Jennie och Crixus tränade hundmöten

Hundmote

Idag hade jag besök av en vacker hund – Crixus. Han är en vit schäfer. Eller en vit herdehund. Jag är lite osäker var debatten lutar åt just nu. För det påstås ofta vara båda raserna.

Nåväl, han var här tillsammans med sin matte Jennie för att träna på hundmöten. Crixus är sex månader och har börjat bete sig skälligt och utåtagerande när de möter andra hundar.

Vi började med ett hundmöte med ganska stor avstånd, cirka 40 meter. Gick bara fint. Snabbt kunde vi göra mötena närmare och närmare. Vi bytte mötande hund, plats och situation flera gånger så det skulle känna som en nytt hundmöte för Crixus.

Han fixade det fint. Matte Jennie var bra på att intressera honom för korv istället och talade tydligt om att hon var nöjd med hans beteende så länge han skötte sig bra – vilket han gjorde typ hela tiden.

Avslutningsvis tränade vi lite fotgående, som är en bra kunskap vid hundmöten. Både Jennie och Crixus var väldigt lyhörda och duktiga. Jag ser potential i det ekipaget! =)

Här kommer en lista på de fem vanligaste misstagen som hundägare brukar göra vid hundmöten.

1. Du ger upp, helt eller för tidigt. Du gör bara tama försök att distrahera hunden med en torr, tråkig hundgodis. Och försöken görs för sent, när hunden redan hunnit ”fastna” i sina reaktioner.

Du ska ha MÅNGA GODA godisar, som köttbullar, korv, leverpastej. Du ska låta hunden få se hundmötet, men innan den hinner varva upp kör du igång med din stora distraktionsmanöver. Du visar din näve med MÅNGA GODA godisar mitt framför nosen på hunden, serverar en godis och drar sedan upp din knutna hand i brösthöjd. Tanken är att hunden ska klara sig utan godis i någon sekund och titta förväntansfullt mot dig. Om den gör det kommer det en till godis. Snabbt!

Klarar den inte det än så matar du hunden ganska friskt förbi hundmötet. Godis på godis typ. På så vis får den inte får så mycket tid, och intresse, av att kolla in den andra hunden. Gör inte det du heller. Ägna dig BARA åt din hund. Jobba dig igenom HELA mötet.

Allt eftersom tänjer du ut tiden och tålamodet hos din hund. Den ska få se den mötande hunden, du pockar på uppmärksamhet, den tittar på dig, får en GOD godis, du håller resten av godisarna i brösthöjd och utlovar att ”det kommer fler om du bara sköter dig”.

På det här viset ändrar man efter en tid tänket och förväntan i hunden. Istället för att den tänker ”Waow, nu kommer en hund – den bara måste jag skälla på” till ”Waow, nu kommer det en hund – det är då matte/husse brukar bli så intressant med sina godbitar”.

Efter typ några månader med GODA godisar kan du börja trappa ned till exempelvis Frolic eller annat mindre kladdigt. Men först efter att hunden verkligen etablerat en ny vana.

2. Du går för nära. Direkt du har kommit utanför dörren och gått några meter kommer det första hundmötet. På en trottoar eller en smal cykelväg. Då är hunden uppskruvad och det blir lätt livat.

Försök skapa stora avstånd i början på din promenad. Gå ut på gräsmattor, in i skogen, över på andra sidan vägen om ni möter en hund. Då minskar störningen för hunden.

SEN – när du lyckats få ett par lugna hundmöten på din promenad kan du börja försvåra det lite genom att inte ”hålla dig undan” lika mycket.

3. Du säger inte till hunden hur du vill ha det. En hund är en hund. Den uppskattar att du talar om vilka ramar som gäller. Faktiskt. En hund är inte en individ som blir jättekränkt, börjar gråta eller snackar skit om dig i månader om du säger att ”vet du – när vi möter andra hundar ska du titta på mig och hålla näbben”.

Så tala om hur du vill ha det. Tydligt. Det innebär inte att jag uppmanar dig att spöa hunden. Inte alls. Det innebär att du ska ”skänka solsken” så länge hunden gör rätt. Och du har all rätt att ”förmedla mörker” när hunden skäller på mötande hundar och far ut i kopplet. Jag menar att du berömmer och ger godbitar så länge hunden går vid din sida, tittar på dig och håller tyst. Släpper den dig med blicken och spanar mot den andra hunden och överväger att agera på ett dumt sätt – så ser du tanken och bryter där med ett barskt ”NEJ” och/eller ett pekfinger som puttar till hunden och bryter den från de ”dumma tankarna”. När den avbryter beteendet så erbjuder du solsken igen i form av godsaker och beröm.

4. Du skäms. Och när du skäms vill du bara därifrån fortast möjligt. Eller undviker i största möjliga utsträckning att möta andra hundar överhuvudtaget.

Låt mig göra ett test: Låt säga att du är ute och går med din hund. Ni möter en annan hund och du samlar ihop din hund vid din sida. Du jobbar med din hund. Den sköter sig rätt hyfsat och du känner att du har kontroll. Den andra hunden däremot lever rövare. Den skäller och stretar i kopplet. Tycker du att den hundägaren borde skämmas? Det har jag svårt att tro.

Jag bryr mig ALDRIG om vad den andra hunden gör och inte gör – så länge den inte drar med sig föraren eller kommer loss och attackerar mig förstås. Jag har bara ögon för MIN hunds beteende, att min hund får träna på hundmöten och göra rätt. Det tror jag du har också. Och de flesta andra hundägare. Så sluta upp med att skämmas. Sök upp alla hundmöten du kan istället och TRÄNA.

5. Du tycker att ”hunden bara ska lyda”. Att det handlar om ledarskap. Att det är rätt fjolligt att erbjuda korv och köttbullar för att få hunden att göra som du vill. Återigen vill jag då göra ett test. Låt säga att du går till jobbet, jobbar riktigt bra och går hem. Men sedan får du ingen lön. Du går dit nästa månad ändå och tänker att nästa månad får jag nog lön, säkert lite extra eftersom jag inte fick sist. Men du blir utan igen. Och igen. Chefen säger bara ”jobba på, för det har jag bestämt”. Nog skulle du börja komma lite sent, göra ett sämre jobb och en dag helt enkelt stanna hemma?

Så funkar faktiskt hundar också. De gör det som lönar sig. Om det är roligare/viktigare att skälla på mötande hundar än att lyda en förare som bara kräver utan att erbjuda en ”lön” så fortsätter de med det.

Du ”köper inte ned dig” genom att erbjuda godsaker när hunden gör rätt. Du har fortfarande ledarskapet eftersom du bestämmer för vilka beteenden som godsaker ska utdelas, och för vilka de hålls inne. Och det kommer hunden att fatta. Och göra vad den kan för att få sina godsaker.

Sen kommer den, till skillnad från oss människor, att acceptera att få ”sämre” lön ibland i form av torra hundgodisar och kanske även att lönen uteblir någon gång då och då, fast fortfarande med rejält med muntligt beröm förstås. Men med jämna mellanrum ska den ”feta lönechecken” serveras, för att hålla den goda arbetsnivån uppe. =)

Hoppas du tycker att de fem misstagen, och de fem tipsen på hur du undviker dem, var värdefulla. Kanske fick du något konkret att jobba med? Kanske vill du tipsa en hundägarkompis? Eller du kanske vill tipsa en annan hundägare som du ofta möter och tycker att den borde få chansen att läsa dessa tips? Dela gärna!
Vill du få mer handfast hjälp att hantera dina hundmöten får du gärna kontakta mig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ringa/sms:a 070-577 31 87.

/ Susanne Lindberg

 

Maj månads nyhetsbrev

Nu händer det grejer här ska du veta! Det är i alla fall tre saker som jag vill berätta denna gång.

För det första håller jag på att bygga en rejäl inhägnad. Den blir cirka 60 x 130 meter, på en lägda inte långt från där jag bor i Yttervik, inhägnad med två meter högt viltstängsel som har tätare maskor nedtill.

Tanken är att den ska bli en bra träningsplan för lydnad, lek och enklare agility. Här ska du som har en lite väl sprallig hund kunna släppa din hund och slappna av. Här kan du träna inkallning utan risker. Här kan du släppa ihop ett par hundar som du vill ska få busa av sig.

Vissa dagar kommer jag att boka upp för egen träning och kurser. Det kommer att finnas ett schema på hemsidan. Men annars är det fritt fram att komma när det passar dig.

En viktig sak: här ska du känna dig välkommen. In i det längsta kommer jag att låta bli att sätta upp lappar med förhållningsregler, förbud, skyltar om att ”din mamma jobbar inte här” och annat tråkigt. Jag kommer att utgå ifrån att du förstår sånt där som vad bajspåsar är till för och liknande. Här får barnen vara med. Här får alla komma in. Ingen ska ”paxa” bara för att man kommit först eller bestämma över andra. Gå in och känn dig som hemma. Slappna av och ha roligt med din hund. Det är absolut mitt största syfte med att bygga inhägnaden. Att du ska trivas.

En liten slant vill jag ha för detta – för att kunna hålla stället fräscht och fylla på med nya roliga aktiveringsgrejer allt eftersom. Exakt hur betalningen ska se ut grunnar jag på ett litet tag till. Det ska troligen även finnas möjlighet att hyra inhägnaden om man vill vara säker på att få ha den för sig själv. Du ska snart få besked.

I priset kommer även min andra nyhet att ingå – en Rambobana. Du kanske har läst och sett bilder från mina Rambokurser, ja du kanske har gått en kurs redan?

Hursomhelst, jag ska bygga upp en bana intill inhägnaden som på ett enkelt sätt utmanar din hund när det gäller miljöträningen. Det kan handla om att gå på plåt, krypa i tunnlar, balansera, klättra och liknande saker. Jag har börjat samla på mig diverse ”bråte” för att bygga detta och har du något passande hemma som du vill bli av med så mejla gärna tillbaka. Planen är att banan och inhägnaden ska bli klar inom en månad.

Den tredje saken jag vill berätta är att jag ordnar en ny hundmötesträff. Den blir på onsdag den 20 maj klockan 18.30. Vi samlas på Coop Byggs parkering i Skellefteå och kommer att gå en runda på Anderstorp. Vi brukar hålla på i cirka en timme.

Under den här träffen får du tillfälle att öva på att din hund, eller dina hundar, kan gå förbi andra hundar utan att ”leva rövare”. Utrusta dig med gott godis, kanske en kul boll med snöre och bajspåsar.

Var inte rädd att komma även om din hund är riktigt jobbig när det gäller sånt här, du kommer förhoppningsvis bli förvånad över hur snabbt den blir lite bättre när den får träna hundmöten intensivt på det här viset. Och om den ändå trots allt skulle fortsätta i samma stil, skäms inte, det är bra träning för oss andra. Tänk istället – ha, nu får de minsann en utmaning! =) Meddela gärna att du kommer så jag får ett hum om hur många vi blir. Välkommen!

I nästa nyhetsbrev kommer jag att släppa information om en ny kursstart. Så håll utkik!

/ Mvh Susanne L

Allt från smått till stort

Här är lille Jasse.
Här är lille Jasse.

Att vara hundinstruktör är verkligen variationsrikt. Jag möter en rad olika människor med en massa olika hundar. Uppdragen är väldigt olika. Jag har ett roligt exempel.

Häromdagen hade Monika bokat en privatlektion med sin pyttelilla chihuahua-blandning Jasse.

– Jag har haft flera stora hundar förut men känner att jag måste ha hjälp att behandla även Jasse som en riktig hund och lära honom allmänlydnad, sa hon.

Vi började med att bara komma och hämta en korv.
Vi började med att bara komma och hämta en korv.

Så vi började med att träna inkallning och sitt stanna kvar. När det gällde inkallningen var han ofta rätt duktig på att komma. Men sedan höll han sig på ett retsamt avstånd så att Monika inte fick tag i honom. Varför?

Jo, för att varje gång Monika tagit fram selen och ropat så har det ju betytt att de ska gå hem. Vilket är tråkigt. Enligt Jasse. Så därför håller han sig utom armlängds avstånd.

Så Monika fick utrusta sig med korv och köttbullar och ropa in honom gång på gång utan att hålla i selen. Han fick bara hämta en godis och sedan sa hon ”hopp och lek” så var han fri igen. Han skulle känna att när hon ropar är det liksom ”piece of cake”. ”Jag ska bara springa till matte och hämta en korvbit sedan får jag vara fri igen”.

Sedan funkade det att ropa in även när Monika hade selen synlig.
Sedan funkade det att ropa in även när Monika hade selen synlig.

När det funkade fick hon även hålla selen lite gömd bakom sig och ropa in, servera korv och låta honom springa igen. Snart kunde selen vara rätt synlig och Jasse vågade ändå komma och hämta sin korvbit. Då blev han lite senare kopplad, men bara ett kort tag, typ tjugo meter, sedan kopplade hon loss och sa ”Hopp och lek” igen. Det är viktigt att tydliggöra för hunden att nu är det fritt fram, den ska lära sig att vänta på din klarsignal innan den rusar iväg.

När Monika senare ropade in så tänkte Jasse (hoppas jag) att ”Jag bara springer till matte och hämtar min korvbit så får jag vara fri igen sen”. Och han tänkte att ”Även om hon kopplar mig en stund så är inte det hela världen, jag får snart komma lös igen”.

Här är store Sheriffen.
Här är store Sheriffen.

I dag hade jag en helt annan hundägare och hund på besök. Kristina ville träna hundmöten med sin jättehund Sheriffen. Passande namn: det är en harlekinfärgad grand danois. Hon menade att han gjorde utfall med ganska onda tankar mot de hundar han mötte. Och det är ju inte det lättaste att tampas med en envis, tung grand danois. Kristina visade att hon var enormt van, rutinerad och stark nog att hantera dessa krafter, så det var aldrig någon oro för att han skulle kunna dra med henne för att göra ett ovälkommet besök hos den mötande hunden.

Kristina jobbade fint med sin Sheriffen.
Kristina jobbade fint med sin Sheriffen.

 

Han var klickertränad och vi diskuterade möjligheten att klicka vid hundmötena för att på så vis skicka in positiva tankar just när han tänkte motsatsen. Klicker funkar ju så. Förutom att kunna tala om exakt när hunden gör rätt, så ger den också ”feelgood-känslor” i hunden. Vilket kan göra att man kan ”omvända” en hund som tänker negativa tankar vid hundmöten.

Han är ståtlig, eller hur?
Han är ståtlig, eller hur?
Här går det näst sista hundmötet riktigt bra.
Här går det näst sista hundmötet riktigt bra.

Vi kombinerade det med att hon fick mata honom med korv och köttbullar vid hundmötena. Jag gick bredvid och klickade vid passande tillfällen. Det här med att mata hunden förbi hundmötena kan en del tycka låta konstigt. Man kan väl inte hålla på så? Jo, ett tag tycker jag. Tills dess hunden börjar tänka annorlunda. Till dess den ser ett hundmöte och tänker ”Just ja, nu har matte korv” istället för ”Aha, ett hundmöte – nu ska jag leva rövare”.

När hunden börjar tänka annorlunda kan man successivt tänja på dens tålamod, så den får gå fint längre och längre innan korv utdelas. På så vis kommer du ifrån det ständiga matandet så småningom.

Sheriffen var lite stökig och stirrig i början. Vi började med stora avstånd. Men snart gick det bättre och bättre. Snart kunde han möta hundar på en vanlig byaväg utan att ”leva rövare”. Men vi gjorde misstaget att träna lite för länge. Han hann bli för trött i skallen och orkade inte uppföra sig helt vid sista hundmötet. Inte förrän vi utökade avståndet rejält. Så det får vi tänka på till nästa gång. Sluta när det går bra.

 

Träna hundmöten på torsdag

Hur brukar dina hundmöten se ut?
Hur brukar dina hundmöten se ut?

Här kommer februari månads nyhetsbrev som mejlades ut till prenumeranterna i tisdags.

Hej på dig

Jag börjar med det viktigaste. Jag tänker arrangera en gratis hundmötesträning torsdag den 12 februari kl 18.30. Vi träffas på grusparkeringen intill Folkparken, den som är i hörnet av Jägargatan och Mossgatan.

När du kommer – ta inte ut hunden ur bilen på en gång är du snäll. Vi inväntar rätt tillfälle för att träningen ska bli så bra och naturtrogen som den kan. Det handlar alltså om att gå en vanlig promenad och möta hundar utan att din hund ska skälla, streta för att hälsa eller vilja attackera.

Det här är perfekt för dig som vill träna hundmöten på ett effektivt sätt. Det är en perfekt fortsättning för dig som varit hos mig i Yttervik och tränat hundmöten och nu vill anta nya utmaningar.

Det är andra gången jag arrangerar en sådan här träningsträff. Senast gick det så bra så några ville försvåra det till nästa gång genom att stanna vid hundmötet, sätta hunden vid sidan och sedan ta i hand med den mötande hundägaren utan att hundarna ska springa runt. Du som vill anta den utmaningen säger till mig där på parkeringen, då får du ett särskilt band runt armen som visar hundägarna du möter att du vill göra hälsningsmanövern. Ni andra utan band passerar bara varandra som vanligt.

Tänk på att ta med bajspåsar och extra gott godis eller favoritleksaken. Ska du lyckas vara intressantare än de mötande hundarna får du lägga in en extra växel. =)

Meddela gärna via mejl eller genom att kommentera på Rackarungarnas Hundskolas Facebooksida, när jag lägger upp informationen om hundmötesträningen där, så jag får ett hum om hur många som kommer.

Här kan du läsa om de fem vanligaste misstagen hundägare ofta gör vid hundmöten.

Här kan du läsa om hur Stina och rottweilern Ozzy gjorde för att få trevligare hundmöten.

Så över till träningstipset.
Det handlar om inkallning. Om att göra den lite svårare – om du har flera hundar. Det går också att göra om du har en hundkompis som du brukar umgås med. Du/ni ska kalla in hundarna en i taget.

När jag gör den här övningen med min portugisiska vattenhund Trassel och min vorsteh Hagel så sätter jag dem med ett litet avstånd mellan varandra. Det är för att de inte lika lätt ska ryckas med när den första hunden får inkallningssignal. Sedan går jag iväg en lagom sträcka och vänder mig om mot hundarna.
Ofta sätter jag upp en stoppande hand mot den hund som inte ska kallas in, för att ge trygghet och förtydliga. Sedan kallar jag in den hund som ska kallas in genom att säga namnet, Hagel eller Trassel. Jag ser till att inte låta för ”peppande” då det kan locka den andra hunden att komma den med. Jag säger ”Trassel”, han kommer springande och när han satt sig ropar jag ”Hagel”. Eller tvärtom. Jag är noga med att turas om. De ska inte lära sig att den ene alltid får springa först, de ska koncentrera sig och lyssna på vems tur det är.

Om du bara har en hund går det här att göra med en hundkompis. Sätt era hundar med ett litet avstånd i början, gå ifrån och ropa sedan in, en i taget. Kom ihåg att agera behärskat så ni inte triggar den hund som ska vänta.

Här kan ni se en film på hur jag gjorde en snöig dag i januari:

Det var allt för denna gång. I nästa nyhetsbrev planerar jag att berätta om en eller ett par nya kursstarter, helt nya kurser som jag inte kört förut. Spännande =)

Vi syns på hundmötesträffen hoppas jag!

/ Susanne

 

 

De fem vanligaste misstagen vid hundmöten

Hur brukar dina hundmöten se ut?
Hur brukar dina hundmöten se ut?

Har du problem vid hundmöten? Skäller din hund och ”lever rövare”? Den verkar kanske helt besatt av tanken att få hälsa på den hund du möter? Här är de fem vanligaste misstag som hundägaren gör.

Fem vanligaste misstagen vid hundmöten

1. Du ger upp, helt eller för tidigt. Du gör bara tama försök att distrahera hunden med en torr, tråkig hundgodis. Och försöken görs för sent, när hunden redan hunnit ”fastna” i sina reaktioner.

Du ska ha många goda godisar som köttbullar, korv, leverpastej. Du ska låta hunden få se hundmötet, men innan den hinner varva upp kör du igång med din stora distraktionsmanöver. Du visar din näve med många goda godisar mitt framför nosen på hunden, serverar en godis och drar sedan upp din knutna hand i brösthöjd. Tanken är att hunden ska klara sig utan godis i någon sekund och titta förväntansfullt mot dig. Om den gör det kommer det en till godis. Snabbt!

Klarar den inte det än så matar du hunden ganska friskt förbi hundmötet. Godis på godis, typ. Låt den pilla ut dem eftersom ur din halvknutna näve. På så vis får den inte så mycket tid, och intresse, av att kolla in den andra hunden. Du ska inte heller göra det. Ägna dig bara åt din hund. Jobba dig igenom hela mötet.

Allt eftersom tänjer du ut tiden och tålamodet hos din hund. Den ska få se den mötande hunden, du pockar på uppmärksamhet, den tittar på dig, får en god godis, du håller resten av godisarna i brösthöjd och utlovar att det kommer fler om du bara sköter dig.

På det här viset ändrar man efter en tid tänket och förväntan hos hunden. Istället för att den tänker ”waow, nu kommer en hund – den måste jag skälla på” till ”waow, nu kommer det en hund – då matte/husse brukar bli så intressant med sina godbitar”.

Efter några månader med goda godisar kan du börja trappa ned till exempelvis Frolic eller annat mindre kladdigt. Men först efter att hunden verkligen etablerat en ny vana. Då och då överraskar du ändå med korv eller annat smaskigt.

2. Hundmötet blir för nära. Direkt du har kommit utanför dörren och gått några meter kommer det första hundmötet. På en trottoar eller en smal cykelväg. Då är hunden uppskruvad och det blir lätt livat.

Försök skapa stora avstånd i början på din promenad. Gå ut på gräsmattor, in i skogen, över på andra sidan vägen om ni möter en hund. Då minskar störningen för hunden.

Sedan – när du lyckats få ett par lugna hundmöten på din promenad kan du öka svårighetsgraden genom att inte hålla dig undan lika mycket.

3. Du hinner inte läsa tanken och därmed distrahera hunden i tid. Du ska berömma och ge godbitar så länge hunden går vid din sida, tittar på dig och håller tyst. Släpper den dig med blicken och spanar mot den andra hunden och överväger att agera på ett dumt sätt – så ser du tanken, det är det viktigaste här, och bryter där. Ett effektivt sätt är att placera en näve med korv mitt framför nosen på hunden och dra din hand, med den efterföljande nosen, till din sida igen. När den avbryter beteendet så erbjuder du åter solsken i form av godsaker och beröm.

Om den ändå inte avbryter beteendet så kan du vända helt om och ta om det lite från början. Köp dig lite tid, få kontakt med hunden igen, plocka fram några fler godisar om det behövs, och gör sedan helt om igen och genomför hundmötet.

Ett extratips är att träna mycket på att gå fot i kopplet – utan störning. Och när hunden kan det så försöker ni göra det även vid själva hundmötena – då får hunden fokusera på en uppgift som den kan och vet att det vankas belöning inom kort.

4. Du skäms. Och när du skäms vill du bara därifrån fortast möjligt. Eller undviker i största möjliga utsträckning att möta andra hundar överhuvudtaget.

Låt mig då göra ett test: Vi säger att du är ute och går med din hund. Ni möter en annan hund och du samlar ihop din hund vid din sida. Du jobbar med din hund. Den sköter sig rätt hyfsat och du känner att du har kontroll. Den andra hunden däremot lever rövare. Den skäller och stretar i kopplet. Tycker du att den hundägaren borde skämmas? Det har jag svårt att tro.

Jag bryr mig aldrig om vad den andra hunden gör och inte gör – så länge den inte drar med sig föraren eller kommer loss och attackerar mig och min hund förstås. Jag har bara ögon för min hunds beteende, att min hund får träna på hundmöten och göra rätt. Det tror jag du har också. Och de flesta andra hundägare. Så sluta upp med att skämmas. Sök upp alla hundmöten du kan istället och träna.

5. Du tycker att hunden bara ska lyda. Att det handlar om ledarskap. Att det är rätt fjolligt att erbjuda korv och köttbullar för att få hunden att göra som du vill. Återigen vill jag då göra ett test. Låt säga att du går till jobbet, jobbar riktigt bra och går hem. Men sedan får du ingen lön. Du går dit nästa månad ändå och tänker att nästa månad får jag nog lön, säkert lite extra eftersom jag inte fick sist. Men du blir utan igen. Och igen. Chefen säger bara ”jobba på, för det har jag bestämt”. Nog skulle du börja komma lite sent, göra ett sämre jobb och en dag helt enkelt stanna hemma?

Så funkar faktiskt hundar också. De gör det som lönar sig. Om det är roligare/viktigare att skälla på mötande hundar än att lyda en förare som bara kräver utan att erbjuda en lön så fortsätter de med det.

Du köper inte ned dig genom att erbjuda godsaker när hunden gör rätt. Du har fortfarande ledarskapet eftersom du bestämmer för vilka beteenden som godsaker ska utdelas, och för vilka de hålls inne. Det kommer hunden att fatta. Och göra vad den kan för att få sina godsaker.

Sedan kommer den, till skillnad från oss människor, att acceptera att få sämre lön ibland i form av torra hundgodisar och kanske även att lönen uteblir någon gång då och då, fast fortfarande med rejält med muntligt beröm förstås. Men med jämna mellanrum ska den feta lönechecken serveras, för att hålla den goda arbetsnivån uppe.

Hoppas du tycker att de fem misstagen, och de fem tipsen på hur du undviker dem, var värdefulla. Kanske fick du något konkret att jobba med? Kanske vill du tipsa en hundägarkompis? Eller du kanske vill tipsa en annan hundägare som du ofta möter och tycker att den borde få chansen att läsa dessa tips? Dela gärna!

Vill du få mer handfast hjälp att hantera dina hundmöten får du gärna kontakta mig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ringa/sms:a 070-577 31 87.

/ Susanne Lindberg

 

Gosig rottis fick träna hundmöten

Tyvärr lite suddig bild som togs i halvdunklet. En rörlig rottistunga blev extra suddig. =)
En rörlig rottistunga blir extra suddig när den fotas i halvdunkel. =)

Häromkvällen hade jag besök av rottisen T-bird och hans ägare. De ville bli säkrare på hur de skulle agera och tänka vid hundmöten.

T-bird var inte sådan att han jämt skällde och gjorde utfall vid hundmötena. Utan mer att han var lite ojämn, ibland blev det ett sorts gormigt utspel i kopplet – ibland inte.

Nu fick ägarna möjlighet att testa hundmöten på ett kontrollerat sätt, först med stora avstånd, sedan närmare och närmare. Och T-bird fick lära sig att när det vankas hundmöte – ja, då gäller det att hålla koll på husse eller matte för då vankas det köttbullar.

T-bird lärde sig det extremt snabbt. Han hade en enormt bra kontakt med sina ägare. Någon gång blängde han på de mötande hundarna. Men hans ägare lärde sig snart se när den ”dumma blicken” kom och distraherade honom på ett bra sätt.

Avslutningsvis gosade vi. Och som T-bird gosade! En riktig myspropp =)

 

Thea kunde stå emot sina instinkter

Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!
Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!

För ett par dagar sedan hade jag besök av Maja, Henrik och deras finsk spets Thea. Thea tyckte inte alls om att möta andra hundar på promenaderna, hon skällde, gormade och levde rövare. Maja och Henrik hade jobbat länge för att lösa problemet men tyckte sig ha fått idétorka och kontaktade mig.

Det gäller att komma på vad som möjligen kan graderas högre för hunden, än att skälla på mötande hundar. Vad är så värdefullt att det är värt att släppa uppmärksamheten på den andra hunden?

För många hundar kan det vara en leksak, att få kampa och busa sig förbi hundmötet, och senare klara att gå fint förbi hundmötet och få busa och kampa just efteråt. Som rottweilern Ozzy som jag hjälpt tidigare, det kan ni läsa om här.

För många andra hundar funkar det bäst med godis. Det ska vara gott godis som korv, skinkost på tub, leverpastej, köttbullar och liknande. Försök inte muta en ”mötestokig” hund med tråkigt torrfoder =)

Thea tyckte korv var gott. Fast inte jämt. Hux flux var det inte alls intressant, då var det viktigare att lukta i dikeskanten. Men okej, hon var ju tyst då och promenaden närmare hundmötet kunde fortskrida.

Vi började med ett långt avstånd, åtminstone 20 meter mellan hundarna. Hon skällde ett par gånger, men kunde sedan fokusera på korvbitarna. Det gäller i början att formligen ”mata” hunden förbi den mötande hunden. Stoppa ett gäng korvbitar i ena näven och låt hunden slicka och nafsa efter bitarna vid mötet. Alternativt att du har skinkost, kläm lite då och då så får hunden slicka och ”jobba” ut det goda.

Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.
Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.

Nästa möte gick bättre. Och nästa ännu bättre. Vi bytte ofta platser, hundar och hundraser så situationen skulle upplevas som ny för Thea.

Till slut mötte hon min portugisiska vattenhund, stor och svart, på en smal grusväg utan ett pip. Och gick jämsides med en av våra sibbetikar på vägen hem.

Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.
Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.

Visst, det blir en sorts uttröttning när det blir flera möten efter varandra. Det positiva med det är att man som förare får chansen att berömma, visa när hunden gör rätt, istället för att banna och bli på dåligt humör.

Utmaningen för just Maja och Henrik blir att ofta hitta nyheter i godisväg som håller uppe Theas intresse för att hålla sig tyst istället för att skälla på den mötande hunden. De får se till att variera sig mellan godsakerna. Tanken är att med lite övning kommer Thea att se en mötande hund och tänka att där är en hund – då brukar matte/husse dra fram några intressanta godsaker så det är bäst jag håller koll på matte/husse. När den tanken och vanan satt sig – då brukar det gå finemang!

Vi raggade hundar på Anderstorp

Stina Furberg och Ozzy.
Stina Furberg och Ozzy.

I onsdags gick jag, Stina Furberg och hennes rottweiler Ozzy en långpromenad i bostadsområdet Anderstorp i Skellefteå. Vårt syfte var helt det motsatta än när hon annars är ute och går med hunden – nu SÖKTE vi efter hundmöten.

Stina kom hem till mig för några dagar sedan och fick träna på hundmöten med våra hundar. Det kan du läsa mer om här.

Nu var det dags att ta det ett steg längre, möta hundar lite hipp som happ på gångvägen. Självfallet var det ovanligt lite hundar ute just när vi var ute. Men några möten fick vi i alla fall.

Först en lagotto. Det var det första mötet och Ozzy kunde inte fokusera på att leka med bollen, lagotton var för spännande. Så vi fick helt sonika bara ta honom i ett rejält grepp och passera. Ozzy skäller inte och lever om på det viset. Han vill bara väldigt gärna fram. Och Stina har inte alltid haft kraften att hålla emot. Om han har kommit fram till hunden så har han bara sagt hej, typ, och sedan har hon kunnat ta honom därifrån. Men ändå, det är inte kul som matte eller husse att bli släpad hit och dit, eller hur?

Kolla vad fin kontakt de har!
Kolla vad fin kontakt de har!

Nästa hund var en mindre ras. Nu gick det lite bättre. Men fortfarande kunde Ozzy bli stirrig och inte kunna fokusera på leken med bollen. Stina fick tipset att bryta honom där genom att snärta honom lätt på nosen med handtagsdelen på läderkopplet. Det tar inte särskilt ont, men väcker upp honom så han fattar att när Stina säger till så ÄR det så. När hon lyckades bryta honom ur stirrandet kunde hon få honom att börja leka med bollen istället. Hon jobbade jättebra och tajmade snärt och beröm på ett utmärkt sätt.

Nästa möte var en goldentik. Nu gick det riktigt bra. En snärt på nosen när han tänkte stirra, sedan massor av beröm och lek med bollen när han gick fint.

Ozzy och Stina passerar Susanne Ericson och Jackpot utan problem =)
Ozzy och Stina passerar Susanne Ericson och Jackpot utan problem =)

Sedan avslutades det med att jag ringde min instruktörskompis Susanne Ericson som bor i området och frågade om hon inte skulle ut och gå med sin hund nu. Det ville hon och snart kunde vi möta även henne och Jackpot. Jackpot skällde lite vilket passade jättebra för vårt träningspass, men nu gick Ozzy så fint, så fint. Härligt att se! Stort tack också till Susanne som kunde gå ut med kort varsel.

Stina ska jobba vidare på egen hand ett tag nu. Kanske gör vi ett uppföljningspass senare. Då behöver vi frivilliga hundägare som vill träna hundmöten. Sugen? =)

Frost var en varm bekantskap

Här är Frost!
Här är Frost!

Frost och Sara har varit här. Frost är en tre månader gammal bichon havanaise. Sara är en engagerad hundägare som vill att saker och ting blir rätt från början.

Hon tyckte att Frost hade varit lite skällig mot andra hundar vid hundmöten. Så ville hon inte ha det i framtiden, så hon kom till Rackarungarnas Hundskola för en privatlektion.

Frost visade sig vara en cool valp. Han fick möta en portugisisk vattenhund några gånger, sedan en siberian huskyhane några gånger, efter det en siberian huskytik några gånger och efter det var vi tvungna att vila. Då hängde Frosts tunga lång i den ovanliga sommarvärmen.

Men det var ett bra och effektivt pass. Det är viktigt att byta hundar ofta, raser och situationer. Annars blir det lätt att man tror man har lyckats när man egentligen bara har lärt hunden att möta en viss hund på en viss gata.

I pausen fick Sara lite kloklippingstips och hon visade att hon redan förstått det viktigaste – att ta det lugnt, vara tålmodig men bestämd och att inte hispa upp sig om man råkar klippa lite mycket på en klo – fast nu gick allt bra.

Här möter Frost en vorsteh, gick fint det med. Matte Sara är duktig på att belöna med kycklingdeon i rätt tid.
Här möter Frost en vorsteh, gick fint det med. Matte Sara är duktig på att belöna med kycklingdeon i rätt tid.

Sedan blev det ett hundmöte till. Nu med en vorsteh. på en ny väg. Gick lika bra som de tidigare mötena. Inga voff – bara lite sneglande men sedan fokus på matte och hennes godsaker. Vi försöker helt enkelt lära Frost att när han ser en hund så är det lika bra att han fokuserar på sin matte – för det är där det kommer att hända saker under hundmötet. Sara hade en intressant, ny sorts godis med sig. Det såg ut som en deo, men luktade inte så – milt sagt. Det luktade gammal instängd kyckling typ. Smaskens tyckte Frost.

Så han fick en slick av det just när matte noterat den mötande hunden. Sedan en slick till just före. Och en slick till strax efteråt. Samt en massa muntligt beröm förstås. Gick superbra. Frost är en trygg grabb trots sin unga ålder och lilla ras. Han kommer att bli en cool kille i framtiden!

Tack för att ni kom!

/ Susanne