Fortfarande tänker många korrigering först

Låt säga att din hund drar kraftigt i kopplet på promenaderna. Eller att den lägger sig när du säger sitt. Eller att den hoppar ut ur bilen innan du har sagt varsågod. Hur skulle du lösa det?

Jag upplever att många lever kvar i korrigeringstänket. Att man vill påtala felet som gjorts och säga att det var dåligt att det blev så. Man rycker i kopplet för att korrigera hunden som drar. Man säger ”nej” och rycker upp hunden som la sig när föraren sa sitt. Man luggar hunden som hoppade ut ur bilen och säger ”fy”.

Vad jag vill förmedla är att du ska tänka på dig själv som en klok, förståndig och pedagogisk  lärare. En sådan som du själv vill att dina barn ska ha i skolan. Du ska sträva efter att hjälpa hunden att förstå. Att göra det roligt att lära. Att motivera den att lära. Att visa på vad den vinner på att lära såsom du har tänkt.

För inte vill du att dina barns lärare ryter ”nej” när barnen råkar ha skrivit en mening med liten bokstav i början och utan punkt i slutet? Nog vill du hellre att läraren säger att ”Vilken bra mening du har skrivit. Om du nästa gång lyckas få in en stor bokstav i början, och en punkt i slutet, så blir jag riktigt imponerad och du får en guldstjärna.”

Inte vill du att läraren säger ”Fy” och luggar ditt barn i håret om den svarar att tre gånger tre är tolv? Nog vill du hellre att den säger ”Nja, men försök igen. Om du tänker att du har tre äpplen och så kommer Stina och ger dig tre äpplen till och sedan kommer Stefan och ger dig tre äpplen till – hur många har du då”. Och när ditt barn då räknar ut att det blir nio så gör läraren high five med ditt barn och säger ärligt ”Så himla bra. Du är smart vettu”.

För du vet att om dina barn får en bra, trygg pedagogik i skolan så lär de sig mer. Om man inte behöver vara rädd för att få skäll eller bli luggad så blir det roligt att lära sig nya saker. Barnen blir motiverade att lära sig mer om de på olika sätt belönas för det som blir bra och rätt.

Så varför ska du vara opedagogisk med din hund? Varför ska du först tänka korrigering när det gäller att träna till ett problem? Varför inte börja i den andra änden? I den pedagogiska, kloka änden som strävar till att hunden faktiskt lär sig något på ett bra sätt. Som gör att den vill samarbeta fler gånger med dig? Så tänk efter hur du kan visa och belöna vilket beteende du faktiskt vill ha.

  • Du kan säga ”bra” och ge hunden en godbit precis när den släpper efter lite på draget i kopplet på promenaden.
  • Du kan hålla tyst när hunden lägger sig istället för sätter sig när du säger sitt. Du kan vifta med en godis i höjd med din höft så strävar hunden uppåt, sätter sig och du kan genast belöna.
  • Du kan öppna bilburen långsamt samtidigt som du säger ”stanna kvar”. Sedan ger du hunden en godis. Och efter det kopplar du den. Sedan ger du en godis till. Och efter det säger du ”varsågod” så hunden får hoppa ut.

Det här är ju bara exempel. Du har säkert andra utmaningar att jobba med. Tänk efter hur du kan belöna rätt beteende istället för att korrigera del felaktiga beteendet. Så blir du en riktigt pedagogisk lärare till din hund.

/ Susanne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s