Idag har jag debuterat i rallylydnad. Med både vorstehn Hagel och siberian huskyn Flinga. Tre av fyra rundor gick okej. Och den sista gick helt suveränt.

Jag är ju uppfödd med bruks och lydnadsklass. Det är det som gäller liksom. Och så kom det här med rally. Ja, det börjar ju ha funnits ett tag.

Från början var jag skeptisk. Det var som så – oseriöst. Man får ju prata med hunden, klappa på sitt lår och vara allmänt – oseriös. Jämfört med vad man får vara när man tävlar lydnadsklass.

Men långsamt började jag anpassa mig. Förstod att de båda sakerna inte kolliderade med varandra. Man kunde göra både och.

Så i början av december var superduktiga Marielle Rönnebro från Kiruna här hos Rackarungarnas Hundskola och drillade mig och några andra kursdeltagare i rallylydnadens nybörjarklass. För att liksom börja från början deltog jag med en av våra draghundar, en sjuårig siberian husky, Flinga, som hittills bara arbetat som slädhund.

Nu den 23 januari deltog jag och flera andra från kursen i vår första rallylydnadstävling. Det var en dubbeltävling, man fick två chanser på olika banor samma dag. Jag hade anmält både Flinga och min vorsteh Hagel, som har en god grund då vi är uppflyttade till lydnadsklass III.

Den första rundan med Flinga fick jag 59 poäng. Det var lite hackigt och oslipat, men jag är ändå nöjd att ha klarat mig från att bli diskad och fått behålla drygt hälften av poängen.

Den första rundan med Hagel fick jag 69 poäng. Lite retsamt då man ska ha 70 poäng och mer för att få ett så kallat kvalificerat resultat. När man fått tre kvalificerade resultat får man diplom och får fortsätta i nästa klass.

Den andra rundan med Flinga fick jag 50 poäng. Nu hade hon typ glömt bort vad sitt är och det är ju lite knepigt när det är rätt mycket sitt under en rallylydnadsrunda. Här kan du se delar av den rundan.

Inför Hagels andra runda kände jag en helt annan känsla än tidigare. Tidigare hade jag mest tänkt att jag ville testa hur det funkade, se och lära. Nu hade jag ju fått rutin, hela tre rundor i bagaget. =) Jag visste att Hagel kan alla delar, om det bara vill sig liksom. Så nu gick jag in med en målmedveten tanke om att försöka sätta allt.

Det gick nästan hela vägen. Vi fick 96 poäng av 100 möjliga! Riktigt häftigt! Här kan du se hur den rundan såg ut.

Det som nog var häftigast av allt var att jag kände samma glädje som jag känner när jag sätter en lydnadsklasstävling med en hund. När allt stämmer, när man får visa upp det bästa man kan prestera – när man maxar i koncentration, precision och utförande. Vilken stolthet! Vilken urladdning!

Så till alla er som tränar och kämpar där ute. Kämpa vidare. Den dag allt sitter på plats och ni kan gå in och bara ”visa var skåpet ska stå” så är det så underbart härligt. Då är det värt allt. Har du inte upplevt det än så hoppas jag att du snart får uppleva det. Fortsätt bara träna så är du där en dag!

/ Susanne