Rackarungarnas Hundskola

En plats kvar på valpkursen

Publicerat den mars 6, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

I onsdags gick nyhetsbrevet ut via mejl till de som prenumererar. Man kunde anmäla sig till två nya kurser – en spårkurs och en valpkurs. Sedan dess har anmälningarna rullat in och nu när jag lägger ut informationen på hemsidan finns det endast en plats kvar på valpkursen.

Jag känner mig nästan lite taskig – att typ alla platser redan är fyllda. Men jag hoppas att du som vill gå kurser och hålla dig uppdaterad om vad som händer mejlar till mig och ber mig lägga till dig till nyhetsbrevet. Det kostar inget. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

Så här såg nyhetsbrevet för mars månad ut:

Visst är det ett märkligt väder vi har? Plusgrader och slask – usch så trist. Därför ska jag pigga upp dig med två nya kursstarter. Vilken vill du nappa på?

Den första är en valpkurs. Du och din valp får lära er det viktigaste ni behöver veta för att få en bra start tillsammans. Här får ni bland annat träna inkallning, koppelträning, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar, kloklippning, miljöträning och spår.

Här kan du läsa mer om kursen.

Valpkurs

Börjar måndag 25 maj.
Är sammanlagt fem kurstillfällen, fem måndagar i rad (om inget oförutsett inträffar.)
Är mellan klockan 18–20.
Valpen bör vara äldre än tre månader och ha fått sin tremånaders-vaccination. Kursen anpassas efter var och en så det går bra att delta även med äldre valpar.
Kursen håller huvudsakligen till utomhus i Yttervik, men det blir även vissa ”utflykter”.
Det finns åtta platser. (en kvar när jag lägger in detta)
Kursen kostar 1 200 kronor per ekipage.
Anmäl dig genom att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com

Den andra är en spårkurs för nybörjare. Du och hunden får lära er de inledande övningarna, sedan avancera allt eftersom under kursens gång. Hunden får lära sig det roliga med att följa efter ditt eller andra människors fotspår. Det är alltså inte en viltspårkurs där man även drar en klöv efter sig. Här kan du läsa mer om kursen.

Att låta hunden spåra är det bland det bästa du kan göra med din hund. Den njuter av att få briljera med sin fantastiska nos.

Personspårkurs – steg 1

Börjar söndag 7 juni.
Är sammanlagt fem kurstillfällen, fem söndagar i rad (den KAN hända att det andra kurstillfället – den 14/6 – hoppar över en söndag eller att vi gemensamt löser det på annat sätt)
Är mellan klockan 13–16.
Håller till i skogar i Sjöbotten, Bureå, men även Yttervik och kring Skellefteå.
Du kan låna utrustning som sele och lina om du inte har själv. Men efter kursen kommer du att vilja köpa egen utrustning – hoppas jag =)
Det finns åtta platser. (Fullsatt nu, med två reserver)
Kostar 1 400 kronor per ekipage.
Anmäl genom att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com

Jag vill i detta brev också passa på att berätta att jag har brutit mot tre principer. Jag har skaffat en till hund. Det i sig är inget konstigt – jag har ju redan rätt många. Men jag har skaffat en hund som är:

En blandras
Ett ettårig omplaceringshund
En tik

Hon heter Nora och är 50 procent siberian husky, 25 procent schäfer och 25 procent landseer. Det är egentligen emot mina principer att: inte ha en renrasig hund, inte ta den som valp och att inte ta en hane – som jag brukar göra annars. Du kanske redan har läst allt på hemsidan, annars kan du ta en titt här.

Men det går bra =) Hon är klok, smart och samarbetsvillig. Hon har väldigt få ”olater”. Fast en är att hon inte gillar när karlar hälsar på. Hon skäller längre än vanligt. Hon blänger på dem och minsta ”felaktiga” rörelse eller blick förtjänar tydligen ännu en utskällning.

Jag tänker att du som prenumererar på detta nyhetsbrev kanske också har ett sådant problem. Eller känner till någon som har det. Därför listar jag några tips på hur du kan göra. Du får välja tips beroende på vad du känner passar dig och din hund. Eller prova vilket som är effektivast.

Vänd på hundens inställning. Om de karlar som hälsar på ”råkar tappa” en massa hundgodisar titt som tätt så blir det snart lite trevligare. I Noras fall tänker jag gå ett steg längre. Karlarna kommer i vissa fall också att få köra lite enkla övningar med henne, som sitt och vacker tass. I vanliga fall är jag emot att andra människor ska hålla på och ”drilla” mina hundar, de har liksom inte där att göra. Men med Nora ser jag en samarbetsvilja och ett godissug som kan vända inställningen att karlar är läskiga till att karlar är intressanta ”samarbetsobjekt” när de kommer. Men det här funkar inte om hunden är riktigt rädd. Då ska du inte tvinga på den att ”samarbeta” med besökarna. Det kommer bara att skapa en ännu större press.
Ignorera. Det här kan funka bra om hunden fortfarande mest är lite fundersam på om karlar är farliga eller inte. Då visar du med din avslappnade attityd att du är helt trygg med den här besökaren, du nonchalerar hundens skällande och om det avtar kan du sticka till den en godis eller bara berömma lugnt med rösten.
Klicker. Varianten ovan kan också kombineras med klickerträning. Du nonchalerar när hunden skäller, men klickar och ger godis när den tystnar eller själv går mot besökaren för att hälsa på ett trevligt sätt. Det fiffiga med klicker är att den även skapar ”feelgood-känslor” när hunden hör klicket. Klickar man när hunden egentligen tycker det är lite läskigt kan man till slut omvända känslan till ”feelgood”.
Ge hunden en uppgift. En skällande hund kan tystna om den får en annan viktig uppgift att koncentrera sig på. Det kan vara att ligga i korgen, sitta på en speciell stol eller hämta favoritleksaken. Kanske kan du försvåra det ytterligare genom att träna in att hunden ska ligga med nosen mot golvet? Det kräver ännu mer koncentration, samtidigt som det är svårare att skälla då =)
Blir du riktigt less på hundens skällande, eller märker att den verkligen är väldigt rädd, låt den då slippa undan. Stäng in den i ett rum, ute i rastgården eller liknande när du får besökare som hunden inte klarar. Då kan både du och hunden slappna av. Besökaren också =)

Du som lusläser mina nyhetsbrev minns kanske att jag i förra brevet avrundade med att jag planerade nya unika kurser som jag tidigare inte haft i mitt sortiment? Jag har två på gång, men de passar inte riktigt in än. Jag känner att behovet av valp- och spårkurs är stort och vill prioritera det först. Men någon gång framöver får ni veta mer =)

Däremot kan jag skvallra om att jag och en annan aktör inom hundkurser planerar ett gemensamt hundläger för dig och andra hundägare i början på sommaren. Det ska bli riktigt kul att få nörda in sig på ämnet hund totalt under några dagar. Tyvärr kan jag inte säga mer nu, men du vet ju att med nyhetsbrevet får du information snabbt! =)

Vi hörs!

/ Susanne L

Träningen går framåt

Publicerat den mars 4, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Den 9:e februari började kursen som handlar om att Våga tävla lydnadsklass 1. Häromdagen var det fjärde träffen. Nu börjar deltagarna ha kommit en bra bit på väg i sin träning. Se själva här på bildspelet! =)

Snart är det dags för låtsastävlingen. Alla moment sitter inte för alla ekipage än, men det är inte det viktigaste just nu. Det viktigaste är att få testa lite på vad det innebär att tävla – och få tävlingsnerver … =)

Vilket jädra liv det blev – men kul var det

Publicerat den februari 28, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Häromdagen fick alla tre ”innehundarna” leta leksaker i skogen. Jag knöt fast dem vid var sitt träd och visade upp fem leksaker.

Sedan gick jag en runda och kastade leksaker lite hit och dit i smyg. Jag hade sett till att hundarna hade motvind när de sedan skulle springa ut i skogsområdet.

Efter det fick de leta en i taget. De två som inte letade för stunden var fullfjädrade hejarklacksmedlemmar …

/ Susanne

Och de två problemen är …

Publicerat den februari 27, 2015februari 28, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Igår berättade jag om min nya hund Nora, eller Snora, som trotsar tre av mina principer: hon är en blandras, hon är ett år och inte en valp, hon är en tik. Ni kan läsa det inlägget här.

Det har gått riktigt bra. Hon har imponerat när jag tränat lydnad. Men mest av allt imponerande hon när jag testade uppletande. Hon fattade direkt och jobbade lika bra som Trassel och Hagel!

Fast jag har märkt två saker.

Hon gillar inte manliga besökare
Hon har ett stort resursförsvar

Första problemet yttrar sig på så vis att hon skäller på manliga besökare hemma hos oss. Det är inte lika påtagligt när vi är ute och går och träffar på någon man. Inte vad jag har sett hittills, men jag har ju bara haft henne i en vecka ännu.

Hemma skäller hon liksom längre än vad som är normalt. Hon skäller först en ”normal” stund när mannen kommer. Sedan tystnar hon, som en vanlig hund typ. Men sedan går hon igång igen och småskäller då och då. Hon söker mannens blick för att se om han är något att lita på och när han råkar titta på henne så skäller hon igen. Inte på ett aggressivt sätt så att jag tror att hon snart hugger honom. Utan mer osäkert och ”boffande” om du fattar vad jag menar?

Jag har börjat jobba med det genom att ha hundgodis nära till hands och be de besökande männen ge henne godis när de kommer. Helst tajmar de förstås godisen i det lilla glappet mellan de första skallen och den nya omgången med skall. Någon har provat att be henne sätta sig och göra lite små tricks vilket jag tror är bra då hon inser att hon kan ”göra affärer” med dessa karlar. De blir mer en resurs än ett hot. Visst finns det en liten risk att hon tror att hon får beröm för att hon skäller, men den är försumbar just nu tycker jag. Huvudsaken att misstänksamheten minskar.

Hittills har den här träningen sett lovande ut. Fast det kommer förstås inte karlar fyra gånger per dag och hälsar på. Så jag kanske snart får arrangera en särskild övning? Hela Rotary får hälsa på =)

Har du haft det här problemet också? Eller har fortfarande? Hur jobbar du med det i så fall? Kommentera gärna. Det är alltid kul att höra och brainstorma lite =)

Det andra problemet handlar om resursförsvar. Och det här beteendet blir lite knepigare att få till för hon agerar instinktivt och reptilsnabbt. Vi hade en incident i förrgår. Jag och sonen var ute i skogen med Trassel, Hagel och Snora. Hon hittade en lite grövre pinne som hon låg och tuggade på. Trassel gick dit för att titta. Han är elva år och inte alls särskilt påflugen. Han skulle bara titta. Då small det! Pang. Snora försvarade sitt ”byte” och högg Trassel. Det tog så pass bra att han blev fly förbannad och gav igen. Sedan slogs de. En ettårig tik och en elvaårig hane. Inte bra.

Men jag lyckades bryta direkt. Jag höll fast Trassel och Snora backade undan. Jag sa med den grövsta och argaste röst jag har, för jag VAR arg, FYYYY FYYYY FYYYY till Snora och hon la sig ned och såg verkligen ut att ta åt sig. Hon blev spak. Trassel fick några FYYY han med, men grundproblemet tycker jag låg i attacken. Bara för att någon tittar på ens pinne. Det får man klara, tycker jag.

Efter det var det lugnt. Inga hard feelings efteråt. Kändes skönt. Jag tror att hon helt enkelt blir så inne i myset med sin pinne att hon inte hinner tänka när hon känner att någon kanske tar den av henne. Det verkar bara vara i just den här typen av situation. När hon haft en tunn tjollerpinne som hon lattjat runt med har det inte varit några problem om någon annan hund kommit och velat kolla. Likaså har hon och Hagel hållit fast i samma pinne och haft dragkamp med gott humör.

De tidigare ägarna känner igen problemet. Och enligt dem har det endast yttrat sig mot andra hundar – inte människor.

I grunden är jag emot att hålla på att ta ben och matskålar från hundar. Det kan enligt mig signalera att man är osäker på sitt ledarskap om man ska hålla på att testa det hela tiden mot sin hund.

Hunden ska känna att den får ha lugn och ro när den äter. Om jag ska vara och fingra kring en matskål när hunden äter så är det för att kasta in en köttbulle eller liknande. Så det blir positivt att jag är där.

Fast jag tror inte heller att problemet är där. Jag tror det är mer mot andra hundar. Och att hon knappt hinner tänka. Så jag planerar att få henne att hinna börja tänka. Lätt va? =)

Jag planerar att låta henne ha små pinnar i början, som hon inte är lika noga om, och när jag ser att hon stannar upp och gnager på dem så går jag och de andra hundarna i närheten. Sköter hon sig så berömmer jag. Jag kommer att läsa henne intensivt och vara reptilsnabb jag med – hoppas jag. Jag tror att om jag bara hinner in med ett barskt ”nej” just före hon tänker göra dumheter så kan det brytas. Jag tänker även smyga in godisar till henne i dessa situationer. Innan hon kommit på tanken att hugga. Så att det blir ofarligt och positivt att ha andra omkring sig när man tuggar på pinnar.

Efter att ha funderat lite till inser jag att klicker kan vara grejen. Jag kan klicka in henne och sedan tajma klicket just när hon ligger och gnager på sin pinne och börjar tänka att ”nu ska jag hugga och försvara”. Då kan jag ändra hennes inställning, från sur och bitchig till ”feelgood”. För det är ju så att klicket skapar goda känslor – känslor av god mat och mys. Det här blir intressant, eller hur?

Har du också träffat på det här problemet? Hur har du löst det, eller jobbar du med det än? Berätta! Det är alltid kul med fler infallsvinklar.

Jag har brutit mot tre principer

Publicerat den februari 26, 2015februari 26, 2015 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Nu är det dags att berätta. Jag har gjort något konstigt – för att vara jag. Jag har brutit mot tre principer som jag annars har hållit mig till.

Jag har skaffat en till hund. Det i sig är inget konstigt – jag har ju redan rätt många. Men jag har skaffat en hund som är:

En blandras
En ettårig omplaceringshund
En tik

Jag har hittills i mitt liv endast haft två blandraser. De heter Mig och Laser, är ca fyra år och bor i sibbehundgården. De är alltså draghundar och så kallade alaskan huskies, en blandning med siberian husky och annat smått och gott. I grunden föredrar jag renrasigt. Då vet man mer vad man får och vad hunden kan tänkas passa till. Man får tävla alla klasser man kan komma på att man vill tävla. Man får, ofta, en engagerad uppfödare.

När jag skaffar hund har det till 90 procent varit från grunden – en valp. Jag vill få vara med och styra från början, se till att viktiga saker blir inlärda tidigt och på rätt sätt. En vuxen hund har ofta lärt sig en eller flera dumheter. Har jag haft en hund sedan den var valp och den har lärt sig dumheter ändå – så är det liksom inte alltid lika irriterande av någon anledning =)

När jag skaffar hund är det till 90 procent en hanhund. Jag upplever att jag funkar bäst med hanhundar. Det är liksom mer rekorderligt, mindre fjoll och dessutom löper de inte precis när man ska tävla. Visserligen har vi några tikar bland draghundarna, men det räknas inte på samma sätt. =)

Dessa principer har jag haft. Eller vanor. Men så träffade jag Nora.

Nora är en ettårig blandrastik. Hon är 50 procent siberian husky, 25 procent schäfer och 25 procent landseer. Hon bodde i en familj som också hade en sexårig jack russeltik. Det gick inte så bra – de slogs då och då och till slut tyckte familjen att det fick vara nog.

Det var då jag träffade henne. Stor, svart och kalvig. Hon hälsade på mig lugnt och sansat. Hon tittade på mig med sina kloka, intelligenta ögon. Vi lattjade lite. Hon daskade till mig med sina långa framben. Det sa klick! Det brukar det inte göra – inte så lätt. Men jag stod emot. Det var ju en:

Blandras
En ettårig hund
En tik

Så jag sa att jag skulle hjälpa dem att hitta en ny ägare. Vi fann några. De testade henne. Men av olika anledningar sket det sig varje gång. Ägarna började bli allt mer uppgivna. Skulle de måsta åka till veterinären?

Och fastän jag inte brukar gå på det där ”veterinären-tricket” ni vet, så gjorde jag det. Jag tänkte att ”Men då banne mig så testar jag”.

Här är mina ”innehundar”. Det är Trassel, Nora och Hagel.

Jag hämtade henne för en vecka sedan. Det är mycket som ska stämma. Men det ser lovande ut. De tidigare ägarna har gjort ett bra grundarbete:

Hon går sams med innehundarna vorstehn Hagel och portugisiska vattenhunden Trassel.
Hon kommer på inkallning.
Hon kan saker som sitt, stanna kvar, high five och att vänta i bilen på varsågod innan hon hoppar ut.
Hon har hälsat på sibbarna i sibbehundgården. Genom hundgårdsnätet. Fastän de skäller ut henne så agerar hon balanserat och piper lite så de tystnar och faktiskt hälsar på henne.
Hon har inte ätit upp katten – än. Faktiskt ser hon inte ut att vilja göra det. Men hon tycker att han är VÄLDIGT intressant och vill gärna puffa, dutta och ”noppra” på honom. Fattar ni vad jag menar med noppra? Att hon småtuggar snabbt liksom? Snart har hon vant sig. Tror jag.

Så här såg hon ut när hon var valp. Farligt söt eller hur?

Men vad ska du ha henne till, undrar många. Tja vadå? Hon har talang för mycket. Hon kan bli min nästa, eller tonåriga dotterns första, lydnadsstjärna. Hon kan bli en superspårhund (som visserligen inte får tävla bruks men …). Hon kan bli en bra tillgång i vårt hundspannsföretag Rascal Huskies om hon gillar att dra. Det tror jag. Hennes pappa var en slädhund. Men vi väntar med att testa. Hon är så himla gänglig än.

Men för säkerhets skull döper vi om henne redan nu. Så hon passar in. Sibbarna har ju namn med tema snö och vinter. De har namn som Flinga, Skare, Vante, Puder, Storm, Frost, Vinter, Kyla, Tina, Blia, Frysa, Modd, Bister och Lavin. Så hur gör vi om namnet Nora till något som låter typ likadant men får ett snö- och vintertema? Jo, hon får ju heta Snora förstås! Det vet väl alla hur mycket man snorar på vintern? =)

Men även solen har sina fläckar. Jag har hittills sett två problemområden som vi behöver jobba med. Det ena blir nog inte så svårt. Det andra kan bli en utmaning. I morgon får ni veta allt. Sedan brainstormar vi på olika lösningar! =)

/ Susanne

Lek mer – mata mindre

Publicerat den februari 23, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Hur pass mycket leker du med din hund? Leker ni med leksaker? Kastar? Kampar?

Jag tycker det är viktigt att leka med min hund. Med lek får ni ett mycket bättre samarbete och en bättre kontakt. Ni lär känna varandra på ett djupare sätt och hunden lär sig att du är en kul typ som det är värt att umgås med.

Jag tycker mig se att många hundägare inte leker med sin hund – inte så mycket i alla fall. När de tränar ger de hellre godis. Det kan bero på något av följande:

1. Man menar att hunden inte tycker det är roligt att leka.

2. Man tycker hunden blir för stojig och uppspelt om man leker med den.

3. Man har problem med att få loss leksaken från hundens mun när leken ska avslutas.

Mina synpunkter på detta, i tur och ordning:

1. En hund som inte tycker det är roligt: Ge dig inte så lätt. Kämpa på, med olika leksaker och på olika sätt. Knyt ett rep i leksaken så ni får lite mer distans mellan er. Eller prova studsande bollar. Eller pipdjur. Eller fågelvingar. Eller skit i att ha en ”grej” och lek med din kropp: tacklas, lek tafatt, kurragömma.

Jag hade en cocker spanielkille som jag tog hand om när han var kring ett år. Det märktes tydligt att han inte hade lekt förr. Jag höll på länge. Testade det ena efter det andra, lite då och då. En dag provade jag att blåsa på honom genom en tom toarulle. Det var grejen! Han gick igång helt och hållet. Efter det ramlade polletten ned och som han lekte sedan, bar bollar och var så lycklig.

2. För stojig: Nja, det har jag svårt att tro. Hundar måste få ”rasa runt” och vara lite crazy. Så höj ribban lite för när det blir för stojigt. Var utomhus. Inhägnat i till exempel en hockeyrink om det känns säkrare. Och busa loss!

Och sen avrundar du och talar om att nu är det dags att tagga ned igen. Det är det som gör dig till en poppis person – att det är du som tar initiativ till lek – och har pondusen att säga när det är färdigt för denna gång.

Vissa hundar kan börja morra när de leker vilket kan skrämma en del som är ovana vid att hunden blir så pass uppjagad. Men i de flesta fall är morrandet bara ett tecken på att de har riktigt roligt. Så slappna av =)

3. Problem att få loss leksaken: Ja, en del hundar går igång riktigt ordentligt. Och är hunden inte van att du säger när den ska vara på och av så blir det lite extra jobb. Beroende på vad du har för hund löser du det på olika sätt. Jag erbjuder min vorsteh en godis med andra handen. Då släpper han leksaken, belönas med godis medan jag stoppar undan leksaken, och sedan kan vi fortsätta med något annat. Förut var jag mer typen som utan krusiduller bara öppnade hundens mun och tog ut leksaken, men det brukar ofta landa i att det inte blir en så kul slutkänsla för hunden. Och jag vill att det ska vara kul hela vägen.

Du kan också se till att ha två likadana leksaker. (De behöver inte vara HELT identiska, men de bör vara snarlika och viktigast av allt – ha samma värde för hunden). När du kastat en leksak och hunden tagit den så visa att du har en till, som den får springa efter om/när den den kommit tillbaka till dig och släppt den första leksaken. Byteshandel helt enkelt. Brukar funka på många.

Kanske hunden studsar runt lite själviskt med den första leksaken ett tag och roar sig själv, men ser du bara till att lattja runt med den andra leksaken, göra ”dödsryckningar” på marken och liknande så blir din leksak snart mer intressant så att hunden kommer in för att byta.

Känner du ändå osäkerhet, kom till någon av mina kurser, eller boka en egen tid, så hjälper jag dig. Jag lovar – det är värt att leka mer med sin hund!

Mina hundar gillar repknutar, spenkoppar och bollar i snören bäst. Eller sådana saker med lurv på. Vilken är din hunds favoritleksak? Berätta gärna genom att kommentera artikeln eller i FB-inlägget =)

Ett hundmöte är typ som ett polisingripande

Publicerat den februari 13, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Människor är människor. Och hundar är hundar. Men ofta fungerar vi faktiskt likadant. Som när det vankas bråk.

För ett tag sedan hade jag en man med sin hund på besök. Vi pratade om när hundar hälsar på varandra.

– När hundarna hälsar på varandra är det bra om ägarna släpper efter på kopplen (om de nu är kopplade alltså). För då känner inte hunden att den har samma stöd och hjälp om det skulle bli bråk, berättade jag.

Likaså ser man som hundägare till att ingen hund får springa och söka stöd vid mattes eller husses ben. Hundarna får helt enkelt klara sin kontakt på större eget ansvar, vilket gör att eventuell kaxighet blir betydligt mindre. Om hunden känner att inte matte eller husse kommer att ”rädda dem” genom att dra tillbaka dem i kopplet eller liknande så uteblir ofta ett riktigt slagsmål.

Mannen, som arbetar som polis, lyssnade och lyste sedan upp.

– Precis så är det också när vi som poliser blir kallade till ett bråk. Just när vi kommer till platsen brukar bråket öka och vara nära ett slagsmål. De som bråkar känner helt enkelt att nu, när polisen kommit, vågar de dra saken till sin spets och vara riktigt kaxiga. För de räknar med att vi ska gripa in och bryta. Men i sådana fall brukar vi ofta dra oss tillbaka. Då avtar känslorna och efter en stund kan vi börja prata med dem.

Intressant, inte sant? Har du märkt det här någon gång? Bland hundar eller människor? Eller kanske något annat djur? Berätta gärna genom att kommentera nedan eller i FB-inlägget! =)

Vilken vacker musheravslutning

Publicerat den februari 9, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Rackarungarnas Hundskola och hundspannsföretaget Rascal Huskies har i samarbete arrangerat en musherkurs, som du kan läsa mer om här. Här får deltagarna lära sig att köra hundspann på riktigt.

Först fick de två pass på vardagskvällar. Sedan åkte vi ut på en längre tur en helg och njöt av hundarnas arbetsglädje och det vackra vädret.

Efter det åt vi viltskav och uppstekt potatis i grillkåtan. Och deltagarna fick naturligtvis var sitt Musherkörkort =)

Sandra Hansson och Jonas Lindgren visar upp sina välförtjänta Musherkörkort.

/ Susanne

Träna hundmöten på torsdag

Publicerat den februari 4, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Här kommer februari månads nyhetsbrev som mejlades ut till prenumeranterna i tisdags.

Hej på dig

Jag börjar med det viktigaste. Jag tänker arrangera en gratis hundmötesträning torsdag den 12 februari kl 18.30. Vi träffas på grusparkeringen intill Folkparken, den som är i hörnet av Jägargatan och Mossgatan.

När du kommer – ta inte ut hunden ur bilen på en gång är du snäll. Vi inväntar rätt tillfälle för att träningen ska bli så bra och naturtrogen som den kan. Det handlar alltså om att gå en vanlig promenad och möta hundar utan att din hund ska skälla, streta för att hälsa eller vilja attackera.

Det här är perfekt för dig som vill träna hundmöten på ett effektivt sätt. Det är en perfekt fortsättning för dig som varit hos mig i Yttervik och tränat hundmöten och nu vill anta nya utmaningar.

Det är andra gången jag arrangerar en sådan här träningsträff. Senast gick det så bra så några ville försvåra det till nästa gång genom att stanna vid hundmötet, sätta hunden vid sidan och sedan ta i hand med den mötande hundägaren utan att hundarna ska springa runt. Du som vill anta den utmaningen säger till mig där på parkeringen, då får du ett särskilt band runt armen som visar hundägarna du möter att du vill göra hälsningsmanövern. Ni andra utan band passerar bara varandra som vanligt.

Tänk på att ta med bajspåsar och extra gott godis eller favoritleksaken. Ska du lyckas vara intressantare än de mötande hundarna får du lägga in en extra växel. =)

Meddela gärna via mejl eller genom att kommentera på Rackarungarnas Hundskolas Facebooksida, när jag lägger upp informationen om hundmötesträningen där, så jag får ett hum om hur många som kommer.

Här kan du läsa om de fem vanligaste misstagen hundägare ofta gör vid hundmöten.

Här kan du läsa om hur Stina och rottweilern Ozzy gjorde för att få trevligare hundmöten.

Så över till träningstipset.
Det handlar om inkallning. Om att göra den lite svårare – om du har flera hundar. Det går också att göra om du har en hundkompis som du brukar umgås med. Du/ni ska kalla in hundarna en i taget.

När jag gör den här övningen med min portugisiska vattenhund Trassel och min vorsteh Hagel så sätter jag dem med ett litet avstånd mellan varandra. Det är för att de inte lika lätt ska ryckas med när den första hunden får inkallningssignal. Sedan går jag iväg en lagom sträcka och vänder mig om mot hundarna.
Ofta sätter jag upp en stoppande hand mot den hund som inte ska kallas in, för att ge trygghet och förtydliga. Sedan kallar jag in den hund som ska kallas in genom att säga namnet, Hagel eller Trassel. Jag ser till att inte låta för ”peppande” då det kan locka den andra hunden att komma den med. Jag säger ”Trassel”, han kommer springande och när han satt sig ropar jag ”Hagel”. Eller tvärtom. Jag är noga med att turas om. De ska inte lära sig att den ene alltid får springa först, de ska koncentrera sig och lyssna på vems tur det är.

Om du bara har en hund går det här att göra med en hundkompis. Sätt era hundar med ett litet avstånd i början, gå ifrån och ropa sedan in, en i taget. Kom ihåg att agera behärskat så ni inte triggar den hund som ska vänta.

Här kan ni se en film på hur jag gjorde en snöig dag i januari:

Det var allt för denna gång. I nästa nyhetsbrev planerar jag att berätta om en eller ett par nya kursstarter, helt nya kurser som jag inte kört förut. Spännande =)

Vi syns på hundmötesträffen hoppas jag!

/ Susanne

”Hunden” Janet fick testa klickerträning

Publicerat den februari 1, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

I lördags höll jag i en klickerkurs. Det är en sorts nybörjarkurs för dem som vill få kläm på hur det här med klicker fungerar egentligen. Vi fortsätter med del två nästa söndag.

Under kursen fick deltagarna testa att klicka varandra. Det är enormt lärorikt på många sätt. Den som agerar hundägare får lära sig hur viktigt det är med tajming på klicket, eller plinget som vi använde nu för att inte störa hundarna. Hundägaren får också en förståelse för hur viktigt det är att sätta upp kriterier, alltså olika delmål, för när ett pling ska utdelas.

Den som agerar hund får tillfälle att känna den glädje när man förstår. Varje pling skulle innebära att den som var hund fick 1 000 kronor – fast tyvärr bara på låtsas. ”Hunden” fick också tillfälle att känna den tveksamhet man kan känna som hund om det blir alltför rörigt.

Helt enkelt en supernyttig och jätterolig övning. Se själva här ovan när Ann-Britt Strömberg agerar hundägare och klickar sin ”hund” Janet Johansson. =)