En hundnörd sedan födseln. Älskar allt som har med hundar och deras inlärning att göra. Jag brinner för att ge hundägare den kunskap och de verktyg de behöver för att låta sin hund eller sina hundar komma till sin rätt och få ett aktivare, roligare liv.
I morgon söndag är det dags igen. Nu är det andra träffen på Rambokursen. Nu är deltagarna säkert lite mer förberedda.
Det är lite kul att se deltagarnas miner första passet. När jag säger ”Då går ni här, och sedan här och så klättrar ni upp här” så ser en del väldigt skeptiska ut. Som i onsdags. Jag klättrar upp på några oljefat, tar mig över till några stora plastbehållare i nät och tar mig ned via ett traktordäck. ”Går det?” tänker de. Men så får de se att det går. Alldeles utmärkt faktiskt.
Efter det händer något. De får en annan blick. En blick som söker efter utmaningar och äventyr. Likaså deras vovve. En parkbänk är inte längre en vanlig parkbänk. Den är något man bara måste upp på.
I morgon söndag är det dags. För nya utmaningar och äventyr. Ni får veta mer senare.
Spåra – det är något av det roligaste du kan göra med din hund.
Äntligen har snön tinat bort så pass att det går att lägga korta, men ack så roliga, spår igen. Se filmerna och kolla in mina åtta spårtips!
Min blandras Snora som flyttade in hos oss för en dryg månad sedan har inte spårat så mycket. Så därför började jag från början.
Det första spåret, som jag gjorde häromdagen, fick hon sitta fastknuten i ett träd och se hur jag gick iväg och lade spåret. Hon såg inte exakt hur jag gick, men det ger en bra synretning som gör att hon blir nyfiken att se var jag har varit och därmed blir mer intresserad av att spåra.
Spåret gick rätt bra, men hon är ju färsk och har svårt att hålla koncentrationen. Hon spårar en bit, kollar in omgivningen lite, lyssnar på en fågel och sedan fortsätter hon att spåra.
Igår fick hon gå sitt andra spår. Då lämnade jag hundarna hemma och åkte iväg med bilen en bit för att lägga två spår; ett till Snora och ett till vorstehn Hagel. Det gjorde att hon blev utan synretning, men jag bedömde att hon skulle klara det ändå. För klarar hon det utan synretning så växer hennes självförtroende. Hon tänker liksom ”Nämen, titta här känner jag ett spår, jag följer det och ser vad som händer, oj här var det visst en pinne som doftar matte, jag spårar lite till och DÄR hittar jag min favoritleksak”. Typ så =)
Snora hittar sin favoritleksak i slutet.
Hon spårade ungefär som sist, möjligen lite mer fokuserat. Du kan se sista biten på filmen nedan, när hon kommer fram till sin favoritleksak. Då ger hon den var den tål!
Du får också se en film från när Hagel spårade. Han har blivit väldigt duktig och framförallt väldigt målmedveten vid det här laget. Han drar som en tok när han spårar. Jobbigt. Men jag vill inte ta bort det. Jag gillar när hunden VET var den vill. Då känns det också direkt när han någon gång tappar spåret, jag trillar nästan framlänges för jag håller så hårt i spårlinan. I filmen får du följa Hagel när han kommer fram till en apport.
Blir du spårsugen? Här kan du får du åtta spårtips.
Medvind! I början är det viktigt att spåren läggs i medvind, så att ni har vinden i ryggen när ni följer spåret. På så vis lär sig hunden att spåra på riktigt, med nosen i backen, utan att fuska. Om spåret läggs i motvind kan hunden börja gå med nosen högt för att ”snabba på det hela”. Det är ett klokt beteende egentligen, men hunden kommer inte att kunna reda ut hela spåret eftersom vinden ändrar sig och spåret likaså. När det är sidvind eller medvind så tappar hunden doften. Så kör mycket medvindsspår så lär sig hunden att jobba på rätt sätt.
Synretning. I början kan hunden få sitta i bilen och se när du går ut spåret. Eller du kan knyta fast den i ett träd. Låt den bara se den första biten. Då fattar den att något spännande är på gång och blir nyfiken att sedan kolla var du har varit. Det gör inget om den piper eller skäller när du försvinner. En annan gång testar du att ha ”smyglagt” spåret som jag beskrev ovan med Snora och ser om den fattar då med.
Liggtider. Låt spåret ligga åtminstone 15 minuter innan du låter hunden börja spåra. Då har vittringen hunnit sjunka ned litegrann i marken. Ännu bättre är om det får ligga en halvtimme eller en timme, men om du kör med synretning kan nybörjarhunden ha hunnit glömma vad ni skulle göra om det går för lång tid.
Föremål. Lägg ut olika föremål i spåret. Träpinnar, trasor, bollar och på slutet den stora favoritleksaken. Eller den stora godispåsen om hunden inte tycker att leksaker är så kul.
Godis. Godis kan ibland ”strös” här och där i spåret för att peppa eller motivera nybörjarhunden eller en ”fladdrig” hund som har svårt att hålla sig i kärnan. Men överdriv inte. Om godis används är tanken att det så småningom ska fasas ut för att endast ligga som slutmål.
Snitslar. Märk upp var du har gått genom att sätta upp plastband eller liknande, så kallade snitslar. Men allt eftersom sätter du upp färre och färre snitslar. Lägg även spår som är helt osnitslade. Det gör att du tränar upp din tillit till hunden. Det är ju den som har bästa luktsinnet av er båda. Det tränar även upp hundens självförtroende som spårhund då du inte ”vet bäst” och kanske ibland lägger dig i mer än du borde.
Miljön. Se till att variera miljön som ni spårar i. Nu när det är vår får man vara glad för den plätt man får, men sedan ser du till att låta hunden spåra i tät skog, gles skog, kalhygge, lägda, sandtag, klipphällar, gräsmattor, betong och asfalt. Snö går också bra, men jag tycker inte att nybörjarhunden ska få sina första spår i snö. Då kan den lära sig att spåra mer på synintryck, det vill säga fördjupningar i snön, än verklig doft, och det funkar ju bara tills all snö tinat bort.
Våga: Är du en sån som lätt virar bort dig i skogen och som därför låter bli att lägga spår? Snälla, försök hitta sätt som gör dig trygg för det är sååå värt för hunden, och för dig, att få spåra tillsammans. Ladda mobiltelefonen. Använd kartappar. Använd vanlig karta och kompass. Gå parallellt med vägen. Ta med en vän som får stanna vid startpunkten, eller köra med bilen längs vägen. Bara du kommer dig iväg! Det är så roligt att se sin hund briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av ert samarbete!
Lycka till! Har du frågor och funderingar kring det här med att spåra hoppas jag att du hör av dig! Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring/sms:a 070-577 31 87.
Det verkar vara valpköpartider nu. Härligt! Det är så mysigt, och rätt jobbigt, att ha valp. Om det är första gången du köper valp, eller kanske länge sedan sist, kan du känna dig lite villrådig. Vad är viktigast? När kan jag börja träna? Vad ska jag träna?
Här kommer mina fem tips:
1. Foppaskor. Om du inte redan har det, införskaffa Foppaskor, träskor eller några andra likvärdiga skor som du får på dig utan att använda händerna. För händerna är ofta upptagna av att hålla i en kissnödig valp och då är det bråttom. Gå ut med valpen ofta. Så fort den har ätit, sovit eller lekt bör du gå ut med den. Direkt. Gå inte ens på toa själv först. För ju fler lyckade resultat du får ute på gräsmattan desto snabbare fattar valpen det här med rumsrenheten. Beröm när valpen kissar och bajsar ute. Gör ingen stor sak av när det sker olyckor inomhus. Snart fattar den. Om du är snabb.
2. Träna inkallning. Inkallning börjar du träna direkt. Typ när valpen struttat iväg några meter längs gräsmattan. Då ropar du på den och skuttar retsamt åt andra hållet. Din uppfödare hade antagligen ett särskilt lockläte när det var dags att servera maten. Fortsätt med det lätet ett tag, se till att valpen alltid får något gott när den kommer. Blanda upp det allt eftersom till att ropa valpens namn följt av hit, typ ”Ludde hit”. Stanna vid det – max två ord. Inte ”komsi komsi nu Ludde för då blir det karameller serru”. Det ska faktiskt låta som ett kommando, inte en uppsats. Då fattar hunden lättare att det är samma situation och samma sak som den förväntas göra.
3. Lek mycket. Låt valpen ha mycket leksaker. Det behöver inte vara dyra saker. Avklippta jeansben, en socka med en boll i, en avdankad spenkopp från en mjölkbonde. Dra leksaken retsamt med ryckiga rörelser på golvet. Inte för snabbt, valparna hinner inte alltid med då. Vifta inte med den mitt framför ansiktet eller nästan tryck in den i munnen, det är inget som lockar. Håll leksaken på golvet och dra den lite fram och åter. När valpen är på hugget skickar du iväg den ett par meter längs golvet. Inte för långt, valparna är rätt närsynta =) När valpen kommer fram till leksaken väntar du tills den greppar den med munnen, då kör du igång din roliga ”komma tillbaka-manöver”. Klappa med händerna i golvet, peppa med rösten. Och om valpen nu kommer så hugger du inte tag i leksaken på en gång. Klappa och stryk valpen först. Sedan kan ni ha en lagom dragkamp som valpen gärna får vinna några gånger. Fast när valpen byter valptänderna mot sina vuxentänder, vid cirka fyra månader, bör du vara försiktigare med dragkampen. När det är dags för dig att ta tillbaka leksaken så börjar du inte kräva loss eller så. Inte fattar den det än. Istället erbjuder du en godis eller viftar med en likadan leksak intill så byter valpen till det du erbjuder och ni kan göra om övningen. Att leka mycket i tidig ålder gör att valpens jaktinstinkt och föremålsintresse får utvecklas – vilket är bra vid all framtida träning. Att kunna belöna sin hund med leksaker och lek och inte bara godis är mycket värt. Det gör också att du kan aktivera din hund på många sätt – som att leta leksaker i skogen eller att spåra. Det är ett säkert sätt att bli en poppis matte eller husse.
4. Miljöträna. Låt valpen uppleva många olika miljöer. Gå med den på stan, hälsa på i ridhus, klättra i trappor, på stenar, kolla när gräsklipparen kör förbi och liknande. Se till att du som ägare förmedlar ett lugn i dessa situationer. Gullprata inte med hunden som om det vore något läskigt du vill skydda den ifrån. Agera lite extra hurtfriskt och lättsamt, för det är ju hur lugnt som helst att gräsklipparen just passerade – eller hur? Det är viktigt att tänka på när valpen första gången hör skott. Visa ditt lugn, agera som om du inte hört något, gå en bit till, busa lite med valpen, ge den en godis. Bäst är om det får bli en genomtänkt upplevelse så att ni vet att det kommer att smälla på ett bra avstånd. Då agerar du normalt och avslappnat, går lite närmare ljudet och sedan tillbaka så att det avtar. På så vis minskar risken att senare få en skotträdd hund. Men nyårsfiranden kan ändå gå överstyr. Här kan du läsa mina tips för just det.
5. Mys. Gosa ofta med din valp. Ta en powernap ihop. Låt valpen ligga på din bröstkorg eller mellan dina ben. Klia den bakom öronen och på bringan. Mys. På så vis fattar valpen att du är en trygg, kärleksfull person som den kan känna tillit till. På så vis lär den sig också att slappna av, att det inte alltid behöver hända något. Man kan faktiskt bara vara också!
Stort lycka till. Har du frågor eller funderingar är det bara att höra av dig! =)
Carro Strandberg och hennes snart elvaåriga rottis Dream visade rutin.
Äntligen har vårens Rambokurser kört igång. Det är två grupper som går parallellt nu, en på söndagar och en på onsdagar.
Söndagens grupp inledde sina övningar på Folkparken och baksidan av Skellefteå Kraft Arena. Det är ett bra ställe att börja på. Här får hundarna och deras förare testa på lite av varje: gå på plåt, gå i trätrappor och gallertrappor, balansera på plank, hoppa upp på saker och ta sig ned igen.
Viktoria Berg och malinoisen Chansa balanserade.Ebba Bakteman och labradoren Raya var trygga i gallertrapporna.Elin Möller med cane corso Nato och Josefine Nyström med golden retriever Dex jobbade på olika stationer.
Det var roligt att se bredden på ekipagen. Det var allt från en liten jack russel terrier till en biffig cane corso. Det var allt från en ung schäfertik till en snart elvaårig rottistik. Alla kan vara med!
Efter en timme åkte vi till rökdykarhuset på brandstationen. Där hade vi så roligt att jag glömde fota. Men ni som går onsdagsrambo ska inte tro att jag kopierar söndagens aktiviteter rakt av när det är onsdag. Kanske lite i början, men sedan blir det andra bullar =)
/ Susanne
Jack russel terriern Smilla kämpade med sina små tassar i gallertrappan.Han är maffig – cane corson Nato.Springer spanieln Melker och Lena Holmgren hittade lugnet på balansövningen.Carro Strandberg och rottisen Dream chillade lite.
Nu är det dags att presentera det tredje tricket som jag har försvårat en del. Förut skulle Hagel bara snurra runt. Det tränade jag in med klicker och en targetstick. Så här såg det ut.
Nu har jag lagt till att han ska backa först – sedan snurra. Jag har tränat backa för sig. Och jag har tränat på att han ska snurra runt på avstånd från mig separat också. Det har jag gjort genom att lägga en stol mellan oss så han håller sig på sin plats.
Vi är inte helt klara än. Som hjälp får han en omkullagd stol som skapar en korridor där han ska backa. Så här ser det ut:
Hoppas du fått några idéer för din egen träning. Du får gärna mejla mig en bild eller en film på hur det ser ut när du tränar. Det vore jätteskoj att få se!
Sedan tidigare har jag tränat in med klicker att Hagel ska klättra upp på en stol. Det tog emot då han av någon anledning fått för sig att han inte får vara på stolar. Men till slut gick det. Det klippet kan du se här.
Nu har jag vidareutvecklat det tricket till att även inkludera en metallapportering. Då ser det ut så här:
För en tid sedan tränade jag in ett trick med min vorsteh Hagel. Det gick ut på att han skulle viska i mitt öra. Så här såg det ut.
Nu har jag lagt till ytterligare ett moment: han ska viska i mitt öra (det ska verka som om han viskar att han vill gå ut) och efter det säger jag ”vilken bra idé” och han får hämta kopplet.
Så här ser det ut:
Blir du sugen att träna in det här tricket du med? Skicka gärna sedan en bild eller en film från träningen så jag får se – och kanske visa för andra? =)
Anna och Dio var en av kursdeltagarna som gjorde en fin låtsastävling.
På måndagen var det sista träffen för kursen ”Våga tävla lydnadsklass 1”. Nu var det tävling! Missa inte mina bästa tävlingstips längre ned i inlägget.
Visserligen var tävlingen bara på låtsas. Men ändå en viktig genomkörare för att få en komplett bild av hur det fungerar på tävling, hur man ska ladda upp och hur nervös man kan tänkas bli. Alla deltagare visade sig ha goda tävlingsnerver.
På plats fanns en riktig domare, Håkan Nilsson, som dömde ekipagen. Han avslutade varje omgång med en öppen genomgång av vad som varit bra och vilka misstag eller fel som han dragit bort poäng för. Ekipagen fick också många tips med sig att fundera på och träna på.
Efteråt väntade prisutdelning med fina priser som sponsrats av Norran, Björkis och Rackarungarnas Hundskola.
Ekipagen ställer upp inför platsliggningen. Hundarna ligger närmare varandra än vad det står i reglerna, detta för att rymmas i lokalen =)Roligt att se en sådan bredd av raser.
Mitt bästa, och möjligen tjatigaste, tips till deltagarna har varit att träna tre moment: ligg under marsch, inkallning och sedan stå under marsch alltid på samma sätt och i följd.
Du gör ligg under marsch rakt fram. Blev det inte helt bra gör du om det från samma startposition tills du är nöjd. Alltid åt samma håll alltså. Det gör att hunden liksom ”tar ett foto” av momentet – så här ska det se ut – tänker den.
När du sätter upp hunden efter läggandet så kan du välja på att antingen backa tillbaka till den första utgångspunkten, eller starta från den plats ni nu är. Nu är det dags för inkallningen. Den gör du alltså i samma riktning som du nyss gjorde läggandet. Så här lägger 98 procent av tävlingsledarna upp det – typ.
Du lämnar hunden och gör inkallningen. Blir den inte helt bra gör du om den från samma startposition. Gör dig omaket att gå tillbaka.
När inkallningen blivit bra är det dags för stående under marsch. Och här kommer det viktiga. Nu gör du alltså ståendet i motsatt riktning jämfört med läggandet. Det gör att hunden nu har en ”ny bild i sin kamera” och lättare fattar att det är stående och inte läggande igen. Det är ett av de vanligaste misstagen som görs i lydnadsklass 1 – att hunden råkar förväxla om det är läggande eller stående under marsch och väljer fel ställning. Det ger ju en nolla i betyg och en, i stort sett, minimal chans att få ett förstapris. Vilket är synd.
Men om du alltid tränar dessa tre moment ihop på det här viset får hunden en rutin. Den lär sig att det är läggande först, sedan en inkallning och efter det ett ställande.
Jag brukar även gå ytterligare ett steg längre och viska till hunden just innan tävlingsledaren kommenderar ”framåt marsch”. Jag klappar om hunden och viskar ”nu är det ligg, ligg, nu är det ligg”. Jag spänner liksom upp en förväntansfjäder som sprättar loss när hunden får liggkommandot. Det finns en liten risk att hunden börjar ”tjuva” och vill lägga sig i förväg. Men den risken tar jag – för jag får ändå en sådan trygghet i vilken ställning som gäller.
När det är dags för stående klappar jag hunden på ett särskilt sätt med ett litet grepp runt bringan – så som jag har gjort i början när jag lärt honom ståendet. Samtidigt viskar jag att ”Nu är det stå, stå, nu är det stå”. Hundarna fattar det där. Det är jag säker på. På det sättet laddar jag upp ”fjädern”, börjar gå och när hunden får kommandot stå så sprättar fjädern loss liksom. Ni som fattar hur jag menar nu gör det bra. Ni andra får gärna fråga så ska jag försöka förklara ännu bättre senare =)
Momenten börjar ju när tävlingsledaren säger ”framåt marsch” så före det får jag viska och klappa hur mycket jag vill. Det är alltså inget otillåtet fusk utan bara ett sätt att trygga hunden ännu mer i vad som blir nästa grej. På så vis minimerar jag risken för nollor och ökar mina chanser till betyg, även om det inte alltid blir tior, vilket i sin tur ökar chansen till ett förstapris.
Så varsågod att norpa detta tips – ni som vill. Meddela gärna om det ger den effekt som det gett för mig =)
Här tränar Sofi och Yodel linförighet. Ser bra ut, eller hur?
Sofi Burman har ett mål. Hon vill träna sin collie Yodel så han klarar lämplighetstestet för att utbilda sig till terapihund. Hon har bett Rackarungarnas Hundskola om hjälp.
Så jag har tagit fram ett träningsprogram där vi tränar på viktiga delar. Ekipaget ska enligt kraven behärska enklare allmänlydnad som sitt stanna kvar, ligg stanna kvar, gå fint i koppel och klara av hundmöten.
Ligg stanna kvar – bra att kunna.
Det är också viktigt att hunden klarar av olika miljöer och lite osmidig hantering.
Första passet tränade vi fotgående, som är en bra baskunskap vid hundmöten men även i andra situationer då du vill ha koll på hunden. Vi tränade också sitt och ligg stanna kvar. Dessutom blev det lite hundmöten och miljöträning, bland annat i form av att åka hiss.
Hissdörren öppnas, lite spännande är det allt.Får man godsaker i hissen blir det snart riktigt trevligt att åka hiss.
Ett av de viktigaste tipsen Sofi fick med sig var att inte prata med ”babyröst” så fort hunden skulle göra något som var lite småläskigt. För det förtydligar bara för hunden att det verkligen är något läskigt om matte eller husse lockar, pockar och gullpratar så där. Nej, istället ska man bara säga ”Kom nu” i en övertygad och trygg ton. Sedan går man. Det fattade Sofi blixtsnabbt och snart gick Yodel in och ur hissen som om det var hur vardagligt som helst.
Så tänk på det du också där hemma – hur låter och agerar du egentligen när hunden ska göra något som den kan uppfatta som lite läskigt?
Är du också sugen på att utbilda din hund till terapihund? Här kan du läsa mer.
I onsdags gick nyhetsbrevet ut via mejl till de som prenumererar. Man kunde anmäla sig till två nya kurser – en spårkurs och en valpkurs. Sedan dess har anmälningarna rullat in och nu när jag lägger ut informationen på hemsidan finns det endast en plats kvar på valpkursen.
Jag känner mig nästan lite taskig – att typ alla platser redan är fyllda. Men jag hoppas att du som vill gå kurser och hålla dig uppdaterad om vad som händer mejlar till mig och ber mig lägga till dig till nyhetsbrevet. Det kostar inget. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.
Så här såg nyhetsbrevet för mars månad ut:
Visst är det ett märkligt väder vi har? Plusgrader och slask – usch så trist. Därför ska jag pigga upp dig med två nya kursstarter. Vilken vill du nappa på?
Den första är en valpkurs. Du och din valp får lära er det viktigaste ni behöver veta för att få en bra start tillsammans. Här får ni bland annat träna inkallning, koppelträning, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar, kloklippning, miljöträning och spår.
Är sammanlagt fem kurstillfällen, fem måndagar i rad (om inget oförutsett inträffar.)
Är mellan klockan 18–20.
Valpen bör vara äldre än tre månader och ha fått sin tremånaders-vaccination. Kursen anpassas efter var och en så det går bra att delta även med äldre valpar.
Kursen håller huvudsakligen till utomhus i Yttervik, men det blir även vissa ”utflykter”.
Det finns åtta platser. (en kvar när jag lägger in detta)
Kursen kostar 1 200 kronor per ekipage.
Anmäl dig genom att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com
Den andra är en spårkurs för nybörjare. Du och hunden får lära er de inledande övningarna, sedan avancera allt eftersom under kursens gång. Hunden får lära sig det roliga med att följa efter ditt eller andra människors fotspår. Det är alltså inte en viltspårkurs där man även drar en klöv efter sig. Här kan du läsa mer om kursen.
Att låta hunden spåra är det bland det bästa du kan göra med din hund. Den njuter av att få briljera med sin fantastiska nos.
Personspårkurs – steg 1
Börjar söndag 7 juni.
Är sammanlagt fem kurstillfällen, fem söndagar i rad (den KAN hända att det andra kurstillfället – den 14/6 – hoppar över en söndag eller att vi gemensamt löser det på annat sätt)
Är mellan klockan 13–16.
Håller till i skogar i Sjöbotten, Bureå, men även Yttervik och kring Skellefteå.
Du kan låna utrustning som sele och lina om du inte har själv. Men efter kursen kommer du att vilja köpa egen utrustning – hoppas jag =)
Det finns åtta platser. (Fullsatt nu, med två reserver)
Kostar 1 400 kronor per ekipage.
Anmäl genom att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com
Jag vill i detta brev också passa på att berätta att jag har brutit mot tre principer. Jag har skaffat en till hund. Det i sig är inget konstigt – jag har ju redan rätt många. Men jag har skaffat en hund som är:
En blandras
Ett ettårig omplaceringshund
En tik
Hon heter Nora och är 50 procent siberian husky, 25 procent schäfer och 25 procent landseer. Det är egentligen emot mina principer att: inte ha en renrasig hund, inte ta den som valp och att inte ta en hane – som jag brukar göra annars. Du kanske redan har läst allt på hemsidan, annars kan du ta en titt här.
Men det går bra =) Hon är klok, smart och samarbetsvillig. Hon har väldigt få ”olater”. Fast en är att hon inte gillar när karlar hälsar på. Hon skäller längre än vanligt. Hon blänger på dem och minsta ”felaktiga” rörelse eller blick förtjänar tydligen ännu en utskällning.
Jag tänker att du som prenumererar på detta nyhetsbrev kanske också har ett sådant problem. Eller känner till någon som har det. Därför listar jag några tips på hur du kan göra. Du får välja tips beroende på vad du känner passar dig och din hund. Eller prova vilket som är effektivast.
Vänd på hundens inställning. Om de karlar som hälsar på ”råkar tappa” en massa hundgodisar titt som tätt så blir det snart lite trevligare. I Noras fall tänker jag gå ett steg längre. Karlarna kommer i vissa fall också att få köra lite enkla övningar med henne, som sitt och vacker tass. I vanliga fall är jag emot att andra människor ska hålla på och ”drilla” mina hundar, de har liksom inte där att göra. Men med Nora ser jag en samarbetsvilja och ett godissug som kan vända inställningen att karlar är läskiga till att karlar är intressanta ”samarbetsobjekt” när de kommer. Men det här funkar inte om hunden är riktigt rädd. Då ska du inte tvinga på den att ”samarbeta” med besökarna. Det kommer bara att skapa en ännu större press.
Ignorera. Det här kan funka bra om hunden fortfarande mest är lite fundersam på om karlar är farliga eller inte. Då visar du med din avslappnade attityd att du är helt trygg med den här besökaren, du nonchalerar hundens skällande och om det avtar kan du sticka till den en godis eller bara berömma lugnt med rösten.
Klicker. Varianten ovan kan också kombineras med klickerträning. Du nonchalerar när hunden skäller, men klickar och ger godis när den tystnar eller själv går mot besökaren för att hälsa på ett trevligt sätt. Det fiffiga med klicker är att den även skapar ”feelgood-känslor” när hunden hör klicket. Klickar man när hunden egentligen tycker det är lite läskigt kan man till slut omvända känslan till ”feelgood”.
Ge hunden en uppgift. En skällande hund kan tystna om den får en annan viktig uppgift att koncentrera sig på. Det kan vara att ligga i korgen, sitta på en speciell stol eller hämta favoritleksaken. Kanske kan du försvåra det ytterligare genom att träna in att hunden ska ligga med nosen mot golvet? Det kräver ännu mer koncentration, samtidigt som det är svårare att skälla då =)
Blir du riktigt less på hundens skällande, eller märker att den verkligen är väldigt rädd, låt den då slippa undan. Stäng in den i ett rum, ute i rastgården eller liknande när du får besökare som hunden inte klarar. Då kan både du och hunden slappna av. Besökaren också =)
Du som lusläser mina nyhetsbrev minns kanske att jag i förra brevet avrundade med att jag planerade nya unika kurser som jag tidigare inte haft i mitt sortiment? Jag har två på gång, men de passar inte riktigt in än. Jag känner att behovet av valp- och spårkurs är stort och vill prioritera det först. Men någon gång framöver får ni veta mer =)
Däremot kan jag skvallra om att jag och en annan aktör inom hundkurser planerar ett gemensamt hundläger för dig och andra hundägare i början på sommaren. Det ska bli riktigt kul att få nörda in sig på ämnet hund totalt under några dagar. Tyvärr kan jag inte säga mer nu, men du vet ju att med nyhetsbrevet får du information snabbt! =)
