Mer info till dig som kom med på tävlingen

Detta mejl har skickats ut på onsdag morgon.

Hej

Så roligt att du kom med på NW-tävlingen. Här kommer mer info:

Det kostar 400 kr/klass/dag. Du som ännu står som reserv behöver INTE betala. Men du får denna info ändå så du ser hur du ligger till på listan.

Om du kommit med båda dagarna i en klass kostar det därmed 800 kronor. Summan sätter du in på plusgiro 714209-4 eller swish 123 514 8218. Ange den tävlandes namn och klass i meddelandet. Senast fredag den 24 november vill jag se att din betalning kommit in. Så gör det NU så vet du att du inte glömt! 😉

Ansvariga för köket undrar om det är någon som har några extra önskemål kring maten och fikat, förutom gluten och laktosfritt? Hojta till i så fall. Du behöver inte boka mat, det kommer att finnas till försäljning och du nappar om du blir sugen =)

  • Tänk på att det är december.
  • Ta med täcke till hunden och varma kläder till dig själv.
  • Ta med en bur om du vill ta in hunden i den stora hallen där ni kommer att få vara och umgås medan ni väntar.
  • Ta med pannlampa med bra batterier! Det är extra viktigt då jag ännu inte är helt säker på hur vi kommer att lösa de sena söken utomhus. Så vill du se var din hund markerar – ta med pannlampa! =)
  • Ta med bajspåsar och annat hundigt som du behöver.
  • OCH GLÖM INTE vaccinationsbevis, medlemsbevis och doftprovsdiplom. Detta packar du först av allt.
  • Hojta till direkt om du har en löptik.
  • Behöver din hund gula band ordnar du det själv. De jag ordnade sist var så dåliga och fransiga …

Övrig info om tävlingen, som starttider och sånt, hittar du här: https://rackarungarnashundskola.com/nose-work-tavling-2-3-december/

Här nedan kommer uppdaterade startlistor. Du som tävlar klass 2 kommer att märka att ni blev 16 istället för 15 som det var sagt. Det beror helt enkelt på att jag har klantat mig. Jag har råkat placera en klass 2-anmälan i klass 1-mejlkön och sedan har detta klass 2-ekipage blivit lottade att delta båda dagarna – i klass 1. Eftersom jag inte plötsligt vill ändra mig och säga till en som fått en plats att den inte får det, så tar jag in en deltagare för mycket i klass 2. Men blir det ETT avhopp i den klassen kommer inte en reserv att kallas in. Blir det däremot ett avhopp till så kontaktar jag första reserv. Hoppas att detta känns så rättvist som möjligt.

/mvh Susanne 070-577 31 87

Startlista klass 1 lördag

  1. Malin Vallén
  2. Ulrika Larefalk
  3. Susanne Markström/Shanti
  4. Eva Wasserman
  5. Curt Helen
  6. Eva Wuopio
  7. Anna Jonsson
  8. Camilla Fagervall
  9. Maria Fahlesson
  10. Helena Persson
  11. Eleanor Dahlberg
  12. Berit Markstedt
  13. Maria Burman
  14. Carin Lindberg
  15. Jessica Jonsson
  16. Anja Holmgren
  17. Benita Edström
  18. Jyri Pisilä Koponen
  19. Emelie Holm
  20. Anette Olofsson
  21. Ulrica Ahlsén/Valborg
  22. Lovisa Blomkvist
  23. Anna Lakso
  24. Marja Rauhala
  25. Emma Pettersson
  26. Helena Tilly
  27. Maggan Löfgren
  28. Frida Hedström
  29. Carina Jakobsson
  30. Christina Ruth

Reserver:

  1. Helena Persson Reserv som kommit med
  2. Anna Lakso Reserv som kommit med
  3. Carina Jakobsson Reserv som kommit med
  4. Camilla Fagervall Reserv som kommit med
  5. Ulrika Ahlsén/Valborg Reserv som kommit med
  6. Rune Werner
  7. Åsa Berggren
  8. Catrin Nyström
  9. Sara Bergdahl
  10. Veronica Sundqvist
  11. Åsa Lundström
  12. Helena Gustafsson
  13. Jannice Sundberg
  14. Ingela Markström
  15. Lena Carlsson

Startlista klass 1 söndag

  1. Christina Kvarnström
  2. Elin Möller
  3. Susanna Hedström
  4. Maggan Löfgren
  5. Indra Christensen
  6. Ulrika Larefalk
  7. Sara Bergdahl
  8. Lena Näslund Lidström
  9. Lena Holmkvist/Game On
  10. Jeanette Johansson
  11. Emma Pettersson
  12. Curt Helén
  13. Lovisa Blomkvist
  14. Madelaine Vidmark
  15. Anna Köhler
  16. Helena Tilly
  17. Marja Rauhala
  18. Heidi Pasanen
  19. Anneli Larsson
  20. Maria Nordqvist
  21. Ulrika Beijker
  22. Christina Ruth
  23. Sofie Mårtensson
  24. Therese Arnqvist
  25. Maria Fahlesson
  26. Lillemor Hägglund
  27. Anicka Fernström
  28. Marianne Berlin Ström
  29. Anja Holmgren
  30. Lena Carlsson

Reserver:

1.Ulrika Beijker Reserv som kommit med

2. Sofie Mårtensson Reserv som kommit med

3. Anicka Fernström Reserv som kommit med

4. Christina Ruth Reserv som kommit med

5. Maria Åström

6. Susanne Markström/Shanti

7. Ulrika Ahlsén/Zantac

8. Katja Sulkala

9. Carina Jakobsson

10. Charlotta Oskarsson

11. Eva Wasserman

12. Helena Persson

13. Vivianne Grundström

14. Catrin Nyström

15. Mari Norén

Startlista klass 2 lördag

  1. Kina Aronsson
  2. Anna V Olofsson
  3. Annika Höri
  4. Benita Edström
  5. Erica Svanered
  6. Maria Forsberg
  7. Ewa Vrang
  8. Carmen Kroll
  9. Linnea Thyni
  10. Lars Engberg
  11. Ragnhild Herminge
  12. Annika Alfreds/Ville
  13. Therese Häggmark
  14. Emma Hammar
  15. Tony Krigh
  16. Camilla Dahlberg

Reserver:

  1. Julia Helmersson
  2. Helena Tilly
  3. Stina Lifvergren
  4. Eva Jonsson
  5. Helena Stoltz

Startlista klass 2 söndag

  1. Helena Tilly
  2. Anna V Olofsson
  3. Annika Alfreds/Busa
  4. Ewa Vrang
  5. Carmen Kroll
  6. Emma Hammar
  7. Ragnhild Herminge
  8. Annika Höri
  9. Maria Forsberg
  10. Tony Krigh
  11. Erica Svanered
  12. Stina Lifvergren
  13. Lars Engberg
  14. Benita Edström
  15. Linnéa Thyni
  16. Camilla Dahlberg

Reserver:

  1. Therese Häggmark
  2. Eva Jonsson
  3. Julia Helmersson
  4. Helena Stoltz
  5. Kina Aronsson

När valpen har bestämt sig för att det finns busar i skogen

Har du läst berättelsen om när jag spårade med min grosser münsterländervalp Skott för första gången? Annars kan du kika här. Han var ju rätt skeptisk. Det var ju en stor, läskig skog.   Dessutom gick det ju förbi några mystiska människor just när han hade två meter kvar till slutet. Skott verkar inte alls särskilt feg i vanliga fall, men det verkar vara lite väl tufft att vara helt själv i skogen bara med mig.

Vem där? Skott avbryter sitt spårande ofta för att kolla om det kommer någon buse.

Jag har försökt spåra ett par gånger till med honom. Han spårar några steg, men sedan måste han titta sig omkring och ”boffa” ifall det är någon buse som ska försöka sig på något. Det gör ju att han lätt tappar tråden. Och det gör att jag börjar oroa mig att det ska bli en GREJ för honom, att han liksom för lång tid framöver kommer att förknippa skogen med läskigheter. Så jag tänkte – hur bryter jag den här trenden? Hur får jag vågskålen att tippa över väldigt bestämt åt andra hållet – att det blir världens häftigaste grej att spåra i skogen? Jo, jag blandar in min vorsteh Hagel.

Vilken fart det blev! =)

Så nu har jag lagt tre spår som egentligen är till Hagel, men kryddade med lite extra godsaker längs vägen. Sedan har jag spårat med Hagel i lina, och Skott har fått haka på lös bredvid. Hagel bryr sig ju inte ett smack om störningen, han är väldigt målmedveten i spåret. Och vet du vad – det har blivit succé! Nu hänger Skott med tryggt och nyfiket, han spårar allt vad han kan för att hänga med Hagel. Någon gång tyckte sig inte Hagel ha tid att plocka upp en pinne som jag lagt i spåret, men då hittade Skott den istället och fick beröm. Så det blev en perfekt konkurrenssituation som sporrade dem båda att göra sitt bästa. Kul! Det kan du se på filmen från vårt senaste spår.

På det här viset hoppas jag kunna ändra Skotts erfarenheter och förväntningar på skogen och spårandet. Snart ska jag testa att spåra med honom själv igen. Bara det inte kommer för mycket snö.

Kanske kan du norpa något tips för din egen träning? Konkurrens, och att lära av andra, är ju bra att ta till i många lägen i hundträning. Våra slädhundar, som varit duktiga ledarhundar och haft ordning på höger och vänster, har fått lära unghundarna. När ena hunden börjar sega sig på lydnaden får den bli uppbunden och titta på när den andra hunden får ha roligt med matte istället. Den unga fågelhunden får hänga med och se hur den erfarna fågelhunden löser utmaningarna. Och Skott får hänga med och se när Hagel spårar, och känna sig mallig när han tar en pinne eller slutleksaken först.

Du har säkert egna exempel på när du gjort något liknande? Berätta! =)

/Susanne

Så gick lottningen till Nose Work-tävlingen

Nu är det klart. Igår genomförde jag lottningsproceduren för klass 1 och 2, för lördag och söndag. Så här blir startlistorna i respektive klass. Vill du se att allt gått rätt till kan du kolla in filmerna längre ned. Jag råkar läsa fel förnamn på ett ställe; jag säger Marie istället för Malin, men ni ser ju på lappen vad som menas. =)

Är det någon av er som inte längre vill vara med eftersom ni bara kom med en dag och har långt att åka – meddela mig direkt. I annat fall går info om betalning ut inom någon vecka.

Startlista klass 1 lördag

  1. Malin Vallén
  2. Ulrika Larefalk
  3. Susanne Markström/Shanti
  4. Eva Wasserman
  5. Curt Helen
  6. Eva Wuopio
  7. Anna Jonsson
  8. Barbro Ulriksson
  9. Maria Fahlesson
  10. Mari Norén
  11. Eleanor Dahlberg
  12. Berit Markstedt
  13. Maria Burman
  14. Carin Lindberg
  15. Jessica Jonsson
  16. Anja Holmgren
  17. Benita Edström
  18. Kerstin Isaksson
  19. Emelie Holm
  20. Anette Olofsson
  21. Camilla Dahlberg
  22. Lovisa Blomkvist
  23. Lena Holmkvist/Game On
  24. Marja Rauhala
  25. Emma Pettersson
  26. Helena Tilly
  27. Maggan Löfgren
  28. Frida Hedström
  29. Ulrika Forsius
  30. Christina Ruth

Reserver:

  1. Helena Persson
  2. Anna Lakso
  3. Carina Jakobsson
  4. Camilla Fagervall
  5. Ulrika Ahlsén/Valborg
  6. Rune Werner
  7. Åsa Berggren
  8. Catrin Nyström
  9. Sara Bergdahl
  10. Veronica Sundqvist
  11. Åsa Lundström
  12. Helena Gustafsson
  13. Jannice Sundberg
  14. Ingela Markström
  15. Lena Carlsson

Startlista klass 1 söndag

  1. Christina Kvarnström
  2. Elin Möller
  3. Susanna Hedström
  4. Maggan Löfgren
  5. Indra Christensen
  6. Ulrika Larefalk
  7. Sara Bergdahl
  8. Lena Näslund Lidström
  9. Lena Holmkvist/Game On
  10. Jeanette Johansson
  11. Emma Pettersson
  12. Curt Helén
  13. Lovisa Blomkvist
  14. Madelaine Vidmark
  15. Anna Köhler
  16. Helena Tilly
  17. Marja Rauhala
  18. Heidi Pasanen
  19. Anneli Larsson
  20. Maria Nordqvist
  21. Karin Hellquist
  22. Camilla Dahlberg
  23. Barbro Ulriksson
  24. Therese Arnqvist
  25. Maria Fahlesson
  26. Lillemor Hägglund
  27. Madeleine Ulin
  28. Marianne Berlin Ström
  29. Anja Holmgren
  30. Lena Carlsson

Reserver:

  1. Ulrika Beijker
  2. Sofie Mårtensson
  3. Anicka Fernström
  4. Christina Ruth
  5. Maria Åström
  6. Susanne Markström/Shanti
  7. Ulrika Ahlsén/Zantac
  8. Katja Sulkala
  9. Carina Jakobsson
  10. Charlotta Oskarsson
  11. Eva Wasserman
  12. Helena Persson
  13. Vivianne Grundström
  14. Catrin Nyström
  15. Mari Norén

Startlista klass 2 lördag

  1. Kina Aronsson
  2. Anna V Olofsson
  3. Annika Höri
  4. Benita Edström
  5. Erica Svanered
  6. Maria Forsberg
  7. Ewa Vrang
  8. Carmen Kroll
  9. Linnea Thyni
  10. Lars Engberg
  11. Ragnhild Herminge
  12. Annika Alfreds/Ville
  13. Therese Häggmark
  14. Emma Hammar
  15. Tony Krigh

Reserver:

  1. Julia Helmersson
  2. Helena Tilly
  3. Stina Lifvergren
  4. Eva Jonsson
  5. Helena Stoltz

Startlista klass 2 söndag

  1. Helena Tilly
  2. Anna V Olofsson
  3. Annika Alfreds/Busa
  4. Ewa Vrang
  5. Carmen Kroll
  6. Emma Hammar
  7. Ragnhild Herminge
  8. Annika Höri
  9. Maria Forsberg
  10. Tony Krigh
  11. Erica Svanered
  12. Stina Lifvergren
  13. Lars Engberg
  14. Benita Edström
  15. Linnéa Thyni

Reserver:

  1. Therese Häggmark
  2. Eva Jonsson
  3. Julia Helmersson
  4. Helena Stoltz
  5. Kina Aronsson

Här ser du lottdragningen för klass 1, lördag.

Här ser du lottdragningen för klass 1, söndag.

Här ser du lottdragningen för klass 2, lördag.

Här ser du lottdragningen för klass 2, söndag.

 

Här hittar du novembers nyhetsbrev

Hej, då har vi kommit in i november. Igår skickades nyhetsbrevet ut. Dagen efter läggs det upp på hemsidan. Clear Ronden 16 nov är fullsatt med några reserver, men det finns platser kvar på Vardagsutmaningen den 7 december. Vågar du och din hund anta utmaningen om att bli ett Dream Team? / Susanne

Torsdag den 16 november arrangerar jag en ny Clear Round i Nose Work. Det blir i min lokal i Bureå. Tre inomhussök och ett behållarsök. Clear Rounden ordnas i samarrangemang med SNWK vilket innebär att vi håller oss till regelverket; det är en doftgömma av eukalyptus per område. Om du och din hund klarar alla fyra sök inom maxtiden, med max tre fel, får ni medalj och kan åka hem. Jag, Susanne Lindberg, agerar domare och alla får feedback som utvecklar dem för framtida pass.

Det finns fem platser med starttid kl 18.00. Och fem platser med starttid kl 19.30. (Fullsatt sedan nyhetsbrevet gick ut igår). Det kostar 200 kr per ekipage att vara med. Du och din hund ska ha godkänt doftprov i eukalyptus för att få delta. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Du får plats i den ordning du anmäler dig, flest fylls platserna i 18-gruppen, sedan platserna i 19.30-gruppen. Ange med vilken hund du tänker delta.

Torsdag 7 december blir det en ny Vardagsutmaning. (Här finns det platser kvar). Vågar du anta utmaningen och se om du och din hund är ett Dream Team?

Utmaningarna har vardagslydnad och samarbete i fokus. Det kan till exempel vara att du ska kunna sätta din hund, lämna den, gå och kasta en boll i en hink, och sedan komma tillbaka och belöna din hund som suttit kvar.

Det kan vara att du ska kunna kalla in den utan att den stannar och kolla in olika utlagda störningar längs vägen. Störningarna kan vara mat, leksaker och liknande men det är ordnat så att hunden aldrig kan självbelöna sig och faktiskt äta eller ta dessa saker. Däremot kan den bli rejält distraherad. 😉

Det kan vara att du ska kunna bära din hund en sträcka och sedan gå fot genom olika hinder.

Typ sådana saker. Utmaningen är att du aldrig vet exakt vad som väntar. Det roliga är att den som har en hund med bra vardagslydnad, och att ni har ett bra samarbete, har stor chans att vinna titeln Dream Team.

Varje gång är det fem utmaningar som väntar. Publik utan hund är tillåten. Jag går igenom och visar för hela gruppen hur dessa utmaningar ska genomföras. Sedan får deltagarna komma in en och en, i tur och ordning, och genomföra de fem utmaningarna. För varje utmaning får ni poäng.

  • 5 poäng: om utmaningen kan genomföras utan problem.
  • 4 poäng: om utmaningen kan genomföras med små hjälper eller avvikelser.
  • 3 poäng: om utmaningen kan genomföras, men med återkommande hjälper eller återkommande avvikelser.
  • 2 poäng: om utmaningen till slut utförs i sin helhet, men med stora hjälper eller avvikelser.
  • 1 poäng: om utmaningen endast kan utföras delvis.
  • 0 poäng: om utmaningen inte kan utföras alls.
  • Hund som kissar/bajsar under en utmaning får 0 poäng på den delen.

Det ekipage som sammanlagt får 15 poäng eller mer får medalj. Det ekipage som får 20–25 poäng får även ett diplom som visar att de är ett Dream Team.

Det finns 10 platser att anmäla sig till. Det kostar 200 kr/ekipage att vara med. Förutom att få genomföra utmaningen, ha chans att vinna medalj och diplom, så får du även feedback på din och din hunds prestation samt tips på framtida träning.

Vi håller till i min inomhuslokal i Becurhuset, Sinusgatan 2 i Bureå.

Anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Du får plats i den ordning du anmäler dig. När du fått veta om du kommit med får du instruktioner om betalning. Hunden ska vara över sex månader och du ska ta med giltigt vaccinationsbevis. Inget medlemskap eller liknande behövs.

Notera: Det här är ingen tävling med fastställda moment eller regler. Det här är en lättsam utmaning med vardagslydnad, glädje och samarbete i fokus. Alla hundförare får muntligt berömma sina hundar hur mycket som helst, och godis/leksak får ges efter att varje delutmaning är utförd. Vardagsutmaningen syftar till att inspirera hundägare att träna mer med sina hundar, att ge dem ett roligare, aktivt liv. Bedömningen är inte på liv och död. Ta det för var det är. En kul utmaning där du och din hund får en chans och möjlighet att testa ert samarbete och se om ni är så vassa att ni blir ett Dream Team! =)

Den 2–3 december ordnar Rackarungarnas Hundskola, i samarrangemang med Svenska Nose Work Klubben, en Nose Work-tävling TSM (tävling i samtliga moment) i klass 1 och 2. Platsen är Skelleftetravet för båda dagarna. Den 27 oktober släpptes anmälan. Du har till 9 november på dig att anmäla. Den 10 november meddelas resultatet av lottningen. Här kan du läsa mer om tävlingen: https://rackarungarnashundskola.com/nose-work-tavling-2-3-december/

Det var allt för denna gång. I januari startar nya kurser. Om det kan du läsa mer i decembers nyhetsbrev. Ha det gott så länge! =)

/mvh Susanne

En spännande dag för Skott

Inne i väntrummet hos veterinären väntade spännande upplevelser.

Igår var det dags för Skotts 12-veckorsspruta. Jag passade på att väga honom också: 14 kg. Efter veterinärbesöket gick vi en runda på stan. Där väntade många spännande upplevelser.

Det är något särskilt att gå med en valp på stan första gången. Valpen är liksom så storögd. Skott tittar på alla människor som skyndar förbi. Han ”boffar” lite skeptiskt på en del som ser mystiska ut. Jag räcker över hundgodis till några som har tid att stanna, så Skott får några positiva erfarenheter från sitt stadsbesök.

Vi råkar träffa på en av hans ”raskollegor”: en liten münsterländer. Och den är nog ovanligt liten för sin ras. Det är en tik som är fyra år men hon och Skott är typ lika stora!

En liten münsterländer och en grosser münsterländer.

Vi träffar på en ledsen pojke i parken. Väldigt mystiskt tycker Skott. Men när det visar sig att det ligger godis på pojkens fötter, som jag lagt dit, så inser Skott snart att det bara är en låtsaspojke, en staty.

Tjena grabben, varför sitter du här?

Strax därefter hämtade jag ut ett brev. Det är Skotts stamtavla som kommit i retur. Han är nu med i SKK och svensk!

Nu är Skott svensk! =)

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Skott har spårat för första gången – så gjorde vi

Något av det absolut mest fascinerande är att låta en valp reda ut sitt första spår. Det går sannerligen inte snabbt. Men det är underbart att se hur instinkterna och glädjen att få använda nosen gör att valpen löser uppgiften.

Häromdagen la jag valpen Skotts första spår. Ett personspår – alltså att han följer doften av en människas fötter i marken. Många verkar tro att det alltid måste handla om viltspår, att man drar en älg- eller rådjursklöv. Jag tycker det är helt onödigt för en Svenssonägare med en sällskapshund att blanda in ett viltintresse om man sedan inte ska använda det till ett praktiskt eftersök. Då är det mycket bättre att köra personspår, det är lika roligt för både hund och förare och dessutom mindre kladdigt och bökigt.

Det första jag kollar är vinden. Jag vill ha MEDVIND på de första spåren. Då lär sig hunden att verkligen stoppa ned nosen i marken och SPÅRA. Skulle jag klanta mig och ha MOTVIND på de första spåren så kan lätt hunden ”fuska” och jobba med högre nos i vinden istället. Och då är det inte längre spår utan SÖK. Om en spårhund lär sig att lösa spåren med en sökmetod istället för en spårmetod blir det snart krångligt, för då har den inte lärt sig att koncentrerat följa doften av fotspår i marken. När det inte är motvind längre utan medvind eller sidvind blir det svårt. Därför är jag noga med medvinden under de första 5-8 spåren. Efter det kan det få börja bli lite sidvind och slutligen motvind under delar av spåret.

Jag har med mig godis, snitslar för att markera min väg genom skogen, leksak och godisburk på slutet. Jag har även med mig spårpinnar. Det är inte nödvändigt för nybörjaren, men jag vill bara testa om det funkar. Jag vill se hur valpen reagerar. Skulle han notera pinnarna, och kanske till och med plocka upp dem i munnen skulle jag bli superimponerad och stolt.

Jag sätter upp en snitsel i ett träd eller en buske där spåret börjar. Jag släpper ned några godisbitar i marken och ser till att ta mina steg där dessa godisar ramlat ned. Sedan går jag så. Jag går cirka fem steg, sedan släpper jag ned tre-fyra godisar, går fem-åtta steg, släpper ned några godisbitar. Längs vägen sätter jag upp snitslarna i träden. Under tiden kramar jag spårpinnarna i mina händer. Jag kanske gnider en godis mot dem. På en sträcka där jag inte släpper ned några godisar lägger jag istället ned en pinne. Om jag har lagt även godisar intill pinnen så riskerar jag att pinnen inte blir lika intressant. Så därför får pinnen vara själv på denna del av spåret. Jag trampar lite extra på den plats där jag lagt ned pinnen. Jag sätter upp dubbla snitslar här så jag kommer att vara beredd och kunna se vad som händer.

Så fortsätter jag. Jag lägger godisar då och då. Jag lägger några fler pinnar. Jag snitslar längs vägen. När jag har gått cirka 60-80 meter börjar jag avrunda. Jag vill ha lite längre spår i början så att hunden hinner göra den kloka och viktiga slutsatsen: om jag följer dessa fotspår så hittar jag både godis och andra roligheter. Om du bara lägger ett spår som är 10 meter långt så hinner sällan hunden komma fram till samma slutsats.

Det går INTE snabbt när en hund ska utreda sitt första spår. Du får INTE ha bråttom. Hunden kommer att spåra ett tag, vända om, leta godisbitar, lyssna på andra ljud och tappa fokus. Men du bara följer med stillsamt och lågmält längs det snitslade spåret så kommer hunden jobba vidare och börja dra vissa slutsatser.

Här lägger jag slutet, både leksak och godislåda.

På det ställe som jag tänker ska bli slutet så lägger jag nu både leksak och en låda med godsaker. När hunden blivit mer erfaren har du börjat förstå vad den gillar bäst och kanske bara lägger en leksak, men nu använder jag både hängslen och livrem, både godis och leksak så jag vet att något av det blir värt för hunden.

Sedan går jag en promenad med hundarna åt ett annat håll medan spåret ligger till sig. Låt det ligga i minst en kvart, gärna en halvtimme. Då hinner det sjunka ned i marken på ett bra sätt.

Dags att börja spåra.

Efter det är det dags att testa. Spänningen är stor. Jag selar på Skott cirka 10 meter före spårets start. Jag sätter på ett långt koppel. Vi kommer fram till startpunkten och han nosar runt. Jag säger just ingenting och håller mig passiv. Jag vill att han ska tro att han hittar spåret helt själv, och att han reder upp det helt själv. Det viktigaste en spårhund kan ha är ett gott självförtroende till sin egen nos och sin förmåga.

Snart, snart hittar han korvbiten som ligger mitt framför nosen.

Skott hittar en godisbit och börjar tycka ett det här är ett intressant ställe. Han strosar vidare. Så håller vi på ett bra tag. Strosar i sakta mak, hittar någon godisbit, funderar, lyssnar på den jobbiga hackspetten som stör, sedan strosar vi vidare.

Skitspännande, tar han pinnen?

Vi börjar närma oss första pinnen och jag är väldigt nyfiken på hur det ska gå. Det här avslöjar ganska mycket om vilken typ av hund jag har, vilka gåvor han har. Skott stannar och nosar på pinnen. Jag berömmer med rösten. Han plockar upp den och viftar på svansen! Yes, bästa tänkbara scenario. Sedan är han egennyttig om pinnen och vill inte att jag kommer och tar i den för att kampa. Nåja, det löser vi sen =)

Kampa med pinnen är kul. Även om Skott är lite egennyttig.

Jag byter pinnen mot en godis och sedan kan Skott fortsätta sitt spårande. Vi lufsar framåt, och ibland bakåt och åt sidorna. Men vi tar oss steg för steg mot nästa pinne. Även den går lika bra! Och nästa också! Gud så stolt jag är. Vilken talang! Nu är det bara sista biten kvar.

Då kommer ett par och gå förbi på stigen cirka 40 meter bort. Suck. De hade hela dagen på sig att gå förbi och så ska de prompt gå förbi just nu! Skott blir väldigt störd av detta. Han voffar skeptiskt till dessa tomtar som är ute i ”hans” skog. Han spanar länge efter dem och fastän jag börjar dra handen ned mot spåret så kan han inte fokusera. Han har verkligen tappat tråden. Typiskt. Jag ser ju hur leksaken och lådan ligger typ bara två meter bort.

Till slut kommer han fram till slutet. Han leker med leksaken och äter ur godislådan när jag öppnar den. Men han spanar då och då bort mot platsen där paret försvann. Synd. Med ett sådant superspår hade jag velat ha ett superslut med fokus ända in. Nåja, det får jag fixa nästa gång. Då ska jag vara på en totalt obefolkad plats 😉

Kungen i skogen! =)

Skott bär i alla fall leksaken malligt bort till bilen. Han går med den där stolta hållningen som är så skön att se. Skott har tagit sitt första byte efter ett tufft spåruppdrag, han känner sig som en kung! =)

/Susanne

När ett sms kan vända ens humör helt och hållet

Det var några kvällar sedan. Jag satt i soffan och var sliten. Det hade varit mycket. Både jobbmässigt och på den privata fronten. Min pappa ligger på lasarettet och det är inte så bra med honom faktiskt.

Så plingade det till i telefonen. Det stod: ”Tack Susanne för alla tips. Ellabella tog diplom ikväll och vann med 99 poäng.” Det var från Mona Viklund som gått min senaste rallylydnadskurs med sin havanais Pepsi med sikte på att utveckla sig i nybörjarklass och fortsättningsklass. Hon skrev sedan:

”Det som gjort mest skillnad är följsamheten och stabiliteten. Alla tips som jag fick till Pepsi använde jag på Ellabella. Och att jag använt massor av korv. Wow vilket resultat det blev.”

Gissa om jag blev glad! Så roligt när träningen och kurserna ger sådan snabb effekt. Mona Viklund är verkligen vass på rallylydnad. Hon har tävlat mycket men jag tyckte mig se att hon fastnat i att träna tävlingsmässigt. Hon gick hela rallyrundor med endast få muntliga beröm och ingen godis, fastän man faktiskt får ÖSA muntligt beröm över hundarna på rallytävlingar. Det hade fått hundarna att sloka. Det blev liksom alltid så långt till belöning att de inte riktigt kunde förstå vad de hade gjort rätt.

Under kursen har vi fokuserat på glädjen, det är ju därför vi håller på. Vi har fokuserat på att belöna OFTA och PRECIS när hunden gör rätt. Det gör att följsamheten ökar, hunden blir mer alert och beredd på sin belöning.

Mona har varit duktig och lyhörd. Hon har jobbat hårt för att belöna oftare, både muntligt och med favoritgodiset. Så roligt att det gav sådan effekt. Så roligt att få ett sådant sms när man behöver det som bäst. Tack Mona.

Här kan du läsa vad Mona skriver på sin hemsida: http://www.monvikskennel.se/412591895

/ Susanne

Så små steg tar jag under de första träningspassen

Häromdagen hade jag och Skott vårt första seriösa träningspass. Jag ska visa några filmer därifrån så du får se med vilka små steg vi avancerar. Med små steg får vi snabbt en trygghet vilket gör att hunden fattar snabbare.

Jag börjar med grunder som att gå fot, sitt, ligg och sedan stanna kvar i dessa positioner. Plus att jag tränar inkallning typ jämt. Jag ger ALLTID en smaskig godbit när Skott kommer.

När jag tränar sitt och ligg stanna kvar så ser jag till att inte ha en godis i den hand som jag visar stopptecknet med. Om jag har kvar en godis där blir det lätt så att hunden blir för frestad, eller faktiskt tror att du försöker locka med honom. För det har vi ju ofta gjort många gånger vid det här laget. Så visa upp en tom handflata, säg stanna i lite tydlig, långsam ton. Förflytta bara din tyngdpunkt i början. Ta inget steg. Sedan snabbt tillbaka och belöna medan det funkar.

Upprepa många gånger på en säker nivå som funkar. Bli inte kaxig och stega iväg fem steg på en gång. Det är det vanligaste misstaget som många gör. Följden blir att hunden reser sig, vilket gör att hundägaren säger nej och korrigerar, och det blir en massa tjafs som pedagogiskt ger väldigt lite för hunden.

Börja istället lätt, superlätt. Låt hunden bli trygg med det och börja fatta vad du har tänkt. Ju fler gånger den får belöning för att den har lyckats, desto snabbare fattar den. Och tänk på NÄR du belönar. Hunden ska, när den får sin godis, vara kvar i den position som du hade tänkt. Du förvirrar bara om du har lagt hunden, sagt stanna kvar, gått iväg en bit och sedan sätter sig hunden när du går tillbaka men får ändå sin godis. Då belönar du ju att den satte sig!

När jag tränar fot så spanar jag enbart efter de gånger valpen gör rätt. Då belönar jag. Jag belönar när hunden går på min vänstra sida där jag har tänkt. Jag belönar när valpen tittar upp och har kontakt. Ju bättre tajming på belöningen – desto snabbare resultat. Du får se en kort filmsekvens här nedan. Notera att Skott bara hinner gå ett-två steg på rätt sätt innan jag belönar. Allt eftersom tränar jag sedan upp hans tålamod så att han ska gå fem-tio steg på samma fina sätt innan jag belönar. Men först måste han ju fatta vad jag är ute efter, och för att han ska göra det krävs att jag belönar DIREKT han gör rätt de första gångerna.

Inkallning tränar jag flera gånger per dag. Flera gånger på varje promenad. Och VARJE gång får Skott en godisbit när han kommer. Ännu ropar jag inte så gärna när jag ser att han har fastnat i en spännande doftfläck eller så. Sannolikt kommer han inte att höra mig då, eller ha tid att liksom notera att jag ropar. Om jag ropar, och han kan strunta i det, så lär han sig en dum vana. Så i början ropar jag när jag VET att det kommer att funka. Jag springer även gärna lite ifrån honom för att lära honom att inkallning är något som man gör direkt och snabbt. Man småjoggar inte till matte, man springer järnet!

När vi sedan tränat inkallning ett tag och jag vet att han har koll på vad jag vill, så börjar jag ropa in honom med lite störningar. Det kan vara en ryttare som passerar, eller att han fastnat i en fläck eller något annat. Då börjar jag förvänta mig, och kräva, att han kommer. Märker jag att han har problem med det så sätter jag på en långlina och riggar svårigheter så jag vet var de dyker upp och är beredd att agera. Med en långlina vet jag att det blir som jag har tänkt, och att jag får BELÖNA RÄTT BETEENDE istället för att hamna i att korrigera fel beteende. Med det förstnämnda kommer man mycket längre, på ett mycket trevligare sätt.

Hoppas att du fick med dig några tips. Lycka till med träningen! =)

/mvh Susanne

 

Så ordnar du så att slutet blir bra för hunden

Det finns en stor nackdel med att ha hund. Något som man aldrig slipper undan. Det är när dagen kommer då hunden är för sjuk eller för gammal för att leva vidare. När det är dags att ta farväl. Så här kan du göra för att det ska bli så bra som möjligt för hunden.

Jag har en klok kompis med hundar. Hon heter Maria Tafvelin. Hon tog hand om en omplaceringshund, en staffe som hette Cornelis. Allt var frid och fröjd tills han en dag kolliderade med en av de andra hundarna när de rusade runt. Det hela tog så olyckligt att Cornelis blev lam på båda bakbenen. Så himla gräsligt bara att behöva se detta hända!

Maria bestämde sig för att göra allt för att försöka rehabilitera detta. Hon tränade och kämpade. Cornelis blev bättre. Han började kunna stödja på benen. Han gick vingligt – men han gick! Men så en dag insåg Maria att han faktiskt hade ont. Han hade inte haft det tidigare men nu började hon se tecknen. Det var det som avgjorde. Det var dags att säga farväl.

Då gjorde hon ett sådant fint slut. En dag fyllt med värda grejer för Cornelis. En dag med bad i fjärden, äta upp en torkad gammal fisk, dela en burk Bullens pilsnerkorv och annat som Cornelis uppskattade. Du kan läsa hela hennes inlägg om den dagen här. Men hämta snytpapper först.

Jag vill berätta om det hon gjorde så att du också kan fundera över vad som ger just din hund ett bra slut. Vad skulle göra att det blir en värd dag för din hund, som också blir ett ljust minne för dig att tänka tillbaka på?

Du bör också fundera på hur du vill att det ska bli precis vid slutskedet. Hur blir det bäst för din hund? Hatar den att åka bil? Är den rädd för att gå in till veterinären? Kanske det blir bäst att veterinären kommer hem till dig istället? Då får hunden känna lugn och harmoni ända in i slutet.

Jag har själv ett minne som är lite tungt. Som har lärt mig att tänka efter när det gäller just det här. Jag hade tidigare en malinois som hette Nitro. Nitro var den mest personliga hund jag någonsin har haft. Han var ganska osäker på folk, gillade inte vem som helst, men gjorde allt för mig och var en superduktig räddningshund.

När det var dags för honom att gå vidare till hundhimlen åkte jag till veterinären. Jag satt på golvet och gosade med honom. Veterinären gav honom en spruta så han blev trött. Så var det dags att lyfta upp honom på bordet så veterinären kunde sätta nålen för det sista medlet. Jag kunde lyfta honom själv. Jag ville lyfta honom själv. Men veterinären, en man, ville vara tjänstvillig och hjälpa till. Så han lyfte också. Fastän Nitro var så sömnig så märkte han det. Och det uppskattades inte. Han morrade dovt. Åh, vad jag ångrar det! Så himla dumt slut. Att han skulle måsta morra och vara obekväm i just den här situationen.

Men gjort är gjort. Det enda jag kan göra är att dra lärdom av det. Att se till att det i alla fall leder till något bra. Jag har tänkt efter när det gäller slutet för mina efterföljande hundar. Och jag skriver detta inlägg så att du som hundägare förhoppningsvis slipper göra samma misstag som jag. Se till att slutet blir bra. Det kommer både du och din hund att uppskatta.

Kommentera gärna. Hur vill du göra en sista värd dag för din hund när det är dags? Vad skulle ni göra? Leka? Äta?

/ Susanne

Fotnot: Distriktsveterinärerna på Travet i Skellefteå kan göra hembesök i samband med avlivning. Djurkliniken i Skellefteå har i dagsläget inte möjlighet det. Här kan du läsa mer om vad Djurkliniken skriver kring ämnet.

Jag fick ståpäls när jag såg dem på doftprovet

Jag har träffat på något häftigt. En helt blind hund. Som älskar Nose Work. Och som klarade sitt doftprov i fredags.

Det handlar om fyraåriga Ling, eller Blindstyre, som hon också kallas. Hon är blandning mellan chihuahua och kinesisk nakenhund. Hon kom till matte Lena Rubin, Vilhelmina, för några år sedan. Allt eftersom har synen försämrats och idag är hunden helt blind.

Lena Rubin och Ling.

När hundar har stora handikapp eller sjukdomar kan jag ibland tänka ”Vad är det för poäng med att ha kvar dem? Vad har de för liv egentligen?” Många gånger är det bara för att hundägaren inte har förmågan att acceptera läget som dessa hundar får kämpa vidare.

Med Ling känner jag inte så. Både Ling och hennes matte har successivt lärt sig leva med hennes funktionshinder. De har hittat andra sätt att lösa vardagen. Och de har hittat Nose Work. Det gör att Ling får jobba med sitt främsta sinne, träna på att ta sig fram, lösa uppgifter och känna sig duktig. Och då får hon precis ett sådant hundliv som jag önskar alla hundar.

Det är enormt fascinerade att studera dem. Som på doftprovet som du kan se film på nedan. Matte Lena balanserar på den där hårfina linjen där hon ger hunden utrymme att göra sitt jobb, samtidigt som hon genom att trampa åt olika riktningar hjälper hunden att hitta lådorna. Jag fick ståpäls längs benen när jag såg deras samarbete. Så vackert.

– Det här är så stort för oss. Hon är blind och jag är utbränd. Att vi klarade det, summerade Lena efteråt.

Nästa dag deltog de på en peppkurs som jag hade. Nu när de klarat doftprovet är ju nästa steg att fundera på tävling. Hur kan Lena på olika sätt träna sin hund på bästa sätt inför tävling? Finns det några sätt som hon kan hjälpa sin hund att förstå hur området ser ut, vad hon ska söka av?

– Ling har ju lärt sig att undvika husväggar, hörn och sådant för att inte krocka med det. Jag hjälper henne att veta var hon ska söka genom att jag trampar åt det hållet, men det blir svårt vid husväggar och liknande, hon hamnar lätt bakom mig, berättar Lena.

Vi testar att hon får klappa lite på husväggar och andra saker, så att Ling hör var väggen eller nästa sökområde är. Det kan du se på filmen ovan. Det funkar bra, det blir liksom att Ling får jobba som en fladdermus som skickar ut signaler som studsar mot väggar. Men det får man inte göra på tävling, rör man saker i sökområdet så blir det felpoäng eftersom man bland annat anses smitta med sin doft. Vi funderar om det skulle vara möjligt att få dispens och använda en sorts blindkäpp som Lena kan hålla i och dutta mot delar i sökområdet för att hjälpa Ling? Då blir smittan mindre än om hon klappar med handen.

Belöningsdax.

Det skulle även vara bra att få lite extra tid på sökområdena. Ling kan ju inte röra sig lika snabbt och obehindrat som andra seende hundar utan går och känner sig fram för att inte smälla in i saker och göra sig illa. Det tror jag inte ska bli några större problem. Jag vet att funktionshindrade förare redan idag får extra tid på sökområdena. Så varför skulle inte en funktionshindrad hund få 30 eller 60 sekunder extra?

– Det handlar ju inte om att vi ska stå på pallen. Men det skulle vara roligt att ta ett diplom, säger Lena.

Hursomhelst är det fantastiskt kul att se dem jobba ihop. Det bevisar att Nose Work är för alla!

/ Susanne