Jag har fått två filmer från Nose Work-tävlingen i Håverud. Det är när jag och Hagel gör fordonssök och behållarsök.
Riktigt intressant att se. Notera hur jag står ganska länge vid startlinjen för att ge Hagel en bra chans att vinda in doften på håll. På så vis går våra sök förhoppningsvis snabbare, för tiden är verkligen avgörande. Snacka om anspänning och koncentration =)
/ Susanne
I fredags träffades vi några hundförare för ett Nose Work-pass i brandstationens rökdykarhus och en i gammal buss. Det var riktigt roligt och tufft, det blev tre våningar att söka av plus bussen och några släpar. Kolla in film och bildspel här.
Idag lördag var jag och tävlade rallylydnad i Drängsmark. Det gick faktiskt rätt bra, men ändå räckte inte poängen till.
Låt oss börja med min siberian husky Flinga i nybörjarklass. Vi harvar på i den klassen eftersom hon har lite svårt att koncentrera sig när det är publik och andra störningar. Nu har jag faktiskt tränat på det på olika sätt. Jag har åkt upp till stan och gått runt ett tag, och så småningom börjat köra några rallyövningar. Jag har varit med på rallyträning på brukshundklubben där hon fått gå banor på en ny plats med störande hundar omkring.
Direkt efter banvandringen tog jag ut Flinga och gick, gick och gick runt i tävlingsområdet. Inte på banan förstås men runt omkring. Hon reste ragg till en början eftersom hon var spänd och nervös på det nya stället. Men allt eftersom kunde hon slappna av och börja ta mina godisar och utföra vissa rallyövningar. Till slut var det vår tur att gå in på planen. Så här såg det ut:
Det började bra. Vi hade kontakt och jag kände att vi var ett team. Men det är så skört. Vid en enkel sitt framför-skylt tappade hon fokus och det blev en massa krånglande innan hon gjorde allt rätt. Vi fortsatte och det gick hyfsat bra. Vid några andra skyltar tappade hon också sitt fokus och jag fick tjata sitt, sitt och sånt. Skylten sitt–stå gick bra, men hon ville snabbt sätta sig och jag gick vidare innan dess. Det dög inte för domaren. Flinga hade stått för kort stund.
Vår runda landade i 67 poäng. Det är faktiskt det högsta vi har fått hittills så jag tror att träningen gett effekt, plus att jag gjorde en längre ”uppvärmning” än vanligt. Men det var ju ändå tre snöpliga poäng ifrån att få ett kvalificerat resultat. På samma poäng hamnade min kompis Jannice Sundberg och hennes amstaff-blandning Aska.
Jag har tänkt på det där. Att jag och Flinga får traggla och kämpa så innan vi kommer över 70 poäng. Det kommer att göra att den dagen vi lyckas kommer det att kännas så in i bängen bra! Då ska jag fira med champagne eller nåt och Flinga ska få värsta köttbenet! Det blir nästa helg i då vi ska tävla i Piteå – hoppas jag! =)
Lite senare var det dags för min och Hagels premiär i avancerad klass. Nu börjar det vara lite krångligt faktiskt! Nu ska vi växla mellan att ha hunden på vänster och höger sida och ha koll på en massa skyltar. Det gäller att vara helfokuserad. Här kan du ser vår runda:
Vi körde igång vår runda och jag hade en sådan bra känsla. Så gott som alla skyltar gick finemang, till och med när vi skulle vända utåt både jag och Hagel. Vad jag inte riktigt noterade var några extra sättanden som Hagel gjorde vid tre tillfällen. Han satte sig, och lyfte rumpan och satte sig igen. Det kostade 10 poäng per gång! Plus att vi missade lite på ett annat ställe så slutpoängen landade på 67 poäng, samma som med Flinga. Så himla snopet! Jag tyckte ju att det gick fantastiskt bra. Och det gjorde det ju egentligen. Vi ska bara träna på att inte sätta sig flera gånger till nästa gång i Piteå. Hur vi tränar in det på ett bra sätt på en vecka vet jag inte riktigt än. Men vi ska göra ett försök.
/ Susanne
Idag på fredagsmorgonen kom Åza Meijer från P4 Västerbotten förbi och intervjuade mig om min nya bok De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig. Det var både läskigt och kul! =)
Själv missade jag att lyssna på hur det blev eftersom jag åkte på ett bokat Nose Work-träningspass. Men i efterhand har jag kunna lyssna på det. Här hittar du en artikel och de första tre minutrarna av inlägget: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6469834
Blir du nyfiken på boken hittar du all info om den här: https://rackarungarnashundskola.com/de-10-viktigaste-sakerna-din-hund-bor-lara-sig/
Äntligen kan jag berätta – jag har skrivit en bok som ska ges ut av Klickerförlaget! Så himla kul och spännande. Den kommer ut i september och du kan förhandsboka den redan nu.
Alla bilder är tagna i Skellefteå av den professionella fotografen Camilla Öjhammar och alla modeller är hundar och deras ägare i Skellefteå. Stort tack till alla som ställt upp!
Den här boken är för dig som vill ha en bra vardag ihop med din hund. Här får du enkla, handfasta tips om hur du gör för att undvika att stå som en fiskpinne i inkallningen eller hur du slipper ökande puls och svettbryt när du ska klippa klorna. Eller hur du gör för att hundarna inte ska riva hela huset när någon knackar på dörren eller hur du kan aktivera din hund på ett roligt sätt som får den att känna sig ännu mer stolt och älskad.
Den här boken är för dig som vill ha en bra vardag ihop med din hund. Här får du enkla, handfasta tips om hur du gör för att undvika att stå som en fiskpinne i inkallningen eller hur du slipper ökande puls och svettbryt när du ska klippa klorna. Eller hur du gör för att hundarna inte ska riva hela huset när någon knackar på dörren eller hur du kan aktivera din hundkompis på ett sätt som är roligt både för dig och för hunden
Här kan du läsa recensioner från Brukshunden och Härliga Hund.
Om du jättegärna vill köpa boken av mig, men tycker det känns lite jobbigt att gå in på den där sajten och sköta din shopping där – så får du istället mejla mig på rackarungarnashundskola@outlook.com, skicka med din bostadsadress och ditt mobilnummer (för aviseringen) så ordnar jag resten. Då fixar jag allt pappersgöra med förlaget så allt blir rätt och riktigt.
Ikväll gjorde jag något stort. I alla fall i Flingas värld. Vi åkte till brukshundklubben och tränade rally. Det var en ny plats, nya människor och hundar och nya dofter. Helt perfekt!
Jag har ju skrivit tidigare om att hon verkar tycka att det är lite väl spännande att vara på rallytävlingar. Att möta publiken är ett stort steg. Inte konstigt – hon är ju i grunden en slädhund som inte är van att flänga på sådana där evenemang. Så vi ska träna mer på att kunna prestera även med folk och annat stök omkring. Som på klubben.
Första rundan nosade hon i backen ganska mycket. Och kunde inte hålla sin fotposition mellan skyltarna.
Andra rundan nosade hon nästan inget. Men kunde fortfarande inte hålla sin fotposition mellan skyltarna. Hon tvärdrar ut i kopplet och verkar ha glömt vad vi höll på med.
Men den tredje rundan klarade hon det! Hon gick fin fot hela vägen. Jag tror hon hade blivit lagom trött och orkade inte flänga ut i kopplet längre. Bra grej att komma ihåg! 😊
Sedan tränade jag Hagel. Där tränar vi mest på höger fotgående. Går oftast rätt bra. Men det tar ett tag att ställa om, inte minst för mig – jag har ju kört fot på vänster sida i snart 40 år!!
Viktigast är glädjen, att Hagel tycker att det är kul. Det är ju därför vi håller på – eller hur!?
/Susanne
Häromdagen var jag på en föreläsning med hundfysioterapeuten Tomas Forsberg och Royal Canins veterinärkonsulent Jan Svensson. Det är två erfarna killar som hållit på med drag, nordisk stil och slädhundsstil, hundkapp och jakt med stående fågelhund. Det är också två killar som gillar att nörda in sig på saker som nervsystem, näringsämnen, individualiserad träningsplanering, vilopuls och maxpuls. Riktigt intressant.
Tomas pratade om skador – vad de oftast beror på.
– Hunden är för dåligt tränad, övervikt, dåligt uppvärmd, uttröttad eller överbelastad, sa han som exempel.
Om hunden skadar sig under träning ska man avbryta aktiviteten och kyla området där hunden gjort sig illa.
Jan Svensson ställde frågan vad som är det viktigaste näringsämnet. Ingen vågade svara.
– Vatten, sa han och alla kände sig lite dumma.
En hund i stillhet som inte gör något särskilt behöver 1,5 liter vatten per dag, om det är en hund på 25 kilo. Och det räcker inte med en skål som står framme med fräscht och kallt vatten. Inte för den hund som ska jobba.
– Sätt i något som hunden tycker är gott, så att det blir som en sorts soppa. Om jag ska ut och jaga så ställer jag fram en skål med sju deciliter vatten som jag tillsatt något gott i. Dessutom har jag alltid vattenflaskan med på jakt, en flaska till hunden. Många jägare tycker att hunden får hitta vatten själv i skogen, men unghundar och väldigt ivriga jakthundar glömmer lätt bort att dricka. Ju mer avlad den är för att arbeta hårt, desto lättare glömmer den bort att dricka.
Sedan tog Tomas åter till orda och talade om vikten av en träningsplanering: att faktiskt tänka ut vad hunden ska vara bra på och när.
– På så vis eliminerar jag slumpen, eller att det är domarens fel att det går dåligt. Jag vill se till att vara så bra förberedd som möjligt.
Han vill att vi ska sätta upp mål och välja tävlingar där toppformen ska infinna sig. Vi ska se hur tävlingsåret ser ut.
– Blir jag bättre om jag är med på alla tävlingar eller några?
Jag sitter där och inser att min vorsteh Hagel faktiskt är i usel form just nu. Det märks ju knappt när man har en sådan ”grundintensiv” hund, men så är det. Sedan valpen Gizmo kom in i huset i mitten på mars har motionen blivit väldigt ”valpanpassad”. Bara någon enstaka gång i veckan har jag och Hagel kommit ut på en längre runda. Och så fick han kennelhosta i slutet på maj som inte heller direkt förbättrade formen.
Så nu ska jag ta tag i det där. Jag har satt upp två större mål.
Den 25 augusti inleds fågeljakten. Då ska han vara i betydligt bättre form än han är idag. Det är lite kort om tid men kondisen ska absolut hinna förbättras en hel del till dess. Jag tänker att vi också ska träna hans fotleder på balansbollar och liknande för att få ett större samspel mellan nerv- och muskelsystemet. Jag har upplevt att han lite lätt ”vrickar fötterna” så då borde en sådan träning bli bra.
Det andra målet är en Nose Work-tävling den 24–25 september. Då ska han ha hunnit få en ännu bättre form och en ännu större sökuthållighet. Då vill jag att vi presterar vårt yttersta.
Så idag fick Gizmo minsann stanna hemma ensam medan jag och Hagel gav oss ut på en löprunda i regnet. Att springa i regn är inte alls så pjåkigt. Riktigt skönt och man känner sig extra hjälteaktig när man kommer hem.
Hagel fick ha en lätt klövjeväska på sig under rundan, en halvliters petflaska med vatten i varje väska, det blir 0,5 kilo gånger 2. När han är i bättre form brukar jag ha en vattenflaska som är en och en halv liter i varje väska, vilket blir totalt 3 kilo. Det stämmer ganska bra med vad Tomas rekommenderade:
En frisk hund kan bära 10–15 procent av sin kroppsvikt i 10–30 minuter. Det blir 2,5 till 3,75 kilo på en hund som väger 25 kilo.
Så nu över till dig. Hur är formen på din hund? Och vilka är dina mål? När ska ni prestera som bäst? Berätta gärna om hur ni gör när ni förbättrar formen. =)
/ Susanne
Nelly är en sex månader gammal lhasa apso. Hon tycker att människor är skrämmande. Det är svårt att träna på – eftersom många människor envisas att vara så påträngande.
Ägaren Britt-Marie bad mig om råd och hjälp kring hur hon skulle tackla problemet. Vi stämde träff på Coops parkering för ett träningspass.
Min tanke med träningen är att vi ska ändra Nellys tankar och förväntningar på människomöten. Idag tänker hon ”Åh, nej där är det en till sådan där läskig person. Tänk om den kommer fram och ska prata med mig och klappa mig? Det vore det värsta som finns.”
Och tyvärr får hon ofta vatten på sin kvarn. Folk kommer fram och mer eller mindre KRÄVER att de ska få klappa hunden och gosa. Det är liksom deras rättighet, verkar vissa tycka. Och de skiter i hundens rättigheter – att faktiskt få slippa om man inte tycker att det är så mysigt.
Om man har en hund som tycker att andra människor är jobbiga så får man bli hundens väktare. Man får sluta skämmas för sin hund, sluta pressa den att hälsa på folk som den inte vill hälsa på och absolut inte kräva att den ska kunna bli klappad av främmande människor om den inte själv vill.
Britt-Marie har varit duktig. Hon har gått med hunden till stadsparken och satt sig på samma bänk som ”läskiga killar med cyklar” och där gett hunden köttbullar och haft trevligt. Men det är svårt att be de främmande människorna att hjälpa till med träningen eftersom de så lätt blir för påflugna och krävande. Men det är ju super OM man kan få dem att hjälpa till på RÄTT sätt.
Mitt tips är att vara tydlig. Så gjorde jag nu på Coop-parkeringen. Jag gick fram till personer och berättade att jag höll på att hjälpa Britt-Marie med sin hund – att Nelly tycker att människor är läskiga. Jag visade några korvbitar som jag hade i min hand och frågade om de ville gå fram till Britt-Marie, prata om väder och vind och TAPPA dessa korvbitar. INTE GE Nelly dem. Bara tappa som i förbifarten. Som om det var hål i fickorna. Inte heller prata eller titta på hunden.
Ungefär nio av tio klarade det jättefint. Stort tack. Någon skulle ändå böja sig ned på huk och sträcka fram sin godis. Det fick vi styra upp. Nelly är inte på den nivån än. Men kanske senare.
Min plan med den här träningen var att Nelly ska få andra tankar och förväntningar när folk kom fram. Istället för att tänka ”Åh, shit nu kommer den en sådan där otäcking så jag drar mig så långt bort jag kan” så började hon inse: ”Så himla märkligt – varje gång det kommer fram en person så trillar det ned goda korvbitar.” Jag noterade att hon kunde hålla sig kvar i närheten lite, lite mer för varje gång, och i slutet kunde hon mot vissa människor tvärt titta upp och undra om inte godisarna skulle börja ramla ned snart – vilket de gjorde strax efter.
Så en önskan – du som fattar det här med hundar – om du ser dem på stan i Skellefteå, de bor väldigt centralt, så kan väl du fiska upp en godis eller be Britt-Marie om några köttbullsbitar och så TAPPAR du dem medan du pratar med Britt-Marie? Det vore toppen! =)
/ Susanne
rackarungarnashundskola.com 