Tips och råd – Sida 15

Varför får killen välja vilken hund det blir?

Publicerat den februari 28, 2016 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Jag har funderat på en sak. Varför det så ofta verkar vara killen i ett förhållande, om man nu lever som hetero, som får välja hund? När det är så ofta är tjejen som faktiskt gör något med den?

Jag får höra dessa berättelser om och om igen. Om tjejen som så gärna ville skaffa hund, killen som var emot, men till slut började inse att tjatet hade inget slut så han satte upp egna kriterier för vilken hund det i så fall skulle vara. Så när tjejen äntligen får skaffa hund är det inte alls en sådan som hon hade valt själv – och som hon hade trivts med.

Istället blir det en dvärghund till tjejen som ville tävla bruks. Och visst funkar en dvärghund till mycket, det är jag den första att skriva under på, men jag kan också rabbla upp säkert tio raser som är bättre lämpade för bruks än en i den genren.

Istället blir det en cool kamphundsvariant till tjejen som helst ville ha något lättsamt att gå runt byn med.

Istället blir det en billig smitbenägen jakthundsblandning till tjejen som ville ställa ut och köra agility.

Visst – att skaffa hund är att skaffa en familjemedlem. Och då ska familjen få säga sitt. Men varför får den familjemedlem som kommer att göra minst med denna hund mest att säga till om?

Låt säga att killen håller på med skotercross. Jag är väl medveten om att även tjejer kan hålla på med skotercross, jag har till och med en mycket duktig sådan i min by. Men jag tar det som ett EXEMPEL. Okej?

Låt säga att killen håller på med skotercross. Han planerar att skaffa en ny skoter. Han är mest inne på en superduperhäftig Polaris. Eller möjligen en jättemegacool Skidoo.

Och så lägger sig tjejen i. Hon ska ju faktiskt köra en del skoter till påsk. Så hon vill ha något stabilt. Som en Yamaha Grizzly. (Alla skotermänniskor vet att det är bland den fulaste och tråkigaste skoter man kan ha). Så hon säger att ”Det blir inget skoterköp här om det inte blir en Grizzly.” Skulle han köpa en Grizzly? Skulle inte tro det.

Så min uppmaning är: Låt gärna familjen vara med i valet av hund. Men be dem tänka efter hur inblandade de faktiskt kommer att vara. Och hur hundkunniga de faktiskt är. Att säga att ”min granne hade rottweiler och den var trevlig” räcker inte – även om många rottweiler är trevliga. Men det VET man inte efter att bara ha träffat sin grannes.

Så stå på dig. Läs på. Dra dina argument. Låt killen hälsa på i kennlar med rätt ras för dig. Och tjorvar han fortfarande – jamen låt honom skaffa en egen hund då. Och du din =)

/ Susanne

Hemmagjord och typ gratis urvalsbana

Publicerat den februari 26, 2016februari 26, 2016 av Rackarungarnas Hundskola3 kommentarer

Jag är hemma och vabbar. Pojken börjar bli lite bättre. Jag börjar bli lite sämre. Vi får se var det här slutar.

Men en perfekt aktivitet när man inte känner sig på topp är ju Nose Work. Då får hunden utlopp för sin energi utan att jag behöver anstränga mig särskilt mycket.

Idag ville jag träna markeringar. Vi har inte brytt oss så mycket om det tidigare eftersom man faktiskt inte behöver det – oftast går det alldeles utmärkt att läsa sin hund och se när den har hittat doften. Men jag har märkt att Hagel har lite bråttom. När han har hittat doften är han nöjd och drar snart vidare efter nya gömda eukalyptus-dofter. Och ibland hinner jag inte riktigt se var han faktiskt fyndade. Med en markering köper jag mig lite tid och träffsäkerhet.

Jag har sedan tidigare köpt på mig små sockerströare och tänkt borra en fin och seriös urvalsbana i trä för att ställa ned dem i. Men den är ännu inte klar. Så man tager vad man haver. Jag tog äggkartonger istället som sockerströarna fick lite mer stabilitet i. Det gick ganska bra, även om Hagel gillar att daska till kartongerna med tassen så den välter.

Det ser du på filmen här ovan. En riktigt klassisk inlärningssituation blev det.

Först hittar hunden rätt doft och gör sin markering.
Nästa gång tror den att doften är på samma ställe och bryr sig inte om att lukta utan gör sin markering där han låg sist.
Jag väntar ut honom och snart inser han sitt misstag, även om han är skitsöt när han verkligen försöker bli förstelnad.
Han rör sig vidare, hittar rätt behållare, markerar och får sin belöning.
Tredje gången har han lärt sig, ”det blir ingen belöning förrän jag hittat rätt behållare.”

En sak till: Jo, jag vet att mina sockar är iögonfallande. Tänk dig för innan du kommenterar dem. Min mamma har stickat dem och de är faktiskt sköna =D

/ Susanne

Vilket av de sex tricken vill du börja med?

Publicerat den februari 25, 2016 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Tidigare har jag berättat att jag utbildar mig till så kallad CTDI, Certified Trick Dog Instructor. Det kan du läsa mer om här. Förutom ett maffigt teoriprov ingår även att visa att man kan träna in trick på sin egen hund och visa hur man skulle lära andra att göra detsamma.

Nu har jag börjat så smått att träna in tricken. Jag måste säga att det är fantastiskt kul! Hagel älskar känslan av att vara duktig och räkna ut vad sjutton jag menar.

Den som någon gång tvekar och tänker ”ska jag verkligen träna in den grejen också på min hund – det kanske blir för mycket i hjärnkontoret?” så säger jag bara – ös på! Så länge du tränar under positiva former kommer hunden bara att glädjas över att få lära sig en till sak, och en till. Ju mer hunden lär sig desto lättare lär den sig nästa grej.

Kolla bara in filmen här ovan. Vi har inte alls nött länge på något av tricken. Det är första passet på flera av dem. Visst – de är inte helt klara än. Men du ser hur jag börjar och blir kanske sugen att testa du med? Vilket av tricken vill du starta med? Kanske alla? =)

/ Susanne

Så pinsam är jag väl inte?

Publicerat den februari 19, 2016februari 19, 2016 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Nu i veckan började TV Skellefteå sända det program som spelades in med mig i höstas. Reportern Malin, som hade med sig sin dvärgpinscher Ikaros, fick testa RackArenan och Rambobanan. Det var riktigt roligt. Men nog är det läskigt att bli filmad.

Man ser sig ju så sällan själv från den synvinkeln liksom. Och hör inte sig själv heller från det hållet. Så det var med en ganska stor nervositet jag satte mig för att se inslaget när det var klart.

Summa summarum tycker jag inte att jag är så pinsam. Visst verkar jag rätt överspeedad men inte SÅ himla mycket värre än vanligt. Har man inte träffat mig förr kanske man blir lite skeptisk. Men jag tror att mina kursdeltagare fnissar igenkännande åt vissa minspel och kroppsrörelser.

Vi pratade om detta med ”problemhundar” och vad jag tänker kring det. Jag var rädd att det skulle framstå som om jag tycker att man ska låta varenda hund med ett litet problem åka vidare till hundhimlen. Men jag hoppas och tror att mitt budskap kom fram på rätt sätt – eller vad tycker du?

/ Susanne

På väg att bli certifierad ”trick dog instructor”

Publicerat den februari 17, 2016 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

För någon vecka sedan kom paketet. Igår tog jag mig tid att gå igenom materialet ordentligt. Så himla roligt det här ska bli!

Det handlar om konceptet ”Do More With Your Dog” som Kyra Sundance har startat upp. Tanken är att genom att träna in olika trick med din hund bättrar du på kommunikationen även i stort med din hund. Ni kommer närmare varann när ni får umgås på ett mer utvecklande och roligt sätt än att bara gå de vanliga rastningsrundorna. Ni börjar förstå och uppskatta varandra ännu mer än tidigare.

Tricken är indelade i fyra olika svårighetsnivåer. Det gör att hundägaren successivt kan höja ribban och sätta nya mål att jobba mot – utan att det för den skull behöver handla om olika tävlingsklasser.

För att bli en så kallad CTDI, Certified Trick Dog Instructor, ska jag göra ett rätt maffigt teoriprov samt på film visa att min hund kan göra fem av de lite svårare tricken.

Utöver det ska jag på fyra andra filmer visa och förklara hur jag steg för steg lär ut fyra andra trick till mina kursdeltagare. Allt ska sedan skickas in till Kyra och efter det hoppas jag att jag får mitt diplom.

Jag började träna in några trick med min vorsteh Hagel igår. Det är verkligen fantastiskt hur roligt han tycker att det är! Och jag med. Och det bevisar också att ju mer han lär sig desto lättare går det att lära in nya saker.

Igår lärde han sig att tända och släcka lampan, krafsa sig på nosen (ska bli ett trick där han håller för ögonen med ena tassen), snurra runt (kunde han sedan förr), gå slalom mellan benen och buga. Du ska få se filmer på detta sen.

Inom kort är planen att köra igång med de första trickkurserna.

Det kommer att meddelas först via mitt nyhetsbrev, så har du ännu inte anslutit dig mejlar du till rackarungarnashundskola@outlook.com så lägger jag till dig. Nyhetsbrevet är gratis och förutom nya kursstarter innehåller det träningstips och inspiration.

Ha det bra så länge!

/ Mvh Susanne

Att tävla rally var inte så pjåkigt

Publicerat den januari 23, 2016januari 23, 2016 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Nerverna slog till när jag såg banskissen på tävlingsplatsen.

Idag har jag debuterat i rallylydnad. Med både vorstehn Hagel och siberian huskyn Flinga. Tre av fyra rundor gick okej. Och den sista gick helt suveränt.

Jag är ju uppfödd med bruks och lydnadsklass. Det är det som gäller liksom. Och så kom det här med rally. Ja, det börjar ju ha funnits ett tag.

Från början var jag skeptisk. Det var som så – oseriöst. Man får ju prata med hunden, klappa på sitt lår och vara allmänt – oseriös. Jämfört med vad man får vara när man tävlar lydnadsklass.

Men långsamt började jag anpassa mig. Förstod att de båda sakerna inte kolliderade med varandra. Man kunde göra både och.

Så i början av december var superduktiga Marielle Rönnebro från Kiruna här hos Rackarungarnas Hundskola och drillade mig och några andra kursdeltagare i rallylydnadens nybörjarklass. För att liksom börja från början deltog jag med en av våra draghundar, en sjuårig siberian husky, Flinga, som hittills bara arbetat som slädhund.

Nu den 23 januari deltog jag och flera andra från kursen i vår första rallylydnadstävling. Det var en dubbeltävling, man fick två chanser på olika banor samma dag. Jag hade anmält både Flinga och min vorsteh Hagel, som har en god grund då vi är uppflyttade till lydnadsklass III.

Den första rundan med Flinga fick jag 59 poäng. Det var lite hackigt och oslipat, men jag är ändå nöjd att ha klarat mig från att bli diskad och fått behålla drygt hälften av poängen.

Den första rundan med Hagel fick jag 69 poäng. Lite retsamt då man ska ha 70 poäng och mer för att få ett så kallat kvalificerat resultat. När man fått tre kvalificerade resultat får man diplom och får fortsätta i nästa klass.

Den andra rundan med Flinga fick jag 50 poäng. Nu hade hon typ glömt bort vad sitt är och det är ju lite knepigt när det är rätt mycket sitt under en rallylydnadsrunda. Här kan du se delar av den rundan.

Inför Hagels andra runda kände jag en helt annan känsla än tidigare. Tidigare hade jag mest tänkt att jag ville testa hur det funkade, se och lära. Nu hade jag ju fått rutin, hela tre rundor i bagaget. =) Jag visste att Hagel kan alla delar, om det bara vill sig liksom. Så nu gick jag in med en målmedveten tanke om att försöka sätta allt.

Det gick nästan hela vägen. Vi fick 96 poäng av 100 möjliga! Riktigt häftigt! Här kan du se hur den rundan såg ut.

Det som nog var häftigast av allt var att jag kände samma glädje som jag känner när jag sätter en lydnadsklasstävling med en hund. När allt stämmer, när man får visa upp det bästa man kan prestera – när man maxar i koncentration, precision och utförande. Vilken stolthet! Vilken urladdning!

Så till alla er som tränar och kämpar där ute. Kämpa vidare. Den dag allt sitter på plats och ni kan gå in och bara ”visa var skåpet ska stå” så är det så underbart härligt. Då är det värt allt. Har du inte upplevt det än så hoppas jag att du snart får uppleva det. Fortsätt bara träna så är du där en dag!

/ Susanne

Lösningen på julklappsbekymren – köp presentkort!

Publicerat den december 9, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Med privatlektioner hamnar all fokus på dig och din hund.

Jisses, i skrivande stund är det bara 15 dagar kvar till jul! Och jag är då långt ifrån klar med julklappsinköpen.

Jag kom att tänka på att du kanske är i samma sits. Antingen vet du inte riktigt vad du ska ge din vän, syster, lillebror, faster eller sambo. Eller så har du problem att ge dina nära och kära några bra förslag på vad du önskar dig i julklapp.

I båda fallen föreslår jag ett presentkort hos Rackarungarnas Hundskola! =)

Presentkortet är på valfri summa och kan användas till både privatlektioner och kurser. Det ger ingen förtur till kurser utan man får försöka hänga på låset när man ser något kul man vill gå. Eller så unnar man sig en eller flera privatlektioner där all fokus hamnar på en själv och hunden.

Hör av dig till rackarungarnashundskola@outlook.com om du vill köpa presentkort.

Och så passar jag på att önska dig en riktigt skön jul med en massa hundaktiviteter.

/ Mvh Susanne

Rallylydnad är riktigt häftigt

Publicerat den december 5, 2015december 5, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Fredag och lördag har superproffsiga Marielle Rönnebro från Kiruna varit och drillat mig och sju andra kursdeltagare i rallylydnadens nybörjarklass. Det var riktigt roligt.

Pedagogiskt gick hon igenom allt steg för steg. Först fick vi lära oss betydelsen av några skyltar. Sedan gjorde hon en bana av dem och vi fick gå den utan hundar först för att memorera och ”få in snitsen”. Lite roligt och knasigt ser det allt ut, kolla här:

Sedan fick vi gå banan med vår hund en och en. Under tiden man väntade kunde man träna på de skyltar/moment som man inte var så bra på.

Jag hade med mig en av våra slädhundar, siberian huskytiken Flinga. Hon är sju år och kan i princip bara dra. Inget annat. Men hon gillar godis skarpt – därför fick hon följa med. Jag ville få testa att köra det här med en riktigt oslipad hund och se hur det gick. Jag kunde ju ha tagit min vorsteh Hagel som numera tränar för lydnadsklass 3, men det kändes inte som någon större utmaning.

Många av momenten gick faktiskt ganska bra med Flinga, fast vi behövde träna extra mycket på exempelvis sitt och att jag ska gå runt henne samt ligg och att jag ska gå runt henne. Även ligg under marsch var lite segt. Men så är det ju. Kan hunden ingenting måste man börja från början =)

Så här såg det ut efter att vi tränat ett tag. Visst – det utdelas många godisar längs vägen och jag har ännu inte fått ordning på mina fötter i alla lägen – men rätt hyfsat är det ändå med tanke på den extremt lilla träning vi fått.

På slutet flätade Marielle Rönnebro ihop allt vi lärt oss till en lång, riktig bana. Det var cirka 15 skyltar. Nu började det bli tufft att hålla fokus hela vägen. Särskilt att hålla reda på sådana detaljer om att hålla långsamt eller snabbt tempo ända till dess man kommer till skylten om normalt tempo. Då kan det ju vara tre–fyra moment man ska klara däremellan, plus att om det är momentet slalom eller serpentin så ska man faktiskt gå som vanligt just där och sedan återgå till det tempo som gällde. Snacka om att måsta hålla tungan rätt i mun liksom. Så här såg det ut när Marielle hade bangenomgången med oss.

Summa summarum är jag riktigt nöjd med helgen. När vi läste kursdeltagarnas utvärderingar förstår vi att även de var mycket nöjda. Nu ska vi träna som sjutton och sedan våga tävla! Vi syns där ute på tävlingsbanorna! =)

/ Susanne

Trött! Det tar på att träna massor när man typ aldrig tränat. =)

Efter tre varv var Sally en Rambo-hund

Publicerat den november 1, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

En hundägare vid namn Susanne hörde av sig. Hon har en chihuahua vid namn Sally som hon tycker är rätt ängslig av sig. Hon är rädd för mycket där ute i vardagen. Susanne undrade vad man kunde göra åt detta.

Hon och Sally fick gå Rambobanan. Den banan är så himla bra när det gäller att bygga ut en hunds ”referensramar” om vad som är möjligt här i livet. Här får den träffa på instabila underlag, gå på plåt, klättra bland pallar och däck, bli lyft, få klättra och kämpa, balansera, gå över rangliga broar, krypa genom aluminiumtunnlar, kolla in utsikten från en hög sten och ta sig igenom en småläskig labyrint.

Rambobanan är också så bra för samarbetet. Här får hundägare och hund tillsammans kämpa sig fram genom svårigheterna och stärka sin tillit till varandra.

Allt detta märktes så väl vid Sallys besök. Första varvet ville hon inte alls vara med. Hon visade det genom att försöka ske skärrad ut ( en del hundar har faktiskt lärt sig det som en sorts manöver för att de lärt sig att man slipper undan då), spjärna emot eller försöka vara helt apatisk.

Men det lönade sig inte. Vi peppade som hurtfriska norskor i alla fall, föste henne framåt och betade av hinder efter hinder. Vi försökte ge godsaker men det nobbade hon oftast. Det var liksom för läskigt.

På andra varvet började hon ta godisarna. Fortfarande gjorde hon inte mycket för att ta sig fram själv, fast på vissa stationer gjorde hon några framsteg. Vi berömde henne som om vi var tokiga och visade tydligt hur impade vi var. Svansen började gå oftare och oftare.

Tredje varvet var det en helt annan hund! Nu gick hon med glad svans mellan stationerna. Man kunde riktigt se hur hon liksom ”drog i hängslena” och var lite mallig över vad hon klarade. Med all rätt!

Nu kämpade hon sig igenom däcken, balanserade självmant på alla stockarna och sprang genom labyrinten själv! Vilken utvecklingskurva! Så roligt att se.

Sånt gör att jag mår bra i flera dagar.

/Susanne

Som tack ska ni få lite presenter

Publicerat den september 28, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

RackArenan har bord och bänkar – ta med fika vetja!

Jag är så glad. Flera dagar och kvällar i veckan är det hundägare som kommer och använder RackArenan och går Rambobanan.

Det trillar in pengar i postlådan och via swish. Och jag sa ju att ni i princip betalar till er själva – pengarna kommer jag att använda till att underhålla anläggningen och köpa in nya saker. Nu är det dags.

Jag har beställt en BRA platt tunnel som fungerar liksom på riktigt och inte den där bråkstaken som funnits på RackArenan hittills. Tunneln ska komma om två–tre veckor. Du kan tjuvkika på den här.

Jag har beställt tre hopphinder till och en ny rund tunnel eftersom den som finns där nu börjar vara mer platt och oval än rund. Du kan tjuvkika på tunneln här.

Jag har köpt ett tennisracket med fyra bollar som jag märkt med RH som i Rackarungarnas Hundskola. Du skulle ha sett försäljarens min när jag kom in och sa att jag ville köpa ett tennisracket som inte var så superbra eller superdyrt, eftersom jag inte skulle spela tennis, och sedan förklarade vad jag skulle ha det till – att slå tennisbollar långt ut i det högre gräset på RackArenan så att hunden får springa och sedan leta en stund.

Men säljaren fann sig snart och hittade ett racket som hyfsat stämde in på mina förväntningar både i form och pris. Racketen och bollarna kommer jag att lämna där vid korgarna i arenan så du kan använda dem när du är där.

Men snälla försök se till att alla fyra bollarna är funna och inhämtade innan du åker därifrån – annars är risken stor att jag kör över dem med gräsklipparen =)

Här kan du läsa alla detaljer om RackArenan och Rambobanan – som priser, om man vill hyra för sig själv, vägbeskrivning och vad jag tycker om ajabaja.

Tack för att ni alla stöttat och betalat. Vad tycker du att jag ska prioritera för inköp nästa gång? Ge gärna förslag i kommentarsfältet. Eller mejla mig och berätta på rackarungarnashundskola@outlook.com. =)

/ Susanne