Viktiga tips för dina första viltspår

Idag hade jag Åke och hans unga goldenhane Wilmar på besök. De ville få hjälp med att lägga upp sina första viltspår på ett bra sätt.

Vi gick ut i skogen och satte igång. Med att slåss med myggen alltså. Medan vi slogs med myggen så berättade jag hur vi skulle göra.

Åke skulle få gå in skogen med sidvind och sedan efter cirka 40 meter göra en mjuk sväng åt höger så han gick med vinden i ryggen. Det är VIKTIGT att du ser till att spåret till största delen blir i MEDVIND för hunden. Med medvind så tvingas hunden att verkligen spåra med nosen nere i backen. Den lär sig rätt sätt att lösa uppgiften. Om hunden flera gånger på sina nybörjarspår får MOTVIND så är risken stor att den lär sig att ”fuska” på spåret och jobba med hög nos i luften. Och det kommer inte att funka sedan när spåret börjar gå mer kors och tvärs. När det blir medvind kommer hunden att ha svårt att lösa uppgiften.

Efter ytterligare cirka 60 meter i medvind skulle Åke knyta fast älgklöven, som han dragit i ett rep efter sig, i ett träd och sedan gå vidare i en båge tillbaka till mig. Man får inte gå tillbaka samma väg, då blir det ju två spår i olika riktningar. Under tiden skulle jag stå och hålla Wilmar i kopplet så han skulle bli nyfiken på vad husse hade för sig.

Vi fortsatte att slåss mot myggen medan vi väntade på att spåret skulle ”ligga till sig”. Det bör minst få ligga i en kvart så att det hinner sjunka ned lite bland blåbärsriset. Spåret får gärna ligga en halvtimme så blir det ännu bättre. Sedan kan man allt eftersom utöka liggtiderna till en timme, två timmar, fyra timmar och när hunden behärskar det så kan du lägga ut viltspåret på kvällen och låta hunden följa det dagen efter.

Många tror att man måste droppa blod under spåret också men själv tycker jag inte att det är så viktigt. Visst kan du testa det någon gång bara för att veta att hunden klarar det och inte tycker att det är läskigt. Men huvudsakligen kan du fokusera på att bara dra klöven. När det sedan blir blod på ett riktigt eftersök så blir det som en härlig prick över i:et. =)

När det hade gått en dryg kvart stod vi inte ut längre. Vår blodsmängd hade nog halverats av alla mygg-angrepp. Så vi lät Wilmar få på sig en spårsele och spårlina och sätta igång att spåra. Det är inte så stor vits att man säger ”spåra” i början eftersom hunden ändå inte vet vad det är. Försök bara låta hunden sätta igång på egen initiativ så blir det bäst.

Åke var bra på att släppa ut mycket lina så Wilmar fick jobba självständigt.

Wilmar visste precis vad han skulle göra och nosade iväg i ett lagom tempo. Åke hängde efter utan att störa. Kurvan gick bra och Wilmar följde precis den väg som Åke gått, det kunde vi se eftersom Åke satt upp snitslar längs vägen.

Vid slutet. Wilmar och Åke hittade till slutet utan problem.

Snart kom Wilmar fram till klöven. Ännu var han inte så förtjust i den, den var snudd på läskig. Men han fick en massa beröm och såg stolt ut. Jag tror Wilmar kommer att gilla klöven bättre när han blir lite äldre. Och skulle han inte det så går det ju alldeles utmärkt att lägga vanliga personspår istället med godis/leksak på slutet.

Här summerar jag några tips för dina första viltspår:

  • Se till att det är medvind på de första fem–åtta spåren. Undvik motvind.
  • Låt hunden se när du går ut spåret. En medhjälpare kan hålla hunden åt dig, eller så knyter du fast den i ett träd eller låter den sitta i bilen och se när du går iväg. Längre fram i träningen, efter cirka tre till fem spår, kan du testa att lägga ut spår utan att hunden ser det. Och sedan komma dit med hunden och bara sätta den i arbete direkt.
  • Markera med snitslar var du har gått. Så har du koll.
  • Gå inte tillbaka i samma spår när du är klar.
  • Gå cirka 100-300 meter långt under de första fem spåren. Sedan kan du börja förlänga dem till 300-2000 meter.
  • Låt spåret ligga i minst en kvart innan du låter hunden spåra. Det är bra om spåret får ligga i 30-45 minuter. När hunden har gått cirka fem spår kan du börja ha längre liggtider på 2-4 timmar och allt eftersom utöka till dygnsgamla spår.
  • Testa sedan allt eftersom att låta hunden spåra i varierade miljöer. Som sandtag, kalhyggen, kalhällar. Och kom ihåg att ha roligt och njuta av hur din hund löser uppgiften med sin fenomenala nos! =)

/ Susanne

Med en och en halv sekund till godo

I natt tävlade vi i Nose Work i Västerstrinne, Sollefteå igen. Det är nästan gräsligt så spännande den här tävlingsgrenen är!

Min grupp började med behållarsök och inomhussök. Vi hade två minuters söktid på varje moment. Det såg ut så här.

Behållarsök.Doften låg i andra eller tredje lådan. Minns inte riktigt =)
Inomhussöket. Doften var placerad intill en blå vattenkopp till vänster i bild.

På inomhussöket ingick även väggarna samt en vattenkopp som inte syns i bild.

När det gällde behållarsöket var min strategi att först söka av kartongerna rakt fram, sedan ta de andra som låg på varsin sida. Jag hade också bestämt mig för att inte ropa markering direkt utan vänta någon sekund extra. När kartonger ligger så här tätt kan det bli golvdrag och annat som gör att hunden upplever att doften sitter på en låda, men i själva verket sitter den i lådan intill och doften studsar mot grannlådan.

Men ganska snart hade Hagel bestämt sig för en låda så jag sa markering vilket var rätt. Puh!

Så gick vi vidare till inomhussöket. Det kändes lite för uppenbart att doften skulle vara intill vattenkoppen så jag tänkte inte fastna där. Hagel visade intresse däromkring men kunde inte bestämma sig, så med gårdagsnatten i minne, då vi lät oss luras av andra hundars nosavtryck, visade jag honom vidare bland spadarna och soparna – samt väggarna.

– 30 sekunder kvar, hojtade tidtagaren.

Ojoj, bråttom. Vi kollade av ett par handtag på golvet och sedan fick han återgå till vattenkoppen. Jodå, intresset var stort. Men var exakt var gömman? Hagel sökte sig mer till höger och lite under. Där!

– Markering, sa jag.

Domaren, tidtagaren och ett par andra på plats jublade. Jag med. Vi hade en och en halv sekund kvar innan maxtiden gick ut! Jag kunde knappt gå ut med mina adrenalinfyllda ben.

Strax efter midnatt var det så dags för utomhussök och fordonssök. På utomhussöket hade vi 2 minuter på oss, på fordonssöket 1 minut och 30 sekunder. De såg ut så här:

Utomhussöket. Doften låg i skarven till andra sektionen. Till höger.
Fordonssöket. Doften låg bakom främre registreringsskylten. Till höger.

Det kändes lite tajt om tid, särskilt på utomhussöket. Det var ju en del skrymslen och vrår att kolla av. Innan jag startade meddelade domaren att någon hund kissat där inne. Ville jag veta var?

– Nej, sa jag, säg hellre bara ”gå vidare” om Hagel stannar för länge vid en kissfläck.

Min plan var att söka av från vänster och runt. Ytterkanterna först och sedan kolla av eventuella intressanta områden igen. Men han vindade så bra vid starten att jag lät honom dra in utan alltför mycket styrning.

Vi hittade ett intressant område men han kunde inte bestämma sig så vi sökte vidare. Han stannade till på ett annat ställe, domaren sa ”gå vidare” och jag lockade honom till ett annat ställe. Så återgick vi till det intressanta stället igen. Det var i skarven mellan de båda sektionerna. Först ville Hagel nästan under träbalken. Men så kunde han bestämma sig mer på ovansidan.

– Markering, sa jag och det var rätt. Tiden blev 1 minut och 24 sekunder. Ingen stress. Skönt.

Så var det ETT område kvar. Fordonssöket. Om vi skulle klara även detta moment så skulle vi få diplom. Vi skulle få vårt tredje diplom vilket innebar att vi i så fall skulle få flytta upp till nästa klass NW2.

Men det fick fick jag inte tänka på nu. Bara ha fokus på var vi skulle börja och att jag inte skulle peka för mycket. Pekandet gör ofta att Hagel tror att jag vet var doften är, vilket gör att han ökar sin sökintensitet, vilket gör att jag kan tro att han faktiskt HAR hittat en doft där. Typ som det blev natten före. Så nu visade jag bara var jag ville att han skulle börja, vid bilens högra bakdäck, och sedan backade jag nära bilen med högra armen fastmonterad på ryggen.

Vi backade ett varv utan att han visade särskilt mycket intresse någonstans. Jag började bli smått oroad. Vi påbörjade nästa varv. Och då, där framme vid registreringsskylten blev det intressant. Snabbt lokaliserade Hagel doften till högra sidan.

– 30 sekunder … började tidtagaren.

– Markering, sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Så fantastiskt skönt! Så darriga ben. Så otroligt spännande den här tävlingsgrenen är! Det är snudd på olidligt spännande faktiskt. Enormt kul när allt stämmer. Som nu. Jag hyllade Hagel, klappade om honom, gav massor av godis (utanför tävlingsområdet) och skuttade jämfota bort därifrån.

Att få vårt tredje diplom var mitt stora mål med den här tävlingen. Nu hade vi lyckats. Jag var så nöjd och glad. Här ser du två domarprotokoll:

När det sedan visade sig att vi bara var två ekipage som fick diplom (den andra var Anna-Lott Ingvarsson från Sävar) och att jag och Hagel dessutom VANN hela alltet blev det ett supertrevligt grädde på moset. Helt rusig av lycka.

När vi kom till hotellrummet tog det inte många sekunder innan vi alla sov djupt! =)

Stort tack till Bibbi Sondell och Sollefteå BHK för ett bra arrangemang. Enormt tack till domarna Åsa Tova Berg och Anneli Johansson som dömde på ett trevligt, glatt, tålmodigt, tryggt och utvecklande sätt.

Nu lämnar vi vackra Sollefteå och börjar träna för NW2. Yes! =)

/ Susanne

Annorlunda att tävla Nose Work mitt i natten

På fredag kväll klockan 18.30 samlades vi ute på en gård i Västerstrinne, Sollefteå. Här skulle vi tävla i Nose Work till klockan 03.00 på natten.

Jag har själv övervägt att arrangera en natt-tävling. Det är ju häftigt att få uppmärksamma det norrländska ljuset som vi har. Det kändes roligt att få testa hur det var att ”fungera” på en Nose Work-tävling även under småtimmarna. Jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit kliva upp någon natt och träna, bara för att liksom ha testat, men det har inte blivit gjort. På natten vill man ju sova =)

Så här såg fordonssöket ut. Släpen och fyrhjulingen ingår. Den svarta pickupen är bara insynsskydd.

Min grupp började med fordonssök. Det såg inte ut att bli så knepigt. En fyrhjuling och en släpvagn. Jag hade planen klar över hur jag skulle gå. Först fram till fyrhjulingens vänstra framdäck, sedan backa runt den med Hagel efter mig. Efter det skulle vi dra oss över till släpen och backa ett varv runt den.

Det började bra. När vi kommit runt fyrhjulingen blev Hagel jätteintresserad på framsidan. Han nosade frenetiskt och jag kände pulsen stiga. Här någonstans borde det vara. Han släppte då och då för att lokalisera bättre. Trodde jag. Men han ville nog egentligen dra vidare – det syns ju på filmen.

Jag tog om litegrann för att han skulle få bestämma sig var doften var gömd. Så nosade han intresserat på samma ställe som sist och jag sa ”Markering”. FEL, meddelar domaren. What? Luften gick ur mig. Han som var så intresserad?

Jag insåg att vi lät oss luras. Hagel visade intresse för en ”slembobba” – alltså där många andra hundar nosat. Han är inte intresserad av andra hundar på så vis, utan jag tror att han helt enkelt tänker att ”eftersom så många hundar nosat här borde doften vara gömd här någonstans”. Och jag läser av honom lite slarvigt och tänker att det är eukalyptus han känner, så jag tar om och visar att han ska söka där igen vilket han tolkar som att jag också tror/vet att doften finns där och så blir han ännu mer intresserad vilket jag tolkar som att det verkligen finns en doftgömma där. Ja, du hör hur vi krånglar till det. För när vi sedan blev anvisade att söka på släpen så såg jag ju en skillnad i kroppspråket när han verkligen hittade den rätta doften. Åh, så klantigt!

Efter det kunde vi i alla fall snabbt tagga om för utomhussöket. Det såg ut så här:

Utomhussöket.

Jag lät Hagel stå och vinda en stund vid starten, sedan gick vi in mot bänken och började där. Jag hade en grundplan om att kolla av områdets ytterkanter först och sedan mitten. Nu blev det lite tvärtom men huvudsaken man vet att man har varit överallt. Vi kollade av lite här och där och sedan visade jag honom mot stora husväggen och där fyndade vi doftgömman i en av ventilerna. Yes! Kändes skönt ändå.

Vid midnatt var det dags för våra andra två moment. Nu hade jag hunnit svälja förtreten om att ha klantat bort diplomchansen redan på första söket. Nu kunde vi bara slappna av och njuta av att andra har fixat sökområden och gömt dofter. Så här såg inomhussöket ut.

Inomhussöket.

Inomhussöket tog sin lilla tid. Hagel visade stort intresse på flera ställen – ställen som jag misstänker att andra hundar nosat på. Men nu var jag cool och kunde läsa honom. Du ser säkert själv skillnaden när han faktiskt hittar den rätta doften? Du får se slutet av söket här:

Sedan var det dags för behållarsöket. Det är bra att få göra det sist eftersom Hagel annars kan vara lite bullrig med kartongerna. Det gick fint.

Behållarsöket.

Efter det kollade vi lite på några medtävlares sök och försökte hålla oss pigga. Klockan 03.00 var det dags för prisutdelning. Jag och Hagel blev i alla fall tvåa på behållarsöket – annars var det inte så mycket att skryta om för vår del.

Men i natt får vi en ny chans. Då ska jag göra mitt yttersta för att läsa av när det bara är ”slembobbor” och när det faktiskt är en verklig doft.

/ Susanne

Här hittar du söndagens resultat

Jisses vilken helg! Så många trevliga förare och hundar som gjort sitt bästa för att hitta doften av eukalyptus. Här kommer resultaten och bilderna på hur områdena såg ut:

Så här såg behållarsöket ut i gruvgången.

BORGNOSEN – RESULTAT BEHÅLLARSÖKET

Michael Hedman visar inomhussöket.

BORGNOSEN – RESULTAT INOMHUSSÖKET

Här ser du hur fordonssöket såg ut.

BORGNOSEN – RESULTAT FORDONSSÖKET

Här visar bakdömande P-A Bergström hur utomhussöket ser ut.

BORGNOSEN – RESULTAT UTOMHUSSÖKET

Dessa fem placerade sig bäst totalt sett. (Tre domare först från vänster sett)

BORGNOSEN – RESULTAT TOTAL

Ett stort tack till alla funktionärer som hjälpt mig på ett proffsigt sätt. Och till alla tävlande som spred en skön stämning omkring sig. Vi syns snart igen hoppas jag!

/ Med vänlig hälsning, Susanne

 

Här hittar du lördagens Nose Work-resultat

Dagens fordonssök.

Här hittar du alla resultat från dagens Nose Work-tävlingar på Travet. Riktigt bra jobbat av er alla. Idag fick många en utmaning, även jag själv inräknad, då det var nya roliga områden med nytt tänk. Stort tack till domarna Siw Rüden och Michael Hedman.

Lördagens utomhussök.

TRAVNOSEN – RESULTAT BEHÅLLARSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT INOMHUSSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT FORDONSSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT UTOMHUS

TRAVNOSEN – RESULTAT TOTAL

/ Susanne

Domaren Micke visar lördagens behållarsök i trappen.
Dagens inomhussök.

 

Ge den ”jobbiga” hunden en passiv uppgift

Det finns hundar som verkligen avskyr när matte eller husse ska stanna och prata med någon. Eller när instruktören på hundkursen ska gå igenom något teoripass. Eller att överhuvudtaget att sitta still och ta det lugnt. Då brukar hunden se till att aktivera sig med en massa olika saker, gärna saker som aktiverar husse eller matte också.

Ofta handlar det om att hunden gnyr, piper, skäller och trampar runt. Det kan också vara att hunden klättrar på matte eller husse för att skynda på det hela och signalera att ”Nu gör vi något”. Och resultatet blir ofta det önskade för hunden – att husse eller matte avbryter det som de håller med och ägnar stor tid åt att prata, lugna, ge godis och greja med hunden istället.

Jag såg till exempel en gång när en hundägare skulle stanna och prata med några andra personer. Hunden blev direkt less och krafsade på föraren. Föraren reagerade direkt genom att kasta ut godisar i gräset strax intill så att hunden kunde söka rätt på dem medan föraren pratade med personerna. Men så snart hunden var klar med godisletandet så krafsade den på föraren igen och proceduren upprepades.

Jag förstår tanken hos hundföraren. Att den vill ge sin hund en uppgift så att den inte stör när de ska prata. Men problemet är att hunden blir belönad för att vara stökig. Hunden lär sig att ”När vi träffar folk ska jag krafsa på husse/matte som kastar ut godisar som jag får leta.” På samma sätt upplever hunden också att den blir belönad när den överhuvudtaget får uppmärksamhet i form av pratande, kliande och gullande. Den lär sig att vara jobbig och störande i dessa situationer. Det lönar sig ju varje gång.

Men vad sjutton ska man göra som hundägare då? Man vill ju få prata med folk man möter, eller få lyssna på instruktören. Och det är inte så himla lätt när hunden klättrar runt och för ett himla oväsen.

Mitt förslag är att du ger den en passiv uppgift. Den får din uppmärksamhet en kort stund, du styr upp den och säger ligg. Hjälp till med en godis i handen om det behövs. Men godisen utdelas INTE. I så fall blir det ändå en belöning för att hunden tjorvade alldeles nyss. Behåll godisen, säg ”ligg stanna kvar” med ett tydligt handtecken och ta något steg ifrån hunden så den får ligga där själv. Nu har den fått en uppgift, på samma sätt som när hundägaren kastade ut godisar på marken bredvid, men den här uppgiften är passiv och belöningen kommer när den gjort sin uppgift – inte som en följd av att den tjorvade. Låt den ligga i fem sekunder om den är ovan. Sedan ger du den en godis mellan framtassarna och upprepar ”ligg stanna kvar”. Den ska inte sätta sig upp mellan gångerna. Efter det pratar du ett tag till med den person du träffat och efter tio sekunder får hunden en godis till mellan sina framtassar.

Om din hund inte har lärt sig ” ligg stanna kvar” än så måste du förstås börja i den änden och träna in det beteendet först, innan du kan träna på den svårare nivån i samband med ett möte eller en kurs.

Fördelen med att ge hunden uppgiften att ligga och stanna kvar istället för att bli kliad eller få leta godisar i gräset är just det att det är något som inte blir en direkt belöning. Hunden får visserligen en belöning strax senare för att den har legat en stund, men då belönar du ett beteende som du faktiskt valde. Du belönar att den ligger still.

Med lite tur lär sig hunden också att förstå det här. Den lär sig att ”om jag stökar runt och piper så kommer matte/husse bara att be mig ligga still. Det är inte så himla kul, så jag försöker hålla mig lite i skinnet här ändå.” eller så har du en riktigt smart hund som tänker ”Aha, nu är vi i en sådan där situation där matte/husse ska prata med en annan person. Då brukar det bli tråkigt och de brukar be mig att lägga mig. Lika bra att jag gör det själv på en gång”.

Stort lycka till med träningen. Tycker du att artikeln gav dig något? Har du kanske en kompis som också skulle behöva läsa det här? Dela gärna vidare. =)

/ Susanne

Här kommer startlistorna till NW-tävlingen

Idag har startordningen lottats för Nose Work-tävlingen i Skellefteå. Efter lunch blir det omvänd startordning. Båda dagarna. Startlistan kan ändras något vid sena återbud samt om det dyker upp fler löptikar. Meddela så snart du vet i så fall.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Startordning Söndag BORGNOSEN

Behållarsök/Inomhussök                                        Fordonssök/Utomhussök

 

Jag ville betala för skugga på Coop

Den sommartid nu kommer. Med sol och värme i våra bilar. Så hundarna riskerar att få värmeslag. Visst är det stressande att ständigt behöva jaga de få skuggplatser som finns på olika parkeringar?

Jag brukar handla på Coop. Och där gick det hyfsat ofta, fram tills för ett tag sedan, att hitta skugga vid de reklamskyltar och träd som var närmast E4. Men sedan ansades träden. Och Coop satte upp skyltar som visade att just dessa parkeringar numera var så kallade familjeparkeringar. Skit också! När minsta barnet numera är 9 år så kan jag nog inte anses höra till familjeparkeringen längre. Det är inte precis någon barnvagn eller bilbarnstol som jag behöver plats för att baxa ut.

Jag har löst det genom att backa in bilen mot Coop Bygg istället. Jag har valt att hellre gå typ 200 meter extra än att vara orolig över att hundarna får värmeslag. Och jag har tänkt att även andra hundägare nog är redo att göra detsamma, att parkera lite längre bort bara man vet att bilen får skugga. Så därför gick jag in på Coop och frågade efter chefen. Jag hade ett förslag på en deal.

Mitt förslag var att Coop skulle köpa in några fler, extra stora, reklamskyltar och sätta dem i bortre änden mot E4. Det skulle bli platser som var märkta med en hundsymbol, där hundägarna hade första tjing att parkera. Jag berättade om idén för chefen och erbjöd mig att vara med och betala dessa skyltar så att det verkligen skulle bli av.

Svaret blev att dessa skyltar är så himla dyra att jag knappast vill vara med och dela den kostnaden. Utan att chefen frågade mig vad jag var beredd att satsa. Och svaret löd också att skyltarna måste köpas in centralt och vara utformade på ett visst sätt. De fick alltså inte bli lite större än de befintliga skyltarna och därmed ge extra skugga. Jag blev rätt nedslagen av detta svar. Trist.

Men däremot menade chefen att de där familjeplatserna vid träden och skyltarna, som jag försökt välja tidigare, också är till för hundägarna. De planerar att sätta upp en skylt om det – att hundägarna också får stå där. När det blir gjort vette sjutton, men jag tänkte att jag genom detta inlägg i alla fall skulle meddela att du som hundägare FÅR parkera vid skuggplatserna som vetter mot E4. Visserligen har som sagt träden ansats en del så de inte ger lika mycket skugga, men det är i alla fall bättre än att stå rätt i solen.

Men nu är det ju inte bara på Coop vi parkerar. Det finns ju massor av parkeringar utan några bra skuggplatser. Då vill jag tipsa om att ha med ett lakan i bilen som du kan lägga över där solen strålar som mest. Eller en sådan där reflekterande silverduk som jag har beställt via Hansesgården.

Dessutom bör du ha en så kallad friskluftskrok till bakluckan så att du kan ha luckan öppen utan att någon kan tränga sig in eller – ve och fasa – smälla igen luckan medan du är borta. Jag vet en hundägare som hade sin baklucka på vid gavel. Och gissningsvis skällde hunden en del i bilen. Det gjorde att någon blev förbannad och smällde igen luckan. När husse kom tillbaka till bilen låg hunden och hässjade panikartat. Han körde hem i ilfart och duschade hunden kallt vilket gjorde att den återhämtade sig. Men gissa om ägaren var förbannad? Jag skulle vara komplett rasande. En friskluftskrok skyddar hunden på mer än ett sätt. En sådan kan du exempelvis hitta hos Quality K9 eller XXL. Eller så är du händig och fixar en själv.

/ Susanne

Luktsinnet avgör vilken hund som vinner i Nose Work

PRESSMEDDELANDE: Helgen den 10-11 juni arrangeras den nordligaste Nose Work-tävlingen någonsin i Skellefteå. ”Frågar ni mig så kommer sporten att bli större än agility, rallylydnad och allt annat. I Nose Work struntar man i sitt, ligg och hit utan ägnar sig bara åt hundens naturligaste beteende – att använda sitt främsta sinne nosen”, säger Susanne Lindberg, som driver Rackarungarnas Hundskola och arrangerar tävlingen.

Tävlingen kommer att ske på två platser. På lördag håller man till på Skelleftetravet, på söndag utspelas tävlingen vid äventyrshuset Boda Borg. Varje dag deltar 40 tävlande, de kommer från Gagnef i söder till Kiruna i norr.

– Enkelt förklarat kan man likna Nose Work vid narkotikasök som polishundar gör. Fast vi använder vattenbaserad hydrolat av eukalyptus istället. Vi droppar ett par droppar på en tops eller möbeltass och gömmer den inomhus, utomhus, på fordon och i olika behållare. Sedan får hunden söka upp doften och belönas för det, berättar Susanne Lindberg.

Hon ser fram emot helgen.

– Tävlingsformen är verkligen genial. Hunden får använda sitt främsta sinne och känna sig lika duktig som en narkotikahund. Och förarens uppgift är mest bara att hänga med och imponeras av sin hund.

Bifogad bild är fri att användas.

Bildtext: När man tävlar i Nose Work ingår bland annat fordonssök. Här hittar Susanne Lindbergs vorsteh Hagel doftgömman under en tävling. Domare är Michael Hedman, tidtagare är Benita Nyman. Foto: Jonas Björklund

Korta fakta om Rackarungarnas Hundskola

  • Enskild firma som startades i maj 2014.
  • Drivs av Susanne Lindberg som är född hundnörd, utbildad instruktör genom Svenska Brukshundklubben, certifierad Nose Work-instruktör och som har gått den ettåriga klickertränarutbildningen genom Canis.
  • Har sin bas i Yttervik med inhägnaden RackArenan och Rambobanan, samt i Bureå där företaget hyr en inomhuslokal.
  • Håller valpkurser, allmänlydnadskurser, Nose Work-kurser, rallylydnadskurser, Rambokurser, spårkurser, privatkurser och webbkurser.

Funderingar?

Hör av er via mejl rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring 070-577 31 87.

/ Susanne Lindberg

Här hittar du alla mina hundböcker

Här hittar du alla hundböcker som jag har skrivit. För att det ska bli tydligt har jag angett pris för varje bok, samt vad den spårbara frakten kommer att kosta. Naturligtvis kan du beställa exempelvis två böcker och få dem i samma paket och spara en fraktkostnad. Och naturligtvis får du ett bättre pris per bok om du vill beställa exempelvis tio böcker eller fler. Hör av dig så snackar vi ihop oss. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

”Nose Work med Plusmeny”. En bok som blandar två superroliga saker: Nose Work och tuff miljöträning – så kallad Rambo. Jag har ju hållit på med räddningshundar i nästan 20 år och den här boken är väldigt inspirerad av den tiden, med den skillnaden att vi ska söka efter Nose Work-dofter i läskiga miljöer istället för människor. I den här boken får du alla tips du behöver för att komma igång. Och du får tonvis med inspiration till nya häftiga träningspass.

Kostar: 299 kr (med spårbar frakt på 63 kr blir det 362 kr)

”Så hamnar du på pallen i Nose Work”. Gavs ut i juni 2016 av Kyon förlag. Den här boken är som en uppföljare på ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. Nu får du lära dig en massa smarta tips och knep inför tävling. Jag har intervjuat tre duktiga tävlande, samt inflikat en del tips själv, plus att jag har intervjuat tre duktiga Nose Work-domare. Allt detta har summerats på ett lättfattligt och inspirerande sätt i boken. Du får veta hur du inte ska göra, och hur du borde göra – beroende på vad du har för hund. Du får se flera bilder och illustrationer som berättar om olika tävlingssituationer. Vill du läsa mer om boken och se några sidor ur den kan du klicka här.

Kostar: 179 kronor (Med spårbar frakt på 63 kronor blir det totalt 242 kronor)

Köp den av mig direkt eller skicka ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com med din bostadsadress och ditt mobilnummer så jag vet var jag ska skicka aviseringen. Jag vill även veta om du vill betala till plusgiro 714209-4, swisha till 123 514 8218 eller ha en faktura.

”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. Gavs ut i december 2016 av Kyon förlag. Den boken har jag skrivit tillsammans med de duktiga Nose Work-domarna Adam Hübinette och Martin Johnson. Den här boken lär dig Nose Work från grunden. Du får veta hur allt började i USA och hur sporten kom till Sverige. Du får veta exakt hur du börjar träna in eukalyptusdoften med din hund, vilka övningar som passar och hur du sedan gör det allt mer avancerat. Boken går igenom olika problem som du kan stöta på. Utöver det får du veta allt om doftprov, hur det går till att tävla, vilka klasser som finns och i slutet hittar du ett komplett regelkompendium. Vill du se när jag bläddrar i den kan du klicka här. Här kan du läsa flera recensioner om boken.

Kostar: 179 kronor (Med spårbar frakt på 63 kronor blir det totalt 242 kronor)

Köp den av mig direkt eller skicka ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com med din bostadsadress och ditt mobilnummer så jag vet var jag ska skicka aviseringen. Jag vill även veta om du vill betala till plusgiro 714209-4, swisha till 123 514 8218 eller ha en faktura.

”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Gavs ut i september 2016 av Klickerförlaget. Den här boken passar perfekt för dig som vill ha en bok som går pang på rödbetan och ger konkreta förslag på hur du löser vanliga vardagsproblem med din hund. Det handlar exempelvis om hundmöten, inkallning, när hunden drar i kopplet på promenader samt kloklippning. Det handlar även om hur du på olika sätt ger din hund ett roligare hundliv genom miljöträning, nosarbete och spår.

Kostar: 200 kronor (Totalt blir det 260 kronor med frakt)

Du kan beställa den via Klickerförlagets sida. Där kan du också läsa recensioner. Du kan också skicka ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com så kan jag skicka boken. Skriv ned din bostadsadress och ditt mobilnummer så jag vet var jag ska skicka aviseringen. Jag vill även veta om du vill betala till plusgiro 714209-4, swisha till 123 514 8218 eller ha en faktura.

”Hundspannsliv”. Gavs ut december 2012 av GML förlag. Det är en bok där du får komma in ”bakom kulisserna” hos hundspannsföretaget Rascal Huskies. Tillsammans med min sambo Fredrik Landström drev jag detta företag i cirka tio års tid. Det var en underbar tid på många sätt. Underbara hundar med en enorm arbetsmoral. Underbara gäster som vi fick äran att träffa. Men under våren 2017 avslutade vi hundspannsverksamheten. Då hade vi under några år försökt ”trolla med knäna” när det gäller att få mer snö så att vi klarar av att genomföra våra hundspannsturer på ett säkert sätt. Till slut tappade vi farten och beslutade oss för att sälja de flesta av våra slädhundar till ställen med säkrare tillgång på snö. Där lever de numera ett bra hundspannsliv där de får springa, jobba och känna sig duktiga.

Kostar: 150 kronor hos mig (med spårbar frakt på 63 kronor blir det totalt 213 kronor)

Jag har några exemplar kvar hemma som du kan köpa. Du kan också skicka ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com med din bostadsadress och ditt mobilnummer så jag vet var jag ska skicka boken och aviseringen. Jag vill även veta om du vill betala till plusgiro 714209-4, swisha till 123 514 8218 eller ha en faktura. Boken går även att beställa via boksajter som Adlibris och Bokus. Där finns även mina andra böcker.