De fem vanligaste misstagen vid hundmöten

Hur brukar dina hundmöten se ut?
Hur brukar dina hundmöten se ut?

Har du problem vid hundmöten? Skäller din hund och ”lever rövare”? Den verkar kanske helt besatt av tanken att få hälsa på den hund du möter? Här är de fem vanligaste misstag som hundägaren gör.

Fem vanligaste misstagen vid hundmöten

1. Du ger upp, helt eller för tidigt. Du gör bara tama försök att distrahera hunden med en torr, tråkig hundgodis. Och försöken görs för sent, när hunden redan hunnit ”fastna” i sina reaktioner.

Du ska ha många goda godisar som köttbullar, korv, leverpastej. Du ska låta hunden få se hundmötet, men innan den hinner varva upp kör du igång med din stora distraktionsmanöver. Du visar din näve med många goda godisar mitt framför nosen på hunden, serverar en godis och drar sedan upp din knutna hand i brösthöjd. Tanken är att hunden ska klara sig utan godis i någon sekund och titta förväntansfullt mot dig. Om den gör det kommer det en till godis. Snabbt!

Klarar den inte det än så matar du hunden ganska friskt förbi hundmötet. Godis på godis, typ. Låt den pilla ut dem eftersom ur din halvknutna näve. På så vis får den inte så mycket tid, och intresse, av att kolla in den andra hunden. Du ska inte heller göra det. Ägna dig bara åt din hund. Jobba dig igenom hela mötet.

Allt eftersom tänjer du ut tiden och tålamodet hos din hund. Den ska få se den mötande hunden, du pockar på uppmärksamhet, den tittar på dig, får en god godis, du håller resten av godisarna i brösthöjd och utlovar att det kommer fler om du bara sköter dig.

På det här viset ändrar man efter en tid tänket och förväntan hos hunden. Istället för att den tänker ”waow, nu kommer en hund – den måste jag skälla på” till ”waow, nu kommer det en hund – då matte/husse brukar bli så intressant med sina godbitar”.

Efter några månader med goda godisar kan du börja trappa ned till exempelvis Frolic eller annat mindre kladdigt. Men först efter att hunden verkligen etablerat en ny vana. Då och då överraskar du ändå med korv eller annat smaskigt.

2. Hundmötet blir för nära. Direkt du har kommit utanför dörren och gått några meter kommer det första hundmötet. På en trottoar eller en smal cykelväg. Då är hunden uppskruvad och det blir lätt livat.

Försök skapa stora avstånd i början på din promenad. Gå ut på gräsmattor, in i skogen, över på andra sidan vägen om ni möter en hund. Då minskar störningen för hunden.

Sedan – när du lyckats få ett par lugna hundmöten på din promenad kan du öka svårighetsgraden genom att inte hålla dig undan lika mycket.

3. Du hinner inte läsa tanken och därmed distrahera hunden i tid. Du ska berömma och ge godbitar så länge hunden går vid din sida, tittar på dig och håller tyst. Släpper den dig med blicken och spanar mot den andra hunden och överväger att agera på ett dumt sätt – så ser du tanken, det är det viktigaste här, och bryter där. Ett effektivt sätt är att placera en näve med korv mitt framför nosen på hunden och dra din hand, med den efterföljande nosen, till din sida igen. När den avbryter beteendet så erbjuder du åter solsken i form av godsaker och beröm.

Om den ändå inte avbryter beteendet så kan du vända helt om och ta om det lite från början. Köp dig lite tid, få kontakt med hunden igen, plocka fram några fler godisar om det behövs, och gör sedan helt om igen och genomför hundmötet.

Ett extratips är att träna mycket på att gå fot i kopplet – utan störning. Och när hunden kan det så försöker ni göra det även vid själva hundmötena – då får hunden fokusera på en uppgift som den kan och vet att det vankas belöning inom kort.

4. Du skäms. Och när du skäms vill du bara därifrån fortast möjligt. Eller undviker i största möjliga utsträckning att möta andra hundar överhuvudtaget.

Låt mig då göra ett test: Vi säger att du är ute och går med din hund. Ni möter en annan hund och du samlar ihop din hund vid din sida. Du jobbar med din hund. Den sköter sig rätt hyfsat och du känner att du har kontroll. Den andra hunden däremot lever rövare. Den skäller och stretar i kopplet. Tycker du att den hundägaren borde skämmas? Det har jag svårt att tro.

Jag bryr mig aldrig om vad den andra hunden gör och inte gör – så länge den inte drar med sig föraren eller kommer loss och attackerar mig och min hund förstås. Jag har bara ögon för min hunds beteende, att min hund får träna på hundmöten och göra rätt. Det tror jag du har också. Och de flesta andra hundägare. Så sluta upp med att skämmas. Sök upp alla hundmöten du kan istället och träna.

5. Du tycker att hunden bara ska lyda. Att det handlar om ledarskap. Att det är rätt fjolligt att erbjuda korv och köttbullar för att få hunden att göra som du vill. Återigen vill jag då göra ett test. Låt säga att du går till jobbet, jobbar riktigt bra och går hem. Men sedan får du ingen lön. Du går dit nästa månad ändå och tänker att nästa månad får jag nog lön, säkert lite extra eftersom jag inte fick sist. Men du blir utan igen. Och igen. Chefen säger bara ”jobba på, för det har jag bestämt”. Nog skulle du börja komma lite sent, göra ett sämre jobb och en dag helt enkelt stanna hemma?

Så funkar faktiskt hundar också. De gör det som lönar sig. Om det är roligare/viktigare att skälla på mötande hundar än att lyda en förare som bara kräver utan att erbjuda en lön så fortsätter de med det.

Du köper inte ned dig genom att erbjuda godsaker när hunden gör rätt. Du har fortfarande ledarskapet eftersom du bestämmer för vilka beteenden som godsaker ska utdelas, och för vilka de hålls inne. Det kommer hunden att fatta. Och göra vad den kan för att få sina godsaker.

Sedan kommer den, till skillnad från oss människor, att acceptera att få sämre lön ibland i form av torra hundgodisar och kanske även att lönen uteblir någon gång då och då, fast fortfarande med rejält med muntligt beröm förstås. Men med jämna mellanrum ska den feta lönechecken serveras, för att hålla den goda arbetsnivån uppe.

Hoppas du tycker att de fem misstagen, och de fem tipsen på hur du undviker dem, var värdefulla. Kanske fick du något konkret att jobba med? Kanske vill du tipsa en hundägarkompis? Eller du kanske vill tipsa en annan hundägare som du ofta möter och tycker att den borde få chansen att läsa dessa tips? Dela gärna!

Vill du få mer handfast hjälp att hantera dina hundmöten får du gärna kontakta mig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ringa/sms:a 070-577 31 87.

/ Susanne Lindberg

 

Jag fick brev från Nina

När jag avslutade helgens viltspårkurs gav jag deltagarna en läxa. Inom den närmsta veckan skulle de lägga ett till viltspår på egen hand med den klöv de fick ta med sig. Detta för att våga, för att komma igång, medan man är lite uppfylld av det man varit med om och lärt sig på kursen.

Nina Rantanen var först ut. Här är hennes brev och bildbevis. Bra tips också om rått älgkött doppat i blod =)

Rottis2

Hej,
Idag har vi VÅGAT! 🙂 🙂 🙂
Jag ville ge Merlin några dagar att fundera på saken innan vi körde.
Men idag la jag  spår åt honom och till min 2åriga tik Embla. Jag funderade på hur jag skulle göra belöningen bättre och tog små bitar rå älgkött doppat i blod som jag la ut en liten bit av på två ställen i spåret (ca 300meters spår) och resten,några bitar i slutet.som att stimulera att han funnit den ”döda älgen”.han spårade som en toker!!jag hade väldigt svårt att hinna med han.. 😛 å så var det nästan mörkt ute oxå. Liggtiden ca 3timmar. Embla var oxå jätte duktig på sitt lite enklare spår och kortare Liggtid.
Jag tror jag har två framtida viltspårs champions här hemma! 🙂
Tack för en super rolig kurs!
Mvh/Nina Rantanen & Merlin

Rottis1

 

Fått enormt mycket kött på benen

En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.
En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.

Förra helgen gick jag en kurs i Mantrailing i Piteå för Christer Hansson. Här kan ni läsa mer om honom och hitta utbildningslänkar. Tanken var att jag ville få ”lite mer kött på benen” när det gäller mer avancerade spår som hårda spår, spår i stadsmiljö och framförallt id-spår med så kallad smeller. Jag vill påstå att jag fick enormt mycket kött på benen. =)

Christer Hansson inledde kursen med teori.
Christer Hansson inledde kursen med teori.

Kursinnehållet summeras ganska bra i den film som jag totat ihop. Jag har filmat snuttar från både lördag och söndag. Du förstår mer av filmen om du läser mitt inlägg först =)

Först fick hundarna lära sig att förknippa smellern, en bomullskompress som matte/husse hållit i, med det spår som sedan följde direkt efter. För att tydliggöra noggrannheten fick förarna stå grensle över hundarna och hålla i selen. Allt eftersom gavs hundarna mer och mer frihet i en lina. Men när man ska presentera en ny miljö för hunden, exempelvis en grusplan, är det bra att backa tillbaka till raka enkla ”fotstegsspår” där man håller i selen. Nästa spår får de gå lite friare.

Vi började på gräs, och snart blev det svårare med korsade spår och smittade ytor – alltså att spåret går genom ett område där massor av människor har trampat runt.

Efter det blev det samma sak fast på grus. Först fotstegsspår för att lära känna den nya miljön, sedan lite friare. Sedan korsande spår och smittade ytor.

Svårigheterna ökade enormt snabbt och Christer Hansson påpekade att kursen var främst för oss människor, inte hundarna. Vi fick en bra bild av hur man ska jobba på de olika nivåerna. Och hundarna hängde ändå med ganska bra trots den snabba stegringen.

Andra dagen var det typ snökaos i Piteå. Från gröna gräsmattor ena dagen till fluffig snö andra dagen. Var väl inte exakt vad vi planerat men vi fick göra det bästa av saken. Det fick bli några snöspår och sedan inomhusspårning.

Då höll vi till på Hundvis lokaler i Bergsviken. Hundarna fick spåra i träningshallarna på konstgräset och sedan betonggolvet. Det var för himla läckert att se de hundar som lyckats hänga med i utbildningen under helgen och som verkligen SPÅRADE på dessa svåra och redan smittade ytor!

Gissa om jag fått blodad tand nu? Nu får vintern allt vackert vänta några veckor till för jag vill SPÅRA! =)

Gosig rottis fick träna hundmöten

Tyvärr lite suddig bild som togs i halvdunklet. En rörlig rottistunga blev extra suddig. =)
En rörlig rottistunga blir extra suddig när den fotas i halvdunkel. =)

Häromkvällen hade jag besök av rottisen T-bird och hans ägare. De ville bli säkrare på hur de skulle agera och tänka vid hundmöten.

T-bird var inte sådan att han jämt skällde och gjorde utfall vid hundmötena. Utan mer att han var lite ojämn, ibland blev det ett sorts gormigt utspel i kopplet – ibland inte.

Nu fick ägarna möjlighet att testa hundmöten på ett kontrollerat sätt, först med stora avstånd, sedan närmare och närmare. Och T-bird fick lära sig att när det vankas hundmöte – ja, då gäller det att hålla koll på husse eller matte för då vankas det köttbullar.

T-bird lärde sig det extremt snabbt. Han hade en enormt bra kontakt med sina ägare. Någon gång blängde han på de mötande hundarna. Men hans ägare lärde sig snart se när den ”dumma blicken” kom och distraherade honom på ett bra sätt.

Avslutningsvis gosade vi. Och som T-bird gosade! En riktig myspropp =)

 

Ligg med armhävning och kloklippning

Nina och Signe tränar sitt stanna kvar.
Nina och Signe tränar sitt stanna kvar.

Alltså vilket gäng jag har i valpkursen! Vilka stjärnor! I kväll kunde flera av deltagarna lämna sina hundar för sitt och ligg stanna kvar och gå iväg flera meter. De kunde sätta sig på huk och resa sig igen utan att hunden flyttade sig från sin plats. Vissa kunde även göra armhävningar medan hunden låg kvar! Prova det hemma ni som törs =)

Kolla in Boston och Birgitta! Imponerande.
Kolla in Boston och Birgitta! Imponerande.

Vi gjorde dessutom inkallning med två valpar samtidigt bredvid varandra. De busade inte någonting med varandra utan sprang raka vägen till sina mattar och hussar. Sedan gjorde vi två inkallningar samtidigt i formen av ett plustecken, alltså att de korsade varandras vägar. Inga problem där heller! Jag är helt klart impad.

Vi tränade koppelträning. Här är det Maria och Zoe samt Peter och Doris.
Vi tränade koppelträning. Här är det Maria och Zoe samt Peter och Doris.
Simon klipper klorna på sin Bira, fastän han hade gruvat sig en del.
Simon klipper klorna på sin Bira, fastän han hade gruvat sig en del.

Vi lade även stort fokus på kloklippning. Jag upplever att många hundägare tycker att kloklippningen är jobbig, många är – i mitt tycke – onödigt rädda för att råka klippa i pulpan. Det gör att hela kloklipparsituationen blir spänd. När du egentligen bara behöver slappna av och vara trygg.

Nu fick alla klippa klorna på sina valpar. Visst blev det någon bloddroppe här och var, men hundägarna agerade lugnt och fint och lydde mitt råd: ”Om ni klipper i pulpan på en klo så klipp minst en och gärna två klor till innan ni stillsamt ber om lite papper att torka bloddroppen med”. Alla mina kloklippartips kan du läsa här!

Skönt att kunna komma till ro fastän man är på valpkurs. Bira och Simon.
Skönt att kunna komma till ro fastän man är på valpkurs. Bira och Simon.

Tre sätt att aktivera hunden när du är sjuk

Blicken. Som sjuk möts man av ofta en uttråkad blick.
Blicken. Som sjuk möts man av ofta en uttråkad blick.

Du känner hur febern smyger sig på. Usch och fy. Inte nog med att du har ont i huvudet, ont i halsen och fryser – dessutom tittar din hund på dig med stora, uttråkade ögon. ”När ska vi göra något egentligen”? frågar den.

Här får du tre tips på aktiviteter som gör din hund lite nöjdare, utan att du behöver anstränga dig särskilt mycket.

1. Gömma leksaker. Sätt hunden i ett rum. Visa att du har en eller flera leksaker, det beror på hur långt ni har kommit i träningen. Sedan går du runt i lägenheten eller huset och gömmer dessa leksaker. Under vardagsrumsmattan, bakom skohyllan, under trappen – ja du fattar. Efter det går du tillbaka och ger hunden klartecken att få börja leta. Sätt dig på en stol och vila. Hjälp inte hunden i onödan. Ju längre tid den behöver för att hitta leksakerna – desto bättre för dig – då du kan få vila lite mer ostört senare.

2. Gömma godis. Om du har en hund som inte tycker att leksaker är så kul så kan du göra på samma sätt fast med godis. Försvåra det gärna genom att gömma godisarna inne i små burkar, typ snusdosor eller medicinburkar, så att hunden kanske kan stimuleras till att komma med dosan eller burken till dig så du kan öppna.

3. Lär in ett nytt trick. Gärna med klicker. Till exempel klättra upp och sätta sig på en stol, eller gå runt med bakdelen medan frambenen står på en pall. Eller samla ihop sina leksaker i en låda. Eller putta en tennisboll till dig med nosen. Jag vill passa på att rekommendera den här boken om du har idetorka.

Det är skitjobbigt att ha en arg hund

Den här gången tar jag upp något känsligt – arga hundar. Att vara ägare till en aggressiv hund är inte ett dugg roligt. Ständigt måste du vara på din vakt, ha koll och räkna ut vad som torde hända härnäst.

Jag har nu byggt om det här inlägget. Mitt försök att ge ett anonymt exempel landade inte bra. Därför kommer jag nu att beskriva problemet utifrån egna erfarenheter jag har.

Jag tog bort en av mina egna hundar för några månader sedan, en av de draghundar jag har som bor ute i hundgård. Jag hade haft känslan ett tag – att den här hunden var inte som alla andra. Den hade inte samma spärrar. Ni som har haft hund ett tag har säkert träffat på sådana individer.

Den hetsade upp sig enormt när sexårige sonen var i hundgården. Den skällde på ett annorlunda sätt. Inte på ett ”lite normalare” sätt som signalerade rädsla och en fråga ”vem är du som springer runt i min hundgård?”. Utan en vassare ton.

Jag hade börjat vidta säkerhetsåtgärder om jag hade sonen med i hundgården. Jag såg till att den knasiga hunden och min son inte skulle träffas. Men en dag ville sonen byta från ett ställe till ett annat medan den knasiga hunden var ute och sprang i ytterhundgården. Jag kollade var den knasiga hunden var, han var långt bort, och jag följde sonen nära mot det nya stället.

Men ändå – knashunden kommer springande, får se oss och fastän han har hela hundgården att vara på så lyckas han göra ett nafs i sonens axel. Inget blod. Men det spelade ingen roll. Jag tittade bara på hunden med en blick som sa att nu får det vara nog.

Det var den enda hund vi inte haft från det att den var valp, och den hade därmed inte präglats på barn och på andra av våra situationer från ett tidigt skede. Men det kunde ha blivit så även om hunden varit hos oss från det att den var valp. En del hundar är helt enkelt inte friska inuti. De kan vara väldigt ”klent sammansatta” och minsta påfrestning i livet gör att det blir kaos i huvudet. Som för en del människor.

Som hundägare försöker man rannsaka sig själv och undra vad man hade gjort för fel när hunden blivit så. Men vissa gånger är det inte alltid hundägaren som gjort något fel. Hunden är bara ”felkopplad” i huvudet redan från början.

Min grundinställning är att med träning kan man få till många problem. Många hundar kan bli bättre, och må bättre, med en smart träning på det specifika problemet.

Men det finns några fall då man ska fundera ett varv till. Som i mitt fall. Är det verkligen värt det? Finns det en rimlig chans att den verkligen blir bättre? Och viktigast av allt – riskerar jag andras hälsa i för stor grad genom att ha kvar den här hunden och försöka få den att bli bättre? Kanske hunden rent av mår bättre av att slippa alla påfrestningar som det innebär att leva i vårt samhälle? Kanske hela familjen mår bättre, efter en stund, av att låta den här hunden springa vidare bland molnen?

Så blev det för oss. Jag tog hunden till veterinären. Jag var beslutsam. Men när livet slocknade i hans ögon grät jag stort. Det är för sorgligt. Det är oerhört jobbigt att vara klok, vuxen och att ta sitt ansvar.

Men samma kväll kunde jag ha med sonen i hundgården. Jag kunde slappna av. Sonen kunde tryggt springa runt med alla våra andra hundar. Det var harmoni. Som det ska vara när man har hund.

Avslutar med att citera en av mina hunduppfödare Marie Ekerljung som föder upp portugisisk vattenhund under kennelnamnet Rödtop.

”Livet är för kort för dåliga hundar”

Thea kunde stå emot sina instinkter

Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!
Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!

För ett par dagar sedan hade jag besök av Maja, Henrik och deras finsk spets Thea. Thea tyckte inte alls om att möta andra hundar på promenaderna, hon skällde, gormade och levde rövare. Maja och Henrik hade jobbat länge för att lösa problemet men tyckte sig ha fått idétorka och kontaktade mig.

Det gäller att komma på vad som möjligen kan graderas högre för hunden, än att skälla på mötande hundar. Vad är så värdefullt att det är värt att släppa uppmärksamheten på den andra hunden?

För många hundar kan det vara en leksak, att få kampa och busa sig förbi hundmötet, och senare klara att gå fint förbi hundmötet och få busa och kampa just efteråt. Som rottweilern Ozzy som jag hjälpt tidigare, det kan ni läsa om här.

För många andra hundar funkar det bäst med godis. Det ska vara gott godis som korv, skinkost på tub, leverpastej, köttbullar och liknande. Försök inte muta en ”mötestokig” hund med tråkigt torrfoder =)

Thea tyckte korv var gott. Fast inte jämt. Hux flux var det inte alls intressant, då var det viktigare att lukta i dikeskanten. Men okej, hon var ju tyst då och promenaden närmare hundmötet kunde fortskrida.

Vi började med ett långt avstånd, åtminstone 20 meter mellan hundarna. Hon skällde ett par gånger, men kunde sedan fokusera på korvbitarna. Det gäller i början att formligen ”mata” hunden förbi den mötande hunden. Stoppa ett gäng korvbitar i ena näven och låt hunden slicka och nafsa efter bitarna vid mötet. Alternativt att du har skinkost, kläm lite då och då så får hunden slicka och ”jobba” ut det goda.

Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.
Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.

Nästa möte gick bättre. Och nästa ännu bättre. Vi bytte ofta platser, hundar och hundraser så situationen skulle upplevas som ny för Thea.

Till slut mötte hon min portugisiska vattenhund, stor och svart, på en smal grusväg utan ett pip. Och gick jämsides med en av våra sibbetikar på vägen hem.

Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.
Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.

Visst, det blir en sorts uttröttning när det blir flera möten efter varandra. Det positiva med det är att man som förare får chansen att berömma, visa när hunden gör rätt, istället för att banna och bli på dåligt humör.

Utmaningen för just Maja och Henrik blir att ofta hitta nyheter i godisväg som håller uppe Theas intresse för att hålla sig tyst istället för att skälla på den mötande hunden. De får se till att variera sig mellan godsakerna. Tanken är att med lite övning kommer Thea att se en mötande hund och tänka att där är en hund – då brukar matte/husse dra fram några intressanta godsaker så det är bäst jag håller koll på matte/husse. När den tanken och vanan satt sig – då brukar det gå finemang!

Kommande kursstarter och gratis träningstips

Snart kommer september månads nyhetsbrev ut. Om du är sugen på gratis tips kring hundträning, inspiration och få veta om kommande kursstarter så borde du prenumerera på Rackarungarnas Hundskolas nyhetsbrev.

Det kostar ingenting. Men ger olika tips inom hundträning och annat. Ger förhoppningsvis också en hel del inspiration och en känsla av att ”det vill jag testa”. Dessutom får du veta om kommande kursstarter vilket ger dig ett försprång.

Vill du ha nyhetsbrevet mejlar du bara till rackarungarnashundskola@outlook.com och skriver att du vill ha nyhetsbrevet så lägger jag till dig till listan. Och vill du inte ha det längre mejlar du bara och skriver det. Krångligare än så är det inte =)

/ Susanne

Här kan du läsa hur augustis nyhetsbrev såg ut:

Hej på er! Söndag den 24 augusti, mellan klockan 10–15, kör jag en klickerkurs. Kursen riktar sig till dig som kanske hört talas om klicker men inte vågat testa än. Eller till dig som bara testat litegrann men vill ha lite stöttning för att ta det ett steg längre.
Under kursen kommer vi att börja med att klicka in hundarna, lära dem att förknippa klickljudet med smaskigt godis, för att sedan börja testa vad vi kan lära dem för trick. Det blir även en del teori så ni får en djupare förståelse till varför den här sortens träning fungerar så bra.
Platsen blir Becurhuset i Bureå, då spelar det ingen roll om det regnar. Det ligger nära E4 i korsningen där man, om man kommer från Skellefteå, kan ta höger mot flygplatsen, Hjoggböle och Sjöbotten. Fast nu ska ni ta vänster =) och vänster direkt igen. Hör av dig om du inte hittar. Lunch äter vi på en pizzeria eller liknande. Hundarna kan behöva en paus! =)
Kursen kostar i normalfallet 700 kronor, men nu ges 200 kronors rabatt så ni betalar 500 kronor per ekipage. Ta med rejält mycket gott godis, som korv, köttbullar, blodpudding, leverpastej. Klicker ingår, ni får den på plats. Redan nu är det några som anmält sig, men några platser finns kvar.
Anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Berätta samtidigt gärna lite om dig och din hund och vad ni har för mål med att gå kursen.

Här är det mina hundar Trassel och Hagel som får jobba med köttbullsträdet tillsammans.
Här är det mina hundar Trassel och Hagel som får jobba med köttbullsträdet tillsammans.

Trots att det är sommar och man borde ha massor av tid över så känns det som om att det ibland är raka motsatsen, eller? För er som har det tajt ibland men vill försöka ta vara på en kvart som råkar bli ledig rekommenderar jag en övning som kallas Köttbullsträd, se den bifogade bilden.
Leta reda på en rejälare tall, eller motsvarande, med mycket gropar i barken. Ta med din hund, sätt den eller knyt fast den så den får smygkika på vad du gör. Sedan går du och trycker fast köttbullsbitar i håligheterna runt om i trädet. Både lågt och högt, så att hunden får ställa sig på bakbenen för att nå. Efter det går du tillbaka till hunden, släpper loss den eller kör i koppel, och säger varsågod. Ganska snart kommer hunden att fatta vad den ska leta och kommer att låta sin nos jobba. Enkel men värdefull hjärngympa!

I kväll är det dags för sista träffen med valpkursgänget. Då ska vi spåra. Det ska bli roligt, jag njuter verkligen av att se hundar få komma till sin rätt och visa sin husse eller matte att den minsann har en supernäsa.
Vi har haft roligt på kursen. Valparna har klarat allt svårare störningar på inkallningsövningarna. De fick tuffa till sig lite extra när vi körde miljöträning och det syntes hur stolta de blev när de klarade olika svårigheter. Jag hoppas deltagarna känner sig nöjda, de ska få utvärdera kursen så jag får veta om något kan förbättras till nästa gång.

Jag tävlade i lördags med min vorsteh Hagel för första gången i appell spår. Jag insåg att vi inte riktigt hunnit bli helt klara med inlärningen av alla lydnadsmoment, men ville testa ändå. Det gick ungefär som jag trodde. Halvokej lydnad trots två nollor i betyg. Sedan full poäng på spåret. Stolt. Och sedan ingen poäng på budföringen, när han ska springa från mig till en mottagare och sedan tillbaka igen. Då blev jag lite sur, för det kan han egentligen. Men han kunde inte hålla fokus på uppgiften då det var så mycket spännande dofter i gräsmattan. Så det får vi träna mer på. Mer störning! Men sammantaget var jag nöjd med hans debut. Vi blev godkända och var liksom med i matchen och hade en bra känsla. Så vi tar nya tag senare.

Dags att börja packa för kvällens valpkurs. Blir att packa mycket vatten, min utetermometer har visat 35 grader här idag. Urk! Nu får det snart bli höst tycker jag!

Med vänlig hälsning Susanne Lindberg

Miljöträning i lekparken

En lätt koncentrerad min av Hagel. =)
En lätt koncentrerad min av Hagel. =)

Idag tränade jag lydnad med min portugisiska vattenhund Trassel och min vorsteh Hagel. Även hundkompisen Loella var på plats med sin cocker spaniel Santos. Så roligt det var! Det var länge sedan jag fick till ett ordentligt träningspass – men nu blev det av.

Dessutom passade vi på att miljöträna i lekparken intill. Alltid lika nyttigt! Vilka skojiga saker det fanns på lekparken – bara man ”sätter på sig rätt glasögon” och ser möjligheterna.

Inspireras gärna av vad vi hittade på och gör lite miljöträning du med. Jag blir jätteglad om du sedan skickar in en bild eller film till rackarungarnashundskola@outlook.com så kan jag visa fler exempel här på hemsidan =)

Här är Loella och Santos.
Här är Loella och Santos.