Kursreferat – Sida 6

Dags för gallertrappor och labyrinter

Publicerat den november 12, 2014 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Annika och Affe är så stolta över att ha klarat den långa gallertrappan.

I söndags var det dags för andra Ramboträffen. Nu var det bland annat gallertrappor, balansgång och labyrinter på schemat. Liksom sist imponerades jag av förarnas förmåga att peppa och pressa sina hundar precis lagom så att de växer, både som hund, och som ekipage.

Ett extra omnämnande måste jag ge till rhodesian ridgebacken Affe. Det värsta han vet är gallertrappor. Och det var inte med jubel han såg dem framför sig. Men han lyssnade på matte, tänkte att ”okej – jag testar väl för f-n då”.

Först fick han ta den korta trappan upp och ned ett par gånger. Sedan var det dags för den långa trappan. Sakta tog han sig upp. Matte jublade och satte sig en stund med honom på ”toppen” för att visa hur impad hon var. Även om Affe inte ville visa det så var han nog enormt mallig. Med all rätt! =)

Vi övade även på trätrappor och att gå på plåt.

Snöa fastnade liksom ibland, men fick hon bara hjälp att komma igång igen så gick det bra. — Snöa klarade också att gå i trapporna.

Anna Jonsson och Lad var trygga i trappan.

Lätt som en plätt. Yvonne försöker visa med sin min att hunden Reuben knappt väger någonting.

Mellanpudeln Ture såg ut att höra till statyn.

En annan klurig övning var i brandmännens övningshus. Där finns en sorts labyrint där brandmännen antagligen tränar rökdykning. Labyrinten går uppåt, och när man är högst upp får man klättra upp i ett hål. Det fick hundförarna också göra med sina hundar. Åt båda hållen.

Det är intressant att se hundarnas reaktioner när man ska dra ned dem i hålet igen. Det är som om de tror att de ska bli neddragen i en isvak. Men det är bara att vara lite snabb, dra eller locka hunden till dig, samla ihop benen på hunden och sjunk ned i hålet. Direkt de har kommit ”under ytan” märker de att där finns ju faktiskt mark att gå på och kan slappna av. Man riktigt ser hur hundarna säger ”Jaså, var det bara så där? Det fixade jag ju lätt”.

Nästa söndag blir det nya svårigheter på ett nytt ställe. Då får vi se om de fixar det så lätt =)

Bra början på Rambokursen

Publicerat den november 2, 2014 av Rackarungarnas Hundskola1 kommentar

Idag var det premiär för Rambokursen. Samtliga deltagare berättade om sina hundar innan vi började. Det nämndes ord som ”fjollig”, ”försiktig”, ”rädd” och ”spökålder”.

Nessie i ena röret med matte Louise Holmqvist bakom sig. Titti Hedlund och Snöa i det andra.

Men när hundarna väl kom ut ur bilarna var det nästan som om de ville visa hur fel deras mattar och hussar haft. För det var många väldigt duktiga och modiga hundar som mötte utmaningarna på cementgjuteriet i Slind.

Som avslutning fick de åka skottkärra. En del hundar sökte lite trygghet genom att titta sin matte i ögonen. Och när matte tittade tillbaka med en blick som sa ”det här fixar du” så gjorde de det. Rörande att se en sådan tillit.

Här är en film med pudeln Ture och Ulrika Normark som visade att det inte var första gången han åkte skottkärra.

Nästa gång är vi på ett nytt ställe. Med nya utmaningar. Glöm inte pannlampan! =)

Jag fick brev från Nina

Publicerat den oktober 30, 2014oktober 29, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

När jag avslutade helgens viltspårkurs gav jag deltagarna en läxa. Inom den närmsta veckan skulle de lägga ett till viltspår på egen hand med den klöv de fick ta med sig. Detta för att våga, för att komma igång, medan man är lite uppfylld av det man varit med om och lärt sig på kursen.

Nina Rantanen var först ut. Här är hennes brev och bildbevis. Bra tips också om rått älgkött doppat i blod =)

Hej,
Idag har vi VÅGAT! 🙂 🙂 🙂
Jag ville ge Merlin några dagar att fundera på saken innan vi körde.
Men idag la jag spår åt honom och till min 2åriga tik Embla. Jag funderade på hur jag skulle göra belöningen bättre och tog små bitar rå älgkött doppat i blod som jag la ut en liten bit av på två ställen i spåret (ca 300meters spår) och resten,några bitar i slutet.som att stimulera att han funnit den ”döda älgen”.han spårade som en toker!!jag hade väldigt svårt att hinna med han.. 😛 å så var det nästan mörkt ute oxå. Liggtiden ca 3timmar. Embla var oxå jätte duktig på sitt lite enklare spår och kortare Liggtid.
Jag tror jag har två framtida viltspårs champions här hemma! 🙂
Tack för en super rolig kurs!
Mvh/Nina Rantanen & Merlin

Vilken viltspårhelg!

Publicerat den oktober 29, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Dio - en svartvit sheltie som blev såååå mallig när han bar klöven. — **Dio – en svartvit sheltie som blev såååå mallig när han bar klöven.**

I helgen var det viltspårkurs. På lördagen blev det två kortare introduktionsspår. På söndagen klev jag upp extra tidigt och lade ut åtta viltspår som fick ligga till sig i cirka fyra-fem timmar innan kursdeltagarna kom och hundarna släpptes på.

Det gick bara fint! Vilka härliga hundar, mattar och hussar som var med. Kolla in själv på bilderna, och filmen ovan, hur bra det gick =)

Längst ned kan du läsa vilka tips deltagarna fick med sig hem för att våga fortsätta träningen efteråt.

Att tänka på när du ska träna viltspår med din hund

Medvind. Se till att spåren i största möjliga mån läggs i medvind, vinden i nacken, de första gångerna. I andra hand sidovind. Undvik motvind så mycket det går under de första 10-15 spåren. På så vis ”tvingas” hunden att verkligen sätta ned nosen i marken och spåra, den får en vana att lösa uppgiften på det sättet. Blir det ofta motvind i början kan hunden festas att ”fuska” och gå med huvudet högt – vilket ställer till problem senare när spåren blir längre och krångligare.

Synretning. Den första tiden kan du låta hunden sitta i bilen och se hur du går iväg med klöven för att lägga ut spåret. Detta för att den ska ”gå igång” och förstå vad den ska göra. Det gör inget om den skriker och gapar =) Efter några gånger, eller ganska snart beroende på vad du har för hund, kan du ”smyggå” ut spåret utan att hunden har sett det och sedan åka till platsen och spåra.

Liggtider. För att ett spår ska hinna ”landa” i marken bör det ligga åtminstone 15-20 minuter. Men ganska snart kan du utöka liggtiderna till några timmar, och sedan testa fem timmar, åtta och tolv – som exempel. Prova dig fram och avancera allt eftersom hunden får mer erfarenhet.

Andra personer. När hunden börjar bli säkrare och ni börjar få ett bra samarbete börjar du be kompisar och familj att gå ut viltspår till dig. Be dem gärna hänga med bakom ifall det blir för klurigt någonstans så den kan förklara hur den har dragit spåret. Det är nyttigt att inte veta exakt var spåret går – och roligare. Risken är också att du omedvetet styr hunden när du själv gått ut spåret – vilket gör att den tappar självförtroende.

Snitslar. Snitsla spåren noga i början så du vet var du har gått. Men var beredd på att hunden kan gå någon meter vid sidan av spåret ifall det är sidvind. Styr inte! Tunna sedan allt eftersom ut snitslarna och gå då och då spår som är helt osnitslade. Det tränar upp din tillit till hunden, och ert samarbete.

Miljön. Se till att variera miljön som du lägger spår i. Variera mellan ”snäll” sandhedsskog, tätare skog, kalhygge, klippt lägda, sandtag, kalhällar och låt spåren passera bäckar samt grus- och asfaltvägar. Dra inte spåret bara rakt över, passa på att göra en liten klurighet genom att vinkla litegrann åt något håll.

Våga. Våga bege dig ut i skogen nu. Ta med laddad mobiltelefon och använd olika fiffiga kart- och spårappar om du känner dig osäker. Eller en gammal hederlig kompass och karta. Allt som gör dig tryggare och gör att du vågar lägga spår är bra. För det är värt det! Det är så roligt att se sin egen hund få briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av er samarbete =)

/ Susanne Lindberg, Rackarungarnas Hundskola

Fått enormt mycket kött på benen

Publicerat den oktober 23, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.**

Förra helgen gick jag en kurs i Mantrailing i Piteå för Christer Hansson. Här kan ni läsa mer om honom och hitta utbildningslänkar. Tanken var att jag ville få ”lite mer kött på benen” när det gäller mer avancerade spår som hårda spår, spår i stadsmiljö och framförallt id-spår med så kallad smeller. Jag vill påstå att jag fick enormt mycket kött på benen. =)

**Christer Hansson inledde kursen med teori.**

Kursinnehållet summeras ganska bra i den film som jag totat ihop. Jag har filmat snuttar från både lördag och söndag. Du förstår mer av filmen om du läser mitt inlägg först =)

Först fick hundarna lära sig att förknippa smellern, en bomullskompress som matte/husse hållit i, med det spår som sedan följde direkt efter. För att tydliggöra noggrannheten fick förarna stå grensle över hundarna och hålla i selen. Allt eftersom gavs hundarna mer och mer frihet i en lina. Men när man ska presentera en ny miljö för hunden, exempelvis en grusplan, är det bra att backa tillbaka till raka enkla ”fotstegsspår” där man håller i selen. Nästa spår får de gå lite friare.

Vi började på gräs, och snart blev det svårare med korsade spår och smittade ytor – alltså att spåret går genom ett område där massor av människor har trampat runt.

Efter det blev det samma sak fast på grus. Först fotstegsspår för att lära känna den nya miljön, sedan lite friare. Sedan korsande spår och smittade ytor.

Svårigheterna ökade enormt snabbt och Christer Hansson påpekade att kursen var främst för oss människor, inte hundarna. Vi fick en bra bild av hur man ska jobba på de olika nivåerna. Och hundarna hängde ändå med ganska bra trots den snabba stegringen.

Andra dagen var det typ snökaos i Piteå. Från gröna gräsmattor ena dagen till fluffig snö andra dagen. Var väl inte exakt vad vi planerat men vi fick göra det bästa av saken. Det fick bli några snöspår och sedan inomhusspårning.

Då höll vi till på Hundvis lokaler i Bergsviken. Hundarna fick spåra i träningshallarna på konstgräset och sedan betonggolvet. Det var för himla läckert att se de hundar som lyckats hänga med i utbildningen under helgen och som verkligen SPÅRADE på dessa svåra och redan smittade ytor!

Gissa om jag fått blodad tand nu? Nu får vintern allt vackert vänta några veckor till för jag vill SPÅRA! =)

Läskigt hus för både folk och fä

Publicerat den oktober 14, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Birgitta och Boston tar sig fram i en labyrint där brandmännen brukar öva.**

Igår var det avslutning på valpkursen. Det avslutades med miljöträning vid Folkparken och Skellefteå Kraft Arena samt vid i övningshuset på brandstationen.

**Peter och Doris tog sig runt i labyrinten också.**

**Zigge och Hanna var smidiga tillsammans.**

Jag vill prioritera och visa hur viktig miljöträningen är för valpar, ja alla hundar. Med miljöträning, tex att klättra i gallertrappor, krypa i mörka tunnlar, gå på plåt, vara i bullriga miljöer, lyftas och ”stökas med” så får hunden en högre toleransnivå för vad som är läskigt. Du kan ta med den på fler ställen utan att den blir skärrad. Och det viktigaste av allt – ni får ett helt enormt förtroende mellan varandra, ett samarbete som är svårt att träna upp lika naturligt som när ni miljötränar ihop.

Det märktes även igår. En hund som var rätt skärrad för gallertrappor ena gången, och fick hjälp med att flytta tassarna en efter en för att våga sig upp, klarade bara en stund senare att gå själv uppför och nerför. Visst var det på darriga ben, men hunden hade snappat upp att matte och husse verkade så övertygade om att det skulle gå så då gick det.

**Plåt kan vara läskigt för många hundar att gå på. Här är det Natalie och Svea.**

Det är det som är det viktigaste när du miljötränar: pjåska inte, gulla inte. Då tycker sig hunden få bekräftelse på att det verkligen ÄR farligt – om du låter så där orolig. Utan säg bara hurtigt ”nu går vi” och så går du. Om du så måste fösa hunden, flytta tass för tass eller så. För nästa gång går det bättre, och bättre och bättre. Snart söker hunden, och du också, bara med blicken på nya ställen att miljöträna och imponera på dig. Den kommer att hoppa upp på stenar och parkbänkar av bara farten.

I den Rambokurs som jag ska hålla i november kommer vi att gå ”all in” på miljöträningen. Då kommer vi att ägna alla träffarna åt just detta vilket kommer att leda till enorma framsteg. Det ska bli väldigt roligt att vara med om. Rambokursen är redan full, men om du inte hann med nu så blir det en till under våren.

Som valparna kunde spåra!

Publicerat den oktober 4, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Bichon havanaisen Svea travade iväg med trygg attityd,**

Det är lika fascinerande varje gång. Det är så fantastiskt att se. Hur en valp bara börjar spåra – hur naturligt som helst. Visst – det finns korv då och då längs vägen. Som gör att intresset väcks. Och gör att valpen börjar utforska skogen lite extra. Och till slut drar sambandet att ”de där fotspåren jag känner verkar leda till godsaker.”

Det är också lika roligt varje gång att höra och se hur imponerade valpägarna blir. Att deras hund kunde!? Gissa om valpen myser då också? När man imponerat på husse eller matte. =)

**Dvärgschanuzern Doris fattade grejen snabbt.**

**Lagotton Boston fixade sitt spår galant.**

**Mopsen Signe tyckte skogen var lite stökig. Men när matte gömde sig gick det bättre.**

**Golden retrievern Niko var jättesugen på korv.**

Ligg med armhävning och kloklippning

Publicerat den september 29, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Alltså vilket gäng jag har i valpkursen! Vilka stjärnor! I kväll kunde flera av deltagarna lämna sina hundar för sitt och ligg stanna kvar och gå iväg flera meter. De kunde sätta sig på huk och resa sig igen utan att hunden flyttade sig från sin plats. Vissa kunde även göra armhävningar medan hunden låg kvar! Prova det hemma ni som törs =)

Kolla in Boston och Birgitta! Imponerande.

Vi gjorde dessutom inkallning med två valpar samtidigt bredvid varandra. De busade inte någonting med varandra utan sprang raka vägen till sina mattar och hussar. Sedan gjorde vi två inkallningar samtidigt i formen av ett plustecken, alltså att de korsade varandras vägar. Inga problem där heller! Jag är helt klart impad.

Vi tränade koppelträning. Här är det Maria och Zoe samt Peter och Doris.

Simon klipper klorna på sin Bira, fastän han hade gruvat sig en del.

Vi lade även stort fokus på kloklippning. Jag upplever att många hundägare tycker att kloklippningen är jobbig, många är – i mitt tycke – onödigt rädda för att råka klippa i pulpan. Det gör att hela kloklipparsituationen blir spänd. När du egentligen bara behöver slappna av och vara trygg.

Nu fick alla klippa klorna på sina valpar. Visst blev det någon bloddroppe här och var, men hundägarna agerade lugnt och fint och lydde mitt råd: ”Om ni klipper i pulpan på en klo så klipp minst en och gärna två klor till innan ni stillsamt ber om lite papper att torka bloddroppen med”. Alla mina kloklippartips kan du läsa här!

Skönt att kunna komma till ro fastän man är på valpkurs. Bira och Simon.

Åtta valpar – kan du gissa raserna?

Publicerat den september 15, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

På måndagen körde en ny valpkurs igång. Denna gång fanns åtta söta valpar på plats. De fick öva koppelträning, sitt stanna kvar och inkallning. Redan på första passet klarade de att springa två och två till sin matte/husse i motsatt riktning mot varandra, med bara ett litet mellanrum. Imponerande att de inte är mer intresserade av att leka med varandra. Mattarna och hussarna har gjort och gjorde ett bra jobb!

Det blev även en del teori, bland annat om vad man bör göra, och inte göra, om man möter en ”stor” hund när man är ute och går med sin valp. Man bör inte lyfta upp sin valp eftersom det riskerar att skapa en rädsla hos valpen att möta andra hundar. Om matte/husse finner situationen så läskig att valpen måste lyftas upp – ja då tolkar valpen det så också. Vi hussar och mattar är förebilder och måste också agera så – lugnt och tryggt. Skulle den andra hunden komma rusande, ja då lyfter vi undan den hunden istället =)

Men nu till utmaningen. Hur många av raserna klarar du av att gissa rätt? Två av raserna är blandraser, men du får lite hjälp i bildtexterna. Svaren finner du längst ned i detta inlägg. Men tjuvkika inte! Försök gissa först =)

Valp 4. En blandning av tre raser. En slädhund, en jakthund och en spetshund.

Valp 6. En blandning av TVÅ raser. En blandning som är rätt vanlig så den fått ett eget namn som slutar med två oo.

Facit:

Valp 1: Lagotto romagnolo

Valp 2: Golden retriever

Valp 3: Bichon havanais

Valp 4: Siberian husky, älghund, eurasier

Valp 5: Jämthund

Valp 6: Cocker spaniel, pudel. Sammanfattat: Cockerpoo

Valp 7: Mops

Valp 8: Dvärgschnauzer

Fick du fem rätt eller mer? Respekt! =)

Thea kunde stå emot sina instinkter

Publicerat den september 10, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!

För ett par dagar sedan hade jag besök av Maja, Henrik och deras finsk spets Thea. Thea tyckte inte alls om att möta andra hundar på promenaderna, hon skällde, gormade och levde rövare. Maja och Henrik hade jobbat länge för att lösa problemet men tyckte sig ha fått idétorka och kontaktade mig.

Det gäller att komma på vad som möjligen kan graderas högre för hunden, än att skälla på mötande hundar. Vad är så värdefullt att det är värt att släppa uppmärksamheten på den andra hunden?

För många hundar kan det vara en leksak, att få kampa och busa sig förbi hundmötet, och senare klara att gå fint förbi hundmötet och få busa och kampa just efteråt. Som rottweilern Ozzy som jag hjälpt tidigare, det kan ni läsa om här.

För många andra hundar funkar det bäst med godis. Det ska vara gott godis som korv, skinkost på tub, leverpastej, köttbullar och liknande. Försök inte muta en ”mötestokig” hund med tråkigt torrfoder =)

Thea tyckte korv var gott. Fast inte jämt. Hux flux var det inte alls intressant, då var det viktigare att lukta i dikeskanten. Men okej, hon var ju tyst då och promenaden närmare hundmötet kunde fortskrida.

Vi började med ett långt avstånd, åtminstone 20 meter mellan hundarna. Hon skällde ett par gånger, men kunde sedan fokusera på korvbitarna. Det gäller i början att formligen ”mata” hunden förbi den mötande hunden. Stoppa ett gäng korvbitar i ena näven och låt hunden slicka och nafsa efter bitarna vid mötet. Alternativt att du har skinkost, kläm lite då och då så får hunden slicka och ”jobba” ut det goda.

Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.

Nästa möte gick bättre. Och nästa ännu bättre. Vi bytte ofta platser, hundar och hundraser så situationen skulle upplevas som ny för Thea.

Till slut mötte hon min portugisiska vattenhund, stor och svart, på en smal grusväg utan ett pip. Och gick jämsides med en av våra sibbetikar på vägen hem.

Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.

Visst, det blir en sorts uttröttning när det blir flera möten efter varandra. Det positiva med det är att man som förare får chansen att berömma, visa när hunden gör rätt, istället för att banna och bli på dåligt humör.

Utmaningen för just Maja och Henrik blir att ofta hitta nyheter i godisväg som håller uppe Theas intresse för att hålla sig tyst istället för att skälla på den mötande hunden. De får se till att variera sig mellan godsakerna. Tanken är att med lite övning kommer Thea att se en mötande hund och tänka att där är en hund – då brukar matte/husse dra fram några intressanta godsaker så det är bäst jag håller koll på matte/husse. När den tanken och vanan satt sig – då brukar det gå finemang!