På måndagen var det sista träffen för kursen ”Våga tävla lydnadsklass 1”. Nu var det tävling! Missa inte mina bästa tävlingstips längre ned i inlägget.

Visserligen var tävlingen bara på låtsas. Men ändå en viktig genomkörare för att få en komplett bild av hur det fungerar på tävling, hur man ska ladda upp och hur nervös man kan tänkas bli. Alla deltagare visade sig ha goda tävlingsnerver.

På plats fanns en riktig domare, Håkan Nilsson, som dömde ekipagen. Han avslutade varje omgång med en öppen genomgång av vad som varit bra och vilka misstag eller fel som han dragit bort poäng för. Ekipagen fick också många tips med sig att fundera på och träna på.

Efteråt väntade prisutdelning med fina priser som sponsrats av Norran, Björkis och Rackarungarnas Hundskola.

Mitt bästa, och möjligen tjatigaste, tips till deltagarna har varit att träna tre moment: ligg under marsch, inkallning och sedan stå under marsch alltid på samma sätt och i följd.

Du gör ligg under marsch rakt fram. Blev det inte helt bra gör du om det från samma startposition tills du är nöjd. Alltid åt samma håll alltså. Det gör att hunden liksom ”tar ett foto” av momentet – så här ska det se ut – tänker den.

När du sätter upp hunden efter läggandet så kan du välja på att antingen backa tillbaka till den första utgångspunkten, eller starta från den plats ni nu är. Nu är det dags för inkallningen. Den gör du alltså i samma riktning som du nyss gjorde läggandet. Så här lägger 98 procent av tävlingsledarna upp det – typ.

Du lämnar hunden och gör inkallningen. Blir den inte helt bra gör du om den från samma startposition. Gör dig omaket att gå tillbaka.

När inkallningen blivit bra är det dags för stående under marsch. Och här kommer det viktiga. Nu gör du alltså ståendet i motsatt riktning jämfört med läggandet. Det gör att hunden nu har en ”ny bild i sin kamera” och lättare fattar att det är stående och inte läggande igen. Det är ett av de vanligaste misstagen som görs i lydnadsklass 1 – att hunden råkar förväxla om det är läggande eller stående under marsch och väljer fel ställning. Det ger ju en nolla i betyg och en, i stort sett, minimal chans att få ett förstapris. Vilket är synd.

Men om du alltid tränar dessa tre moment ihop på det här viset får hunden en rutin. Den lär sig att det är läggande först, sedan en inkallning och efter det ett ställande.

Jag brukar även gå ytterligare ett steg längre och viska till hunden just innan tävlingsledaren kommenderar ”framåt marsch”. Jag klappar om hunden och viskar ”nu är det ligg, ligg, nu är det ligg”. Jag spänner liksom upp en förväntansfjäder som sprättar loss när hunden får liggkommandot. Det finns en liten risk att hunden börjar ”tjuva” och vill lägga sig i förväg. Men den risken tar jag – för jag får ändå en sådan trygghet i vilken ställning som gäller.

När det är dags för stående klappar jag hunden på ett särskilt sätt med ett litet grepp runt bringan – så som jag har gjort i början när jag lärt honom ståendet. Samtidigt viskar jag att ”Nu är det stå, stå, nu är det stå”. Hundarna fattar det där. Det är jag säker på. På det sättet laddar jag upp ”fjädern”, börjar gå och när hunden får kommandot stå så sprättar fjädern loss liksom. Ni som fattar hur jag menar nu gör det bra. Ni andra får gärna fråga så ska jag försöka förklara ännu bättre senare =)

Momenten börjar ju när tävlingsledaren säger ”framåt marsch” så före det får jag viska och klappa hur mycket jag vill. Det är alltså inget otillåtet fusk utan bara ett sätt att trygga hunden ännu mer i vad som blir nästa grej. På så vis minimerar jag risken för nollor och ökar mina chanser till betyg, även om det inte alltid blir tior, vilket i sin tur ökar chansen till ett förstapris.

Så varsågod att norpa detta tips – ni som vill. Meddela gärna om det ger den effekt som det gett för mig =)

/ Susanne