I söndags var det dags för andra Ramboträffen. Nu var det bland annat gallertrappor, balansgång och labyrinter på schemat. Liksom sist imponerades jag av förarnas förmåga att peppa och pressa sina hundar precis lagom så att de växer, både som hund, och som ekipage.

Ett extra omnämnande måste jag ge till rhodesian ridgebacken Affe. Det värsta han vet är gallertrappor. Och det var inte med jubel han såg dem framför sig. Men han lyssnade på matte, tänkte att ”okej – jag testar väl för f-n då”.

Först fick han ta den korta trappan upp och ned ett par gånger. Sedan var det dags för den långa trappan. Sakta tog han sig upp. Matte jublade och satte sig en stund med honom på ”toppen” för att visa hur impad hon var. Även om Affe inte ville visa det så var han nog enormt mallig. Med all rätt! =)

En annan klurig övning var i brandmännens övningshus. Där finns en sorts labyrint där brandmännen antagligen tränar rökdykning. Labyrinten går uppåt, och när man är högst upp får man klättra upp i ett hål. Det fick hundförarna också göra med sina hundar. Åt båda hållen.

Det är intressant att se hundarnas reaktioner när man ska dra ned dem i hålet igen. Det är som om de tror att de ska bli neddragen i en isvak. Men det är bara att vara lite snabb, dra eller locka hunden till dig, samla ihop benen på hunden och sjunk ned i hålet. Direkt de har kommit ”under ytan” märker de att där finns ju faktiskt mark att gå på och kan slappna av. Man riktigt ser hur hundarna säger ”Jaså, var det bara så där? Det fixade jag ju lätt”.

Nästa söndag blir det nya svårigheter på ett nytt ställe. Då får vi se om de fixar det så lätt =)