(utan rubrik)

Jobbigt beslut – men klokt

Publicerat den maj 10, 2015 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Min härliga portugisiska vattenhund Trassel.

Jag tänker att jag ska berätta det här. För du kanske är i samma sits. Eller kan komma att bli. Då kan det var skönt att känna att du inte är ensam. Och kanske få något tips.

Det handlar om när man har en äldre hund som vill tukta en yngre hund, bara för säkerhets skull – för att hålla den på plats.

Min idag elvaårige portugisiske vattenhund Trassel tyckte att det var helt okej när jag för drygt två år sedan kom hem med vorstehvalpen Hagel. Men Hagel växte, blev större och började på något vis i Trassels huvud utgöra en risk.

Vad jag kunde se var inte Hagel ett dugg kaxig, tvärtom. Men jag tror att Trassel ändå insåg vart det höll på att bära iväg. Att han höll på att bli skröplig, och den här odågan skulle snart vara en hund i sina bästa år.

Så Trassel började hålla Hagel kort. Han spände upp sig flera gånger för att se att Hagel slokade. Om jag och Hagel varit på jakt eller liknande en dag så ville Trassel gärna flyga på Hagel och ge honom en omgång när vi kom hem.

Jag såg ju det där och var beredd att dämpa känslorna. Jag höll Trassel väldigt kort. Jag gav ibland godis för att avleda och skapa trevligare känslor. Men det blev ändå värre. Snart ville inte Hagel gå in i huset när vi varit borta. Jag fick allt oftare ta med Trassel på aktiviteter, som han egentligen inte hade något utbyte av, bara för att slippa tjafset när jag kom hem. Jag såg till att göra saker bara med Trassel också, men det hjälpte inte.

Snart måste jag gå typ Caesar Milan-promenader när jag kom hem efter en helg borta. Det innebar att jag gick med Trassel och Hagel i var sitt kort koppel på var sin sida om mig – och bara gick till dess känslorna planat ut. Det är man ju jättesugen på när man kommer hem sent på kvällen efter en lång resa …

Fast däremellan var de ju som vanligt. Goda vänner som låg i samma bädd och så. Det var mest i återföreningssituationerna som det riskerade att smälla.

Det sista halvåret har jag gått en fördjupad klickerutbildning inom Canis. Det var då jag kom på att jag kunde klicka och ge godis just i återföreningssituationen för att skapa goda känslor istället för de motsatta. Det var faktiskt en jättebra idé. Om jag kommit på den lite tidigare. Men nu hade Trassel hunnit bli ännu mer på sin vakt och tolererade inte längre lite stoj inomhus eller på promenader, då fick Hagel spö. Det sket sig helt enkelt ännu oftare.

Jag såg hur Hagel fick tassa på tå. Hur han kastade oroliga ögonkast för att se var Trassel var och om han skulle brusa upp. Och Trassel mådde väl knappast toppen han heller eftersom han kände detta behov av att spöa Hagel titt och tätt.

Så efter långt velande och mycket funderande tog jag beslutet. Trassel fick flytta till mina svärföräldrar. De har haft hund förut, har ett extra gott öga till Trassel och såg fram emot att få anledning till fler och längre promenader.

Men usch vad jobbigt det var. Trassel är ju min gamla goding. Han har ju typ funnits jämt. Vi har haft så mycket kul ihop. Tävlat, tränat, lekt, busat och myst. Det var skitjobbigt.

Igår skulle jag lämna en säck hundmat hos svärföräldrarna. Jag gruvade mig nästan. Det blir så jobbigt. Trassel mötte mig och blev så glad, så glad. Jag satte mig på golvet och han satte sig i mitt knä, precis som vanligt. Jag kliade, gullade och pratade med honom. Jag tror minsann att han gått ned något överflödigt kilo, och pälsen var mjuk och välborstad. Till slut måste jag åka. Jag vill inte ha Trassels ögon på mig då. Ögon som säger: ”Men ska inte jag följa?”. Så jag kastade några hundgodisar på köksgolvet och skyndade mig iväg. I bilen kom tårarna. Jag kände mig som en svikare. En riktig svikarmatte. Som sviker sin hund på ålderns höst.

Fast jag vet ju att jag tagit rätt beslut. Trassel har det jättebra där han är nu. Han behöver inte vakta på Hagel, han får gå långa promenader i sin takt och lukta noggrant på allting.

När jag kom hem blev det ännu tydligare. Jag skulle öppna hundgården så att Hagel skulle få komma ut. Då känner han lukten av Trassel på mina händer. Reaktionen är omedelbar. Glädjen försvinner, han stelnar till. Han reser sin lilla ragg som han kan åstadkomma med sin korta vorstehpäls, både i manken och bak vid svansen. Rädd-raggen. Han tänker ”Kommer Trassel och flyger på mig nu?”.

Men det gör han ju inte. Efter ett tag inser Hagel att det är lugnt. Han kan slappna av igen. Och vara glad.

Maj månads nyhetsbrev

Publicerat den maj 6, 2015 av Rackarungarnas Hundskola1 kommentar

Nu händer det grejer här ska du veta! Det är i alla fall tre saker som jag vill berätta denna gång.

För det första håller jag på att bygga en rejäl inhägnad. Den blir cirka 60 x 130 meter, på en lägda inte långt från där jag bor i Yttervik, inhägnad med två meter högt viltstängsel som har tätare maskor nedtill.

Tanken är att den ska bli en bra träningsplan för lydnad, lek och enklare agility. Här ska du som har en lite väl sprallig hund kunna släppa din hund och slappna av. Här kan du träna inkallning utan risker. Här kan du släppa ihop ett par hundar som du vill ska få busa av sig.

Vissa dagar kommer jag att boka upp för egen träning och kurser. Det kommer att finnas ett schema på hemsidan. Men annars är det fritt fram att komma när det passar dig.

En viktig sak: här ska du känna dig välkommen. In i det längsta kommer jag att låta bli att sätta upp lappar med förhållningsregler, förbud, skyltar om att ”din mamma jobbar inte här” och annat tråkigt. Jag kommer att utgå ifrån att du förstår sånt där som vad bajspåsar är till för och liknande. Här får barnen vara med. Här får alla komma in. Ingen ska ”paxa” bara för att man kommit först eller bestämma över andra. Gå in och känn dig som hemma. Slappna av och ha roligt med din hund. Det är absolut mitt största syfte med att bygga inhägnaden. Att du ska trivas.

En liten slant vill jag ha för detta – för att kunna hålla stället fräscht och fylla på med nya roliga aktiveringsgrejer allt eftersom. Exakt hur betalningen ska se ut grunnar jag på ett litet tag till. Det ska troligen även finnas möjlighet att hyra inhägnaden om man vill vara säker på att få ha den för sig själv. Du ska snart få besked.

I priset kommer även min andra nyhet att ingå – en Rambobana. Du kanske har läst och sett bilder från mina Rambokurser, ja du kanske har gått en kurs redan?

Hursomhelst, jag ska bygga upp en bana intill inhägnaden som på ett enkelt sätt utmanar din hund när det gäller miljöträningen. Det kan handla om att gå på plåt, krypa i tunnlar, balansera, klättra och liknande saker. Jag har börjat samla på mig diverse ”bråte” för att bygga detta och har du något passande hemma som du vill bli av med så mejla gärna tillbaka. Planen är att banan och inhägnaden ska bli klar inom en månad.

Den tredje saken jag vill berätta är att jag ordnar en ny hundmötesträff. Den blir på onsdag den 20 maj klockan 18.30. Vi samlas på Coop Byggs parkering i Skellefteå och kommer att gå en runda på Anderstorp. Vi brukar hålla på i cirka en timme.

Under den här träffen får du tillfälle att öva på att din hund, eller dina hundar, kan gå förbi andra hundar utan att ”leva rövare”. Utrusta dig med gott godis, kanske en kul boll med snöre och bajspåsar.

Var inte rädd att komma även om din hund är riktigt jobbig när det gäller sånt här, du kommer förhoppningsvis bli förvånad över hur snabbt den blir lite bättre när den får träna hundmöten intensivt på det här viset. Och om den ändå trots allt skulle fortsätta i samma stil, skäms inte, det är bra träning för oss andra. Tänk istället – ha, nu får de minsann en utmaning! =) Meddela gärna att du kommer så jag får ett hum om hur många vi blir. Välkommen!

I nästa nyhetsbrev kommer jag att släppa information om en ny kursstart. Så håll utkik!

/ Mvh Susanne L

Rambohundarna utvecklas

Publicerat den maj 3, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Häromdagen hade de båda Rambogrupperna sitt tredje pass. Redan nu märks det stor skillnad.

– Hon litar på att jag tar emot henne. Hon lägger tassarna på min axel när hon ska lyftas ned, berättar en hundägare.

– Han har börjat spana efter rambogrejer. Som när han självmant började balansera runt kanten på barnens sandlåda, säger en annan.

– Han hoppade själv upp på några stenar när vi var ute på promenad, rapporterar en tredje.

Hundarna vågar ta för sig mer. Och samspelet mellan hundar och förare blir bättre.

Nu är det två gånger kvar. Svårigheterna ökar allt eftersom. Och det blir allt roligare hela tiden.

Här kan du se några bilder från när onsdagsgruppen hade sitt tredje pass.

Allt från smått till stort

Publicerat den april 30, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Att vara hundinstruktör är verkligen variationsrikt. Jag möter en rad olika människor med en massa olika hundar. Uppdragen är väldigt olika. Jag har ett roligt exempel.

Häromdagen hade Monika bokat en privatlektion med sin pyttelilla chihuahua-blandning Jasse.

– Jag har haft flera stora hundar förut men känner att jag måste ha hjälp att behandla även Jasse som en riktig hund och lära honom allmänlydnad, sa hon.

Vi började med att bara komma och hämta en korv.

Så vi började med att träna inkallning och sitt stanna kvar. När det gällde inkallningen var han ofta rätt duktig på att komma. Men sedan höll han sig på ett retsamt avstånd så att Monika inte fick tag i honom. Varför?

Jo, för att varje gång Monika tagit fram selen och ropat så har det ju betytt att de ska gå hem. Vilket är tråkigt. Enligt Jasse. Så därför håller han sig utom armlängds avstånd.

Så Monika fick utrusta sig med korv och köttbullar och ropa in honom gång på gång utan att hålla i selen. Han fick bara hämta en godis och sedan sa hon ”hopp och lek” så var han fri igen. Han skulle känna att när hon ropar är det liksom ”piece of cake”. ”Jag ska bara springa till matte och hämta en korvbit sedan får jag vara fri igen”.

Sedan funkade det att ropa in även när Monika hade selen synlig.

När det funkade fick hon även hålla selen lite gömd bakom sig och ropa in, servera korv och låta honom springa igen. Snart kunde selen vara rätt synlig och Jasse vågade ändå komma och hämta sin korvbit. Då blev han lite senare kopplad, men bara ett kort tag, typ tjugo meter, sedan kopplade hon loss och sa ”Hopp och lek” igen. Det är viktigt att tydliggöra för hunden att nu är det fritt fram, den ska lära sig att vänta på din klarsignal innan den rusar iväg.

När Monika senare ropade in så tänkte Jasse (hoppas jag) att ”Jag bara springer till matte och hämtar min korvbit så får jag vara fri igen sen”. Och han tänkte att ”Även om hon kopplar mig en stund så är inte det hela världen, jag får snart komma lös igen”.

I dag hade jag en helt annan hundägare och hund på besök. Kristina ville träna hundmöten med sin jättehund Sheriffen. Passande namn: det är en harlekinfärgad grand danois. Hon menade att han gjorde utfall med ganska onda tankar mot de hundar han mötte. Och det är ju inte det lättaste att tampas med en envis, tung grand danois. Kristina visade att hon var enormt van, rutinerad och stark nog att hantera dessa krafter, så det var aldrig någon oro för att han skulle kunna dra med henne för att göra ett ovälkommet besök hos den mötande hunden.

Kristina jobbade fint med sin Sheriffen.

Han var klickertränad och vi diskuterade möjligheten att klicka vid hundmötena för att på så vis skicka in positiva tankar just när han tänkte motsatsen. Klicker funkar ju så. Förutom att kunna tala om exakt när hunden gör rätt, så ger den också ”feelgood-känslor” i hunden. Vilket kan göra att man kan ”omvända” en hund som tänker negativa tankar vid hundmöten.

Här går det näst sista hundmötet riktigt bra.

Vi kombinerade det med att hon fick mata honom med korv och köttbullar vid hundmötena. Jag gick bredvid och klickade vid passande tillfällen. Det här med att mata hunden förbi hundmötena kan en del tycka låta konstigt. Man kan väl inte hålla på så? Jo, ett tag tycker jag. Tills dess hunden börjar tänka annorlunda. Till dess den ser ett hundmöte och tänker ”Just ja, nu har matte korv” istället för ”Aha, ett hundmöte – nu ska jag leva rövare”.

När hunden börjar tänka annorlunda kan man successivt tänja på dens tålamod, så den får gå fint längre och längre innan korv utdelas. På så vis kommer du ifrån det ständiga matandet så småningom.

Sheriffen var lite stökig och stirrig i början. Vi började med stora avstånd. Men snart gick det bättre och bättre. Snart kunde han möta hundar på en vanlig byaväg utan att ”leva rövare”. Men vi gjorde misstaget att träna lite för länge. Han hann bli för trött i skallen och orkade inte uppföra sig helt vid sista hundmötet. Inte förrän vi utökade avståndet rejält. Så det får vi tänka på till nästa gång. Sluta när det går bra.

Kolla in filmsnutten från Ramboträningen

Publicerat den april 24, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Senast var vi och tränade på ett cementgjuteri. Där fanns många roliga utmaningar för hundarna. Kolla in så duktiga ekipagen har blivit! =)

Waow vad tuffa de håller på att bli!

Publicerat den april 23, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Andra passet på Rambokursen tillbringades på ett cementgjuteri. Nu blev det mycket lyfta upp, klättra, höga höjder, balansera, lyfta ned och krypa. Kolla in alla läckra bilder! Ännu fler bilder kan du se på Rackarungarnas Hundskolas Facebooksida =)

Rambo är inget för mesar

Publicerat den april 18, 2015april 18, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

I morgon söndag är det dags igen. Nu är det andra träffen på Rambokursen. Nu är deltagarna säkert lite mer förberedda.

Det är lite kul att se deltagarnas miner första passet. När jag säger ”Då går ni här, och sedan här och så klättrar ni upp här” så ser en del väldigt skeptiska ut. Som i onsdags. Jag klättrar upp på några oljefat, tar mig över till några stora plastbehållare i nät och tar mig ned via ett traktordäck. ”Går det?” tänker de. Men så får de se att det går. Alldeles utmärkt faktiskt.

Efter det händer något. De får en annan blick. En blick som söker efter utmaningar och äventyr. Likaså deras vovve. En parkbänk är inte längre en vanlig parkbänk. Den är något man bara måste upp på.

I morgon söndag är det dags. För nya utmaningar och äventyr. Ni får veta mer senare.

/ Susanne

Så här såg det ut i onsdags:

Äntligen spårdags – här får du åtta tips

Publicerat den april 16, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Spåra – det är något av det roligaste du kan göra med din hund.

Äntligen har snön tinat bort så pass att det går att lägga korta, men ack så roliga, spår igen. Se filmerna och kolla in mina åtta spårtips!

Min blandras Snora som flyttade in hos oss för en dryg månad sedan har inte spårat så mycket. Så därför började jag från början.

Det första spåret, som jag gjorde häromdagen, fick hon sitta fastknuten i ett träd och se hur jag gick iväg och lade spåret. Hon såg inte exakt hur jag gick, men det ger en bra synretning som gör att hon blir nyfiken att se var jag har varit och därmed blir mer intresserad av att spåra.

Spåret gick rätt bra, men hon är ju färsk och har svårt att hålla koncentrationen. Hon spårar en bit, kollar in omgivningen lite, lyssnar på en fågel och sedan fortsätter hon att spåra.

Igår fick hon gå sitt andra spår. Då lämnade jag hundarna hemma och åkte iväg med bilen en bit för att lägga två spår; ett till Snora och ett till vorstehn Hagel. Det gjorde att hon blev utan synretning, men jag bedömde att hon skulle klara det ändå. För klarar hon det utan synretning så växer hennes självförtroende. Hon tänker liksom ”Nämen, titta här känner jag ett spår, jag följer det och ser vad som händer, oj här var det visst en pinne som doftar matte, jag spårar lite till och DÄR hittar jag min favoritleksak”. Typ så =)

Snora hittar sin favoritleksak i slutet.

Hon spårade ungefär som sist, möjligen lite mer fokuserat. Du kan se sista biten på filmen nedan, när hon kommer fram till sin favoritleksak. Då ger hon den var den tål!

Du får också se en film från när Hagel spårade. Han har blivit väldigt duktig och framförallt väldigt målmedveten vid det här laget. Han drar som en tok när han spårar. Jobbigt. Men jag vill inte ta bort det. Jag gillar när hunden VET var den vill. Då känns det också direkt när han någon gång tappar spåret, jag trillar nästan framlänges för jag håller så hårt i spårlinan. I filmen får du följa Hagel när han kommer fram till en apport.

Blir du spårsugen? Här kan du får du åtta spårtips.

Medvind! I början är det viktigt att spåren läggs i medvind, så att ni har vinden i ryggen när ni följer spåret. På så vis lär sig hunden att spåra på riktigt, med nosen i backen, utan att fuska. Om spåret läggs i motvind kan hunden börja gå med nosen högt för att ”snabba på det hela”. Det är ett klokt beteende egentligen, men hunden kommer inte att kunna reda ut hela spåret eftersom vinden ändrar sig och spåret likaså. När det är sidvind eller medvind så tappar hunden doften. Så kör mycket medvindsspår så lär sig hunden att jobba på rätt sätt.

Synretning. I början kan hunden få sitta i bilen och se när du går ut spåret. Eller du kan knyta fast den i ett träd. Låt den bara se den första biten. Då fattar den att något spännande är på gång och blir nyfiken att sedan kolla var du har varit. Det gör inget om den piper eller skäller när du försvinner. En annan gång testar du att ha ”smyglagt” spåret som jag beskrev ovan med Snora och ser om den fattar då med.

Liggtider. Låt spåret ligga åtminstone 15 minuter innan du låter hunden börja spåra. Då har vittringen hunnit sjunka ned litegrann i marken. Ännu bättre är om det får ligga en halvtimme eller en timme, men om du kör med synretning kan nybörjarhunden ha hunnit glömma vad ni skulle göra om det går för lång tid.

Föremål. Lägg ut olika föremål i spåret. Träpinnar, trasor, bollar och på slutet den stora favoritleksaken. Eller den stora godispåsen om hunden inte tycker att leksaker är så kul.

Godis. Godis kan ibland ”strös” här och där i spåret för att peppa eller motivera nybörjarhunden eller en ”fladdrig” hund som har svårt att hålla sig i kärnan. Men överdriv inte. Om godis används är tanken att det så småningom ska fasas ut för att endast ligga som slutmål.

Snitslar. Märk upp var du har gått genom att sätta upp plastband eller liknande, så kallade snitslar. Men allt eftersom sätter du upp färre och färre snitslar. Lägg även spår som är helt osnitslade. Det gör att du tränar upp din tillit till hunden. Det är ju den som har bästa luktsinnet av er båda. Det tränar även upp hundens självförtroende som spårhund då du inte ”vet bäst” och kanske ibland lägger dig i mer än du borde.

Miljön. Se till att variera miljön som ni spårar i. Nu när det är vår får man vara glad för den plätt man får, men sedan ser du till att låta hunden spåra i tät skog, gles skog, kalhygge, lägda, sandtag, klipphällar, gräsmattor, betong och asfalt. Snö går också bra, men jag tycker inte att nybörjarhunden ska få sina första spår i snö. Då kan den lära sig att spåra mer på synintryck, det vill säga fördjupningar i snön, än verklig doft, och det funkar ju bara tills all snö tinat bort.

Våga: Är du en sån som lätt virar bort dig i skogen och som därför låter bli att lägga spår? Snälla, försök hitta sätt som gör dig trygg för det är sååå värt för hunden, och för dig, att få spåra tillsammans. Ladda mobiltelefonen. Använd kartappar. Använd vanlig karta och kompass. Gå parallellt med vägen. Ta med en vän som får stanna vid startpunkten, eller köra med bilen längs vägen. Bara du kommer dig iväg! Det är så roligt att se sin hund briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av ert samarbete!

Lycka till! Har du frågor och funderingar kring det här med att spåra hoppas jag att du hör av dig! Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring/sms:a 070-577 31 87.

Fem tips till nyblivna valpägaren

Publicerat den april 15, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Det verkar vara valpköpartider nu. Härligt! Det är så mysigt, och rätt jobbigt, att ha valp. Om det är första gången du köper valp, eller kanske länge sedan sist, kan du känna dig lite villrådig. Vad är viktigast? När kan jag börja träna? Vad ska jag träna?

Här kommer mina fem tips:

1. Foppaskor. Om du inte redan har det, införskaffa Foppaskor, träskor eller några andra likvärdiga skor som du får på dig utan att använda händerna. För händerna är ofta upptagna av att hålla i en kissnödig valp och då är det bråttom. Gå ut med valpen ofta. Så fort den har ätit, sovit eller lekt bör du gå ut med den. Direkt. Gå inte ens på toa själv först. För ju fler lyckade resultat du får ute på gräsmattan desto snabbare fattar valpen det här med rumsrenheten. Beröm när valpen kissar och bajsar ute. Gör ingen stor sak av när det sker olyckor inomhus. Snart fattar den. Om du är snabb.

2. Träna inkallning. Inkallning börjar du träna direkt. Typ när valpen struttat iväg några meter längs gräsmattan. Då ropar du på den och skuttar retsamt åt andra hållet. Din uppfödare hade antagligen ett särskilt lockläte när det var dags att servera maten. Fortsätt med det lätet ett tag, se till att valpen alltid får något gott när den kommer. Blanda upp det allt eftersom till att ropa valpens namn följt av hit, typ ”Ludde hit”. Stanna vid det – max två ord. Inte ”komsi komsi nu Ludde för då blir det karameller serru”. Det ska faktiskt låta som ett kommando, inte en uppsats. Då fattar hunden lättare att det är samma situation och samma sak som den förväntas göra.

3. Lek mycket. Låt valpen ha mycket leksaker. Det behöver inte vara dyra saker. Avklippta jeansben, en socka med en boll i, en avdankad spenkopp från en mjölkbonde. Dra leksaken retsamt med ryckiga rörelser på golvet. Inte för snabbt, valparna hinner inte alltid med då. Vifta inte med den mitt framför ansiktet eller nästan tryck in den i munnen, det är inget som lockar. Håll leksaken på golvet och dra den lite fram och åter. När valpen är på hugget skickar du iväg den ett par meter längs golvet. Inte för långt, valparna är rätt närsynta =) När valpen kommer fram till leksaken väntar du tills den greppar den med munnen, då kör du igång din roliga ”komma tillbaka-manöver”. Klappa med händerna i golvet, peppa med rösten. Och om valpen nu kommer så hugger du inte tag i leksaken på en gång. Klappa och stryk valpen först. Sedan kan ni ha en lagom dragkamp som valpen gärna får vinna några gånger. Fast när valpen byter valptänderna mot sina vuxentänder, vid cirka fyra månader, bör du vara försiktigare med dragkampen. När det är dags för dig att ta tillbaka leksaken så börjar du inte kräva loss eller så. Inte fattar den det än. Istället erbjuder du en godis eller viftar med en likadan leksak intill så byter valpen till det du erbjuder och ni kan göra om övningen. Att leka mycket i tidig ålder gör att valpens jaktinstinkt och föremålsintresse får utvecklas – vilket är bra vid all framtida träning. Att kunna belöna sin hund med leksaker och lek och inte bara godis är mycket värt. Det gör också att du kan aktivera din hund på många sätt – som att leta leksaker i skogen eller att spåra. Det är ett säkert sätt att bli en poppis matte eller husse.

4. Miljöträna. Låt valpen uppleva många olika miljöer. Gå med den på stan, hälsa på i ridhus, klättra i trappor, på stenar, kolla när gräsklipparen kör förbi och liknande. Se till att du som ägare förmedlar ett lugn i dessa situationer. Gullprata inte med hunden som om det vore något läskigt du vill skydda den ifrån. Agera lite extra hurtfriskt och lättsamt, för det är ju hur lugnt som helst att gräsklipparen just passerade – eller hur? Det är viktigt att tänka på när valpen första gången hör skott. Visa ditt lugn, agera som om du inte hört något, gå en bit till, busa lite med valpen, ge den en godis. Bäst är om det får bli en genomtänkt upplevelse så att ni vet att det kommer att smälla på ett bra avstånd. Då agerar du normalt och avslappnat, går lite närmare ljudet och sedan tillbaka så att det avtar. På så vis minskar risken att senare få en skotträdd hund. Men nyårsfiranden kan ändå gå överstyr. Här kan du läsa mina tips för just det.

5. Mys. Gosa ofta med din valp. Ta en powernap ihop. Låt valpen ligga på din bröstkorg eller mellan dina ben. Klia den bakom öronen och på bringan. Mys. På så vis fattar valpen att du är en trygg, kärleksfull person som den kan känna tillit till. På så vis lär den sig också att slappna av, att det inte alltid behöver hända något. Man kan faktiskt bara vara också!

Stort lycka till. Har du frågor eller funderingar är det bara att höra av dig! =)

Här kan du läsa vad Svenska Kennelklubben tipsar dig som valpägare om.

/ Susanne L

Riktigt rolig Rambokurs

Publicerat den april 12, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Carro Strandberg och hennes snart elvaåriga rottis Dream visade rutin.

Äntligen har vårens Rambokurser kört igång. Det är två grupper som går parallellt nu, en på söndagar och en på onsdagar.

Söndagens grupp inledde sina övningar på Folkparken och baksidan av Skellefteå Kraft Arena. Det är ett bra ställe att börja på. Här får hundarna och deras förare testa på lite av varje: gå på plåt, gå i trätrappor och gallertrappor, balansera på plank, hoppa upp på saker och ta sig ned igen.

Viktoria Berg och malinoisen Chansa balanserade.

Ebba Bakteman och labradoren Raya var trygga i gallertrapporna.

Elin Möller med cane corso Nato och Josefine Nyström med golden retriever Dex jobbade på olika stationer.

Det var roligt att se bredden på ekipagen. Det var allt från en liten jack russel terrier till en biffig cane corso. Det var allt från en ung schäfertik till en snart elvaårig rottistik. Alla kan vara med!

Efter en timme åkte vi till rökdykarhuset på brandstationen. Där hade vi så roligt att jag glömde fota. Men ni som går onsdagsrambo ska inte tro att jag kopierar söndagens aktiviteter rakt av när det är onsdag. Kanske lite i början, men sedan blir det andra bullar =)

/ Susanne