Dags för en ny hundmötesträff

Ett bra tips vid hundmöten: Koncentrera dig helt och fullt bara på din egen hund.
Ett bra tips vid hundmöten: Koncentrera dig helt och fullt bara på din egen hund.

Alla som vill är välkomna till en gratis hundmötesträff onsdag den 30 mars kl: 18.00. Denna gång träffas vi på den stora travparkeringen, den intill Burträskvägen, vid Skelleftetravet (här hittar du en karta). Kör gärna in via Burträskvägen – inte via stallbacken där också veterinärstationen ligger – detta efter önskemål från travfolket.

När ni kommer – låt hundarna vara kvar i bilarna så blir det lättare att introducera och dessutom hinner inte hunden tjuvkika på alla andra hundar innan vi satt igång. Tanken är ju att det ska bli så likt vardagen som möjligt – att hunden inte riktigt ska fatta att vi övar. Halva gänget kommer att gå åt ena hållet runt travbanan, halva gänget går åt andra hållet och halvvägs börjar ni mötas. Försök hålla stora avstånd mellan hunden bakom och framför dig i ledet, cirka 60 meter, så att hundmötena sprids ut på ett så naturligt sätt som möjligt.

Tanken med träffen är alltså att vi ska träna på att kunna möta och passera andra hundar under ordnade former. Notera att vi ska TRÄNA på det. Du behöver alltså INTE ha en väluppfostrad hund som redan kan det här, och du behöver INTE tänka att du stör om du har en hund som lever rövare vid hundmöten – det är bara bra träning.

Men om du vill kan du ”tjuvträna” genom att kolla in en artikel jag skrivit om hundmöten och vilka de fem vanligaste misstagen är. Den hittar du här.

Vi brukar gå två varv ungefär. Sedan är det liksom klart. En del kan bli lite snopna att allt det roliga är över inom bara en knapp timme. Vill du kan du ju komma överens med någon annan hundägare som också ska dit att ni går en egen promenad efteråt åt något annat håll. Men det får du så klart bestämma själv. En del är rätt nöjda redan efter hundmötesträningen också =)

Glöm inte ovanligt många GODA godisar och bajspåsar! =)

Funderingar?

Ring/sms:a 070-577 31 87 eller mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

/ Susanne

Men herregud vad valpen envisas att vara i groventrén

Det här är Gizmo, en tuff kille som vågar klä sig i rosa. Eller så var det enda hundplagget som passade just nu ... =)
Det här är Gizmo, en tuff kille som vågar klä sig i rosa. Eller så var det enda hundplagget som passade just nu … =)

Du som följer Rackarungarnas Hundskola på Facebook har knappast missat att vi fått en valp i huset. Min dotter Lovisa har fått sin första egna hund – en cavalier king charles spaniel som vi kallar Gizmo.

Det är en söt och trygg krabat. Han hänger med överallt och ska kolla in allt. Redan första dagen hängde han med till groventrén där vi förvarar hundmaten. När vi skopar upp maten till slädhundarna i hinkar så spiller vi, eller kanske mest jag, en del torrfoderkulor på golvet. Det orkar jag inte bry mig så mycket om.

Men vet du vad – det orkar verkligen Gizmo bry sig om! Han är konstant hungrig och insåg blixtsnabbt att det här var ju ett toppenställe.

Här bredvid fodertunnan är det toppen tycker Gizmo.
Här bredvid fodertunnan är det toppen tycker Gizmo.

Så varje gång vi ska gå till groventrén för att lämna tomma mjölkkartonger, tidningspapper, hänga tvätt eller liknande så ilar Gizmo blixtsnabbt förbi vår utsträckta fot som försöker hindra honom och tar sig in till fodertunnan. Där bredvid hittar han sin skatt – gång på gång. Ska vi prata hundtermer har han fått en tydlig målbild av att i groventrén vankas det alltid godsaker – det är ett väldigt värdefullt ställe där det är kul att vara.

Samma målbild utnyttjar jag även till andra, i mina ögon, lite bättre saker – i förebyggande syfte. Jag ser till att han alltid möts av strödda torrfoderkulor när han får träna att vara i hundgården ute. Det gör att hundgården blir ett kul ställe som han längtar till. Där känner han sig trygg och har inte en bild av mig när jag stänger hundgårdsporten så han måste ”gråta” utan där har han ju fullt upp med att leta sina skatter. En del har jag gömt inne i själva hundkojan så han får träna på att klättra de små trappstegen och ta sig in.

Det här är inget som jag struntar i när hunden blir äldre. Visst kan man bli mer sparsam och bara ha några enstaka ”skatter” i hundgården, eller bara någon gång i veckan överraska hunden med en skattjakt. Men varför snåla om de mår bra av det? Även min snart fyraårige vorsteh Hagel får alltid inleda sin hundgårdsvistelse med att leta reda på skatterna.

Jag gör det även när valpen ska åka bak i hundburen första gången. Första bilresorna får ske i knät på en medpassagerare. Någon resa kan också bli med mig ensam i bilen och Gizmo liggande på sin favoritfilt på passagerarsätet. Sedan är det dags för nästa steg – att åka i hundburen. Jag vill inte ha en valp som flyger ut genom rutan om vi krockar. Och jag vill inte heller ha en valp som när den blir uttråkad någon gång äter upp inredningen i bilen. Så till slut blir det buren.

Då får han åka med en annan trygg hund, som Hagel, och godsaker serveras i buren innan jag stänger luckan.

Det här sättet med målbild funkar också bra för att omvända en hund som tycker att bilåkning är läskigt. Smyg ut och placera några riktigt goda godisar, i det här fallet växlar vi upp till korv- och köttbullenivå, i bilburen. Ta sedan hunden i koppel (så det slipper bli en katt- och råttalek runt bilen) och be den hoppa in i bilen. Vill den inte så lyfter du in den. Krångla inte och gulla, klappa en massa gånger på bilgolvet och dra ut på det. Det gör bara att hunden hinner jaga upp sig ännu mer för detta läskiga. Så ge den en–två chanser sedan hjälper du den in om det behövs. Där får den upptäcka de goda godisarna och sedan kan du säga varsågod och den får hoppa ut igen.

Gör om detta några gånger. Det bästa är om du kan lägga dit godisarna utan att hunden ser det, så den liksom tror att de bara ”ploppar” upp igen varje gång den lämnar bilen. När du tycker att hunden verkar mogen, kan du starta bilen. Låt den brumma på tomgången en stund och stäng sedan av den. Säg ”varsågod” åt hunden och låt den hoppa ut. Nästa steg blir att köra en sväng. Förhoppningsvis har nu snart hunden fått en trevlig målbild av bilburen – det är ju stället där köttbullar liksom växer fram av sig själva. Ett toppenställe helt enkelt! =)

/ Susanne

Så skönt att få hjälpa till i rätt tid

Har haft en privatlektion. När familjen åkte hade jag en riktigt skön känsla – här blev jag anlitad i precis rätt tid!

Det var en trevlig familj. Och en trevlig hund. Lite oslipad på det där med inkallning. Han hade liksom inte förstått att om man ropar ”Ludde hit” så gäller det i ALLA lägen – inte bara när han inte har viktigare saker för sig. Så jag hjälpte dem att tydliggöra det.

De fick fundera över hur inkallningskommandot skulle låta egentligen. Husse visslade och ropade en del olika ord, matte ropade lite andra ord. Och när jag nämnde ordet ”godis” kom hunden gärna till mig också. Så de fick enas om att när de kallade in hunden skulle det vara hundens namn och hit, typ ”Ludde hit” även om nu hunden inte hette Ludde.

Sedan fick de byta ut sitt torrfodergodis mot små bitar av korv och köttbullar. Det gjorde stor skillnad. Tänk dig själv – om du ska förmås att inte göra något jätteintressant, i hundens fall som att lukta på en spännande fläck eller gå fram till den där intressanta hunden, så bör du ha något riktigt värt som lön. Inte slutar du titta på ditt favoritprogram för att istället se på när färg torkar? Men får du en tusenlapp eller liknande kan det vara värt.

Och hunden är så pass tacksam på det viset att du behöver bara köra med det riktigt smarriga godiset i typ två månader så har den lärt om sitt beteende och VANT sig vid att den ska komma direkt när du ropar ”Ludde hit” och DÅ kan du börja betala lite sämre ibland med torrfoder eller så. Men då och då får hunden en jackpot i form av det smaskigaste igen.

Vi hade även långlina på hunden för att visa att det vi sagt gäller. När hunden hittat den intressanta fläcken, eller spanat in den där hunden som också var i närheten, så ropade husse eller matte ”Ludde hit”. Om hunden då inte reagerade så fick han ett ”gult kort”. En varning kan man säga. Alla kan vi bli så inne i saker att vi inte hör så vi förtjänar en andra chans. Det innebar att matte eller husse skärpte tonen och sa mycket bestämt ”Ludde hit”. Men om hunden struntade även i det blev han ”väckt” genom ett lätt ryck i linan. DIREKT han då vände eller tittade på husse eller matte så blev det stora ovationer och beröm. Sedan fick han hämta ut sin smarriga korvbit hos dem.

Det här gav snabb effekt. Efter bara några repetitioner så vände hunden självmant redan på första kommandot. Ordet hade börjat betyda något – istället för typ ingenting.

Efter olika allmänlydnadsövningar var det dags för kloklippning. Familjen hade sagt att det hade börjat bli ett problem. Hunden var ett halvår men redan fick de åka till Arken Zoo för att få hjälp eftersom han tydligt visade sitt missnöje med kloklippningen.

Jag satte mig på farstutrappan och visade hunden min korvpåse. Sedan tog jag hunden i knät och han fick smaka ett par korvbitar. Efter det tog jag fram klotången och tog tag i en framtass. Då började protesterna. Han sprattlade och tjöt. Ja, han var nära att bita mig också men inget allvarligt. Jag bara höll fast hunden och sa ”lugn, lugn”. Till slut insåg han att han satt fast och han lugnade sig. Då klippte jag snabbt EN klo och sedan fick han två rejäla nävar med korvbitar. Efter det var det klart. Inga mer krav.

Det blev mitt tips till familjen. Klipp EN klo om dagen och ge orimligt bra betalt. Dra INTE ut på det. Snabbt och rappt – utan pardon. Snart kommer hunden att se alla korvbitar, inse att något kul kommer att hända, märka att det trots allt verkar vara det mindre roliga med kloklippning, men tänka att ”jag står ut en kort stund så blir det snart en MASSA gotta”.

Jag tror att jag fick hjälpa till i PRECIS rätt tid. Hade den här hunden fått tjorva vid några kloklippningar till, och kanske till och med sluppit undan för att han tjorvat, så hade han bara tjorvat mer och mer och troligen snart tagit till tänderna på allvar. Det hade blivit riktigt jobbigt och otrevligt.

Familjen fattade precis och såg riktigt beslutsamma ut när de åkte. En klo om dagen och massa godis blir melodin framöver. Jag är övertygad om att det kommer att göra susen!

Nu har jag snyggare urvalsbanor

Min hemmagjorda urvalsbana. För att vara gjord av mig, som stundtals varit väldigt lik arga snickaren, så är den riktigt fin.
Min hemmagjorda urvalsbana. För att vara gjord av mig, som stundtals varit väldigt lik arga snickaren, så är den riktigt fin. Behållarna är salt- och pepparkar från Biltema.

Inget är så sporrande för att få klart saker som att ha en deadline. På måndag börjar min Nose Work Steg 2-kurs och då SKULLE urvalsbanorna vara klara – hade jag bestämt. Så i hyfsat god tid åkte jag och köpte virke. Sedan tidigare hade jag köpt själva håltagaren som skulle fästas i borren. Så idag var det bara att borra. Trodde jag.

Men tydligen hade vi ingen riktig borr. Eller det var fel modell. Och med skruvdragaren blev jag bara på dåligt humör. Så jag åkte till mina föräldrar och lånade deras borr. Min håltagare trivdes väl inte super med den heller utan jävlades så gott den kunde. Men skam den som ger sig! Nu har jag sex fina urvalsbanor för nästa veckas kursstart.

Närbild på behållarna – som är salt- och pepparkar från Biltema.
Närbild på behållarna – som är salt- och pepparkar från Biltema.

Självklart var jag tvungen att testa att de funkade. Hagel fick först söka rätt på eukalyptus och sedan lagerblad utan några störningsdofter. Sedan testade jag att lägga in en pommes frites i en behållare och en tepåse i en annan. Plus lagerblad i en då. Hur det gick kan du se på filmen här nedan. Först är lagerbladsdoften i mitten, sedan flyttar jag den till vänster för betraktaren sett.

Extra nyhetsbrev i mars

Nu kan jag äntligen berätta. När det har varit ett sådant tryck på kurserna har jag funderat på vad jag kan göra för att fler ska få plats. Jag kan försöka klona mig, men det går dåligt än. Jag kan anställa någon – men det vågar jag inte än. Så jag kom på att jag kan skapa kurser där du som hundägare alltid är garanterad en plats – genom webbkurser.

Jag vet att halva nöjet med att gå kurs är att få umgås med de andra hundägarna och träna på att hunden ska klara att göra vissa saker fastän det finns distraktion av andra hundar runt omkring. Men. Det andra halva nöjet är ju faktiskt att se sin hund utvecklas, att se hur du och hunden får en bättre kontakt och ett bättre samarbete. Det får du ändå med en webbkurs.

Det finns också många hundägare som har en sådan hund att de under en tid vill undvika att träna på distraktionen med andra hundar, det blir helt enkelt för svårt. Men däremot klarar hunden av att lära sig och koncentrera sig om den får jobba i lugn och ro i hemmiljö.

Utöver det finns det fler fördelar med webbkurser:

  • Det passar dig som jobbar på knepiga och oregelbundna tider och har svårt att passa in en vanlig kurs i ditt schema.
  • Det passar dig som har en bit att åka för att komma till de platser där jag håller mina kurser.
  • Det passar dig som har en tight budget men ändå vill hänga med i det senaste. Eftersom webbkursen är just en webbkurs kan priset pressas mer än vanligt.
  • Men det bästa tycker jag ändå är det jag nämnde från början – att du alltid är garanterad en plats!

Min första webbkurs är en nybörjarkurs i Nose Work. Det är en perfekt aktivitet att träna hemma.

Det kommer att bli fler webbkurser inom kort. Först och främst en kurs i hur doftprov går till och vad som är bra att tänka på – det blir som en naturlig fortsättning på nybörjarkursen. Nästa kurs efter det blir en allmänlydnadskurs – jag spånar för fullt på upplägget.

Men åter till nybörjarkursen i Nose Work. För att se att den verkligen fungerar och för att få en del tyckanden om kursen har jag låtit fem ”testpiloter” få köpa kursen och träna enligt anvisningarna. Totalt handlar det om nio korta filmer som beskriver allt från de inledande övningarna till behållarsök, inomhussök, fordonssök och utomhussök.
Här får du några utlåtanden:

Ewa Hedman Mikkelsen med aussien Mizzy. ”Bra upplägg, lättbegripligt med tydliga instruktioner. Jag skrattar fortfarande åt bloopersklippen. Bra att visa hur belöningen ska ges på rätt sätt/fel sätt. Det var enkelt även för mig att köpa kursen 😀 Passar alla från novis till erfaren, ger din hund och dig mer samarbete och glädje tillsammans. Lättillgängligt. Bra alternativ med webbkurs eftersom det passar alla och kan tränas när som helst vilket är kanon. Kan varmt rekommenderas, grymt rolig sport och hundträning som utmanar både dig och din hund.”

Karolina Eriksson Morén och hennes två pudlar Kelly och Harriet. ”Att köpa kursen var verkligen superenkelt och det uppskattade jag stort då jag verkligen inte är något datasnille samt kan få lite panik om det krånglar :p Jag tycker att kursen och filmerna var väldigt lätt att förstå och jag gillar verkligen idén med en webbkurs med filmer, den ger känslan att man faktiskt är på kurs och får se vad allt handlar om istället för att bara försöka läsa sig igenom det. Och att man dessutom kan göra den själv hemma när det kan vara svårt att hitta tid till kurser osv 🙂 När det gäller det praktiska med mina hundar då blev jag faktiskt överraskad hur smidigt det gick. Både att hundarna väldigt snabbt förstod vad allt handlade om och hur jag själv förstod vad allt handlade om efter att ha fått instruktionerna och kopplat ihop när belöningen behöver sättas.”

Helene Karlsson med spanska vattenhunden Noppe:
”Filmerna är upplagda på ett pedagogiskt och lättfattligt sätt.”

Madeleine Bolling med golden retrievern Charlie:
”Jag har sett filmerna några gånger och även gått tillbaka efteråt för att verkligen sen att jag förstått rätt. Eftersom man kan se när man vill och behöver blir allt enklare och jag slipper känna mig dum att jag inte fattat eller kommit ihåg rätt. Det är ett perfekt sätt att stimulera Charlie så att jag inte känner att jag bara rastar av honom med en långpromenad. Det är en övning som kan startas upp snabbt och inte kräver mer än att jag har gott godis hemma. Jag tycker detta var ett bra sätt att lära mig Nose Work och få kvalitetstid med Charlie.”

Marie Oscarsson Burman med jack russeln Smilla:
”Det var relativt lätt att köpa kursen. Smilla tycker det är roligt att träna. Det går bra att göra hemma i köket och att det är bra aktivering av hunden utan att det behöver ta lång tid.”

Här kan du tjuvkika på en trailer om den första webbkursen: https://youtu.be/HbvNrJyMR2Y

Nu hoppas jag att du är supernyfiken på att kolla in var du kan hitta denna webbkurs? Då klickar du här: https://susanne-lindberg.mykajabi.com/

Svara gärna på detta mejl och berätta vad du tänker och tycker om det här. Berätta gärna om du köpt kursen och vad du tyckte. Berätta vad du tycker är viktigt att jag tar upp i en kommande webb-allmänlydnadskurs. Jag blir jätteglad för olika former av återkoppling. Så tryck på ”svara” och kör igång! =)

Nästa nyhetsbrev kommer i vanlig ordning i början av april. Även då med spännande nyheter på flera fronter.

/ Mvh Susanne

Mars månads nyhetsbrev

Lite sent kommer nu mars månads nyhetsbrev upp på hemsidan. Kursen, som är en allmänlydnadshelg, har hunnit bli fullsatt och fått reserver. Men kolla gärna in träningstipsen i filmen.

/ Susanne

Hej

Hoppas att du har det bra och njuter av långa hundpromenader i vårsolen. Nu är det dags för mars månads nyhetsbrev, vad snabbt det går!

Jag tar det viktigaste först. Intresset för allmänlydnadskurser är så stort att jag bestämt att det blir en koncentrerad kurs i allmänlydnad under en helg.

Det blir lördag och söndag den 2–3 april. Klockan 10–15 båda dagarna, lunch ordnar vi på en lokal pizzeria. Vi kommer att hålla till utomhus någonstans i trakterna av Yttervik och Bureå, en mer konkret plats kommer att meddelas senare beroende på hur snön tinar undan.

Under helgen går jag igenom delar som kontakt, gå fint i kopplet, sitt och ligg stanna kvar och inkallning.
Jag tar också upp hundens hälsa, kloklippning och vi testar att lära hunden olika trick.
Utöver det kommer vi att lägga tid på miljöträning och nosövningar. Du får en kursplan på plats.

Det finns åtta platser. Den som anmäler sig får ta med sambo/barn om den vill. Ju fler i familjen som hör samma sak desto bättre =)

Kursen kostar 1 300 kronor, inklusive moms. Du får plats i den ordning du anmäler dig – vilket enklast sker genom att svara på detta mejl. Ange med vilken hund du tänker gå kursen. Det finns inga särskilda åldersgränser för hunden åt något håll, men jag bedömer att en valp bör vara över fem, sex månader för att orka hela helgen.

Så till det näst viktigaste. Ungefär i mitten av mars kommer det att komma ett extra nyhetsbrev. Då har jag ytterligare en nyhet att berätta. Det är något som jag väntat länge och otåligt på att få berätta och nu snart är det äntligen dags! Så håll utkik.

Mitt träningstips denna gång blir den film som jag har gjort när jag tränar min vorsteh Hagel. Jag håller ju på att utbilda mig till certifierad trick hund instruktör och i det ingår, förutom ett maffigt teoriprov, också att jag ska lära min hund flera olika trick plus att visa hur jag skulle lära andra hundägare några andra trick.

Här kan du se de sex trick som jag börjat lära in. Hoppas att du blir inspirerad att testa ett eller flera av dem. Klicka på länken här: https://rackarungarnashundskola.com/2016/02/25/vilket-av-de-sex-tricken-vill-du-borja-med/

Så en sista sak. Under den månad som har gått så har TV Skellefteå lagt in ett nytt inslag i sin tablå. Inslaget handlar om Rackarungarnas Hundskola – så himla kul! Det spelades in i höstas och jag får berätta om RackArenan, Rambobanan, ge några tips och tricks samt ta upp det här med ”problemhundar” och mina tankar kring det. Om du inte har hunnit kika på det än så hittar du det här: https://rackarungarnashundskola.com/film-om-rackarungarnas-hundskola/

Det var allt för denna gång! Träna på! =)

/ Susanne

Varför får killen välja vilken hund det blir?

 

Jag har funderat på en sak. Varför det så ofta verkar vara killen i ett förhållande, om man nu lever som hetero, som får välja hund? När det är så ofta är tjejen som faktiskt gör något med den?

Jag får höra dessa berättelser om och om igen. Om tjejen som så gärna ville skaffa hund, killen som var emot, men till slut började inse att tjatet hade inget slut så han satte upp egna kriterier för vilken hund det i så fall skulle vara. Så när tjejen äntligen får skaffa hund är det inte alls en sådan som hon hade valt själv – och som hon hade trivts med.

Istället blir det en dvärghund till tjejen som ville tävla bruks. Och visst funkar en dvärghund till mycket, det är jag den första att skriva under på, men jag kan också rabbla upp säkert tio raser som är bättre lämpade för bruks än en i den genren.

Istället blir det en cool kamphundsvariant till tjejen som helst ville ha något lättsamt att gå runt byn med.

Istället blir det en billig smitbenägen jakthundsblandning till tjejen som ville ställa ut och köra agility.

Visst – att skaffa hund är att skaffa en familjemedlem. Och då ska familjen få säga sitt. Men varför får den familjemedlem som kommer att göra minst med denna hund mest att säga till om?

Låt säga att killen håller på med skotercross. Jag är väl medveten om att även tjejer kan hålla på med skotercross, jag har till och med en mycket duktig sådan i min by. Men jag tar det som ett EXEMPEL. Okej?

Låt säga att killen håller på med skotercross. Han planerar att skaffa en ny skoter. Han är mest inne på en superduperhäftig Polaris. Eller möjligen en jättemegacool Skidoo.

Och så lägger sig tjejen i. Hon ska ju faktiskt köra en del skoter till påsk. Så hon vill ha något stabilt. Som en Yamaha Grizzly. (Alla skotermänniskor vet att det är bland den fulaste och tråkigaste skoter man kan ha). Så hon säger att ”Det blir inget skoterköp här om det inte blir en Grizzly.” Skulle han köpa en Grizzly? Skulle inte tro det.

Så min uppmaning är: Låt gärna familjen vara med i valet av hund. Men be dem tänka efter hur inblandade de faktiskt kommer att vara. Och hur hundkunniga de faktiskt är. Att säga att ”min granne hade rottweiler och den var trevlig” räcker inte – även om många rottweiler är trevliga. Men det VET man inte efter att bara ha träffat sin grannes.

Så stå på dig. Läs på. Dra dina argument. Låt killen hälsa på i kennlar med rätt ras för dig. Och tjorvar han fortfarande – jamen låt honom skaffa en egen hund då. Och du din =)

/ Susanne

 

Hemmagjord och typ gratis urvalsbana

Jag är hemma och vabbar. Pojken börjar bli lite bättre. Jag börjar bli lite sämre. Vi får se var det här slutar.

Men en perfekt aktivitet när man inte känner sig på topp är ju Nose Work. Då får hunden utlopp för sin energi utan att jag behöver anstränga mig särskilt mycket.

Idag ville jag träna markeringar. Vi har inte brytt oss så mycket om det tidigare eftersom man faktiskt inte behöver det – oftast går det alldeles utmärkt att läsa sin hund och se när den har hittat doften. Men jag har märkt att Hagel har lite bråttom. När han har hittat doften är han nöjd och drar snart vidare efter nya gömda eukalyptus-dofter. Och ibland hinner jag inte riktigt se var han faktiskt fyndade. Med en markering köper jag mig lite tid och träffsäkerhet.

Jag har sedan tidigare köpt på mig små sockerströare och tänkt borra en fin och seriös urvalsbana i trä för att ställa ned dem i. Men den är ännu inte klar. Så man tager vad man haver. Jag tog äggkartonger istället som sockerströarna fick lite mer stabilitet i. Det gick ganska bra, även om Hagel gillar att daska till kartongerna med tassen så den välter.

Det ser du på filmen här ovan. En riktigt klassisk inlärningssituation blev det.

  • Först hittar hunden rätt doft och gör sin markering.
  • Nästa gång tror den att doften är på samma ställe och bryr sig inte om att lukta utan gör sin markering där han låg sist.
  • Jag väntar ut honom och snart inser han sitt misstag, även om han är skitsöt när han verkligen försöker bli förstelnad.
  • Han rör sig vidare, hittar rätt behållare, markerar och får sin belöning.
  • Tredje gången har han lärt sig, ”det blir ingen belöning förrän jag hittat rätt behållare.”

En sak till: Jo, jag vet att mina sockar är iögonfallande. Tänk dig för innan du kommenterar dem. Min mamma har stickat dem och de är faktiskt sköna =D

/ Susanne

Vilket av de sex tricken vill du börja med?

Tidigare har jag berättat att jag utbildar mig till så kallad CTDI, Certified Trick Dog Instructor. Det kan du läsa mer om här. Förutom ett maffigt teoriprov ingår även att visa att man kan träna in trick på sin egen hund och visa hur man skulle lära andra att göra detsamma.

Nu har jag börjat så smått att träna in tricken. Jag måste säga att det är fantastiskt kul! Hagel älskar känslan av att vara duktig och räkna ut vad sjutton jag menar.

Den som någon gång tvekar och tänker ”ska jag verkligen träna in den grejen också på min hund – det kanske blir för mycket i hjärnkontoret?” så säger jag bara – ös på! Så länge du tränar under positiva former kommer hunden bara att glädjas över att få lära sig en till sak, och en till. Ju mer hunden lär sig desto lättare lär den sig nästa grej.

Kolla bara in filmen här ovan. Vi har inte alls nött länge på något av tricken. Det är första passet på flera av dem. Visst – de är inte helt klara än. Men du ser hur jag börjar och blir kanske sugen att testa du med? Vilket av tricken vill du starta med? Kanske alla? =)

/ Susanne

Det går framåt på lydnadsklass 1-kursen

Platsliggningen börjar fungera för de flesta.
Platsliggningen börjar fungera för de flesta.

På grund av en ganska tätt uppbokad lokal så har ”våga tävla lydnadsklass 1-kursen” blivit en sorts intensivkurs med två träffar i veckan. Det har både för och nackdelar.

Fördelarna är ju att man får jobba intensivt med sin hund och håller sig liksom igång hela vägen.

Nackdelen är att kursdeltagarna inte hinner träna så mycket mellan träffarna. Nu verkar de ändå vara rätt ”pluggiga” och hinner ofta några pass på egen hand också.

Språng marsch under linförigheten går bara fint för Julia och staffen Theo.
Språng marsch under linförigheten går bara fint för Julia och staffen Theo.

Jag tycker att de har kommit långt med tanke på den begränsade tid vi faktiskt hållit på. Nu börjar många ha ordning på platsliggningen, linförigheten, ligg under marsch, inkallning och stå under marsch och hopp över hinder.

Apporteringen är ju ett moment där många fastnar ett tag, och man bör ju inte ha för bråttom när man tränar in det eftersom det då kan bli olustigt för hunden. Oavsett om man tränar in det med klicker eller inte så gäller det att formligen ösa beröm över hunden när den har apporten i munnen så det blir en positiv känsla.

Här kan du läsa på ett tidigare blogginlägg i Jaktliv som jag skrivit om hur jag tränade in apporteringen på Hagel.

Här kan du se filmen som jag länkar till i det inlägget. Visst är han söt min lilla valp som idag är drygt tre år:

Blir du nyfiken och vill veta mer om vad detta med lydnadsklass 1 innebär kan du kolla in reglerna här.

På söndag är det dags för avslutning och en skojtävling. Viktigast är att deltagarna får ett hum om hur en lydnadstävling går till och vad de bör tänka på. Hoppas de alla blir taggade att tävla i framtiden. =)

/ Susanne