Idag var det premiär för Rambokursen. Samtliga deltagare berättade om sina hundar innan vi började. Det nämndes ord som ”fjollig”, ”försiktig”, ”rädd” och ”spökålder”.
Nessie i ena röret med matte Louise Holmqvist bakom sig. Titti Hedlund och Snöa i det andra.
Men när hundarna väl kom ut ur bilarna var det nästan som om de ville visa hur fel deras mattar och hussar haft. För det var många väldigt duktiga och modiga hundar som mötte utmaningarna på cementgjuteriet i Slind.
Lea som tillhör Eva Lindström.Yvonne Lindvall och Reuben.Titti Hedlund och Snöa.Ester och Viccan Öster.Lad och Anna Jonsson.
Som avslutning fick de åka skottkärra. En del hundar sökte lite trygghet genom att titta sin matte i ögonen. Och när matte tittade tillbaka med en blick som sa ”det här fixar du” så gjorde de det. Rörande att se en sådan tillit.
Här är en film med pudeln Ture och Ulrika Normark som visade att det inte var första gången han åkte skottkärra.
Nästa gång är vi på ett nytt ställe. Med nya utmaningar. Glöm inte pannlampan! =)
Affe och Annica Nyström pussas.Cocos som tillhör Jeanette Johansson.
När jag avslutade helgens viltspårkurs gav jag deltagarna en läxa. Inom den närmsta veckan skulle de lägga ett till viltspår på egen hand med den klöv de fick ta med sig. Detta för att våga, för att komma igång, medan man är lite uppfylld av det man varit med om och lärt sig på kursen.
Nina Rantanen var först ut. Här är hennes brev och bildbevis. Bra tips också om rått älgkött doppat i blod =)
Hej,
Idag har vi VÅGAT! 🙂 🙂 🙂
Jag ville ge Merlin några dagar att fundera på saken innan vi körde.
Men idag la jag spår åt honom och till min 2åriga tik Embla. Jag funderade på hur jag skulle göra belöningen bättre och tog små bitar rå älgkött doppat i blod som jag la ut en liten bit av på två ställen i spåret (ca 300meters spår) och resten,några bitar i slutet.som att stimulera att han funnit den ”döda älgen”.han spårade som en toker!!jag hade väldigt svårt att hinna med han.. 😛 å så var det nästan mörkt ute oxå. Liggtiden ca 3timmar. Embla var oxå jätte duktig på sitt lite enklare spår och kortare Liggtid.
Jag tror jag har två framtida viltspårs champions här hemma! 🙂
Tack för en super rolig kurs!
Mvh/Nina Rantanen & Merlin
Dio – en svartvit sheltie som blev såååå mallig när han bar klöven.
I helgen var det viltspårkurs. På lördagen blev det två kortare introduktionsspår. På söndagen klev jag upp extra tidigt och lade ut åtta viltspår som fick ligga till sig i cirka fyra-fem timmar innan kursdeltagarna kom och hundarna släpptes på.
Det gick bara fint! Vilka härliga hundar, mattar och hussar som var med. Kolla in själv på bilderna, och filmen ovan, hur bra det gick =)
Längst ned kan du läsa vilka tips deltagarna fick med sig hem för att våga fortsätta träningen efteråt.
Att tänka på när du ska träna viltspår med din hund
Medvind. Se till att spåren i största möjliga mån läggs i medvind, vinden i nacken, de första gångerna. I andra hand sidovind. Undvik motvind så mycket det går under de första 10-15 spåren. På så vis ”tvingas” hunden att verkligen sätta ned nosen i marken och spåra, den får en vana att lösa uppgiften på det sättet. Blir det ofta motvind i början kan hunden festas att ”fuska” och gå med huvudet högt – vilket ställer till problem senare när spåren blir längre och krångligare.
Synretning. Den första tiden kan du låta hunden sitta i bilen och se hur du går iväg med klöven för att lägga ut spåret. Detta för att den ska ”gå igång” och förstå vad den ska göra. Det gör inget om den skriker och gapar =) Efter några gånger, eller ganska snart beroende på vad du har för hund, kan du ”smyggå” ut spåret utan att hunden har sett det och sedan åka till platsen och spåra.
Liggtider. För att ett spår ska hinna ”landa” i marken bör det ligga åtminstone 15-20 minuter. Men ganska snart kan du utöka liggtiderna till några timmar, och sedan testa fem timmar, åtta och tolv – som exempel. Prova dig fram och avancera allt eftersom hunden får mer erfarenhet.
Andra personer. När hunden börjar bli säkrare och ni börjar få ett bra samarbete börjar du be kompisar och familj att gå ut viltspår till dig. Be dem gärna hänga med bakom ifall det blir för klurigt någonstans så den kan förklara hur den har dragit spåret. Det är nyttigt att inte veta exakt var spåret går – och roligare. Risken är också att du omedvetet styr hunden när du själv gått ut spåret – vilket gör att den tappar självförtroende.
Snitslar. Snitsla spåren noga i början så du vet var du har gått. Men var beredd på att hunden kan gå någon meter vid sidan av spåret ifall det är sidvind. Styr inte! Tunna sedan allt eftersom ut snitslarna och gå då och då spår som är helt osnitslade. Det tränar upp din tillit till hunden, och ert samarbete.
Miljön. Se till att variera miljön som du lägger spår i. Variera mellan ”snäll” sandhedsskog, tätare skog, kalhygge, klippt lägda, sandtag, kalhällar och låt spåren passera bäckar samt grus- och asfaltvägar. Dra inte spåret bara rakt över, passa på att göra en liten klurighet genom att vinkla litegrann åt något håll.
Våga. Våga bege dig ut i skogen nu. Ta med laddad mobiltelefon och använd olika fiffiga kart- och spårappar om du känner dig osäker. Eller en gammal hederlig kompass och karta. Allt som gör dig tryggare och gör att du vågar lägga spår är bra. För det är värt det! Det är så roligt att se sin egen hund få briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av er samarbete =)
En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.
Förra helgen gick jag en kurs i Mantrailing i Piteå för Christer Hansson. Här kan ni läsa mer om honom och hitta utbildningslänkar. Tanken var att jag ville få ”lite mer kött på benen” när det gäller mer avancerade spår som hårda spår, spår i stadsmiljö och framförallt id-spår med så kallad smeller. Jag vill påstå att jag fick enormt mycket kött på benen. =)
Christer Hansson inledde kursen med teori.
Kursinnehållet summeras ganska bra i den film som jag totat ihop. Jag har filmat snuttar från både lördag och söndag. Du förstår mer av filmen om du läser mitt inlägg först =)
Först fick hundarna lära sig att förknippa smellern, en bomullskompress som matte/husse hållit i, med det spår som sedan följde direkt efter. För att tydliggöra noggrannheten fick förarna stå grensle över hundarna och hålla i selen. Allt eftersom gavs hundarna mer och mer frihet i en lina. Men när man ska presentera en ny miljö för hunden, exempelvis en grusplan, är det bra att backa tillbaka till raka enkla ”fotstegsspår” där man håller i selen. Nästa spår får de gå lite friare.
Vi började på gräs, och snart blev det svårare med korsade spår och smittade ytor – alltså att spåret går genom ett område där massor av människor har trampat runt.
Efter det blev det samma sak fast på grus. Först fotstegsspår för att lära känna den nya miljön, sedan lite friare. Sedan korsande spår och smittade ytor.
Svårigheterna ökade enormt snabbt och Christer Hansson påpekade att kursen var främst för oss människor, inte hundarna. Vi fick en bra bild av hur man ska jobba på de olika nivåerna. Och hundarna hängde ändå med ganska bra trots den snabba stegringen.
Andra dagen var det typ snökaos i Piteå. Från gröna gräsmattor ena dagen till fluffig snö andra dagen. Var väl inte exakt vad vi planerat men vi fick göra det bästa av saken. Det fick bli några snöspår och sedan inomhusspårning.
Då höll vi till på Hundvis lokaler i Bergsviken. Hundarna fick spåra i träningshallarna på konstgräset och sedan betonggolvet. Det var för himla läckert att se de hundar som lyckats hänga med i utbildningen under helgen och som verkligen SPÅRADE på dessa svåra och redan smittade ytor!
Gissa om jag fått blodad tand nu? Nu får vintern allt vackert vänta några veckor till för jag vill SPÅRA! =)
Birgitta och Boston tar sig fram i en labyrint där brandmännen brukar öva.
Igår var det avslutning på valpkursen. Det avslutades med miljöträning vid Folkparken och Skellefteå Kraft Arena samt vid i övningshuset på brandstationen.
Birgitta och Boston pustar ut.Peter och Doris tog sig runt i labyrinten också.Zigge och Hanna var smidiga tillsammans.
Jag vill prioritera och visa hur viktig miljöträningen är för valpar, ja alla hundar. Med miljöträning, tex att klättra i gallertrappor, krypa i mörka tunnlar, gå på plåt, vara i bullriga miljöer, lyftas och ”stökas med” så får hunden en högre toleransnivå för vad som är läskigt. Du kan ta med den på fler ställen utan att den blir skärrad. Och det viktigaste av allt – ni får ett helt enormt förtroende mellan varandra, ett samarbete som är svårt att träna upp lika naturligt som när ni miljötränar ihop.
Det märktes även igår. En hund som var rätt skärrad för gallertrappor ena gången, och fick hjälp med att flytta tassarna en efter en för att våga sig upp, klarade bara en stund senare att gå själv uppför och nerför. Visst var det på darriga ben, men hunden hade snappat upp att matte och husse verkade så övertygade om att det skulle gå så då gick det.
Birgitta och Boston på väg upp.Höga höjder för Zigge och Hanna.Plåt kan vara läskigt för många hundar att gå på. Här är det Natalie och Svea.
Det är det som är det viktigaste när du miljötränar: pjåska inte, gulla inte. Då tycker sig hunden få bekräftelse på att det verkligen ÄR farligt – om du låter så där orolig. Utan säg bara hurtigt ”nu går vi” och så går du. Om du så måste fösa hunden, flytta tass för tass eller så. För nästa gång går det bättre, och bättre och bättre. Snart söker hunden, och du också, bara med blicken på nya ställen att miljöträna och imponera på dig. Den kommer att hoppa upp på stenar och parkbänkar av bara farten.
I den Rambokurs som jag ska hålla i november kommer vi att gå ”all in” på miljöträningen. Då kommer vi att ägna alla träffarna åt just detta vilket kommer att leda till enorma framsteg. Det ska bli väldigt roligt att vara med om. Rambokursen är redan full, men om du inte hann med nu så blir det en till under våren.
En del av den litteratur som jag läser. Boken längst till vänster är en riktig tjockis – men enormt intressant!
Under hösten och vintern kommer jag att satsa på att vidareutbilda mig själv. Det är ALLTID bra med nya fräscha kunskaper. Jag vill inte bli en sådan instruktör som stagnerar och tror att jag redan vet allt.
Först av allt blir det en fördjupning inom avancerad spårning som id-spår. Det tycker jag är oerhört intressant. Christer Hansson, som skrivit boken Spår, kommer att leda en kurs i Piteå nästa helg.
Ni har säkert sett gamla filmer där de viftar med en vante framför nosen på spårhunden och sedan hittar den rätt person trots en massa andra förvillande spår. Typ sådant kommer kursen att handla om. Kolla in det här filmklippet till exempel!
Samt om alla andra sätt man kan utmana och testa hur bra luktsinne hunden har, hårda spår på asfalt och betong, genom gallertrappor, flera timmar gammalt och med en massa korsande spår. Ska bli jättekul och något jag kan ta med mig i mina egna kurser till sommaren.
Sedan kommer jag att gå den ettåriga klickertränarutbildningen genom Canis, som ni kan läsa mer om här. Jag kommer att pendla till Kiruna, med början i november, för att gå kursen hos Margaretha Kauppi.
Jag har längtat efter att få fördjupa mina klickerkunskaper och det här känns helt rätt. Med en större ”klickerryggsäck” blir jag ännu bättre på att hjälpa hundägare med specifika problem och även att finslipa tävlingsmoment. Samt skapa stordåd med mina egna hundar förstås, hoppas jag =)
Jag återkommer med rapporter under kursernas gång!
Nu äntligen kan jag berätta om EN av de två unika kurser jag planerar.
Söndag 2 november startar något som jag kallar Rambokurs. Det är som Dog Parkour, balansträning för hundar i stad och natur, fast betydligt tuffare. Och ROLIGARE. =)
Det finns tio platser. Som blev tillsatta efter två dagar.
Men är du sugen på en reservplats? Eller att haka på nästa gång den arrangeras till våren? Läs mer och anmäl dig här.
En rörlig rottistunga blir extra suddig när den fotas i halvdunkel. =)
Häromkvällen hade jag besök av rottisen T-bird och hans ägare. De ville bli säkrare på hur de skulle agera och tänka vid hundmöten.
T-bird var inte sådan att han jämt skällde och gjorde utfall vid hundmötena. Utan mer att han var lite ojämn, ibland blev det ett sorts gormigt utspel i kopplet – ibland inte.
Nu fick ägarna möjlighet att testa hundmöten på ett kontrollerat sätt, först med stora avstånd, sedan närmare och närmare. Och T-bird fick lära sig att när det vankas hundmöte – ja, då gäller det att hålla koll på husse eller matte för då vankas det köttbullar.
T-bird lärde sig det extremt snabbt. Han hade en enormt bra kontakt med sina ägare. Någon gång blängde han på de mötande hundarna. Men hans ägare lärde sig snart se när den ”dumma blicken” kom och distraherade honom på ett bra sätt.
Avslutningsvis gosade vi. Och som T-bird gosade! En riktig myspropp =)
Bichon havanaisen Svea travade iväg med trygg attityd,
Det är lika fascinerande varje gång. Det är så fantastiskt att se. Hur en valp bara börjar spåra – hur naturligt som helst. Visst – det finns korv då och då längs vägen. Som gör att intresset väcks. Och gör att valpen börjar utforska skogen lite extra. Och till slut drar sambandet att ”de där fotspåren jag känner verkar leda till godsaker.”
Det är också lika roligt varje gång att höra och se hur imponerade valpägarna blir. Att deras hund kunde!? Gissa om valpen myser då också? När man imponerat på husse eller matte. =)
Dvärgschanuzern Doris fattade grejen snabbt.Jämthunden Bira fick spåra älgklöv.Lagotton Boston fixade sitt spår galant.Mopsen Signe tyckte skogen var lite stökig. Men när matte gömde sig gick det bättre.Golden retrievern Niko var jättesugen på korv.
För ett par dagar sedan mejlades detta nyhetsbrev ut till de som har anslutit sig. Vill du också ha information om nya kursstarter före andra, och få gratis träningstips och inspiration – anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.
Vilken vacker och härlig höst vi har, eller hur? Fast mörkret har också börjat smyga sig på. Glöm inte reflexväst på dig och hunden/hundarna när du är ute på kvällarna, gärna också en sådan där blinkgrej som man kan fästa i halsbandet på hunden.
När mörkret kommer känns det bra att jag kan hålla kurser inomhus i Bureå, med värme, ljus och utan halka. Just nu håller jag en valpkurs, efter det blir det bland annat en allmänlydnadskurs i november som redan är fullbokad.
Där här gången har jag inte så många nya kursstarter att marknadsföra då jag har fått riktigt bra respons på mina kurser som i dagsläget sträcker sig till februari. Men jag kan avslöja att jag har två nya intressanta kurser på gång, med nytt innehåll som inte så många andra aktörer har! =)
Jag hoppas kunna berätta mer inom en snar framtid, det är bara vissa saker som jag vill få klart först. Men självklart får du som prenumererar på nyhetsbrevet veta det före alla andra!
När jag håller kurser får jag ofta frågan hur man ska göra för att hunden inte ska dra i kopplet. Jag tänker så här:
Lite drag i kopplet kan man tåla. Jag tycker bara det är bra om hunden drar lite lagom så slipper jag hålla reda på böjen som annars blir i kopplet som riskerar trassel mellan hundens ben.
När jag är ute och går med min hund vill jag att den ska få motion och få ”läsa tidningen”. Det vill säga att den ska få lukta, kissa, strosa och bara vara. Enklast blir det förstås om hunden är lös, då kan du som ägare fortsätta att gå och hunden får springa ikapp senare.
Men varför jag skriver detta är för att jag vill markera att hunden måste få ha fritid, slippa vara helfokuserad på dig hela tiden. Så om vi lär in ett visst kommando som betyder ”gå med slakt koppel” så betyder det att hunden inte är fri på samma sätt.
Fast det är ju förstås skillnad på att dra och att DRA. Om hunden drar så mycket att du måste hålla en vinkel på 45 grader bakåt för att orka, och att den drar ned dig i var och varannat dike för att den ska lukta – ja då är det ju inte så roligt längre.
Och då kommer vi till mina tips:
Bäst: Träna med klicker. När hunden går på det vis du önskar så klickar du, ger gott godis och berömmer. Kräver att du har en klicker, att hunden är inklickad och att du har tajming. Men ger antagligen bäst effekt.
Näst bäst: Ge godis och beröm de gånger hunden går som du vill, gärna när den tittat tillbaka för att hålla kontakt med dig. Funkar hyfsat men du hinner sällan ge godisen EXAKT när den gör som du vill. Kommer ändå att skapa ett större intresse för dig och det du har för dig än att streta och dra.
Samtliga förslag kan kombineras med: Att vända när hunden drar som värst. Och att gå fram och tillbaka på samma väg. När du vänder visar du att det är DU som vet var ni är på väg och dessutom går ni då på redan ”avluktade” vägar vilket inte är lika intressant och gör att du får fler chanser att berömma när hunden gör rätt.
Träna också då och då på att hunden ska gå ”riktig tävlingsfot” på din vänstra sida. Det gör att ni får bättre kontakt vilket i sin tur minskar dragviljan på era promenader även om hunden då går lös i koppel utan fotkommando.
Halvbra: Kombinera att rycka i kopplet när hunden drar, med ovan nämnda – ge godis när den går som du vill – och gärna har tittat över axeln för att kolla vad du gör. Svårigheten är att hinna tajma rycket, det tråkiga, och godiset, det positiva, och se till att det positiva överväger. Ofta blir det bara en rörig och missförstådd situation för hunden.
Funkar sällan: Att stanna och och vänta ut hunden. När hunden slutar dra och tittar på dig så går du igen. Den kommer bara framåt om den går utan att dra i kopplet. När jag frågat runt bland hundägare verkar den här metoden sällan ha fungerat. Hunden fattar inte poängen, utan drar och drar så fort den får chansen igen. Men prova om ni vill och har tålamod. Meddela mig om det funkar! =)
Vad vill du att jag tar upp för ämne nästa gång? Har du något särskilt problem du vill ha tips kring, eller något lydnadsmoment eller annat där du ”fastnat” och idéerna börjat tryta? Mejla mig NU så tar jag upp det i kommande nyhetsbrev.
Ha det bra så länge. Ha kul med era hundar, det är därför vi har hund!
Jo, förresten – vet du någon hundkompis som du tror skulle vara intresserad av mina nyhetsbrev! Tipsa dem gärna!
rackarungarnashundskola.com 