skällde i bilen? Låt mig gissa på cirka 100? Minst. Nu stod den här kvinnans bil lite mitt i smeten vilket gjorde att det blev extra uppmärksammat.

Jo, visst ska arrangören se till hundarnas bästa. Men det behöver inte ske med hjälp av en mobbningstrupp som ”tar emot” den stackars hundägare som kommer ut och är orolig för sin hund. Lite mer vuxet borde man kunna agera. Bara för att man är flera behöver man inte passa på att vara extra jävlig. I så fall är det inte djurens bästa man är ute efter. I så fall är man en mobbare.

/ Susanne