Alltså vilket gäng jag har i valpkursen! Vilka stjärnor! I kväll kunde flera av deltagarna lämna sina hundar för sitt och ligg stanna kvar och gå iväg flera meter. De kunde sätta sig på huk och resa sig igen utan att hunden flyttade sig från sin plats. Vissa kunde även göra armhävningar medan hunden låg kvar! Prova det hemma ni som törs =)
Kolla in Boston och Birgitta! Imponerande.
Vi gjorde dessutom inkallning med två valpar samtidigt bredvid varandra. De busade inte någonting med varandra utan sprang raka vägen till sina mattar och hussar. Sedan gjorde vi två inkallningar samtidigt i formen av ett plustecken, alltså att de korsade varandras vägar. Inga problem där heller! Jag är helt klart impad.
Vi tränade koppelträning. Här är det Maria och Zoe samt Peter och Doris.Simon klipper klorna på sin Bira, fastän han hade gruvat sig en del.
Vi lade även stort fokus på kloklippning. Jag upplever att många hundägare tycker att kloklippningen är jobbig, många är – i mitt tycke – onödigt rädda för att råka klippa i pulpan. Det gör att hela kloklipparsituationen blir spänd. När du egentligen bara behöver slappna av och vara trygg.
Nu fick alla klippa klorna på sina valpar. Visst blev det någon bloddroppe här och var, men hundägarna agerade lugnt och fint och lydde mitt råd: ”Om ni klipper i pulpan på en klo så klipp minst en och gärna två klor till innan ni stillsamt ber om lite papper att torka bloddroppen med”. Alla mina kloklippartips kan du läsa här!
Skönt att kunna komma till ro fastän man är på valpkurs. Bira och Simon.
Blicken. Som sjuk möts man av ofta en uttråkad blick.
Du känner hur febern smyger sig på. Usch och fy. Inte nog med att du har ont i huvudet, ont i halsen och fryser – dessutom tittar din hund på dig med stora, uttråkade ögon. ”När ska vi göra något egentligen”? frågar den.
Här får du tre tips på aktiviteter som gör din hund lite nöjdare, utan att du behöver anstränga dig särskilt mycket.
1. Gömma leksaker. Sätt hunden i ett rum. Visa att du har en eller flera leksaker, det beror på hur långt ni har kommit i träningen. Sedan går du runt i lägenheten eller huset och gömmer dessa leksaker. Under vardagsrumsmattan, bakom skohyllan, under trappen – ja du fattar. Efter det går du tillbaka och ger hunden klartecken att få börja leta. Sätt dig på en stol och vila. Hjälp inte hunden i onödan. Ju längre tid den behöver för att hitta leksakerna – desto bättre för dig – då du kan få vila lite mer ostört senare.
2. Gömma godis. Om du har en hund som inte tycker att leksaker är så kul så kan du göra på samma sätt fast med godis. Försvåra det gärna genom att gömma godisarna inne i små burkar, typ snusdosor eller medicinburkar, så att hunden kanske kan stimuleras till att komma med dosan eller burken till dig så du kan öppna.
3. Lär in ett nytt trick. Gärna med klicker. Till exempel klättra upp och sätta sig på en stol, eller gå runt med bakdelen medan frambenen står på en pall. Eller samla ihop sina leksaker i en låda. Eller putta en tennisboll till dig med nosen. Jag vill passa på att rekommendera den här boken om du har idetorka.
Den här gången tar jag upp något känsligt – arga hundar. Att vara ägare till en aggressiv hund är inte ett dugg roligt. Ständigt måste du vara på din vakt, ha koll och räkna ut vad som torde hända härnäst.
Jag har nu byggt om det här inlägget. Mitt försök att ge ett anonymt exempel landade inte bra. Därför kommer jag nu att beskriva problemet utifrån egna erfarenheter jag har.
Jag tog bort en av mina egna hundar för några månader sedan, en av de draghundar jag har som bor ute i hundgård. Jag hade haft känslan ett tag – att den här hunden var inte som alla andra. Den hade inte samma spärrar. Ni som har haft hund ett tag har säkert träffat på sådana individer.
Den hetsade upp sig enormt när sexårige sonen var i hundgården. Den skällde på ett annorlunda sätt. Inte på ett ”lite normalare” sätt som signalerade rädsla och en fråga ”vem är du som springer runt i min hundgård?”. Utan en vassare ton.
Jag hade börjat vidta säkerhetsåtgärder om jag hade sonen med i hundgården. Jag såg till att den knasiga hunden och min son inte skulle träffas. Men en dag ville sonen byta från ett ställe till ett annat medan den knasiga hunden var ute och sprang i ytterhundgården. Jag kollade var den knasiga hunden var, han var långt bort, och jag följde sonen nära mot det nya stället.
Men ändå – knashunden kommer springande, får se oss och fastän han har hela hundgården att vara på så lyckas han göra ett nafs i sonens axel. Inget blod. Men det spelade ingen roll. Jag tittade bara på hunden med en blick som sa att nu får det vara nog.
Det var den enda hund vi inte haft från det att den var valp, och den hade därmed inte präglats på barn och på andra av våra situationer från ett tidigt skede. Men det kunde ha blivit så även om hunden varit hos oss från det att den var valp. En del hundar är helt enkelt inte friska inuti. De kan vara väldigt ”klent sammansatta” och minsta påfrestning i livet gör att det blir kaos i huvudet. Som för en del människor.
Som hundägare försöker man rannsaka sig själv och undra vad man hade gjort för fel när hunden blivit så. Men vissa gånger är det inte alltid hundägaren som gjort något fel. Hunden är bara ”felkopplad” i huvudet redan från början.
Min grundinställning är att med träning kan man få till många problem. Många hundar kan bli bättre, och må bättre, med en smart träning på det specifika problemet.
Men det finns några fall då man ska fundera ett varv till. Som i mitt fall. Är det verkligen värt det? Finns det en rimlig chans att den verkligen blir bättre? Och viktigast av allt – riskerar jag andras hälsa i för stor grad genom att ha kvar den här hunden och försöka få den att bli bättre? Kanske hunden rent av mår bättre av att slippa alla påfrestningar som det innebär att leva i vårt samhälle? Kanske hela familjen mår bättre, efter en stund, av att låta den här hunden springa vidare bland molnen?
Så blev det för oss. Jag tog hunden till veterinären. Jag var beslutsam. Men när livet slocknade i hans ögon grät jag stort. Det är för sorgligt. Det är oerhört jobbigt att vara klok, vuxen och att ta sitt ansvar.
Men samma kväll kunde jag ha med sonen i hundgården. Jag kunde slappna av. Sonen kunde tryggt springa runt med alla våra andra hundar. Det var harmoni. Som det ska vara när man har hund.
Avslutar med att citera en av mina hunduppfödare Marie Ekerljung som föder upp portugisisk vattenhund under kennelnamnet Rödtop.
På måndagen körde en ny valpkurs igång. Denna gång fanns åtta söta valpar på plats. De fick öva koppelträning, sitt stanna kvar och inkallning. Redan på första passet klarade de att springa två och två till sin matte/husse i motsatt riktning mot varandra, med bara ett litet mellanrum. Imponerande att de inte är mer intresserade av att leka med varandra. Mattarna och hussarna har gjort och gjorde ett bra jobb!
Det blev även en del teori, bland annat om vad man bör göra, och inte göra, om man möter en ”stor” hund när man är ute och går med sin valp. Man bör inte lyfta upp sin valp eftersom det riskerar att skapa en rädsla hos valpen att möta andra hundar. Om matte/husse finner situationen så läskig att valpen måste lyftas upp – ja då tolkar valpen det så också. Vi hussar och mattar är förebilder och måste också agera så – lugnt och tryggt. Skulle den andra hunden komma rusande, ja då lyfter vi undan den hunden istället =)
Men nu till utmaningen. Hur många av raserna klarar du av att gissa rätt? Två av raserna är blandraser, men du får lite hjälp i bildtexterna. Svaren finner du längst ned i detta inlägg. Men tjuvkika inte! Försök gissa först =)
Valp 1
Valp 3Valp 4. En blandning av tre raser. En slädhund, en jakthund och en spetshund.Valp 5Valp 6. En blandning av TVÅ raser. En blandning som är rätt vanlig så den fått ett eget namn som slutar med två oo.Valp 7Valp 8
Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!
För ett par dagar sedan hade jag besök av Maja, Henrik och deras finsk spets Thea. Thea tyckte inte alls om att möta andra hundar på promenaderna, hon skällde, gormade och levde rövare. Maja och Henrik hade jobbat länge för att lösa problemet men tyckte sig ha fått idétorka och kontaktade mig.
Det gäller att komma på vad som möjligen kan graderas högre för hunden, än att skälla på mötande hundar. Vad är så värdefullt att det är värt att släppa uppmärksamheten på den andra hunden?
För många hundar kan det vara en leksak, att få kampa och busa sig förbi hundmötet, och senare klara att gå fint förbi hundmötet och få busa och kampa just efteråt. Som rottweilern Ozzy som jag hjälpt tidigare, det kan ni läsa om här.
För många andra hundar funkar det bäst med godis. Det ska vara gott godis som korv, skinkost på tub, leverpastej, köttbullar och liknande. Försök inte muta en ”mötestokig” hund med tråkigt torrfoder =)
Thea tyckte korv var gott. Fast inte jämt. Hux flux var det inte alls intressant, då var det viktigare att lukta i dikeskanten. Men okej, hon var ju tyst då och promenaden närmare hundmötet kunde fortskrida.
Vi började med ett långt avstånd, åtminstone 20 meter mellan hundarna. Hon skällde ett par gånger, men kunde sedan fokusera på korvbitarna. Det gäller i början att formligen ”mata” hunden förbi den mötande hunden. Stoppa ett gäng korvbitar i ena näven och låt hunden slicka och nafsa efter bitarna vid mötet. Alternativt att du har skinkost, kläm lite då och då så får hunden slicka och ”jobba” ut det goda.
Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.
Nästa möte gick bättre. Och nästa ännu bättre. Vi bytte ofta platser, hundar och hundraser så situationen skulle upplevas som ny för Thea.
Till slut mötte hon min portugisiska vattenhund, stor och svart, på en smal grusväg utan ett pip. Och gick jämsides med en av våra sibbetikar på vägen hem.
Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.
Visst, det blir en sorts uttröttning när det blir flera möten efter varandra. Det positiva med det är att man som förare får chansen att berömma, visa när hunden gör rätt, istället för att banna och bli på dåligt humör.
Utmaningen för just Maja och Henrik blir att ofta hitta nyheter i godisväg som håller uppe Theas intresse för att hålla sig tyst istället för att skälla på den mötande hunden. De får se till att variera sig mellan godsakerna. Tanken är att med lite övning kommer Thea att se en mötande hund och tänka att där är en hund – då brukar matte/husse dra fram några intressanta godsaker så det är bäst jag håller koll på matte/husse. När den tanken och vanan satt sig – då brukar det gå finemang!
Äntligen lite svalare väder, eller hur? Nu kan man äntligen träna hund lite bättre. I kväll torsdag har vi avslutning och låtsastävling för de kursdeltagare som gått min ”Våga tävla lydnadsklass 1-kurs” på Skellefteå Brukshundklubb. Ska bli så roligt – ni ska veta att de utvecklats ordentligt under den här tiden. Och jag har raggat fina priser som de ska få, så de blir peppade att tävla en riktig tävling snart. Flera av deltagarna har redan pratat om det, så jag hoppas de fullföljer sina planer. =)
När det gäller kommande kursstarter har jag märkt att jag får försöka ha en längre framförhållning eftersom mina kurser har hittills ganska snabbt blivit fullbokade. Jag är både glatt överraskad och väldigt tacksam för den respons som Rackarungarnas Hundskola har fått. Jättekul, stort tack till alla som på olika sätt hört av sig och velat ha min hjälp.
Min valpkurs i september är redan fullbokad. Viltspårhelgen 25-26 oktober är också fullbokad. Men Allmänlydnadskursen i november, där nästan alla träffar blir inomhus, har några enstaka platser kvar. Här kan du läsa mer om den. Vill du vara med – hör av dig!
Och så ska jag köra en ny ”våga tävla lydnadsklass 1-kurs” i januari/februari. Jag återkommer om exakt startdatum, men träffarna blir på måndagskvällar mellan klockan 18-20. Kursen ges inomhus i Becurhuset i Bureå. Till den finns platser kvar. Om du är intresserad – mejla mig. =)
I väntan på nästa kurstillfälle ska du få förslag på ett imponerande tricks att träna på. Alltså, för dina kompisar som kanske inte riktigt har koll på det här med hundträning, kommer det att vara helt fascinerande. För oss andra är det inte så svårt 😉
Du ska säga att din hund kan räkna. Kompisarna får säga ett nummer mellan 1 och 20. Låt säga att de säger 7. Då vänder du dig mot din hund, säger 7 i en peppande, eggande ton och hunden börjar skälla. Efter 7 skall släpper du omärkligt hundens blick med dina ögon. Kontakten bryts och hunden slutar skälla. Den kan räkna!
För att lyckas med det här måste du alltså först lära den skall. Och det har ju hundar olika lätt eller svårt för. Ta en godis, peppa upp hunden, och göm undan godisen bakom ryggen. Ryck lite då och då med godisarmen. Se spänd, lurig och förväntansfull ut i blicken när du tittar på hunden. Om den bara gnyr i början – belöna det, ge korv och beröm peppande med rösten. Sedan gömmer du undan en ny godisbit bakom ryggen och ser ännu mer förväntansfull ut. Då vågar den lite mer, och mer. Till slut skäller den.
Då är det dags att lära den att skälla bara när ni har ögonkontakt. Låt den skälla tre gånger, sedan tittar du lite åt sidan. Då kommer antagligen hunden att komma av sig i en kort stund, då belönar du. Nästa gång får det gå en halv sekund till av tystnad efter att ögonkontakten brutits – då belönar du. På så vis lär den sig lite uthållighet, innan den vill börja skälla igen.
Du kan säga skall som kommando i början, men tänk på att ha en peppande ton, som du sen härmar när du säger siffrorna. Hunden kommer att fatta vad du vill i alla fall, bara på din laddade, förväntansfulla blick. Lycka till! =)
Snart kommer september månads nyhetsbrev ut. Om du är sugen på gratis tips kring hundträning, inspiration och få veta om kommande kursstarter så borde du prenumerera på Rackarungarnas Hundskolas nyhetsbrev.
Det kostar ingenting. Men ger olika tips inom hundträning och annat. Ger förhoppningsvis också en hel del inspiration och en känsla av att ”det vill jag testa”. Dessutom får du veta om kommande kursstarter vilket ger dig ett försprång.
Vill du ha nyhetsbrevet mejlar du bara till rackarungarnashundskola@outlook.com och skriver att du vill ha nyhetsbrevet så lägger jag till dig till listan. Och vill du inte ha det längre mejlar du bara och skriver det. Krångligare än så är det inte =)
/ Susanne
Här kan du läsa hur augustis nyhetsbrev såg ut:
Hej på er! Söndag den 24 augusti, mellan klockan 10–15, kör jag en klickerkurs. Kursen riktar sig till dig som kanske hört talas om klicker men inte vågat testa än. Eller till dig som bara testat litegrann men vill ha lite stöttning för att ta det ett steg längre.
Under kursen kommer vi att börja med att klicka in hundarna, lära dem att förknippa klickljudet med smaskigt godis, för att sedan börja testa vad vi kan lära dem för trick. Det blir även en del teori så ni får en djupare förståelse till varför den här sortens träning fungerar så bra.
Platsen blir Becurhuset i Bureå, då spelar det ingen roll om det regnar. Det ligger nära E4 i korsningen där man, om man kommer från Skellefteå, kan ta höger mot flygplatsen, Hjoggböle och Sjöbotten. Fast nu ska ni ta vänster =) och vänster direkt igen. Hör av dig om du inte hittar. Lunch äter vi på en pizzeria eller liknande. Hundarna kan behöva en paus! =)
Kursen kostar i normalfallet 700 kronor, men nu ges 200 kronors rabatt så ni betalar 500 kronor per ekipage. Ta med rejält mycket gott godis, som korv, köttbullar, blodpudding, leverpastej. Klicker ingår, ni får den på plats. Redan nu är det några som anmält sig, men några platser finns kvar.
Anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Berätta samtidigt gärna lite om dig och din hund och vad ni har för mål med att gå kursen.
Här är det mina hundar Trassel och Hagel som får jobba med köttbullsträdet tillsammans.
Trots att det är sommar och man borde ha massor av tid över så känns det som om att det ibland är raka motsatsen, eller? För er som har det tajt ibland men vill försöka ta vara på en kvart som råkar bli ledig rekommenderar jag en övning som kallas Köttbullsträd, se den bifogade bilden. Leta reda på en rejälare tall, eller motsvarande, med mycket gropar i barken. Ta med din hund, sätt den eller knyt fast den så den får smygkika på vad du gör. Sedan går du och trycker fast köttbullsbitar i håligheterna runt om i trädet. Både lågt och högt, så att hunden får ställa sig på bakbenen för att nå. Efter det går du tillbaka till hunden, släpper loss den eller kör i koppel, och säger varsågod. Ganska snart kommer hunden att fatta vad den ska leta och kommer att låta sin nos jobba. Enkel men värdefull hjärngympa!
I kväll är det dags för sista träffen med valpkursgänget. Då ska vi spåra. Det ska bli roligt, jag njuter verkligen av att se hundar få komma till sin rätt och visa sin husse eller matte att den minsann har en supernäsa.
Vi har haft roligt på kursen. Valparna har klarat allt svårare störningar på inkallningsövningarna. De fick tuffa till sig lite extra när vi körde miljöträning och det syntes hur stolta de blev när de klarade olika svårigheter. Jag hoppas deltagarna känner sig nöjda, de ska få utvärdera kursen så jag får veta om något kan förbättras till nästa gång.
Jag tävlade i lördags med min vorsteh Hagel för första gången i appell spår. Jag insåg att vi inte riktigt hunnit bli helt klara med inlärningen av alla lydnadsmoment, men ville testa ändå. Det gick ungefär som jag trodde. Halvokej lydnad trots två nollor i betyg. Sedan full poäng på spåret. Stolt. Och sedan ingen poäng på budföringen, när han ska springa från mig till en mottagare och sedan tillbaka igen. Då blev jag lite sur, för det kan han egentligen. Men han kunde inte hålla fokus på uppgiften då det var så mycket spännande dofter i gräsmattan. Så det får vi träna mer på. Mer störning! Men sammantaget var jag nöjd med hans debut. Vi blev godkända och var liksom med i matchen och hade en bra känsla. Så vi tar nya tag senare.
Dags att börja packa för kvällens valpkurs. Blir att packa mycket vatten, min utetermometer har visat 35 grader här idag. Urk! Nu får det snart bli höst tycker jag!
Idag hade jag en klickerkurs mellan klockan 10 till 15. Det var åtta deltagare anmälda, men en avbokade på morgonen då hon var tvungen uppsöka akuten med ett trasigt knä. Aj aj, lät inte skönt.
Nåja, vi började med lite teori och genomgång av varför klickerträning fungerar. Sedan fick deltagarna börja klicka in hundarna – det vill säga lära dem förknippa klickljudet med smaskigt godis.
Helena och Elit tränar för fullt.
Efter det började vi med några enklare praktiska övningar, som att ställa sig på en hög matta. Lite senare fick hundarna vila. Istället körde jag klickerträning med några av mattarna och hussarna. Det är väldigt nyttigt att få testa att vara hund själv. Att få känna glädjen när man förstår, och frustrationen som kan bli när man inte gör det.
Mysigt att få sitta ned och äta och småprata.
Vi intog en stärkande lunch på pizzerian i Bureå och fortsatte sedan med övningar som var och en av deltagarna ville prioritera. Någon ville lära in fot, en annan apport, den tredje att backa och så vidare.
Vi tränade hundmöten med klicker.
Vi gick även ut och tränade hundmöten med hjälp av våra klicker. Efter det var de flesta rätt mosiga och nöjda.
Ester blev så trött, så trött på slutet.
Deltagarna ombads utvärdera kursen (de fick vara anonyma så de kunde vara lite mer brutala=)) så jag vet vad som kan bli bättre till en annan gång. Med risk för att verka skrytsam – men jag skulle bara vilja nämna några citat som de skrev.
”Trevlig kursledare som verkligen tycker om det hon håller på med.”
”Bra med teorin i början och att man fick pröva själv att bli ”klickad”. Kul att man kunde träna på vad man ville och fick hjälp att träna sina ”problem””.
”Pedagogisk, peppande och bra synsätt på djurhållning.”
Själv vill jag tacka alla deltagarna för en supertrevlig dag! =)
Idag tränade jag lydnad med min portugisiska vattenhund Trassel och min vorsteh Hagel. Även hundkompisen Loella var på plats med sin cocker spaniel Santos. Så roligt det var! Det var länge sedan jag fick till ett ordentligt träningspass – men nu blev det av.
Dessutom passade vi på att miljöträna i lekparken intill. Alltid lika nyttigt! Vilka skojiga saker det fanns på lekparken – bara man ”sätter på sig rätt glasögon” och ser möjligheterna.
Inspireras gärna av vad vi hittade på och gör lite miljöträning du med. Jag blir jätteglad om du sedan skickar in en bild eller film till rackarungarnashundskola@outlook.com så kan jag visa fler exempel här på hemsidan =)
I onsdags gick jag, Stina Furberg och hennes rottweiler Ozzy en långpromenad i bostadsområdet Anderstorp i Skellefteå. Vårt syfte var helt det motsatta än när hon annars är ute och går med hunden – nu SÖKTE vi efter hundmöten.
Stina kom hem till mig för några dagar sedan och fick träna på hundmöten med våra hundar. Det kan du läsa mer om här.
Nu var det dags att ta det ett steg längre, möta hundar lite hipp som happ på gångvägen. Självfallet var det ovanligt lite hundar ute just när vi var ute. Men några möten fick vi i alla fall.
Först en lagotto. Det var det första mötet och Ozzy kunde inte fokusera på att leka med bollen, lagotton var för spännande. Så vi fick helt sonika bara ta honom i ett rejält grepp och passera. Ozzy skäller inte och lever om på det viset. Han vill bara väldigt gärna fram. Och Stina har inte alltid haft kraften att hålla emot. Om han har kommit fram till hunden så har han bara sagt hej, typ, och sedan har hon kunnat ta honom därifrån. Men ändå, det är inte kul som matte eller husse att bli släpad hit och dit, eller hur?
Kolla vad fin kontakt de har!
Nästa hund var en mindre ras. Nu gick det lite bättre. Men fortfarande kunde Ozzy bli stirrig och inte kunna fokusera på leken med bollen. Stina fick tipset att bryta honom där genom att snärta honom lätt på nosen med handtagsdelen på läderkopplet. Det tar inte särskilt ont, men väcker upp honom så han fattar att när Stina säger till så ÄR det så. När hon lyckades bryta honom ur stirrandet kunde hon få honom att börja leka med bollen istället. Hon jobbade jättebra och tajmade snärt och beröm på ett utmärkt sätt.
Nästa möte var en goldentik. Nu gick det riktigt bra. En snärt på nosen när han tänkte stirra, sedan massor av beröm och lek med bollen när han gick fint.
Ozzy och Stina passerar Susanne Ericson och Jackpot utan problem =)
Sedan avslutades det med att jag ringde min instruktörskompis Susanne Ericson som bor i området och frågade om hon inte skulle ut och gå med sin hund nu. Det ville hon och snart kunde vi möta även henne och Jackpot. Jackpot skällde lite vilket passade jättebra för vårt träningspass, men nu gick Ozzy så fint, så fint. Härligt att se! Stort tack också till Susanne som kunde gå ut med kort varsel.
Stina ska jobba vidare på egen hand ett tag nu. Kanske gör vi ett uppföljningspass senare. Då behöver vi frivilliga hundägare som vill träna hundmöten. Sugen? =)
rackarungarnashundskola.com 