Rackarungarnas Hundskola

Fått enormt mycket kött på benen

Publicerat den oktober 23, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.**

Förra helgen gick jag en kurs i Mantrailing i Piteå för Christer Hansson. Här kan ni läsa mer om honom och hitta utbildningslänkar. Tanken var att jag ville få ”lite mer kött på benen” när det gäller mer avancerade spår som hårda spår, spår i stadsmiljö och framförallt id-spår med så kallad smeller. Jag vill påstå att jag fick enormt mycket kött på benen. =)

**Christer Hansson inledde kursen med teori.**

Kursinnehållet summeras ganska bra i den film som jag totat ihop. Jag har filmat snuttar från både lördag och söndag. Du förstår mer av filmen om du läser mitt inlägg först =)

Först fick hundarna lära sig att förknippa smellern, en bomullskompress som matte/husse hållit i, med det spår som sedan följde direkt efter. För att tydliggöra noggrannheten fick förarna stå grensle över hundarna och hålla i selen. Allt eftersom gavs hundarna mer och mer frihet i en lina. Men när man ska presentera en ny miljö för hunden, exempelvis en grusplan, är det bra att backa tillbaka till raka enkla ”fotstegsspår” där man håller i selen. Nästa spår får de gå lite friare.

Vi började på gräs, och snart blev det svårare med korsade spår och smittade ytor – alltså att spåret går genom ett område där massor av människor har trampat runt.

Efter det blev det samma sak fast på grus. Först fotstegsspår för att lära känna den nya miljön, sedan lite friare. Sedan korsande spår och smittade ytor.

Svårigheterna ökade enormt snabbt och Christer Hansson påpekade att kursen var främst för oss människor, inte hundarna. Vi fick en bra bild av hur man ska jobba på de olika nivåerna. Och hundarna hängde ändå med ganska bra trots den snabba stegringen.

Andra dagen var det typ snökaos i Piteå. Från gröna gräsmattor ena dagen till fluffig snö andra dagen. Var väl inte exakt vad vi planerat men vi fick göra det bästa av saken. Det fick bli några snöspår och sedan inomhusspårning.

Då höll vi till på Hundvis lokaler i Bergsviken. Hundarna fick spåra i träningshallarna på konstgräset och sedan betonggolvet. Det var för himla läckert att se de hundar som lyckats hänga med i utbildningen under helgen och som verkligen SPÅRADE på dessa svåra och redan smittade ytor!

Gissa om jag fått blodad tand nu? Nu får vintern allt vackert vänta några veckor till för jag vill SPÅRA! =)

Läskigt hus för både folk och fä

Publicerat den oktober 14, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Birgitta och Boston tar sig fram i en labyrint där brandmännen brukar öva.**

Igår var det avslutning på valpkursen. Det avslutades med miljöträning vid Folkparken och Skellefteå Kraft Arena samt vid i övningshuset på brandstationen.

**Peter och Doris tog sig runt i labyrinten också.**

**Zigge och Hanna var smidiga tillsammans.**

Jag vill prioritera och visa hur viktig miljöträningen är för valpar, ja alla hundar. Med miljöträning, tex att klättra i gallertrappor, krypa i mörka tunnlar, gå på plåt, vara i bullriga miljöer, lyftas och ”stökas med” så får hunden en högre toleransnivå för vad som är läskigt. Du kan ta med den på fler ställen utan att den blir skärrad. Och det viktigaste av allt – ni får ett helt enormt förtroende mellan varandra, ett samarbete som är svårt att träna upp lika naturligt som när ni miljötränar ihop.

Det märktes även igår. En hund som var rätt skärrad för gallertrappor ena gången, och fick hjälp med att flytta tassarna en efter en för att våga sig upp, klarade bara en stund senare att gå själv uppför och nerför. Visst var det på darriga ben, men hunden hade snappat upp att matte och husse verkade så övertygade om att det skulle gå så då gick det.

**Plåt kan vara läskigt för många hundar att gå på. Här är det Natalie och Svea.**

Det är det som är det viktigaste när du miljötränar: pjåska inte, gulla inte. Då tycker sig hunden få bekräftelse på att det verkligen ÄR farligt – om du låter så där orolig. Utan säg bara hurtigt ”nu går vi” och så går du. Om du så måste fösa hunden, flytta tass för tass eller så. För nästa gång går det bättre, och bättre och bättre. Snart söker hunden, och du också, bara med blicken på nya ställen att miljöträna och imponera på dig. Den kommer att hoppa upp på stenar och parkbänkar av bara farten.

I den Rambokurs som jag ska hålla i november kommer vi att gå ”all in” på miljöträningen. Då kommer vi att ägna alla träffarna åt just detta vilket kommer att leda till enorma framsteg. Det ska bli väldigt roligt att vara med om. Rambokursen är redan full, men om du inte hann med nu så blir det en till under våren.

Ska bli smartare inom spår och klicker

Publicerat den oktober 11, 2014oktober 11, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

En del av den litteratur som jag läser. Boken längst till vänster är en riktig tjockis - men enormt intressant! — **En del av den litteratur som jag läser. Boken längst till vänster är en riktig tjockis – men enormt intressant!**

Under hösten och vintern kommer jag att satsa på att vidareutbilda mig själv. Det är ALLTID bra med nya fräscha kunskaper. Jag vill inte bli en sådan instruktör som stagnerar och tror att jag redan vet allt.

Först av allt blir det en fördjupning inom avancerad spårning som id-spår. Det tycker jag är oerhört intressant. Christer Hansson, som skrivit boken Spår, kommer att leda en kurs i Piteå nästa helg.

Ni har säkert sett gamla filmer där de viftar med en vante framför nosen på spårhunden och sedan hittar den rätt person trots en massa andra förvillande spår. Typ sådant kommer kursen att handla om. Kolla in det här filmklippet till exempel!

Samt om alla andra sätt man kan utmana och testa hur bra luktsinne hunden har, hårda spår på asfalt och betong, genom gallertrappor, flera timmar gammalt och med en massa korsande spår. Ska bli jättekul och något jag kan ta med mig i mina egna kurser till sommaren.

Sedan kommer jag att gå den ettåriga klickertränarutbildningen genom Canis, som ni kan läsa mer om här. Jag kommer att pendla till Kiruna, med början i november, för att gå kursen hos Margaretha Kauppi.

Jag har längtat efter att få fördjupa mina klickerkunskaper och det här känns helt rätt. Med en större ”klickerryggsäck” blir jag ännu bättre på att hjälpa hundägare med specifika problem och även att finslipa tävlingsmoment. Samt skapa stordåd med mina egna hundar förstås, hoppas jag =)

Jag återkommer med rapporter under kursernas gång!

Ny unik kurs – som nu redan är full

Publicerat den oktober 8, 2014oktober 8, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Nu äntligen kan jag berätta om EN av de två unika kurser jag planerar.

Söndag 2 november startar något som jag kallar Rambokurs. Det är som Dog Parkour, balansträning för hundar i stad och natur, fast betydligt tuffare. Och ROLIGARE. =)

Det finns tio platser. Som blev tillsatta efter två dagar.

Men är du sugen på en reservplats? Eller att haka på nästa gång den arrangeras till våren? Läs mer och anmäl dig här.

Gosig rottis fick träna hundmöten

Publicerat den oktober 6, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Tyvärr lite suddig bild som togs i halvdunklet. En rörlig rottistunga blev extra suddig. =) — En rörlig rottistunga blir extra suddig när den fotas i halvdunkel. =)

Häromkvällen hade jag besök av rottisen T-bird och hans ägare. De ville bli säkrare på hur de skulle agera och tänka vid hundmöten.

T-bird var inte sådan att han jämt skällde och gjorde utfall vid hundmötena. Utan mer att han var lite ojämn, ibland blev det ett sorts gormigt utspel i kopplet – ibland inte.

Nu fick ägarna möjlighet att testa hundmöten på ett kontrollerat sätt, först med stora avstånd, sedan närmare och närmare. Och T-bird fick lära sig att när det vankas hundmöte – ja, då gäller det att hålla koll på husse eller matte för då vankas det köttbullar.

T-bird lärde sig det extremt snabbt. Han hade en enormt bra kontakt med sina ägare. Någon gång blängde han på de mötande hundarna. Men hans ägare lärde sig snart se när den ”dumma blicken” kom och distraherade honom på ett bra sätt.

Avslutningsvis gosade vi. Och som T-bird gosade! En riktig myspropp =)

Som valparna kunde spåra!

Publicerat den oktober 4, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Bichon havanaisen Svea travade iväg med trygg attityd,**

Det är lika fascinerande varje gång. Det är så fantastiskt att se. Hur en valp bara börjar spåra – hur naturligt som helst. Visst – det finns korv då och då längs vägen. Som gör att intresset väcks. Och gör att valpen börjar utforska skogen lite extra. Och till slut drar sambandet att ”de där fotspåren jag känner verkar leda till godsaker.”

Det är också lika roligt varje gång att höra och se hur imponerade valpägarna blir. Att deras hund kunde!? Gissa om valpen myser då också? När man imponerat på husse eller matte. =)

**Dvärgschanuzern Doris fattade grejen snabbt.**

**Lagotton Boston fixade sitt spår galant.**

**Mopsen Signe tyckte skogen var lite stökig. Men när matte gömde sig gick det bättre.**

**Golden retrievern Niko var jättesugen på korv.**

Oktobers Nyhetsbrev

Publicerat den oktober 3, 2014oktober 3, 2014 av Rackarungarnas Hundskola6 kommentarer

För ett par dagar sedan mejlades detta nyhetsbrev ut till de som har anslutit sig. Vill du också ha information om nya kursstarter före andra, och få gratis träningstips och inspiration – anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

Vilken vacker och härlig höst vi har, eller hur? Fast mörkret har också börjat smyga sig på. Glöm inte reflexväst på dig och hunden/hundarna när du är ute på kvällarna, gärna också en sådan där blinkgrej som man kan fästa i halsbandet på hunden.

När mörkret kommer känns det bra att jag kan hålla kurser inomhus i Bureå, med värme, ljus och utan halka. Just nu håller jag en valpkurs, efter det blir det bland annat en allmänlydnadskurs i november som redan är fullbokad.

Där här gången har jag inte så många nya kursstarter att marknadsföra då jag har fått riktigt bra respons på mina kurser som i dagsläget sträcker sig till februari. Men jag kan avslöja att jag har två nya intressanta kurser på gång, med nytt innehåll som inte så många andra aktörer har! =)

Jag hoppas kunna berätta mer inom en snar framtid, det är bara vissa saker som jag vill få klart först. Men självklart får du som prenumererar på nyhetsbrevet veta det före alla andra!

När jag håller kurser får jag ofta frågan hur man ska göra för att hunden inte ska dra i kopplet. Jag tänker så här:

Lite drag i kopplet kan man tåla. Jag tycker bara det är bra om hunden drar lite lagom så slipper jag hålla reda på böjen som annars blir i kopplet som riskerar trassel mellan hundens ben.
När jag är ute och går med min hund vill jag att den ska få motion och få ”läsa tidningen”. Det vill säga att den ska få lukta, kissa, strosa och bara vara. Enklast blir det förstås om hunden är lös, då kan du som ägare fortsätta att gå och hunden får springa ikapp senare.
Men varför jag skriver detta är för att jag vill markera att hunden måste få ha fritid, slippa vara helfokuserad på dig hela tiden. Så om vi lär in ett visst kommando som betyder ”gå med slakt koppel” så betyder det att hunden inte är fri på samma sätt.
Fast det är ju förstås skillnad på att dra och att DRA. Om hunden drar så mycket att du måste hålla en vinkel på 45 grader bakåt för att orka, och att den drar ned dig i var och varannat dike för att den ska lukta – ja då är det ju inte så roligt längre.
Och då kommer vi till mina tips:

Bäst: Träna med klicker. När hunden går på det vis du önskar så klickar du, ger gott godis och berömmer. Kräver att du har en klicker, att hunden är inklickad och att du har tajming. Men ger antagligen bäst effekt.
Näst bäst: Ge godis och beröm de gånger hunden går som du vill, gärna när den tittat tillbaka för att hålla kontakt med dig. Funkar hyfsat men du hinner sällan ge godisen EXAKT när den gör som du vill. Kommer ändå att skapa ett större intresse för dig och det du har för dig än att streta och dra.
Samtliga förslag kan kombineras med: Att vända när hunden drar som värst. Och att gå fram och tillbaka på samma väg. När du vänder visar du att det är DU som vet var ni är på väg och dessutom går ni då på redan ”avluktade” vägar vilket inte är lika intressant och gör att du får fler chanser att berömma när hunden gör rätt.
Träna också då och då på att hunden ska gå ”riktig tävlingsfot” på din vänstra sida. Det gör att ni får bättre kontakt vilket i sin tur minskar dragviljan på era promenader även om hunden då går lös i koppel utan fotkommando.
Halvbra: Kombinera att rycka i kopplet när hunden drar, med ovan nämnda – ge godis när den går som du vill – och gärna har tittat över axeln för att kolla vad du gör. Svårigheten är att hinna tajma rycket, det tråkiga, och godiset, det positiva, och se till att det positiva överväger. Ofta blir det bara en rörig och missförstådd situation för hunden.
Funkar sällan: Att stanna och och vänta ut hunden. När hunden slutar dra och tittar på dig så går du igen. Den kommer bara framåt om den går utan att dra i kopplet. När jag frågat runt bland hundägare verkar den här metoden sällan ha fungerat. Hunden fattar inte poängen, utan drar och drar så fort den får chansen igen. Men prova om ni vill och har tålamod. Meddela mig om det funkar! =)

Vad vill du att jag tar upp för ämne nästa gång? Har du något särskilt problem du vill ha tips kring, eller något lydnadsmoment eller annat där du ”fastnat” och idéerna börjat tryta? Mejla mig NU så tar jag upp det i kommande nyhetsbrev.

Ha det bra så länge. Ha kul med era hundar, det är därför vi har hund!

Jo, förresten – vet du någon hundkompis som du tror skulle vara intresserad av mina nyhetsbrev! Tipsa dem gärna!

/ Susanne

Ligg med armhävning och kloklippning

Publicerat den september 29, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Alltså vilket gäng jag har i valpkursen! Vilka stjärnor! I kväll kunde flera av deltagarna lämna sina hundar för sitt och ligg stanna kvar och gå iväg flera meter. De kunde sätta sig på huk och resa sig igen utan att hunden flyttade sig från sin plats. Vissa kunde även göra armhävningar medan hunden låg kvar! Prova det hemma ni som törs =)

Kolla in Boston och Birgitta! Imponerande.

Vi gjorde dessutom inkallning med två valpar samtidigt bredvid varandra. De busade inte någonting med varandra utan sprang raka vägen till sina mattar och hussar. Sedan gjorde vi två inkallningar samtidigt i formen av ett plustecken, alltså att de korsade varandras vägar. Inga problem där heller! Jag är helt klart impad.

Vi tränade koppelträning. Här är det Maria och Zoe samt Peter och Doris.

Simon klipper klorna på sin Bira, fastän han hade gruvat sig en del.

Vi lade även stort fokus på kloklippning. Jag upplever att många hundägare tycker att kloklippningen är jobbig, många är – i mitt tycke – onödigt rädda för att råka klippa i pulpan. Det gör att hela kloklipparsituationen blir spänd. När du egentligen bara behöver slappna av och vara trygg.

Nu fick alla klippa klorna på sina valpar. Visst blev det någon bloddroppe här och var, men hundägarna agerade lugnt och fint och lydde mitt råd: ”Om ni klipper i pulpan på en klo så klipp minst en och gärna två klor till innan ni stillsamt ber om lite papper att torka bloddroppen med”. Alla mina kloklippartips kan du läsa här!

Skönt att kunna komma till ro fastän man är på valpkurs. Bira och Simon.

Tre sätt att aktivera hunden när du är sjuk

Publicerat den september 29, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Blicken. Som sjuk möts man av ofta en uttråkad blick.**

Du känner hur febern smyger sig på. Usch och fy. Inte nog med att du har ont i huvudet, ont i halsen och fryser – dessutom tittar din hund på dig med stora, uttråkade ögon. ”När ska vi göra något egentligen”? frågar den.

Här får du tre tips på aktiviteter som gör din hund lite nöjdare, utan att du behöver anstränga dig särskilt mycket.

1. Gömma leksaker. Sätt hunden i ett rum. Visa att du har en eller flera leksaker, det beror på hur långt ni har kommit i träningen. Sedan går du runt i lägenheten eller huset och gömmer dessa leksaker. Under vardagsrumsmattan, bakom skohyllan, under trappen – ja du fattar. Efter det går du tillbaka och ger hunden klartecken att få börja leta. Sätt dig på en stol och vila. Hjälp inte hunden i onödan. Ju längre tid den behöver för att hitta leksakerna – desto bättre för dig – då du kan få vila lite mer ostört senare.

2. Gömma godis. Om du har en hund som inte tycker att leksaker är så kul så kan du göra på samma sätt fast med godis. Försvåra det gärna genom att gömma godisarna inne i små burkar, typ snusdosor eller medicinburkar, så att hunden kanske kan stimuleras till att komma med dosan eller burken till dig så du kan öppna.

3. Lär in ett nytt trick. Gärna med klicker. Till exempel klättra upp och sätta sig på en stol, eller gå runt med bakdelen medan frambenen står på en pall. Eller samla ihop sina leksaker i en låda. Eller putta en tennisboll till dig med nosen. Jag vill passa på att rekommendera den här boken om du har idetorka.

Det är skitjobbigt att ha en arg hund

Publicerat den september 21, 2014september 22, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Den här gången tar jag upp något känsligt – arga hundar. Att vara ägare till en aggressiv hund är inte ett dugg roligt. Ständigt måste du vara på din vakt, ha koll och räkna ut vad som torde hända härnäst.

Jag har nu byggt om det här inlägget. Mitt försök att ge ett anonymt exempel landade inte bra. Därför kommer jag nu att beskriva problemet utifrån egna erfarenheter jag har.

Jag tog bort en av mina egna hundar för några månader sedan, en av de draghundar jag har som bor ute i hundgård. Jag hade haft känslan ett tag – att den här hunden var inte som alla andra. Den hade inte samma spärrar. Ni som har haft hund ett tag har säkert träffat på sådana individer.

Den hetsade upp sig enormt när sexårige sonen var i hundgården. Den skällde på ett annorlunda sätt. Inte på ett ”lite normalare” sätt som signalerade rädsla och en fråga ”vem är du som springer runt i min hundgård?”. Utan en vassare ton.

Jag hade börjat vidta säkerhetsåtgärder om jag hade sonen med i hundgården. Jag såg till att den knasiga hunden och min son inte skulle träffas. Men en dag ville sonen byta från ett ställe till ett annat medan den knasiga hunden var ute och sprang i ytterhundgården. Jag kollade var den knasiga hunden var, han var långt bort, och jag följde sonen nära mot det nya stället.

Men ändå – knashunden kommer springande, får se oss och fastän han har hela hundgården att vara på så lyckas han göra ett nafs i sonens axel. Inget blod. Men det spelade ingen roll. Jag tittade bara på hunden med en blick som sa att nu får det vara nog.

Det var den enda hund vi inte haft från det att den var valp, och den hade därmed inte präglats på barn och på andra av våra situationer från ett tidigt skede. Men det kunde ha blivit så även om hunden varit hos oss från det att den var valp. En del hundar är helt enkelt inte friska inuti. De kan vara väldigt ”klent sammansatta” och minsta påfrestning i livet gör att det blir kaos i huvudet. Som för en del människor.

Som hundägare försöker man rannsaka sig själv och undra vad man hade gjort för fel när hunden blivit så. Men vissa gånger är det inte alltid hundägaren som gjort något fel. Hunden är bara ”felkopplad” i huvudet redan från början.

Min grundinställning är att med träning kan man få till många problem. Många hundar kan bli bättre, och må bättre, med en smart träning på det specifika problemet.

Men det finns några fall då man ska fundera ett varv till. Som i mitt fall. Är det verkligen värt det? Finns det en rimlig chans att den verkligen blir bättre? Och viktigast av allt – riskerar jag andras hälsa i för stor grad genom att ha kvar den här hunden och försöka få den att bli bättre? Kanske hunden rent av mår bättre av att slippa alla påfrestningar som det innebär att leva i vårt samhälle? Kanske hela familjen mår bättre, efter en stund, av att låta den här hunden springa vidare bland molnen?

Så blev det för oss. Jag tog hunden till veterinären. Jag var beslutsam. Men när livet slocknade i hans ögon grät jag stort. Det är för sorgligt. Det är oerhört jobbigt att vara klok, vuxen och att ta sitt ansvar.

Men samma kväll kunde jag ha med sonen i hundgården. Jag kunde slappna av. Sonen kunde tryggt springa runt med alla våra andra hundar. Det var harmoni. Som det ska vara när man har hund.

Avslutar med att citera en av mina hunduppfödare Marie Ekerljung som föder upp portugisisk vattenhund under kennelnamnet Rödtop.

”Livet är för kort för dåliga hundar”