Ibland när jag dömer doftprov märker jag att hunden nog har fattat rätt bra vad den ska göra. Men matte eller husse förstör genom exempelvis sin nervositet, otänkthet eller rädsla för att hunden ska mosa kartongerna. Igår på doftprovet i Överkalix var det ett ekipage som var det direkt motsatta. Hunden var pucko. Matte var briljant.
Nu får ni inte haka upp er på att jag skriver att hunden var pucko. Såklart fattar jag att den oftast är en väldigt trevlig hund som brukar göra sitt Nose Work-jobb på ett bra sätt. Men just på söndag kväll var den faktiskt pucko. Det var en hane, som direkt när han kommit innanför dörren i lokalen, fullkomligt fastnade med nosen i golvet. Det var så otroligt förtrollande intressant att lukta efter tidigare hundar som varit där. Faktiskt var det inte så många hundar som hunnit vara där före, och löptikarna skulle ju gå sist, så varför dessa lukter var så enormt spännande är svårt att förstå.
Matte var klok nog att vänta med att gå över startlinjen till doftprovet. Hon försökte avleda och dra hunden från dessa lukter. Hon kommenderade ligg och väntade ut honom en stund. Efter ett tag bedömde hon att det skulle gå. Hon gjorde sin startrutin och satte igång doftprovet. Jag startade klockan. Hon hade tre minuter på sig. I vanliga fall är det gott om tid. Men hunden var inte alls ”på jobbet”. Hunden bara spårade och nosade bredvid kartongerna för att kolla in dofterna efter de hundar som varit före.
Matte var tålmodig och tänkte att det släpper nog snart. Hon gjorde en ny start i andra änden av lådorna. Men hunden nosade vidare efter hunddofter. Jag riktigt kände hur frustrerad jag själv skulle vara i det här läget.
Matte behärskade sig på ett bra sätt. Hon tänkte inte ge upp än. Hon satte hunden, bad den stanna kvar, och gick iväg och låtsades pilla med kartongerna. Utan att röra dem. Hon gjorde det jag kallar ”Hemlige Arne”. Man går runt och ser mystisk och spännande ut. Man ser ut som om man försöker gömma doften där någonstans. Matte skådespelade med full inlevelse. Jag imponerades av hennes envishet, påhittighet och vilja att få hunden att förstå. Ett riktigt smart drag faktiskt – när det är kris som det var nu. Hunden såg ut som om den fattade. Hon gick tillbaka till hunden och satte igång den i sitt arbete. Och hundeländet fortsatte att nosa på hunddofter! Jag häpnade. Matte behärskade sig igen. Bra gjort. Jag hade nog fått nog vid det här laget och klampat ut därifrån.
Matte satte hunden på ett nytt ställe och gjorde om Hemlige Arne-skådespeleriet. Hunden såg ut som om den fattade. Litegrann i alla fall. Men när hon åter satte igång honom fortsatte han bara med dumheterna. Suck. Och sedan var tiden ute.
Tja, vad säger man en sådan gång? Visst kan jag hurtfriskt säga att matte ska träna hunden på störningsdofter, på att andra hundar har trampat runt, innan hennes hund ska söka. Och att hon ska stötta i början med att göra just sådana här inlevelsefulla Hemlige Arne och sätta godis intill doften. Men just där och då så fokuserade jag på att hylla hennes insats. Vilken matte! Vilket tålamod. Vilken uppfinningsrikedom. Så smart. Så klokt. Fastän det inte funkade just den här gången. Men jag garanterar att den här matten snart är på ett nytt doftprov. Och då jä-lar! =D
Nu ska du få se ett exempel på hur pass aktiv man behöver vara om man ska kunna fånga hundens uppmärksamhet vid ett hundmöte.
Häromdagen var en kvinna vid namn Catarina hos mig med sin schäfer Zack. Hon var nästan uppgiven. Ingenting tycktes fungera vid hundmötena, det blev bara en massa gap och skrik från Zacks sida. Han verkade inte arg, utan mest sugen på att bara få hälsa på den andra hunden. Men det spelar faktiskt inte så stor roll varför hunden är stökig vid hundmöten. Den får vara arg, rädd eller förväntansfull, du som förare jobbar på samma sätt. Grundtanken som du ska ha som förare är ”Du får tycka vad du vill om hundmötet som snart kommer men du ska bara fokusera på att gå fot och ha kontakt med mig”.
Är hunden rädd så visar du att du styr upp situationen och har kontroll. På så vis kan hunden sannolikt slappna av lite bättre. Likaså om den är arg. Du bemöter det med ”Sorry, vovven men du ska inte smiska upp någon hund alls idag, du ska bara koncentrera dig på mig”. Och likaså om den är förväntansfull och vill leka ”Jo, jag fattar att du vill leka men just nu ska du gå fot med mig och ha kontakt.”
I samtliga fall rekommenderar jag alltså att hunden lär sig att gå fot på din vänstra sida. I början när du tränar detta så har du förstås inga störningar. Du belönar typ vart tredje steg om din hund håller sig nära dig och då och då tittar upp på dig. Ju oftare du lyckas berömma och ge hunden en värd godbit JUST när den tittar upp på dig – desto oftare kommer den att upprepa det beteendet.
Sedan tränar du fot med störningar på långt håll. Sedan närmare. Belöna rikligt. Använd godsaker som korv, köttbullar, blodpudding eller hundens favoritboll. Om du är rädd att få flott och klet i fickan tycker jag att du köper en belöningsväska. Godisets värde är viktigare än ev flottfläckar på din jacka, tycker jag.
När du så styr mot ditt första hundmöte så ser du till att ha hunden nära dig. Annars kommer du inte att nå fram med din godishand till hundens nos – vilket ofta behövs för att bryta hundens fokus på den mötande hunden. Om hunden ännu inte riktigt klarar fot när den ska möta andra hundar så måste du hjälpa den genom att ha så kort koppel att den hamnar fot i alla fall. Sedan har du ett helt gäng goda godisar i din hand. Nu håller du koll på din hunds blick. Naturligtvis ska den få se hundmötet först, du får inte jobba så aktivt med att avleda att hunden inte har fattat att något är på gång och så fattar den det JUST vid själva hundmötet. Då blir det ofta lite väl mycket hallabaloo. Så låt hunden se vad som kommer, och sedan blir du liksom plötsligt väldigt träningssugen. Du samlar in hunden så att den kommer i fotposition, visar din näve med godisar och börjar jobba med att få uppmärksamhet.
Håll koll på hundens blick. Om den släpper intresset för dig och spanar mot den mötande hunden så avleder du blixtsnabbt med din godishand mitt framför nosen. Försök dra med nosen, och fokuset, till dig istället. Ju längre hunden får kika mot den mötande hunden desto större sannolikhet är det att den snart ”brakar loss” i någon form av utåtagerande. Några hundar kan dock klara det, och då kan du låta den spana då och då mot den mötande hunden. Man kan säga att den får titta som belöning – så länge den sköter sig och inte börjar stöka. Skänk solsken över hunden så mycket du bara orkar så länge den gör som du vill. Beröm med rösten, låt den lirka ut godisar ur din hand. Så här kan det se ut:
Är läget riktigt illa kan du behöva ha din godishand framför hundens nos under hela mötet. Är läget något bättre kan du testa att ibland föra din godishand upp till din bröstkorg och se om hunden kan gå fot ett tag med bibehållen kontakt. Belöna ofta för att hålla orken uppe hos hunden.
Det kan finnas någon som börjar protestera här. Någon som menar att om man håller på med så där mycket godis så blir det ju nästan som att man belönar att hunden beter sig illa vid hundmötena. Nja, godiset kommer fram INNAN hunden beter sig illa. Och godiset minskar risken betydligt för att hunden över huvudtaget beter sig illa. Fast även om det kommer något voff här och var så ser man som ägare till att direkt avleda hunden och så får den lirka ut en godis när den sköter sig igen.
Jag vill gärna att den som protesterar förstår att om man tränar så här vid varje hundmöte så kommer snart hunden att ändra sin förväntan. Istället för att tänka ”Titta där kommer ett hundmöte, nu ska jag leva rövare” så omprogrammeras den så att den tänker ”Titta där kommer ett hundmöte, det är då matte/husse blir så intressant med sina godsaker.” Hunden lär sig att det blir ett gyllene tillfälle att tjäna sig några femhundringar. Just därför måste du ha något som hunden tycker är så pass gott att det faktiskt anses vara en femhundring enligt din hund.
Jag möter ibland hundägare som säger att deras hund inte är intresserad av godis. När jag synar deras godisficka hitta jag oftast hundens eget torrfoder eller torra leversnittar. Det är som att säga att jag inte är intresserad av pengar eftersom jag inte vill skotta grus en hel dag för 1 krona. Du vill ju att hunden ska låta bli att göra något som den faktiskt tycker är väldigt viktigt. Så erbjud först korv, köttbullar, blodpudding, skinka och leverpastej. Om hunden nobbar detta så kan du med gott samvete säga att din hund inte är intresserad av godis. I så fall får du testa något annat, som pipleksaker eller något annat som uppfattas som femhundringar av din hund.
Allt eftersom kommer du och din hund att få mer rutin och bättre erfarenheter av hundmöten. Det börjar bli mindre dramatiskt. Du kan börja hålla din godishand mot din bröstkorg längre stunder medan hunden har bibehållen kontakt. Det ”kostar” bara två–tre godisar vid varje hundmöte. Till slut kan hunden nöja sig med Frolic. Och ibland klarar den sig helt utan godis och är nöjd (hyfsat i alla fall) med massor av muntligt beröm och klappar. Men då och då tycker jag att den ska få en överraskande fet lönecheck. Bara för att den gör ett så bra jobb! =)
I helgen ordnade Rackarungarnas Hundskola doftprov igen. Närmare 30 ekipage gjorde prov för eukalyptus och 9 gjorde provet för lagerblad. Så roligt att sporten sprider sig så snabbt.
Snart kanske det också är din tur och då vill jag passa på att skicka med några bra tips som gör att chansen till ett godkänt doftprov ökar.
Se till att hunden är genomtränad. Att doften verkligen har hunnit bli värdefull. Kom inte på chans direkt efter en helgkurs, sånt är inte alls kul att se.
Om du har en försiktig hund som du vill få lite extra målmedvetenhet och fart på kan du träna extra målbildsträning de sista passen. Alltså att du ställer upp kartongerna som på doftprov, i två rader med 1,20 meter mellan varje låda, eller i en lång rad med 1,20 meter mellan varje låda. Göm en näve godsaker i lådan med doft. Riktigt goda godsaker ska det vara. Låt hunden söka och när den stannar till vid rätt låda och visar intresse så jublar du och öppnar lådan så hunden kan smaska i sig av godiset. Upprepa detta några gånger. Det här ökar chansen att när du står på startlinjen så tänker hunden: ”Den här bilden känner jag igen. Nu ska jag skynda mig att hitta lådan med kalaset.” Hunden kommer inte att söka efter enbart godis, utan eukalyptusdoften har fått ett högre värde – hunden förstår att om den hittar doften av eukalyptus så finner den även sitt härliga kalas. Den här övningen ökar också risken för tasskrafs och demolering av lådor – vilket gör att du bör avstå den om du redan har en lådmarodör till hund.
En sak jag särskilt noterade i helgen var många hundar som hade problem att koncentrera sig på sökarbetet i ny miljö. Många klarade det, men hunden var uppenbart störd av allt omkring. Därför bör du släppa din egen bekvämlighet och se till att träna mini-doftprov på MASSOR av platser. Fråga kompisen om du bara får komma in snabbt i dennes vardagsrum och köra ett sök. Eller på någon verkstad. Eller på torget. Ge hunden en bred erfarenhet. Och HJÄLP gärna hunden dessa gånger med en synretning, att den får se när du går runt och duttar på kartongerna, samt att du lägger en godis på rätt låda för att öka intresset och ge hunden en snabb självbelöning. På så vis får den en förväntan som jag nämnde tidigare, den ser dessa kartonger och tänker: ”Shit, här någonstans väntar min belöning. Jag gör jobbet först och kan kolla in det intressanta rummet senare”.
När du så kommer till själva doftprovet ska du komma ihåg att det INTE är en tävling. Du får INTE pluspoäng för att du ropar markering efter åtta sekunder. Du har tre minuter på dig. Ta dig tid att verkligen bli säker på att det är rätt kartong. Men våra hundar är förstås olika. Vissa vägrar ju lämna doften och äter upp kartongen om du inte säger markering efter två tiondelar. Vissa är lite mer svårlästa och då kan du kosta på dig att notera en låda som ”misstänkt” och sedan gå vidare för att kolla av alla lådorna innan du återvänder till den ”misstänkte” för att bestämma dig.
Du ska känna i magen att det är rätt kartong. Ropa inte markering bara för att hunden stannar vid en kartong. Det är det vanligaste misstaget: Hund och förare ger sig in i provområdet. Hunden sniffar på annat runt omkring och har inte checkat in på jobbet än. Helt plötsligt inser hunden att det står kartonger där och den stannar till vid första bästa och kollar av den med en sniff. Och föraren är så lycklig över att hunden har checkat in på jobbet överhuvudtaget och ropar markering. Gör inte den missen!
Om hunden ännu inte checkat in på jobbet utan är fullt upptagen av att kolla den kringliggande miljön så har du allt rätt att samla in den, fånga hundens fokus och göra en omstart var som helst i området. Gör gärna omstarten mellan två kartonger och inte rakt på en kartong. För då kan hunden missförstå och tänka: ”Nu när matte/husse styr upp mig och är lite irriterad så är det nog troligt att de pekar ut rätt låda för att hjälpa mig”. Och då går hunden fram till den kartongen och sniffar lite extra på den, och DÅ tolkar lätt matte/husse det som att det nog var eukalyptusdoft där och så har vi snart klantat oss igen.
När hunden så hittar rätt kartong, du känner i magen att det är rätt kartong och du säger markering och får bekräftelse på att det är rätt – vad ska du komma ihåg att göra då? Jo, BERÖMMA hunden så klart. Hur många har jag inte sett som glömmer det i hysterin? Se till att visa din uppskattning för hunden först, och fira sen.
Och så kan det ju vara så tråkigt att du säger markering och det är fel kartong. Bit ihop en stund och gör ett bra avslut för hunden. Låt den hitta rätt kartong, belöna och visa din glädje. Sedan går du ut och grunnar på vad som gick fel. Och ser till att komma bättre tränad till nästa gång. Det är faktiskt bara ett doftprov. Inget prov som avgör om du har en livsfarlig sjukdom, kommer att förlora jobbet eller att det händer andra livsavgörande förändringar. Så slappna av! Och lycka till. =)
Jag måste bara få berätta om allt som hände i Kiruna. Snacka om att det har varit upplevelserikt!
Det började på torsdag kväll med ett pass med en nybörjargrupp. Vi höll till på Kiruna Brukshundklubb och inledde med olika former av behållarsök. Hundarna fick hitta godis intill eukalyptusdoften upprepade gånger för att bygga upp värdet av doften.
Behållarsök är effektivt för inlärningen.
På fredag skulle nybörjargruppen inte träffas för sitt andra pass förrän klockan 15 vilket gjorde att jag hade förmiddagen ledig för egna aktiviteter. Och nu hade jag efter lång betänketid bestämt mig – jag ville hälsa på våra siberian huskys som vi för några veckor sedan sålde till Kiruna. Det som gjorde att jag tvekade var att jag var rädd att jag skulle bli alldeles för känslosam. Plus att jag var rädd att kanske upptäcka att hundarna inte fått det bra. Tänk om de var magra, hade sår efter hundslagsmål och såg ut att vantrivas? Det skulle vara gräsligt. Men tänk om det inte alls var så? Tänk om de hade fått det jättebra och så kunde jag få se det och få ett sorts lugn? Så jag bokade tid och åkte ut för att hälsa på.
Först hittade jag Tina.
Åtta av våra yngre hundar har fått flytta till en stor hundspannsaktör i Kiruna. Kan man verkligen ha koll på alla dessa hundar? Vet man vem som är vem? Kan man individanpassa verksamheten för dessa hundar? Jag träffade hundspannsaktörens fru, som också skulle gå Nose Work-kurs med mig sen, och fick en guidad tur bland hundgårdarna. Frun är numera inte särskilt delaktig i hundspannsverksamheten, det överlåter hon åt sin man och hans guider och handlers. Men eftersom mannen var ute på tur följde hon med mig till hundgårdarna så fick jag se om jag kände igen mina hundar. Vi kom in bland hundgårdarna och jag började spana. Så fick jag syn på Tina som bodde i en hundgård med en annan tik. Jag gick fram och sa ”hej Tina” och så tittade hon glatt överraskat på mig och då bara pang så kom tårarna. Skit också. Jag hade trott att det skulle gå bättre än så här! Gråta offentligt är verkligen inte min favorit. Jag försökte skärpa mig och torka tårarna. Jag pratade med Tina, klappade genom nätet och såg att hon mådde bra.
Vi gick vidare och där såg jag plötsligt Laser! Han låg på ett kojtak i samma hundgård som några unghundar. När jag ropade på honom kom han också glatt fram och hälsade. Han kråmade sig lite mot nätet som han brukade göra hemma. Tårarna brände igen.
Här hittade jag Laser.Lavin är den till vänster. Han hade fått en ny kompis att bo med.Frost såg cool ut.
I en annan hundgård hittade jag Lavin och mittemot honom Frost. Båda såg ut att må bra. Ingen hade några skador efter slagsmål eller så. Ingen var mager.
En kvinnlig guide kom och ursäktade att de ännu inte hunnit städa upp i hundgårdarna. Det kändes helt okej. Jag vet hur det är. Just när man får gäster har hundarna lagt upp ett stort lass någonstans.
Vi pratade om ”Skelleftehundarna” som de kallades. Guiden hade full koll på hundarna och deras namn. På varje hundgård satt också namnskyltar som flyttades runt ifall hunden bytte ställe vid löptider eller annat. Guiden berättade att Kyla, Mig, Storm och Frysa var ute på en veckotur. Kändes bra att veta att de får jobba och springa – göra det som de älskar.
Klokt att sätta Laser själv i spannet. =)
Jag fick se guidernas kontor där alla hundarna var uppsatta. Blå prickar var hanar, röda prickar var tikar. På en tavla fanns veckans turer planerade. En blå prick med Laser fanns med i ett spann. Laser skulle få springa själv, utan en kompis bredvid sig. Klokt. Guiderna har fattat hur stökig han är i starten och vet att det blir bäst att placera honom själv. Skönt att se att de individanpassar.
Angelina, världens härligaste tjej!
Sedan körde jag vidare, förbi ishotellet och till våra två pensionärer Skare och Bister. De har fått flytta till en ung tjej, Angelina, som vill börja med slädhundar. Skare har alltid legat extra nära mitt hjärta. Han är en fenomenal ledarhund.
När jag parkerade på gården såg jag Angelina stå och skotta i hundgården. Bredvid henne stod Skare och Bister. Jag gick dit och hälsade och så kom tårarna igen. Skare pussade upp mig rejält. Så härligt att se hur bra de har fått det.
Efter en stund gick vi in och jag fick träffa resten av familjen. De var så snälla och såg så förstående ut att det brast fullständigt där inne. Så himla störigt att hålla på att böla så där. Det gick ju riktigt åt fanders. Men det var så många känslor. En saknad efter hundarna. En lättnad att se att de mådde bra. En glädje att se att de har fått ett nytt toppenliv.
Till slut kunde jag skärpa mig och uppföra mig som folk. Vi fikade, pratade och hade trevligt. Jag berättade om slädhundsminnen från förr och familjen passade på att fråga om olika saker.
Angelina har gjort i ordning Bister och Skare.
Sedan gick vi ut igen. Angelina skulle ut och köra med hundarna. Jag ville se när hon åkte och få vinka av henne. När hon selat på dem och spänt fast dem framför släden så frågade hon om jag ville köra en bit. Jaa! Vad kul. Fast usch vad jag kommer att sakna detta hundspannsliv när det är slut. Men vad glad jag är att jag fått uppleva det.
Ishotellet i Jukkasjärvi.
När jag åkte därifrån stannade jag till vid ishotellet i Jukkasjärvi. Bara en snabbis. Snart skulle eftermiddagens kurs börja. Jag hann även hälsa på min klickerinstruktör Margareta Kauppi i Laxforsen. Roligt att göra spontant besök, det är så sällan numera.
Sedan brakade eftermiddagen igång med kurs för nybörjargänget i en jättehäftig industrilokal intill två gruvlaver. Det blev olika inomhussök, självständighetssök och fordonssök.
Inomhussök.Träffade en cool münsterländer som hade en av- och påknapp =)
Här kan du se hur självständighetsövningen såg ut. Vid doften ligger en godis så att hunden kan självbelöna sig direkt den kommit fram. Men ägaren förstärker sedan också med ytterligare godis.
Kolla gärna in den här filmsnutten från fordonssöket. Notera att hundägaren gör exakt som jag vill att man ska göra som hundägare: När man ser att hunden har fått in doften i nosen och håller på att lokalisera den ska man ta ett steg BAKÅT för att ge den plats att utreda detta. Alltför många förare gör motsatsen – kliver närmare hunden för att se vad den gör och stör hunden i sitt arbete. Ofta kommer hunden av sig helt och vänder sig mot sin förare för att fråga om den möjligen vet var doften är eftersom den kommit för att hjälpa.
Efter det var det dags för doftprov i slädhundsklubbens stuga. 16 ekipage hade anmält sig. 16 ekipage lyckades. Ett fantastiskt bra resultat, särskilt med tanke på att ALLA hundarna kom in med en målmedveten blick – de visste vad de sökte efter. Här kan du se PRECIS hur jag vill att ett doftprov ska se ut. Notera hur hunden sladdar för att doften är så viktig =)
När doftprovet var avklarat drog jag igång fortsättningsgruppens första träningstillfälle. Hundägarna fick träna på hur de skulle söka av ett sökområde på ett strukturerat sätt. Och hundarna tränades i att söka av områden på ett strukturerat sätt.
Rummet söks av bit för bit med många doftgömmor.
Nästa morgon träffades fortsättningsgruppen i den häftiga industrilokalen igen. Nu blev det självständighetsövningar, tomsök, Nose Work-Rambo, och ett klurigt fordonssök.
Här kan du se ett exempel på Nose Work-Rambo:
Deltagarna fick planera hur de skulle göra för att söka av fyra bilar på ett effektivt sätt. De fick även testa backa-metoden under söket.
Så här stod bilarna parkerade. Hur skulle du söka av dem på ett genomtänkt sätt utan att behöva slösa tid och energi?Så här såg det ut i verkligheten.
Efter lunch blev det en skojtävling med två inomhussök. Jag tyckte att jag hade hittat på knepiga gömmor men det här gänget är så proffsigt att det verkade inte alls särskilt svårt.
Sedan fick de utvärdera kursen och det kändes skönt att höra att de var nöjda. Tur att det inte också gick åt fanders med själva utbildningen. =)
Vid tretiden på eftermiddagen satte jag mig i bilen med en stor Cola Zero och en bra ljudbok. Jag körde i ett sträck de 50 milen hem till Skellefteå, med undantag för en kort kisspaus på en p-ficka. Kvart över åtta på kvällen parkerade jag på gården, hälsade på hundarna och hann se Mello med familjen. Perfekt.
Lägret inleds med en gemensam lunch, som ingår i kurspriset (meddela i din anmälan om du har några allergier/önskemål kring maten). Efter det delas deltagarna upp i två grupper och kör igång med övningar. En del övningar blir på campingen, andra blir en kort promenad bort där Rackarungarnas Hundskola har sin inomhuslokal. Det kommer även att göras andra avstickare.
I Bureå finns Coop Konsum, en pizzeria, Tempo, kafé och bensinmack. Det finns många fina promenadstråk längs älven och på andra sidan E4. Älven går bra att bada och fiska i. Det finns kanoter att hyra.
Jag tycker mig märka en sak. Att en del människor fortfarande tycker att det är lite läskigt eller jobbigt att beställa saker via en sajt. Ibland kanske det kan vara svårt att förstå exakt hur man ska göra. Eller vissa kan uppleva att det känns lite otryggt.
Många vill gärna beställa mina böcker av mig direkt. Det funkar jättebra när det gäller boken ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. För där har jag köpt in ett eget lager som jag får ordna med själv hur jag vill.
Men när det gäller ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig” ägs böckerna i praktiken av Klickerförlaget, även om lagret finns hos mig. Och för att redovisningen ska bli enkel, bra och rätt har vi helst velat att hundägarna beställer sin ”De 10 viktigaste” via Klickerförlagets sajt som du hittar här: http://klickerforlaget.se/butik/de-10-viktigaste-sakerna-din-hund-bor-lara-sig/
Men nu tänker jag så här: att om du jättegärna vill köpa boken av mig, men tycker det känns lite jobbigt att gå in på den där sajten och sköta din shopping där – så får du istället mejla mig på rackarungarnashundskola@outlook.com, skicka med din bostadsadress och ditt mobilnummer (för aviseringen) så ordnar jag resten. Då fixar jag allt pappersgöra med förlaget så allt blir rätt och riktigt.
Ja, du kan förstås även mejla mig om du vill köpa Nose Work-boken. =)
Boken ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund” kostar 229 kronor plus spårbar frakt.
Boken ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig” kostar 195 kronor plus spårbar frakt.
Beställ båda när du ändå är igång vetja, då sparar du in en fraktkostnad =)
Nyårsfirande. Bör helst ske utan raketer för hundens bästa.
Snart är det nyårsafton. Ofta är det en trevlig högtid med god mat, vänner och … raketer.
Här kommer mina bästa tips för att undvika att din hund blir skotträdd. För även om den ännu inte är skotträdd är det inget du ska ta för givet. Det kan snabbt ändras – en skrämmande upplevelse räcker.
Så här kommer sex saker att tänka på.
1. Strunta i raketerna helt och hållet. Eller gå låååångt bort från ditt hus/din lägenhet när ni ska skicka iväg dem.
2. Spela hyfsat hög musik hemma under tolvslaget. Eller ha tv:n på hög volym. Då minskar risken att hundarna hör smällarna.
3. Dra ned rullgardiner/persienner så hunden inte ser de konstiga ljusskenen där ute. För då kan den bli orolig och sammankoppla det med smällarna. Tänd gärna många lampor inomhus.
4. Stanna helst hemma hela kvällen så hunden/hundarna känner sig trygg.
5. Var frikostig med godsaker, ett extra smarrigt älgben eller grisöra gör att hunden fokuserar mindre på det som händer där ute.
6. Gå inte ut med hunden medan fyrverkerierna pågår. Om hunden uppfattar ljusen och ljuden som läskiga så går det ju inte att ”hälsa” på dem och avreagera sig. Så rasta ordentligt före och stanna inne.
Har du en hund som redan är skotträdd? Då följer du ovan nämnda tips, men det kan också behövas lugnande läkemedel för att hunden ska klara nyårsnatten. Rådgör med din veterinär vad som passar bäst.
Passar på att önska er alla ett lyckat och lugnt nyårsfirande och ett fantastiskt 2017 med er hund.
Boken ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund” har jag skrivit tillsammans med de duktiga Nose Work-domarna Adam Hübinette och Martin Johnson. Den släpptes i mitten på december. Här kan du tjuvtitta lite inuti den!
Vill du också beställa den så mejlar du till rackarungarnashundskola@outlook.com och anger din adress och ditt telefonnummer så du kan få en avisering via mobilen när paketet kommit till ditt utlämningsställe.
Boken har mjuka pärmar så den lätt går att packa ned i träningsväskan. Eller att ligga och läsa i soffan efter passet.
Den kostar 229 kronor, sedan tillkommer frakt på 53 kronor (spårbart) om jag skickar den inom Sverige. Så totalt blir det 282 kronor för dig som inte vill eller kan hämta den hos mig i Norra Yttervik, två mil söder om Skellefteå.
Du kan betala genom att swisha till 123 514 8218 eller betala via plusgiro 714 209-4. Jag kan även skicka en faktura om du vill.
Åh, vad jag längtar! Det ska bli så spännande att äntligen få hålla Nose Work-boken i min hand.
Så här lyder baksidestexten:
Det bästa hundar vet är att få använda sitt främsta instrument nosen. Därför är Nose Work något av det roligaste och nyttigaste du kan göra tillsammans med din hund.
I Nose Work får hunden känna sig lika duktig och viktig som en narkotikahund, med den enda skillnaden att hunden söker efter vattenbaserade hydrolater av eukalyptus, lagerblad och lavendel.
Sökarbetet går att göra allt från enkelt och lättsamt till tufft och utmanande.
Du kan träna Nose Work bara för att det är roligt och för att ge hunden en nyttig uppgift som gör den trött, nöjd och tillfredsställd.
Du kan även tävla i det. Från 1 januari 2017 är det en officiell tävlingsgren.
I den här boken får du veta hur du börjar, hur du utvecklar träningen och hur du tävlar.
Du får lära dig mer om hundens nos, vad som stimulerar den att söka och hur du tränar in markeringar.
Så sätt igång, ha kul och njut av att se hunden få göra det den älskar!
Boken har jag skrivit tillsammans med de duktiga Nose Work-domarna Adam Hübinette och Martin Johnson. Enligt planen ska den komma från tryckeriet på fredag.
Du kan köpa den genom att kontakta någon av oss tre författare, eller via Adlibris och Bokus. För att komma i kontakt med mig mejlar du enklast till rackarungarnashundskola@outlook.com.
rackarungarnashundskola.com 