Dags för gallertrappor och labyrinter

Annika och Affe är så stolta över att ha klarat den långa gallertrappan.
Annika och Affe är så stolta över att ha klarat den långa gallertrappan.

I söndags var det dags för andra Ramboträffen. Nu var det bland annat gallertrappor, balansgång och labyrinter på schemat. Liksom sist imponerades jag av förarnas förmåga att peppa och pressa sina hundar precis lagom så att de växer, både som hund, och som ekipage.

Ett extra omnämnande måste jag ge till rhodesian ridgebacken Affe. Det värsta han vet är gallertrappor. Och det var inte med jubel han såg dem framför sig. Men han lyssnade på matte, tänkte att ”okej – jag testar väl för f-n då”.

Först fick han ta den korta trappan upp och ned ett par gånger. Sedan var det dags för den långa trappan. Sakta tog han sig upp. Matte jublade och satte sig en stund med honom på ”toppen” för att visa hur impad hon var. Även om Affe inte ville visa det så var han nog enormt mallig. Med all rätt! =)

Louise och Nessie trivdes.
Louise och Nessie trivdes.
Vi övade även på trätrappor och att gå på plåt.
Vi övade även på trätrappor och att gå på plåt.
Snöa fastnade liksom ibland, men fick hon bara hjälp att komma igång igen så gick det bra.
Snöa klarade också att gå i trapporna.
Anna Jonsson och Lad var trygga i trappan.
Anna Jonsson och Lad var trygga i trappan.
Eva förevigar sin Leah på elskåpet.
Eva förevigar sin Leah på elskåpet.
Lätt som en plätt. Yvonne försöker visa med sin min att hunden Reuben knappt väger någonting.
Lätt som en plätt. Yvonne försöker visa med sin min att hunden Reuben knappt väger någonting.
Mellanpudeln Ture såg ut att höra till statyn.
Mellanpudeln Ture såg ut att höra till statyn.
Elvis får följa med husse i hålet.
Elvis får följa med husse i hålet.

En annan klurig övning var i brandmännens övningshus. Där finns en sorts labyrint där brandmännen antagligen tränar rökdykning. Labyrinten går uppåt, och när man är högst upp får man klättra upp i ett hål. Det fick hundförarna också göra med sina hundar. Åt båda hållen.

Louise och Nessie på väg ned.
Louise och Nessie på väg ned.
Janet och Cocos i labyrinten.
Janet och Cocos i labyrinten.

Det är intressant att se hundarnas reaktioner när man ska dra ned dem i hålet igen. Det är som om de tror att de ska bli neddragen i en isvak. Men det är bara att vara lite snabb, dra eller locka hunden till dig, samla ihop benen på hunden och sjunk ned i hålet. Direkt de har kommit ”under ytan” märker de att där finns ju faktiskt mark att gå på och kan slappna av. Man riktigt ser hur hundarna säger ”Jaså, var det bara så där? Det fixade jag ju lätt”.

Nästa söndag blir det nya svårigheter på ett nytt ställe. Då får vi se om de fixar det så lätt =)

Lad och Anna på väg upp ur hålet.
Lad och Anna på väg upp ur hålet.
Yvonne och Reuben i labyrinten.
Yvonne och Reuben i labyrinten.

Min andra unika kurs – samt en fråga

Dags för novembers månads nyhetsbrev:

Hej

Jag vill börja med att be er svara på en fråga. Jag planerar att arrangera kvällar med hundföreläsningar. Jag har redan frågat några intressanta hundpersoner om de vill föreläsa och det ser lovande ut.
Men NÄR och HUR ska dessa föreläsningar vara?
Jag funderar på en fredagkväll i byagården i Yttervik med lite pubmys efteråt då vi får surra hund och umgås.
Eller ett liknande koncept fast typ en torsdagkväll med kaffe med dopp?
Eller att vi träffs på en lokal i stan en fredag eller lördagafton och lyssnar på föreläsaren. Och de som vill går sedan ut och tar en öl eller så?
Vill ni snacka hund och umgås eller vill ni lyssna på föreläsaren och sedan åka hem och fortsätta med ert? Är det överhuvudtaget en bra idé det här med hundföreläsningar? Det kommer ju att kosta någon hundring eller så per skalle för att kunna ge föreläsaren en ersättning.
Snälla, snälla – ge mig feedback på detta så jag vet hur jag ska göra! Gör det direkt du har läst klart detta nyhetsbrev, annars glömmer du bara bort det. =) Mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com (gäller ej er som redan svarat på nyhetsbrevsmejlet =))

Spannet.jpg

Så till min andra unika kurs. I mitt förra nyhetsbrev berättade jag om Rambokursen – tuff miljöträning för hundar. Nu kommer något HELT annat.
Jag kallar den Musherkurs. Det är en kurs som jag planerar i samarbete med hundspannsföretaget Rascal Huskies (som jag och sambon driver tillsammans).
Den passar dig som vill testa hur det är att vara slädhundsförare. Du gillar äventyr och friluftsliv, att ta vara på vintern. Det känns för ”enkelt” att bara boka en vanlig åktur, du vill vara aktiv och delaktig. Möjligen funderar du på att börja köra drag, kanske på att skaffa slädhundar. Då är det här den perfekta kursen för dig. Eller så vill du ge bort en julklapp/present utöver det vanliga till en vän?
På kursen får du en grundlig inblick hur det är att vara en slädhundsförare, eller musher som det heter i Alaska. Du får lära dig det dagliga livet, hur man lär upp hundarna, hur de tränar, äter och lever.
Du får lära dig att köra hundspann – på riktigt. Fyra siberian huskys blir ”dina” under kursdagarna och du får lära sig allt om hur man kör släde på bästa sätt.
Kursen är upplagd på fyra vardagskvällar, på torsdagar, cirka två timmar per gång, och sedan en femte träff som blir en längre hundspannstur som avslutning en helgdag då vi tar med lunch och njuter av livet =)
Det finns bara tre platser på kursen. Så anmäl dig direkt så du säkrar en plats.
Kostnad: 3 000 kr inklusive lunch och moms. (Jämför med att en tvåtimmarstur hos Rascal Huskies kostar 1 200 kronor. Och nu får du köra själv.)
Vi kör igång i början av januari 2015, bara det finns tillräckligt med snö.
Anmäl ditt intresse till rackarungarnashundskola@outlook.com eller sms:a/ring 070-577 31 87.

Affe och Annica Nyström pussas.
Affe och Annica Nyström pussas.

Avslutningsvis är det dags för träningstipset. I söndags började Rambokursen, som du kan läsa mer om här. Vi åkte ut till ett cementgjuteri och tränade på, och inuti, deras cementrullar och andra ”stökigheter”.
Vi lät också hundarna åka skottkärra (se bild). Det är en bra övning för tillit och att hantera gungande och rörliga underlag. Det är perfekt för dig att göra hemma.
Börja försiktigt och låt hunden hoppa i, eller lyft i den, och låt den bara sitta still de första gångerna. Ge godbitar. Var supernoga med att hålla skottkärran HÅRT så den inte tippar och hunden blir skrämd. Om detta ändå skulle ske så säg inte ”Kära nån” i en ömkande ton och dalta inte med hunden. Utan säg ”Tjosan” typ i en glad, positiv ton och så testar ni direkt igen. Efter några gånger, när hunden verkar trygg, så säger du ”stanna” och börjar du skjuta skottkärran framåt en meter. Beröm, ge godis och lyft ned hunden. Efter en stund testar ni igen. Kanske två meter? Ja, ni fattar! =) Lycka till!

Och vad var det du skulle göra nu? Jo, tyck till om hundföreläsningarna som jag nämnde i början förstås! =) Då blir jag sååå tacksam!

Mejla nu: rackarungarnashundskola@outlook.com 

/Susanne

Bra början på Rambokursen

Fanny Forsman och Elvis.
Fanny Forsman och Elvis.

Idag var det premiär för Rambokursen. Samtliga deltagare berättade om sina hundar innan vi började. Det nämndes ord som ”fjollig”, ”försiktig”, ”rädd” och ”spökålder”.

Nessie i ena röret med matte Louise Holmqvist bakom sig. Titti Hedlund och Snöa i det andra.
Nessie i ena röret med matte Louise Holmqvist bakom sig. Titti Hedlund och Snöa i det andra.

Men när hundarna väl kom ut ur bilarna var det nästan som om de ville visa hur fel deras mattar och hussar haft. För det var många väldigt duktiga och modiga hundar som mötte utmaningarna på cementgjuteriet i Slind.

Lea som tillhör Eva Lindström.
Lea som tillhör Eva Lindström.
Yvonne Lindvall och Reuben.
Yvonne Lindvall och Reuben.
Titti Hedlund och Snöa.
Titti Hedlund och Snöa.
Ester och Viccan Öster.
Ester och Viccan Öster.
Lad och Anna Jonsson.
Lad och Anna Jonsson.

Som avslutning fick de åka skottkärra. En del hundar sökte lite trygghet genom att titta sin matte i ögonen. Och när matte tittade tillbaka med en blick som sa ”det här fixar du” så gjorde de det. Rörande att se en sådan tillit.

Här är en film med pudeln Ture och Ulrika Normark som visade att det inte var första gången han åkte skottkärra.

Nästa gång är vi på ett nytt ställe. Med nya utmaningar. Glöm inte pannlampan! =)

Affe och Annica Nyström pussas.
Affe och Annica Nyström pussas.
Cocos som tillhör Jeanette Johansson.
Cocos som tillhör Jeanette Johansson.

Jag fick brev från Nina

När jag avslutade helgens viltspårkurs gav jag deltagarna en läxa. Inom den närmsta veckan skulle de lägga ett till viltspår på egen hand med den klöv de fick ta med sig. Detta för att våga, för att komma igång, medan man är lite uppfylld av det man varit med om och lärt sig på kursen.

Nina Rantanen var först ut. Här är hennes brev och bildbevis. Bra tips också om rått älgkött doppat i blod =)

Rottis2

Hej,
Idag har vi VÅGAT! 🙂 🙂 🙂
Jag ville ge Merlin några dagar att fundera på saken innan vi körde.
Men idag la jag  spår åt honom och till min 2åriga tik Embla. Jag funderade på hur jag skulle göra belöningen bättre och tog små bitar rå älgkött doppat i blod som jag la ut en liten bit av på två ställen i spåret (ca 300meters spår) och resten,några bitar i slutet.som att stimulera att han funnit den ”döda älgen”.han spårade som en toker!!jag hade väldigt svårt att hinna med han.. 😛 å så var det nästan mörkt ute oxå. Liggtiden ca 3timmar. Embla var oxå jätte duktig på sitt lite enklare spår och kortare Liggtid.
Jag tror jag har två framtida viltspårs champions här hemma! 🙂
Tack för en super rolig kurs!
Mvh/Nina Rantanen & Merlin

Rottis1

 

Vilken viltspårhelg!

Dio - en svartvit sheltie som blev såååå mallig när han bar klöven.
Dio – en svartvit sheltie som blev såååå mallig när han bar klöven.

I helgen var det viltspårkurs. På lördagen blev det två kortare introduktionsspår. På söndagen klev jag upp extra tidigt och lade ut åtta viltspår som fick ligga till sig i cirka fyra-fem timmar innan kursdeltagarna kom och hundarna släpptes på.

Det gick bara fint! Vilka härliga hundar, mattar och hussar som var med. Kolla in själv på bilderna, och filmen ovan, hur bra det gick =)

Längst ned kan du läsa vilka tips deltagarna fick med sig hem för att våga fortsätta träningen efteråt.

viltspar16 viltspar14

viltspar12 viltspar11 viltspar10 viltspar9 viltspar8 viltspar7 viltspar6 viltspar5 viltspar4 Viltspar3 Viltspar1

Att tänka på när du ska träna viltspår med din hund

Medvind. Se till att spåren i största möjliga mån läggs i medvind, vinden i nacken, de första gångerna. I andra hand sidovind. Undvik motvind så mycket det går under de första 10-15 spåren. På så vis ”tvingas” hunden att verkligen sätta ned nosen i marken och spåra, den får en vana att lösa uppgiften på det sättet. Blir det ofta motvind i början kan hunden festas att ”fuska” och gå med huvudet högt – vilket ställer till problem senare när spåren blir längre och krångligare.

Synretning. Den första tiden kan du låta hunden sitta i bilen och se hur du går iväg med klöven för att lägga ut spåret. Detta för att den ska ”gå igång” och förstå vad den ska göra. Det gör inget om den skriker och gapar =) Efter några gånger, eller ganska snart beroende på vad du har för hund, kan du ”smyggå” ut spåret utan att hunden har sett det och sedan åka till platsen och spåra.

Liggtider. För att ett spår ska hinna ”landa” i marken bör det ligga åtminstone 15-20 minuter. Men ganska snart kan du utöka liggtiderna till några timmar, och sedan testa fem timmar, åtta och tolv – som exempel. Prova dig fram och avancera allt eftersom hunden får mer erfarenhet.

Andra personer. När hunden börjar bli säkrare och ni börjar få ett bra samarbete börjar du be kompisar och familj att gå ut viltspår till dig. Be dem gärna hänga med bakom ifall det blir för klurigt någonstans så den kan förklara hur den har dragit spåret. Det är nyttigt att inte veta exakt var spåret går – och roligare. Risken är också att du omedvetet styr hunden när du själv gått ut spåret – vilket gör att den tappar självförtroende.

Snitslar. Snitsla spåren noga i början så du vet var du har gått. Men var beredd på att hunden kan gå någon meter vid sidan av spåret ifall det är sidvind. Styr inte! Tunna sedan allt eftersom ut snitslarna och gå då och då spår som är helt osnitslade. Det tränar upp din tillit till hunden, och ert samarbete.

Miljön. Se till att variera miljön som du lägger spår i. Variera mellan ”snäll” sandhedsskog, tätare skog, kalhygge, klippt lägda, sandtag, kalhällar och låt spåren passera bäckar samt grus- och asfaltvägar. Dra inte spåret bara rakt över, passa på att göra en liten klurighet genom att vinkla litegrann åt något håll.

Våga. Våga bege dig ut i skogen nu. Ta med laddad mobiltelefon och använd olika fiffiga kart- och spårappar om du känner dig osäker. Eller en gammal hederlig kompass och karta. Allt som gör dig tryggare och gör att du vågar lägga spår är bra. För det är värt det! Det är så roligt att se sin egen hund få briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av er samarbete =)

/ Susanne Lindberg, Rackarungarnas Hundskola

Fått enormt mycket kött på benen

En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.
En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.

Förra helgen gick jag en kurs i Mantrailing i Piteå för Christer Hansson. Här kan ni läsa mer om honom och hitta utbildningslänkar. Tanken var att jag ville få ”lite mer kött på benen” när det gäller mer avancerade spår som hårda spår, spår i stadsmiljö och framförallt id-spår med så kallad smeller. Jag vill påstå att jag fick enormt mycket kött på benen. =)

Christer Hansson inledde kursen med teori.
Christer Hansson inledde kursen med teori.

Kursinnehållet summeras ganska bra i den film som jag totat ihop. Jag har filmat snuttar från både lördag och söndag. Du förstår mer av filmen om du läser mitt inlägg först =)

Först fick hundarna lära sig att förknippa smellern, en bomullskompress som matte/husse hållit i, med det spår som sedan följde direkt efter. För att tydliggöra noggrannheten fick förarna stå grensle över hundarna och hålla i selen. Allt eftersom gavs hundarna mer och mer frihet i en lina. Men när man ska presentera en ny miljö för hunden, exempelvis en grusplan, är det bra att backa tillbaka till raka enkla ”fotstegsspår” där man håller i selen. Nästa spår får de gå lite friare.

Vi började på gräs, och snart blev det svårare med korsade spår och smittade ytor – alltså att spåret går genom ett område där massor av människor har trampat runt.

Efter det blev det samma sak fast på grus. Först fotstegsspår för att lära känna den nya miljön, sedan lite friare. Sedan korsande spår och smittade ytor.

Svårigheterna ökade enormt snabbt och Christer Hansson påpekade att kursen var främst för oss människor, inte hundarna. Vi fick en bra bild av hur man ska jobba på de olika nivåerna. Och hundarna hängde ändå med ganska bra trots den snabba stegringen.

Andra dagen var det typ snökaos i Piteå. Från gröna gräsmattor ena dagen till fluffig snö andra dagen. Var väl inte exakt vad vi planerat men vi fick göra det bästa av saken. Det fick bli några snöspår och sedan inomhusspårning.

Då höll vi till på Hundvis lokaler i Bergsviken. Hundarna fick spåra i träningshallarna på konstgräset och sedan betonggolvet. Det var för himla läckert att se de hundar som lyckats hänga med i utbildningen under helgen och som verkligen SPÅRADE på dessa svåra och redan smittade ytor!

Gissa om jag fått blodad tand nu? Nu får vintern allt vackert vänta några veckor till för jag vill SPÅRA! =)

Läskigt hus för både folk och fä

Birgitta och Boston tar sig fram i en labyrint där brandmännen brukar öva.
Birgitta och Boston tar sig fram i en labyrint där brandmännen brukar öva.

Igår var det avslutning på valpkursen. Det avslutades med miljöträning vid Folkparken och Skellefteå Kraft Arena samt vid i övningshuset på brandstationen.

Birgitta och Boston pustar ut.
Birgitta och Boston pustar ut.
Peter och Doris tog sig runt i labyrinten också.
Peter och Doris tog sig runt i labyrinten också.
Zigge och Hanna var smidiga tillsammans.
Zigge och Hanna var smidiga tillsammans.

Jag vill prioritera och visa hur viktig miljöträningen är för valpar, ja alla hundar. Med miljöträning, tex att klättra i gallertrappor, krypa i mörka tunnlar, gå på plåt, vara i bullriga miljöer, lyftas och ”stökas med” så får hunden en högre toleransnivå för vad som är läskigt. Du kan ta med den på fler ställen utan att den blir skärrad. Och det viktigaste av allt – ni får ett helt enormt förtroende mellan varandra, ett samarbete som är svårt att träna upp lika naturligt som när ni miljötränar ihop.

Det märktes även igår. En hund som var rätt skärrad för gallertrappor ena gången, och fick hjälp med att flytta tassarna en efter en för att våga sig upp, klarade bara en stund senare att gå själv uppför och nerför. Visst var det på darriga ben, men hunden hade snappat upp att matte och husse verkade så övertygade om att det skulle gå så då gick det.

Birgitta och Boston på väg upp.
Birgitta och Boston på väg upp.
Höga höjder för Zigge och Hanna.
Höga höjder för Zigge och Hanna.
Plåt kan vara läskigt för många hundar att gå på. Här är det Natalie och Svea.
Plåt kan vara läskigt för många hundar att gå på. Här är det Natalie och Svea.

Det är det som är det viktigaste när du miljötränar: pjåska inte, gulla inte. Då tycker sig hunden få bekräftelse på att det verkligen ÄR farligt – om du låter så där orolig. Utan säg bara hurtigt ”nu går vi” och så går du. Om du så måste fösa hunden, flytta tass för tass eller så. För nästa gång går det bättre, och bättre och bättre. Snart söker hunden, och du också, bara med blicken på nya ställen att miljöträna och imponera på dig. Den kommer att hoppa upp på stenar och parkbänkar av bara farten.

I den Rambokurs som jag ska hålla i november kommer vi att gå ”all in” på miljöträningen. Då kommer vi att ägna alla träffarna åt just detta vilket kommer att leda till enorma framsteg. Det ska bli väldigt roligt att vara med om. Rambokursen är redan full, men om du inte hann med nu så blir det en till under våren.

Ska bli smartare inom spår och klicker

En del av den litteratur som jag läser. Boken längst till vänster är en riktig tjockis - men enormt intressant!
En del av den litteratur som jag läser. Boken längst till vänster är en riktig tjockis – men enormt intressant!

Under hösten och vintern kommer jag att satsa på att vidareutbilda mig själv. Det är ALLTID bra med nya fräscha kunskaper. Jag vill inte bli en sådan instruktör som stagnerar och tror att jag redan vet allt.

Först av allt blir det en fördjupning inom avancerad spårning som id-spår. Det tycker jag är oerhört intressant. Christer Hansson, som skrivit boken Spår, kommer att leda en kurs i Piteå nästa helg.

Ni har säkert sett gamla filmer där de viftar med en vante framför nosen på spårhunden och sedan hittar den rätt person trots en massa andra förvillande spår. Typ sådant kommer kursen att handla om. Kolla in det här filmklippet till exempel!

Samt om alla andra sätt man kan utmana och testa hur bra luktsinne hunden har, hårda spår på asfalt och betong, genom gallertrappor, flera timmar gammalt och med en massa korsande spår. Ska bli jättekul och något jag kan ta med mig i mina egna kurser till sommaren.

Sedan kommer jag att gå den ettåriga klickertränarutbildningen genom Canis, som ni kan läsa mer om här. Jag kommer att pendla till Kiruna, med början i november, för att gå kursen hos Margaretha Kauppi.

Jag har längtat efter att få fördjupa mina klickerkunskaper och det här känns helt rätt. Med en större ”klickerryggsäck” blir jag ännu bättre på att hjälpa hundägare med specifika problem och även att finslipa tävlingsmoment. Samt skapa stordåd med mina egna hundar förstås, hoppas jag =)

Jag återkommer med rapporter under kursernas gång!

Ny unik kurs – som nu redan är full

Nu äntligen kan jag berätta om EN av de två unika kurser jag planerar.

Söndag 2 november startar något som jag kallar Rambokurs. Det är som Dog Parkour, balansträning för hundar i stad och natur, fast betydligt tuffare. Och ROLIGARE. =)

Det finns tio platser. Som blev tillsatta efter två dagar.

Men är du sugen på en reservplats? Eller att haka på nästa gång den arrangeras till våren? Läs mer och anmäl dig här.

Gosig rottis fick träna hundmöten

Tyvärr lite suddig bild som togs i halvdunklet. En rörlig rottistunga blev extra suddig. =)
En rörlig rottistunga blir extra suddig när den fotas i halvdunkel. =)

Häromkvällen hade jag besök av rottisen T-bird och hans ägare. De ville bli säkrare på hur de skulle agera och tänka vid hundmöten.

T-bird var inte sådan att han jämt skällde och gjorde utfall vid hundmötena. Utan mer att han var lite ojämn, ibland blev det ett sorts gormigt utspel i kopplet – ibland inte.

Nu fick ägarna möjlighet att testa hundmöten på ett kontrollerat sätt, först med stora avstånd, sedan närmare och närmare. Och T-bird fick lära sig att när det vankas hundmöte – ja, då gäller det att hålla koll på husse eller matte för då vankas det köttbullar.

T-bird lärde sig det extremt snabbt. Han hade en enormt bra kontakt med sina ägare. Någon gång blängde han på de mötande hundarna. Men hans ägare lärde sig snart se när den ”dumma blicken” kom och distraherade honom på ett bra sätt.

Avslutningsvis gosade vi. Och som T-bird gosade! En riktig myspropp =)