Har du läst berättelsen om när jag spårade med min grosser münsterländervalp Skott för första gången? Annars kan du kika här. Han var ju rätt skeptisk. Det var ju en stor, läskig skog.   Dessutom gick det ju förbi några mystiska människor just när han hade två meter kvar till slutet. Skott verkar inte alls särskilt feg i vanliga fall, men det verkar vara lite väl tufft att vara helt själv i skogen bara med mig.

Jag har försökt spåra ett par gånger till med honom. Han spårar några steg, men sedan måste han titta sig omkring och ”boffa” ifall det är någon buse som ska försöka sig på något. Det gör ju att han lätt tappar tråden. Och det gör att jag börjar oroa mig att det ska bli en GREJ för honom, att han liksom för lång tid framöver kommer att förknippa skogen med läskigheter. Så jag tänkte – hur bryter jag den här trenden? Hur får jag vågskålen att tippa över väldigt bestämt åt andra hållet – att det blir världens häftigaste grej att spåra i skogen? Jo, jag blandar in min vorsteh Hagel.

Så nu har jag lagt tre spår som egentligen är till Hagel, men kryddade med lite extra godsaker längs vägen. Sedan har jag spårat med Hagel i lina, och Skott har fått haka på lös bredvid. Hagel bryr sig ju inte ett smack om störningen, han är väldigt målmedveten i spåret. Och vet du vad – det har blivit succé! Nu hänger Skott med tryggt och nyfiket, han spårar allt vad han kan för att hänga med Hagel. Någon gång tyckte sig inte Hagel ha tid att plocka upp en pinne som jag lagt i spåret, men då hittade Skott den istället och fick beröm. Så det blev en perfekt konkurrenssituation som sporrade dem båda att göra sitt bästa. Kul! Det kan du se på filmen från vårt senaste spår.

På det här viset hoppas jag kunna ändra Skotts erfarenheter och förväntningar på skogen och spårandet. Snart ska jag testa att spåra med honom själv igen. Bara det inte kommer för mycket snö.

Kanske kan du norpa något tips för din egen träning? Konkurrens, och att lära av andra, är ju bra att ta till i många lägen i hundträning. Våra slädhundar, som varit duktiga ledarhundar och haft ordning på höger och vänster, har fått lära unghundarna. När ena hunden börjar sega sig på lydnaden får den bli uppbunden och titta på när den andra hunden får ha roligt med matte istället. Den unga fågelhunden får hänga med och se hur den erfarna fågelhunden löser utmaningarna. Och Skott får hänga med och se när Hagel spårar, och känna sig mallig när han tar en pinne eller slutleksaken först.

Du har säkert egna exempel på när du gjort något liknande? Berätta! =)

/Susanne