Tips och råd – Sida 16

Kom på valpföreläsning 18 oktober!

Publicerat den september 7, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Jag tänker hålla en valpföreläsning. Det blir en koncentrerad teoretisk valpkurs där jag går igenom allt det viktigaste som jag tar upp på mina valpkurser.

Nu finns inget maxantal på hur många som får komma. Alla som vill är välkomna! Så ta med din hundintresserade granne, jobbarkompis eller släkting. Mycket av innehållet kan appliceras på alla hundar, inte bara valpar.

Föreläsningen kommer att behandla saker som välja valp, vilken du INTE ska välja, rumsrenhet, hur du gör när du ska lämna valpen ensam, första övningarna, inkallning, gå i koppel utan att dra, hur du tränar sitt/ligg stanna kvar och bygger föremålsintresse.

Den kommer att handla om valpens skötsel och hälsa, kloklippning och fysisk träning – hur långt törs du gå egentligen?

Den kommer att handla om hur du får bra hundmöten och jag tar upp miljöträningens viktighet, nosarbetets viktighet och hur du lägger de första spåren.

Det kommer även att finnas tid för hundägarna att ställa frågor.

Korta fakta om valpföreläsningen:

När: Söndag den 18 oktober.
Tid: Klockan 18.00–ca 20.00.
Var: Ytterviks Byagård. (knappa in adressen Yttervik 43, Skellefteå.)
Pris: 200 kronor per person. Du kan betala kontant eller swisha på plats. I priset ingår fika.
Anmäl: För att få ett hum om hur många som kommer, och hur mycket fika som krävs, vill jag att du anmäler dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Meddela då också om du inte tål mjölk, gluten etc.
Deadline: Anmäl dig senast den 14 oktober. Gör det redan nu så glömmer du inte bort det!

Varmt välkommen!

/ Mvh Susanne

Öppet hus på lördag

Publicerat den juli 1, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Äntligen är inhägnaden RackArena och Rambobanan klar. Så nu vill jag bjuda in till Öppet hus i Yttervik på lördag den 4 juli mellan klockan 13–15.

Ta med hunden och testa RackArena och Rambobanan gratis. Ta med familjen och/eller kompisar och smaka på fikat som jag bjuder på, så långt det räcker. Det serveras kall dryck – är du kaffeberoende får du ta med egen termos. =)

Ta på dig vettiga skor, det kan vara lite blött och ojämnt.

Här kan du läsa allt om RackArena och Rambobanan, varför jag byggt upp detta, mitt syfte, hur jag tänker ta betalt, hur du kan hyra arenan, kolla bokningar och vad jag tycker om ajabaja. Via länken hittar du också en vägbeskrivning.

Jättevälkommen! =)

Tränar inför kommande tävlingar

Publicerat den juni 12, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Inget är så stimulerande för träningslusten som att anmäla sig till en eller ett par tävlingar. Eller hur?! =)

Jag har ju anmält mig och Hagel till en tävling i lydnadsklass 2 i början på juli och en tävling i appell spår lite senare i juli.

Så nu har träningen intensifierats. Nu måste det ju börja likna något.

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av två klipp från träningen. Det första gäller momentet hopp sitt. Hunden ska alltså hoppa över ett hinder, sätta sig på andra sidan och sedan på mitt kommando hoppa tillbaka.

Jag har tränat det mycket med targetplatta på andra sidan hindret för att Hagel ska sätta sig en bit från hindret och inte få det direkt under hakan liksom.

På filmen så får han hoppa först en gång till targetplattan, sedan tar jag bort den och han får hoppa en gång till. Då sätter han sig lite segt så jag gör det en gång till och drar på lite hårdare på sitt-kommandot. Efter det sätter jag honom på andra sidan och tränar på återhoppet så vi knyter ihop hela momentet.

Nästa klipp visar hur jag just nu tränar sändande i rutan. Hagel kan bli tveksam i rutan, virra runt och gärna sätta sig. Men han ska ju stå stilla i lydnadsklass 2. Så vi tränar lite extra på själva positionen. Först kör jag några enkla skick till rutan med kort avstånd. Även den har jag tränat in med targetplatta. Sedan ökar jag avståndet för att se att det fungerar. Och avslutningsvis blir det några extra posititionsrepetioner.

Nu är spårkursen igång

Publicerat den juni 7, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Birgitta Sundberg och lagotton Boston skötte sig bra. — Birgitta Sundberg och lagotton Boston.

Hundägare är ett tåligt släkte. Fastän regnet vräkte ned hela söndagsförmiddagen var det ingen som skickade ett sms eller så för att kolla om vi skulle ställa in spårkursen. Och när vi väl satte igång så upphörde regnet.

Petter och welsh springer spanieln Otis.

De flesta deltagarna var helt nybörjare, andra hade provat spåra litegrann med sina hundar.

Jag började med att gå igenom det viktigaste:

Att det är medvind på spåret så hunden inte lär sig ”fuska” och vinda med hög nos. Det kommer inte att funka i längden när spåren blir längre och knepigare, då måste hunden ha lärt sig att spåra med nosen nere i backen.
Att de första spåren blir minst 60–70 meter långa. Vi ska inte lägga för korta spår så att hunden bara hinner uppleva förvirringsfasen. Den måste hinna få lite kläm på det här innan spåret är slut.
Vi lägger lite godsaker i spåret då och då, typ några godisar var femte meter. Det gör att hunden får upp ett intresse för att följa dessa godbitar. Dessa godisar tunnas sedan ut allt eftersom så att hunden får spåra längre och längre mellan varje fynd.
Vi lägger hundens favoritleksak i slutet. Är hunden inte så intresserad av leksaker kan man lägga en påse med tre–fyra köttbullar eller liknande i slutet.

Emilie Renqvist och rottweilern Runa. — Emilie Renhqvist och rottweilern Runa.

Hundarna och hundägarna löste uppgiften galant. Vissa vovvar fladdrade lite fram och tillbaka över spåret, men det är helt okej de första gångerna. Vi går ju kurs för att lära oss och förbättra oss. Så det blir nog snart mycket bättre.

De flesta hundägarna visade att de hade kläm på det här med att hantera spårlinan. Även om hunden springer lite kors och tvärs så ska man inte göra det som hundägare. Då släpper man istället spårlinan och fattar tag den på ett annat ställe, så att man själv kan gå den kortaste vägen. Men för säkerhets skull, och för att vara förberedda när skogen blir tätare än vad den är i Sjöbotten, så fick deltagarna träna på det. De fick jobba ihop två och två och turas om att vara hund och hundägare. Sedan fick de trassla med linan så mycket som möjligt =)

Kia Nyberg och Victoria Öster gör det krångligt för varandra.

Jisses vilket tjorv, men Birgitta Sundberg och Carina Backman klarar utmaningen.

Avslutningsvis fick de en läxa – att spåra minst en men gärna tre gånger på egen hand innan nästa kurstillfälle. Eftersom jag jobbar nästa helg så har de två veckor på sig. Dessutom ska de föra anteckningar över spårets längd, liggtid, antal apporter, hur vinden var och hur det gick.

Nästa gång ska vi träna spår med vinklar och utveckla deras apportintresse.

Jennie och Crixus tränade hundmöten

Publicerat den juni 6, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Idag hade jag besök av en vacker hund – Crixus. Han är en vit schäfer. Eller en vit herdehund. Jag är lite osäker var debatten lutar åt just nu. För det påstås ofta vara båda raserna.

Nåväl, han var här tillsammans med sin matte Jennie för att träna på hundmöten. Crixus är sex månader och har börjat bete sig skälligt och utåtagerande när de möter andra hundar.

Vi började med ett hundmöte med ganska stor avstånd, cirka 40 meter. Gick bara fint. Snabbt kunde vi göra mötena närmare och närmare. Vi bytte mötande hund, plats och situation flera gånger så det skulle känna som en nytt hundmöte för Crixus.

Han fixade det fint. Matte Jennie var bra på att intressera honom för korv istället och talade tydligt om att hon var nöjd med hans beteende så länge han skötte sig bra – vilket han gjorde typ hela tiden.

Avslutningsvis tränade vi lite fotgående, som är en bra kunskap vid hundmöten. Både Jennie och Crixus var väldigt lyhörda och duktiga. Jag ser potential i det ekipaget! =)

Här kommer en lista på de fem vanligaste misstagen som hundägare brukar göra vid hundmöten.

1. Du ger upp, helt eller för tidigt. Du gör bara tama försök att distrahera hunden med en torr, tråkig hundgodis. Och försöken görs för sent, när hunden redan hunnit ”fastna” i sina reaktioner.

Du ska ha MÅNGA GODA godisar, som köttbullar, korv, leverpastej. Du ska låta hunden få se hundmötet, men innan den hinner varva upp kör du igång med din stora distraktionsmanöver. Du visar din näve med MÅNGA GODA godisar mitt framför nosen på hunden, serverar en godis och drar sedan upp din knutna hand i brösthöjd. Tanken är att hunden ska klara sig utan godis i någon sekund och titta förväntansfullt mot dig. Om den gör det kommer det en till godis. Snabbt!

Klarar den inte det än så matar du hunden ganska friskt förbi hundmötet. Godis på godis typ. På så vis får den inte får så mycket tid, och intresse, av att kolla in den andra hunden. Gör inte det du heller. Ägna dig BARA åt din hund. Jobba dig igenom HELA mötet.

Allt eftersom tänjer du ut tiden och tålamodet hos din hund. Den ska få se den mötande hunden, du pockar på uppmärksamhet, den tittar på dig, får en GOD godis, du håller resten av godisarna i brösthöjd och utlovar att ”det kommer fler om du bara sköter dig”.

På det här viset ändrar man efter en tid tänket och förväntan i hunden. Istället för att den tänker ”Waow, nu kommer en hund – den bara måste jag skälla på” till ”Waow, nu kommer det en hund – det är då matte/husse brukar bli så intressant med sina godbitar”.

Efter typ några månader med GODA godisar kan du börja trappa ned till exempelvis Frolic eller annat mindre kladdigt. Men först efter att hunden verkligen etablerat en ny vana.

2. Du går för nära. Direkt du har kommit utanför dörren och gått några meter kommer det första hundmötet. På en trottoar eller en smal cykelväg. Då är hunden uppskruvad och det blir lätt livat.

Försök skapa stora avstånd i början på din promenad. Gå ut på gräsmattor, in i skogen, över på andra sidan vägen om ni möter en hund. Då minskar störningen för hunden.

SEN – när du lyckats få ett par lugna hundmöten på din promenad kan du börja försvåra det lite genom att inte ”hålla dig undan” lika mycket.

3. Du säger inte till hunden hur du vill ha det. En hund är en hund. Den uppskattar att du talar om vilka ramar som gäller. Faktiskt. En hund är inte en individ som blir jättekränkt, börjar gråta eller snackar skit om dig i månader om du säger att ”vet du – när vi möter andra hundar ska du titta på mig och hålla näbben”.

Så tala om hur du vill ha det. Tydligt. Det innebär inte att jag uppmanar dig att spöa hunden. Inte alls. Det innebär att du ska ”skänka solsken” så länge hunden gör rätt. Och du har all rätt att ”förmedla mörker” när hunden skäller på mötande hundar och far ut i kopplet. Jag menar att du berömmer och ger godbitar så länge hunden går vid din sida, tittar på dig och håller tyst. Släpper den dig med blicken och spanar mot den andra hunden och överväger att agera på ett dumt sätt – så ser du tanken och bryter där med ett barskt ”NEJ” och/eller ett pekfinger som puttar till hunden och bryter den från de ”dumma tankarna”. När den avbryter beteendet så erbjuder du solsken igen i form av godsaker och beröm.

4. Du skäms. Och när du skäms vill du bara därifrån fortast möjligt. Eller undviker i största möjliga utsträckning att möta andra hundar överhuvudtaget.

Låt mig göra ett test: Låt säga att du är ute och går med din hund. Ni möter en annan hund och du samlar ihop din hund vid din sida. Du jobbar med din hund. Den sköter sig rätt hyfsat och du känner att du har kontroll. Den andra hunden däremot lever rövare. Den skäller och stretar i kopplet. Tycker du att den hundägaren borde skämmas? Det har jag svårt att tro.

Jag bryr mig ALDRIG om vad den andra hunden gör och inte gör – så länge den inte drar med sig föraren eller kommer loss och attackerar mig förstås. Jag har bara ögon för MIN hunds beteende, att min hund får träna på hundmöten och göra rätt. Det tror jag du har också. Och de flesta andra hundägare. Så sluta upp med att skämmas. Sök upp alla hundmöten du kan istället och TRÄNA.

5. Du tycker att ”hunden bara ska lyda”. Att det handlar om ledarskap. Att det är rätt fjolligt att erbjuda korv och köttbullar för att få hunden att göra som du vill. Återigen vill jag då göra ett test. Låt säga att du går till jobbet, jobbar riktigt bra och går hem. Men sedan får du ingen lön. Du går dit nästa månad ändå och tänker att nästa månad får jag nog lön, säkert lite extra eftersom jag inte fick sist. Men du blir utan igen. Och igen. Chefen säger bara ”jobba på, för det har jag bestämt”. Nog skulle du börja komma lite sent, göra ett sämre jobb och en dag helt enkelt stanna hemma?

Så funkar faktiskt hundar också. De gör det som lönar sig. Om det är roligare/viktigare att skälla på mötande hundar än att lyda en förare som bara kräver utan att erbjuda en ”lön” så fortsätter de med det.

Du ”köper inte ned dig” genom att erbjuda godsaker när hunden gör rätt. Du har fortfarande ledarskapet eftersom du bestämmer för vilka beteenden som godsaker ska utdelas, och för vilka de hålls inne. Och det kommer hunden att fatta. Och göra vad den kan för att få sina godsaker.

Sen kommer den, till skillnad från oss människor, att acceptera att få ”sämre” lön ibland i form av torra hundgodisar och kanske även att lönen uteblir någon gång då och då, fast fortfarande med rejält med muntligt beröm förstås. Men med jämna mellanrum ska den ”feta lönechecken” serveras, för att hålla den goda arbetsnivån uppe. =)

Hoppas du tycker att de fem misstagen, och de fem tipsen på hur du undviker dem, var värdefulla. Kanske fick du något konkret att jobba med? Kanske vill du tipsa en hundägarkompis? Eller du kanske vill tipsa en annan hundägare som du ofta möter och tycker att den borde få chansen att läsa dessa tips? Dela gärna!
Vill du få mer handfast hjälp att hantera dina hundmöten får du gärna kontakta mig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ringa/sms:a 070-577 31 87.

/ Susanne Lindberg

Jobbigt beslut – men klokt

Publicerat den maj 10, 2015 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Min härliga portugisiska vattenhund Trassel.

Jag tänker att jag ska berätta det här. För du kanske är i samma sits. Eller kan komma att bli. Då kan det var skönt att känna att du inte är ensam. Och kanske få något tips.

Det handlar om när man har en äldre hund som vill tukta en yngre hund, bara för säkerhets skull – för att hålla den på plats.

Min idag elvaårige portugisiske vattenhund Trassel tyckte att det var helt okej när jag för drygt två år sedan kom hem med vorstehvalpen Hagel. Men Hagel växte, blev större och började på något vis i Trassels huvud utgöra en risk.

Vad jag kunde se var inte Hagel ett dugg kaxig, tvärtom. Men jag tror att Trassel ändå insåg vart det höll på att bära iväg. Att han höll på att bli skröplig, och den här odågan skulle snart vara en hund i sina bästa år.

Så Trassel började hålla Hagel kort. Han spände upp sig flera gånger för att se att Hagel slokade. Om jag och Hagel varit på jakt eller liknande en dag så ville Trassel gärna flyga på Hagel och ge honom en omgång när vi kom hem.

Jag såg ju det där och var beredd att dämpa känslorna. Jag höll Trassel väldigt kort. Jag gav ibland godis för att avleda och skapa trevligare känslor. Men det blev ändå värre. Snart ville inte Hagel gå in i huset när vi varit borta. Jag fick allt oftare ta med Trassel på aktiviteter, som han egentligen inte hade något utbyte av, bara för att slippa tjafset när jag kom hem. Jag såg till att göra saker bara med Trassel också, men det hjälpte inte.

Snart måste jag gå typ Caesar Milan-promenader när jag kom hem efter en helg borta. Det innebar att jag gick med Trassel och Hagel i var sitt kort koppel på var sin sida om mig – och bara gick till dess känslorna planat ut. Det är man ju jättesugen på när man kommer hem sent på kvällen efter en lång resa …

Fast däremellan var de ju som vanligt. Goda vänner som låg i samma bädd och så. Det var mest i återföreningssituationerna som det riskerade att smälla.

Det sista halvåret har jag gått en fördjupad klickerutbildning inom Canis. Det var då jag kom på att jag kunde klicka och ge godis just i återföreningssituationen för att skapa goda känslor istället för de motsatta. Det var faktiskt en jättebra idé. Om jag kommit på den lite tidigare. Men nu hade Trassel hunnit bli ännu mer på sin vakt och tolererade inte längre lite stoj inomhus eller på promenader, då fick Hagel spö. Det sket sig helt enkelt ännu oftare.

Jag såg hur Hagel fick tassa på tå. Hur han kastade oroliga ögonkast för att se var Trassel var och om han skulle brusa upp. Och Trassel mådde väl knappast toppen han heller eftersom han kände detta behov av att spöa Hagel titt och tätt.

Så efter långt velande och mycket funderande tog jag beslutet. Trassel fick flytta till mina svärföräldrar. De har haft hund förut, har ett extra gott öga till Trassel och såg fram emot att få anledning till fler och längre promenader.

Men usch vad jobbigt det var. Trassel är ju min gamla goding. Han har ju typ funnits jämt. Vi har haft så mycket kul ihop. Tävlat, tränat, lekt, busat och myst. Det var skitjobbigt.

Igår skulle jag lämna en säck hundmat hos svärföräldrarna. Jag gruvade mig nästan. Det blir så jobbigt. Trassel mötte mig och blev så glad, så glad. Jag satte mig på golvet och han satte sig i mitt knä, precis som vanligt. Jag kliade, gullade och pratade med honom. Jag tror minsann att han gått ned något överflödigt kilo, och pälsen var mjuk och välborstad. Till slut måste jag åka. Jag vill inte ha Trassels ögon på mig då. Ögon som säger: ”Men ska inte jag följa?”. Så jag kastade några hundgodisar på köksgolvet och skyndade mig iväg. I bilen kom tårarna. Jag kände mig som en svikare. En riktig svikarmatte. Som sviker sin hund på ålderns höst.

Fast jag vet ju att jag tagit rätt beslut. Trassel har det jättebra där han är nu. Han behöver inte vakta på Hagel, han får gå långa promenader i sin takt och lukta noggrant på allting.

När jag kom hem blev det ännu tydligare. Jag skulle öppna hundgården så att Hagel skulle få komma ut. Då känner han lukten av Trassel på mina händer. Reaktionen är omedelbar. Glädjen försvinner, han stelnar till. Han reser sin lilla ragg som han kan åstadkomma med sin korta vorstehpäls, både i manken och bak vid svansen. Rädd-raggen. Han tänker ”Kommer Trassel och flyger på mig nu?”.

Men det gör han ju inte. Efter ett tag inser Hagel att det är lugnt. Han kan slappna av igen. Och vara glad.

Allt från smått till stort

Publicerat den april 30, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Att vara hundinstruktör är verkligen variationsrikt. Jag möter en rad olika människor med en massa olika hundar. Uppdragen är väldigt olika. Jag har ett roligt exempel.

Häromdagen hade Monika bokat en privatlektion med sin pyttelilla chihuahua-blandning Jasse.

– Jag har haft flera stora hundar förut men känner att jag måste ha hjälp att behandla även Jasse som en riktig hund och lära honom allmänlydnad, sa hon.

Vi började med att bara komma och hämta en korv.

Så vi började med att träna inkallning och sitt stanna kvar. När det gällde inkallningen var han ofta rätt duktig på att komma. Men sedan höll han sig på ett retsamt avstånd så att Monika inte fick tag i honom. Varför?

Jo, för att varje gång Monika tagit fram selen och ropat så har det ju betytt att de ska gå hem. Vilket är tråkigt. Enligt Jasse. Så därför håller han sig utom armlängds avstånd.

Så Monika fick utrusta sig med korv och köttbullar och ropa in honom gång på gång utan att hålla i selen. Han fick bara hämta en godis och sedan sa hon ”hopp och lek” så var han fri igen. Han skulle känna att när hon ropar är det liksom ”piece of cake”. ”Jag ska bara springa till matte och hämta en korvbit sedan får jag vara fri igen”.

Sedan funkade det att ropa in även när Monika hade selen synlig.

När det funkade fick hon även hålla selen lite gömd bakom sig och ropa in, servera korv och låta honom springa igen. Snart kunde selen vara rätt synlig och Jasse vågade ändå komma och hämta sin korvbit. Då blev han lite senare kopplad, men bara ett kort tag, typ tjugo meter, sedan kopplade hon loss och sa ”Hopp och lek” igen. Det är viktigt att tydliggöra för hunden att nu är det fritt fram, den ska lära sig att vänta på din klarsignal innan den rusar iväg.

När Monika senare ropade in så tänkte Jasse (hoppas jag) att ”Jag bara springer till matte och hämtar min korvbit så får jag vara fri igen sen”. Och han tänkte att ”Även om hon kopplar mig en stund så är inte det hela världen, jag får snart komma lös igen”.

I dag hade jag en helt annan hundägare och hund på besök. Kristina ville träna hundmöten med sin jättehund Sheriffen. Passande namn: det är en harlekinfärgad grand danois. Hon menade att han gjorde utfall med ganska onda tankar mot de hundar han mötte. Och det är ju inte det lättaste att tampas med en envis, tung grand danois. Kristina visade att hon var enormt van, rutinerad och stark nog att hantera dessa krafter, så det var aldrig någon oro för att han skulle kunna dra med henne för att göra ett ovälkommet besök hos den mötande hunden.

Kristina jobbade fint med sin Sheriffen.

Han var klickertränad och vi diskuterade möjligheten att klicka vid hundmötena för att på så vis skicka in positiva tankar just när han tänkte motsatsen. Klicker funkar ju så. Förutom att kunna tala om exakt när hunden gör rätt, så ger den också ”feelgood-känslor” i hunden. Vilket kan göra att man kan ”omvända” en hund som tänker negativa tankar vid hundmöten.

Här går det näst sista hundmötet riktigt bra.

Vi kombinerade det med att hon fick mata honom med korv och köttbullar vid hundmötena. Jag gick bredvid och klickade vid passande tillfällen. Det här med att mata hunden förbi hundmötena kan en del tycka låta konstigt. Man kan väl inte hålla på så? Jo, ett tag tycker jag. Tills dess hunden börjar tänka annorlunda. Till dess den ser ett hundmöte och tänker ”Just ja, nu har matte korv” istället för ”Aha, ett hundmöte – nu ska jag leva rövare”.

När hunden börjar tänka annorlunda kan man successivt tänja på dens tålamod, så den får gå fint längre och längre innan korv utdelas. På så vis kommer du ifrån det ständiga matandet så småningom.

Sheriffen var lite stökig och stirrig i början. Vi började med stora avstånd. Men snart gick det bättre och bättre. Snart kunde han möta hundar på en vanlig byaväg utan att ”leva rövare”. Men vi gjorde misstaget att träna lite för länge. Han hann bli för trött i skallen och orkade inte uppföra sig helt vid sista hundmötet. Inte förrän vi utökade avståndet rejält. Så det får vi tänka på till nästa gång. Sluta när det går bra.

Äntligen spårdags – här får du åtta tips

Publicerat den april 16, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Spåra – det är något av det roligaste du kan göra med din hund.

Äntligen har snön tinat bort så pass att det går att lägga korta, men ack så roliga, spår igen. Se filmerna och kolla in mina åtta spårtips!

Min blandras Snora som flyttade in hos oss för en dryg månad sedan har inte spårat så mycket. Så därför började jag från början.

Det första spåret, som jag gjorde häromdagen, fick hon sitta fastknuten i ett träd och se hur jag gick iväg och lade spåret. Hon såg inte exakt hur jag gick, men det ger en bra synretning som gör att hon blir nyfiken att se var jag har varit och därmed blir mer intresserad av att spåra.

Spåret gick rätt bra, men hon är ju färsk och har svårt att hålla koncentrationen. Hon spårar en bit, kollar in omgivningen lite, lyssnar på en fågel och sedan fortsätter hon att spåra.

Igår fick hon gå sitt andra spår. Då lämnade jag hundarna hemma och åkte iväg med bilen en bit för att lägga två spår; ett till Snora och ett till vorstehn Hagel. Det gjorde att hon blev utan synretning, men jag bedömde att hon skulle klara det ändå. För klarar hon det utan synretning så växer hennes självförtroende. Hon tänker liksom ”Nämen, titta här känner jag ett spår, jag följer det och ser vad som händer, oj här var det visst en pinne som doftar matte, jag spårar lite till och DÄR hittar jag min favoritleksak”. Typ så =)

Snora hittar sin favoritleksak i slutet.

Hon spårade ungefär som sist, möjligen lite mer fokuserat. Du kan se sista biten på filmen nedan, när hon kommer fram till sin favoritleksak. Då ger hon den var den tål!

Du får också se en film från när Hagel spårade. Han har blivit väldigt duktig och framförallt väldigt målmedveten vid det här laget. Han drar som en tok när han spårar. Jobbigt. Men jag vill inte ta bort det. Jag gillar när hunden VET var den vill. Då känns det också direkt när han någon gång tappar spåret, jag trillar nästan framlänges för jag håller så hårt i spårlinan. I filmen får du följa Hagel när han kommer fram till en apport.

Blir du spårsugen? Här kan du får du åtta spårtips.

Medvind! I början är det viktigt att spåren läggs i medvind, så att ni har vinden i ryggen när ni följer spåret. På så vis lär sig hunden att spåra på riktigt, med nosen i backen, utan att fuska. Om spåret läggs i motvind kan hunden börja gå med nosen högt för att ”snabba på det hela”. Det är ett klokt beteende egentligen, men hunden kommer inte att kunna reda ut hela spåret eftersom vinden ändrar sig och spåret likaså. När det är sidvind eller medvind så tappar hunden doften. Så kör mycket medvindsspår så lär sig hunden att jobba på rätt sätt.

Synretning. I början kan hunden få sitta i bilen och se när du går ut spåret. Eller du kan knyta fast den i ett träd. Låt den bara se den första biten. Då fattar den att något spännande är på gång och blir nyfiken att sedan kolla var du har varit. Det gör inget om den piper eller skäller när du försvinner. En annan gång testar du att ha ”smyglagt” spåret som jag beskrev ovan med Snora och ser om den fattar då med.

Liggtider. Låt spåret ligga åtminstone 15 minuter innan du låter hunden börja spåra. Då har vittringen hunnit sjunka ned litegrann i marken. Ännu bättre är om det får ligga en halvtimme eller en timme, men om du kör med synretning kan nybörjarhunden ha hunnit glömma vad ni skulle göra om det går för lång tid.

Föremål. Lägg ut olika föremål i spåret. Träpinnar, trasor, bollar och på slutet den stora favoritleksaken. Eller den stora godispåsen om hunden inte tycker att leksaker är så kul.

Godis. Godis kan ibland ”strös” här och där i spåret för att peppa eller motivera nybörjarhunden eller en ”fladdrig” hund som har svårt att hålla sig i kärnan. Men överdriv inte. Om godis används är tanken att det så småningom ska fasas ut för att endast ligga som slutmål.

Snitslar. Märk upp var du har gått genom att sätta upp plastband eller liknande, så kallade snitslar. Men allt eftersom sätter du upp färre och färre snitslar. Lägg även spår som är helt osnitslade. Det gör att du tränar upp din tillit till hunden. Det är ju den som har bästa luktsinnet av er båda. Det tränar även upp hundens självförtroende som spårhund då du inte ”vet bäst” och kanske ibland lägger dig i mer än du borde.

Miljön. Se till att variera miljön som ni spårar i. Nu när det är vår får man vara glad för den plätt man får, men sedan ser du till att låta hunden spåra i tät skog, gles skog, kalhygge, lägda, sandtag, klipphällar, gräsmattor, betong och asfalt. Snö går också bra, men jag tycker inte att nybörjarhunden ska få sina första spår i snö. Då kan den lära sig att spåra mer på synintryck, det vill säga fördjupningar i snön, än verklig doft, och det funkar ju bara tills all snö tinat bort.

Våga: Är du en sån som lätt virar bort dig i skogen och som därför låter bli att lägga spår? Snälla, försök hitta sätt som gör dig trygg för det är sååå värt för hunden, och för dig, att få spåra tillsammans. Ladda mobiltelefonen. Använd kartappar. Använd vanlig karta och kompass. Gå parallellt med vägen. Ta med en vän som får stanna vid startpunkten, eller köra med bilen längs vägen. Bara du kommer dig iväg! Det är så roligt att se sin hund briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av ert samarbete!

Lycka till! Har du frågor och funderingar kring det här med att spåra hoppas jag att du hör av dig! Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring/sms:a 070-577 31 87.

Fem tips till nyblivna valpägaren

Publicerat den april 15, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Det verkar vara valpköpartider nu. Härligt! Det är så mysigt, och rätt jobbigt, att ha valp. Om det är första gången du köper valp, eller kanske länge sedan sist, kan du känna dig lite villrådig. Vad är viktigast? När kan jag börja träna? Vad ska jag träna?

Här kommer mina fem tips:

1. Foppaskor. Om du inte redan har det, införskaffa Foppaskor, träskor eller några andra likvärdiga skor som du får på dig utan att använda händerna. För händerna är ofta upptagna av att hålla i en kissnödig valp och då är det bråttom. Gå ut med valpen ofta. Så fort den har ätit, sovit eller lekt bör du gå ut med den. Direkt. Gå inte ens på toa själv först. För ju fler lyckade resultat du får ute på gräsmattan desto snabbare fattar valpen det här med rumsrenheten. Beröm när valpen kissar och bajsar ute. Gör ingen stor sak av när det sker olyckor inomhus. Snart fattar den. Om du är snabb.

2. Träna inkallning. Inkallning börjar du träna direkt. Typ när valpen struttat iväg några meter längs gräsmattan. Då ropar du på den och skuttar retsamt åt andra hållet. Din uppfödare hade antagligen ett särskilt lockläte när det var dags att servera maten. Fortsätt med det lätet ett tag, se till att valpen alltid får något gott när den kommer. Blanda upp det allt eftersom till att ropa valpens namn följt av hit, typ ”Ludde hit”. Stanna vid det – max två ord. Inte ”komsi komsi nu Ludde för då blir det karameller serru”. Det ska faktiskt låta som ett kommando, inte en uppsats. Då fattar hunden lättare att det är samma situation och samma sak som den förväntas göra.

3. Lek mycket. Låt valpen ha mycket leksaker. Det behöver inte vara dyra saker. Avklippta jeansben, en socka med en boll i, en avdankad spenkopp från en mjölkbonde. Dra leksaken retsamt med ryckiga rörelser på golvet. Inte för snabbt, valparna hinner inte alltid med då. Vifta inte med den mitt framför ansiktet eller nästan tryck in den i munnen, det är inget som lockar. Håll leksaken på golvet och dra den lite fram och åter. När valpen är på hugget skickar du iväg den ett par meter längs golvet. Inte för långt, valparna är rätt närsynta =) När valpen kommer fram till leksaken väntar du tills den greppar den med munnen, då kör du igång din roliga ”komma tillbaka-manöver”. Klappa med händerna i golvet, peppa med rösten. Och om valpen nu kommer så hugger du inte tag i leksaken på en gång. Klappa och stryk valpen först. Sedan kan ni ha en lagom dragkamp som valpen gärna får vinna några gånger. Fast när valpen byter valptänderna mot sina vuxentänder, vid cirka fyra månader, bör du vara försiktigare med dragkampen. När det är dags för dig att ta tillbaka leksaken så börjar du inte kräva loss eller så. Inte fattar den det än. Istället erbjuder du en godis eller viftar med en likadan leksak intill så byter valpen till det du erbjuder och ni kan göra om övningen. Att leka mycket i tidig ålder gör att valpens jaktinstinkt och föremålsintresse får utvecklas – vilket är bra vid all framtida träning. Att kunna belöna sin hund med leksaker och lek och inte bara godis är mycket värt. Det gör också att du kan aktivera din hund på många sätt – som att leta leksaker i skogen eller att spåra. Det är ett säkert sätt att bli en poppis matte eller husse.

4. Miljöträna. Låt valpen uppleva många olika miljöer. Gå med den på stan, hälsa på i ridhus, klättra i trappor, på stenar, kolla när gräsklipparen kör förbi och liknande. Se till att du som ägare förmedlar ett lugn i dessa situationer. Gullprata inte med hunden som om det vore något läskigt du vill skydda den ifrån. Agera lite extra hurtfriskt och lättsamt, för det är ju hur lugnt som helst att gräsklipparen just passerade – eller hur? Det är viktigt att tänka på när valpen första gången hör skott. Visa ditt lugn, agera som om du inte hört något, gå en bit till, busa lite med valpen, ge den en godis. Bäst är om det får bli en genomtänkt upplevelse så att ni vet att det kommer att smälla på ett bra avstånd. Då agerar du normalt och avslappnat, går lite närmare ljudet och sedan tillbaka så att det avtar. På så vis minskar risken att senare få en skotträdd hund. Men nyårsfiranden kan ändå gå överstyr. Här kan du läsa mina tips för just det.

5. Mys. Gosa ofta med din valp. Ta en powernap ihop. Låt valpen ligga på din bröstkorg eller mellan dina ben. Klia den bakom öronen och på bringan. Mys. På så vis fattar valpen att du är en trygg, kärleksfull person som den kan känna tillit till. På så vis lär den sig också att slappna av, att det inte alltid behöver hända något. Man kan faktiskt bara vara också!

Stort lycka till. Har du frågor eller funderingar är det bara att höra av dig! =)

Här kan du läsa vad Svenska Kennelklubben tipsar dig som valpägare om.

/ Susanne L

Tredje tricket: backa och sedan snurra runt

Publicerat den april 5, 2015april 5, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Nu är det dags att presentera det tredje tricket som jag har försvårat en del. Förut skulle Hagel bara snurra runt. Det tränade jag in med klicker och en targetstick. Så här såg det ut.

Nu har jag lagt till att han ska backa först – sedan snurra. Jag har tränat backa för sig. Och jag har tränat på att han ska snurra runt på avstånd från mig separat också. Det har jag gjort genom att lägga en stol mellan oss så han håller sig på sin plats.

Vi är inte helt klara än. Som hjälp får han en omkullagd stol som skapar en korridor där han ska backa. Så här ser det ut:

Hoppas du fått några idéer för din egen träning. Du får gärna mejla mig en bild eller en film på hur det ser ut när du tränar. Det vore jätteskoj att få se!