Andra passet på Rambokursen tillbringades på ett cementgjuteri. Nu blev det mycket lyfta upp, klättra, höga höjder, balansera, lyfta ned och krypa. Kolla in alla läckra bilder! Ännu fler bilder kan du se på Rackarungarnas Hundskolas Facebooksida =)
Författare: Rackarungarnas Hundskola
En hundnörd sedan födseln. Älskar allt som har med hundar och deras inlärning att göra. Jag brinner för att ge hundägare den kunskap och de verktyg de behöver för att låta sin hund eller sina hundar komma till sin rätt och få ett aktivare, roligare liv.
Rambo är inget för mesar
I morgon söndag är det dags igen. Nu är det andra träffen på Rambokursen. Nu är deltagarna säkert lite mer förberedda.
Det är lite kul att se deltagarnas miner första passet. När jag säger ”Då går ni här, och sedan här och så klättrar ni upp här” så ser en del väldigt skeptiska ut. Som i onsdags. Jag klättrar upp på några oljefat, tar mig över till några stora plastbehållare i nät och tar mig ned via ett traktordäck. ”Går det?” tänker de. Men så får de se att det går. Alldeles utmärkt faktiskt.
Efter det händer något. De får en annan blick. En blick som söker efter utmaningar och äventyr. Likaså deras vovve. En parkbänk är inte längre en vanlig parkbänk. Den är något man bara måste upp på.
I morgon söndag är det dags. För nya utmaningar och äventyr. Ni får veta mer senare.
/ Susanne
Så här såg det ut i onsdags:
Äntligen spårdags – här får du åtta tips
Äntligen har snön tinat bort så pass att det går att lägga korta, men ack så roliga, spår igen. Se filmerna och kolla in mina åtta spårtips!
Min blandras Snora som flyttade in hos oss för en dryg månad sedan har inte spårat så mycket. Så därför började jag från början.
Det första spåret, som jag gjorde häromdagen, fick hon sitta fastknuten i ett träd och se hur jag gick iväg och lade spåret. Hon såg inte exakt hur jag gick, men det ger en bra synretning som gör att hon blir nyfiken att se var jag har varit och därmed blir mer intresserad av att spåra.
Spåret gick rätt bra, men hon är ju färsk och har svårt att hålla koncentrationen. Hon spårar en bit, kollar in omgivningen lite, lyssnar på en fågel och sedan fortsätter hon att spåra.
Igår fick hon gå sitt andra spår. Då lämnade jag hundarna hemma och åkte iväg med bilen en bit för att lägga två spår; ett till Snora och ett till vorstehn Hagel. Det gjorde att hon blev utan synretning, men jag bedömde att hon skulle klara det ändå. För klarar hon det utan synretning så växer hennes självförtroende. Hon tänker liksom ”Nämen, titta här känner jag ett spår, jag följer det och ser vad som händer, oj här var det visst en pinne som doftar matte, jag spårar lite till och DÄR hittar jag min favoritleksak”. Typ så =)
Hon spårade ungefär som sist, möjligen lite mer fokuserat. Du kan se sista biten på filmen nedan, när hon kommer fram till sin favoritleksak. Då ger hon den var den tål!
Du får också se en film från när Hagel spårade. Han har blivit väldigt duktig och framförallt väldigt målmedveten vid det här laget. Han drar som en tok när han spårar. Jobbigt. Men jag vill inte ta bort det. Jag gillar när hunden VET var den vill. Då känns det också direkt när han någon gång tappar spåret, jag trillar nästan framlänges för jag håller så hårt i spårlinan. I filmen får du följa Hagel när han kommer fram till en apport.
Blir du spårsugen? Här kan du får du åtta spårtips.
Medvind! I början är det viktigt att spåren läggs i medvind, så att ni har vinden i ryggen när ni följer spåret. På så vis lär sig hunden att spåra på riktigt, med nosen i backen, utan att fuska. Om spåret läggs i motvind kan hunden börja gå med nosen högt för att ”snabba på det hela”. Det är ett klokt beteende egentligen, men hunden kommer inte att kunna reda ut hela spåret eftersom vinden ändrar sig och spåret likaså. När det är sidvind eller medvind så tappar hunden doften. Så kör mycket medvindsspår så lär sig hunden att jobba på rätt sätt.
Synretning. I början kan hunden få sitta i bilen och se när du går ut spåret. Eller du kan knyta fast den i ett träd. Låt den bara se den första biten. Då fattar den att något spännande är på gång och blir nyfiken att sedan kolla var du har varit. Det gör inget om den piper eller skäller när du försvinner. En annan gång testar du att ha ”smyglagt” spåret som jag beskrev ovan med Snora och ser om den fattar då med.
Liggtider. Låt spåret ligga åtminstone 15 minuter innan du låter hunden börja spåra. Då har vittringen hunnit sjunka ned litegrann i marken. Ännu bättre är om det får ligga en halvtimme eller en timme, men om du kör med synretning kan nybörjarhunden ha hunnit glömma vad ni skulle göra om det går för lång tid.
Föremål. Lägg ut olika föremål i spåret. Träpinnar, trasor, bollar och på slutet den stora favoritleksaken. Eller den stora godispåsen om hunden inte tycker att leksaker är så kul.
Godis. Godis kan ibland ”strös” här och där i spåret för att peppa eller motivera nybörjarhunden eller en ”fladdrig” hund som har svårt att hålla sig i kärnan. Men överdriv inte. Om godis används är tanken att det så småningom ska fasas ut för att endast ligga som slutmål.
Snitslar. Märk upp var du har gått genom att sätta upp plastband eller liknande, så kallade snitslar. Men allt eftersom sätter du upp färre och färre snitslar. Lägg även spår som är helt osnitslade. Det gör att du tränar upp din tillit till hunden. Det är ju den som har bästa luktsinnet av er båda. Det tränar även upp hundens självförtroende som spårhund då du inte ”vet bäst” och kanske ibland lägger dig i mer än du borde.
Miljön. Se till att variera miljön som ni spårar i. Nu när det är vår får man vara glad för den plätt man får, men sedan ser du till att låta hunden spåra i tät skog, gles skog, kalhygge, lägda, sandtag, klipphällar, gräsmattor, betong och asfalt. Snö går också bra, men jag tycker inte att nybörjarhunden ska få sina första spår i snö. Då kan den lära sig att spåra mer på synintryck, det vill säga fördjupningar i snön, än verklig doft, och det funkar ju bara tills all snö tinat bort.
Våga: Är du en sån som lätt virar bort dig i skogen och som därför låter bli att lägga spår? Snälla, försök hitta sätt som gör dig trygg för det är sååå värt för hunden, och för dig, att få spåra tillsammans. Ladda mobiltelefonen. Använd kartappar. Använd vanlig karta och kompass. Gå parallellt med vägen. Ta med en vän som får stanna vid startpunkten, eller köra med bilen längs vägen. Bara du kommer dig iväg! Det är så roligt att se sin hund briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av ert samarbete!
Lycka till! Har du frågor och funderingar kring det här med att spåra hoppas jag att du hör av dig! Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring/sms:a 070-577 31 87.
Fem tips till nyblivna valpägaren
Det verkar vara valpköpartider nu. Härligt! Det är så mysigt, och rätt jobbigt, att ha valp. Om det är första gången du köper valp, eller kanske länge sedan sist, kan du känna dig lite villrådig. Vad är viktigast? När kan jag börja träna? Vad ska jag träna?
Här kommer mina fem tips:
1. Foppaskor. Om du inte redan har det, införskaffa Foppaskor, träskor eller några andra likvärdiga skor som du får på dig utan att använda händerna. För händerna är ofta upptagna av att hålla i en kissnödig valp och då är det bråttom. Gå ut med valpen ofta. Så fort den har ätit, sovit eller lekt bör du gå ut med den. Direkt. Gå inte ens på toa själv först. För ju fler lyckade resultat du får ute på gräsmattan desto snabbare fattar valpen det här med rumsrenheten. Beröm när valpen kissar och bajsar ute. Gör ingen stor sak av när det sker olyckor inomhus. Snart fattar den. Om du är snabb.
2. Träna inkallning. Inkallning börjar du träna direkt. Typ när valpen struttat iväg några meter längs gräsmattan. Då ropar du på den och skuttar retsamt åt andra hållet. Din uppfödare hade antagligen ett särskilt lockläte när det var dags att servera maten. Fortsätt med det lätet ett tag, se till att valpen alltid får något gott när den kommer. Blanda upp det allt eftersom till att ropa valpens namn följt av hit, typ ”Ludde hit”. Stanna vid det – max två ord. Inte ”komsi komsi nu Ludde för då blir det karameller serru”. Det ska faktiskt låta som ett kommando, inte en uppsats. Då fattar hunden lättare att det är samma situation och samma sak som den förväntas göra.
3. Lek mycket. Låt valpen ha mycket leksaker. Det behöver inte vara dyra saker. Avklippta jeansben, en socka med en boll i, en avdankad spenkopp från en mjölkbonde. Dra leksaken retsamt med ryckiga rörelser på golvet. Inte för snabbt, valparna hinner inte alltid med då. Vifta inte med den mitt framför ansiktet eller nästan tryck in den i munnen, det är inget som lockar. Håll leksaken på golvet och dra den lite fram och åter. När valpen är på hugget skickar du iväg den ett par meter längs golvet. Inte för långt, valparna är rätt närsynta =) När valpen kommer fram till leksaken väntar du tills den greppar den med munnen, då kör du igång din roliga ”komma tillbaka-manöver”. Klappa med händerna i golvet, peppa med rösten. Och om valpen nu kommer så hugger du inte tag i leksaken på en gång. Klappa och stryk valpen först. Sedan kan ni ha en lagom dragkamp som valpen gärna får vinna några gånger. Fast när valpen byter valptänderna mot sina vuxentänder, vid cirka fyra månader, bör du vara försiktigare med dragkampen. När det är dags för dig att ta tillbaka leksaken så börjar du inte kräva loss eller så. Inte fattar den det än. Istället erbjuder du en godis eller viftar med en likadan leksak intill så byter valpen till det du erbjuder och ni kan göra om övningen. Att leka mycket i tidig ålder gör att valpens jaktinstinkt och föremålsintresse får utvecklas – vilket är bra vid all framtida träning. Att kunna belöna sin hund med leksaker och lek och inte bara godis är mycket värt. Det gör också att du kan aktivera din hund på många sätt – som att leta leksaker i skogen eller att spåra. Det är ett säkert sätt att bli en poppis matte eller husse.
4. Miljöträna. Låt valpen uppleva många olika miljöer. Gå med den på stan, hälsa på i ridhus, klättra i trappor, på stenar, kolla när gräsklipparen kör förbi och liknande. Se till att du som ägare förmedlar ett lugn i dessa situationer. Gullprata inte med hunden som om det vore något läskigt du vill skydda den ifrån. Agera lite extra hurtfriskt och lättsamt, för det är ju hur lugnt som helst att gräsklipparen just passerade – eller hur? Det är viktigt att tänka på när valpen första gången hör skott. Visa ditt lugn, agera som om du inte hört något, gå en bit till, busa lite med valpen, ge den en godis. Bäst är om det får bli en genomtänkt upplevelse så att ni vet att det kommer att smälla på ett bra avstånd. Då agerar du normalt och avslappnat, går lite närmare ljudet och sedan tillbaka så att det avtar. På så vis minskar risken att senare få en skotträdd hund. Men nyårsfiranden kan ändå gå överstyr. Här kan du läsa mina tips för just det.
5. Mys. Gosa ofta med din valp. Ta en powernap ihop. Låt valpen ligga på din bröstkorg eller mellan dina ben. Klia den bakom öronen och på bringan. Mys. På så vis fattar valpen att du är en trygg, kärleksfull person som den kan känna tillit till. På så vis lär den sig också att slappna av, att det inte alltid behöver hända något. Man kan faktiskt bara vara också!
Stort lycka till. Har du frågor eller funderingar är det bara att höra av dig! =)
Här kan du läsa vad Svenska Kennelklubben tipsar dig som valpägare om.
/ Susanne L
Riktigt rolig Rambokurs
Äntligen har vårens Rambokurser kört igång. Det är två grupper som går parallellt nu, en på söndagar och en på onsdagar.
Söndagens grupp inledde sina övningar på Folkparken och baksidan av Skellefteå Kraft Arena. Det är ett bra ställe att börja på. Här får hundarna och deras förare testa på lite av varje: gå på plåt, gå i trätrappor och gallertrappor, balansera på plank, hoppa upp på saker och ta sig ned igen.
Det var roligt att se bredden på ekipagen. Det var allt från en liten jack russel terrier till en biffig cane corso. Det var allt från en ung schäfertik till en snart elvaårig rottistik. Alla kan vara med!
Efter en timme åkte vi till rökdykarhuset på brandstationen. Där hade vi så roligt att jag glömde fota. Men ni som går onsdagsrambo ska inte tro att jag kopierar söndagens aktiviteter rakt av när det är onsdag. Kanske lite i början, men sedan blir det andra bullar =)
/ Susanne
Tredje tricket: backa och sedan snurra runt
Nu är det dags att presentera det tredje tricket som jag har försvårat en del. Förut skulle Hagel bara snurra runt. Det tränade jag in med klicker och en targetstick. Så här såg det ut.
Nu har jag lagt till att han ska backa först – sedan snurra. Jag har tränat backa för sig. Och jag har tränat på att han ska snurra runt på avstånd från mig separat också. Det har jag gjort genom att lägga en stol mellan oss så han håller sig på sin plats.
Vi är inte helt klara än. Som hjälp får han en omkullagd stol som skapar en korridor där han ska backa. Så här ser det ut:
Hoppas du fått några idéer för din egen träning. Du får gärna mejla mig en bild eller en film på hur det ser ut när du tränar. Det vore jätteskoj att få se!
Kolla in metallapportering upp på stol
Sedan tidigare har jag tränat in med klicker att Hagel ska klättra upp på en stol. Det tog emot då han av någon anledning fått för sig att han inte får vara på stolar. Men till slut gick det. Det klippet kan du se här.
Nu har jag vidareutvecklat det tricket till att även inkludera en metallapportering. Då ser det ut så här:
Se när han viskar att han vill gå ut
För en tid sedan tränade jag in ett trick med min vorsteh Hagel. Det gick ut på att han skulle viska i mitt öra. Så här såg det ut.
Nu har jag lagt till ytterligare ett moment: han ska viska i mitt öra (det ska verka som om han viskar att han vill gå ut) och efter det säger jag ”vilken bra idé” och han får hämta kopplet.
Så här ser det ut:
Blir du sugen att träna in det här tricket du med? Skicka gärna sedan en bild eller en film från träningen så jag får se – och kanske visa för andra? =)
Deltagarna visade bra tävlingsnerver
På måndagen var det sista träffen för kursen ”Våga tävla lydnadsklass 1”. Nu var det tävling! Missa inte mina bästa tävlingstips längre ned i inlägget.
Visserligen var tävlingen bara på låtsas. Men ändå en viktig genomkörare för att få en komplett bild av hur det fungerar på tävling, hur man ska ladda upp och hur nervös man kan tänkas bli. Alla deltagare visade sig ha goda tävlingsnerver.
På plats fanns en riktig domare, Håkan Nilsson, som dömde ekipagen. Han avslutade varje omgång med en öppen genomgång av vad som varit bra och vilka misstag eller fel som han dragit bort poäng för. Ekipagen fick också många tips med sig att fundera på och träna på.
Efteråt väntade prisutdelning med fina priser som sponsrats av Norran, Björkis och Rackarungarnas Hundskola.
Mitt bästa, och möjligen tjatigaste, tips till deltagarna har varit att träna tre moment: ligg under marsch, inkallning och sedan stå under marsch alltid på samma sätt och i följd.
Du gör ligg under marsch rakt fram. Blev det inte helt bra gör du om det från samma startposition tills du är nöjd. Alltid åt samma håll alltså. Det gör att hunden liksom ”tar ett foto” av momentet – så här ska det se ut – tänker den.
När du sätter upp hunden efter läggandet så kan du välja på att antingen backa tillbaka till den första utgångspunkten, eller starta från den plats ni nu är. Nu är det dags för inkallningen. Den gör du alltså i samma riktning som du nyss gjorde läggandet. Så här lägger 98 procent av tävlingsledarna upp det – typ.
Du lämnar hunden och gör inkallningen. Blir den inte helt bra gör du om den från samma startposition. Gör dig omaket att gå tillbaka.
När inkallningen blivit bra är det dags för stående under marsch. Och här kommer det viktiga. Nu gör du alltså ståendet i motsatt riktning jämfört med läggandet. Det gör att hunden nu har en ”ny bild i sin kamera” och lättare fattar att det är stående och inte läggande igen. Det är ett av de vanligaste misstagen som görs i lydnadsklass 1 – att hunden råkar förväxla om det är läggande eller stående under marsch och väljer fel ställning. Det ger ju en nolla i betyg och en, i stort sett, minimal chans att få ett förstapris. Vilket är synd.
Men om du alltid tränar dessa tre moment ihop på det här viset får hunden en rutin. Den lär sig att det är läggande först, sedan en inkallning och efter det ett ställande.
Jag brukar även gå ytterligare ett steg längre och viska till hunden just innan tävlingsledaren kommenderar ”framåt marsch”. Jag klappar om hunden och viskar ”nu är det ligg, ligg, nu är det ligg”. Jag spänner liksom upp en förväntansfjäder som sprättar loss när hunden får liggkommandot. Det finns en liten risk att hunden börjar ”tjuva” och vill lägga sig i förväg. Men den risken tar jag – för jag får ändå en sådan trygghet i vilken ställning som gäller.
När det är dags för stående klappar jag hunden på ett särskilt sätt med ett litet grepp runt bringan – så som jag har gjort i början när jag lärt honom ståendet. Samtidigt viskar jag att ”Nu är det stå, stå, nu är det stå”. Hundarna fattar det där. Det är jag säker på. På det sättet laddar jag upp ”fjädern”, börjar gå och när hunden får kommandot stå så sprättar fjädern loss liksom. Ni som fattar hur jag menar nu gör det bra. Ni andra får gärna fråga så ska jag försöka förklara ännu bättre senare =)
Momenten börjar ju när tävlingsledaren säger ”framåt marsch” så före det får jag viska och klappa hur mycket jag vill. Det är alltså inget otillåtet fusk utan bara ett sätt att trygga hunden ännu mer i vad som blir nästa grej. På så vis minimerar jag risken för nollor och ökar mina chanser till betyg, även om det inte alltid blir tior, vilket i sin tur ökar chansen till ett förstapris.
Så varsågod att norpa detta tips – ni som vill. Meddela gärna om det ger den effekt som det gett för mig =)
/ Susanne
Yodel tränar för framtiden
Sofi Burman har ett mål. Hon vill träna sin collie Yodel så han klarar lämplighetstestet för att utbilda sig till terapihund. Hon har bett Rackarungarnas Hundskola om hjälp.
Så jag har tagit fram ett träningsprogram där vi tränar på viktiga delar. Ekipaget ska enligt kraven behärska enklare allmänlydnad som sitt stanna kvar, ligg stanna kvar, gå fint i koppel och klara av hundmöten.
Det är också viktigt att hunden klarar av olika miljöer och lite osmidig hantering.
Första passet tränade vi fotgående, som är en bra baskunskap vid hundmöten men även i andra situationer då du vill ha koll på hunden. Vi tränade också sitt och ligg stanna kvar. Dessutom blev det lite hundmöten och miljöträning, bland annat i form av att åka hiss.
Ett av de viktigaste tipsen Sofi fick med sig var att inte prata med ”babyröst” så fort hunden skulle göra något som var lite småläskigt. För det förtydligar bara för hunden att det verkligen är något läskigt om matte eller husse lockar, pockar och gullpratar så där. Nej, istället ska man bara säga ”Kom nu” i en övertygad och trygg ton. Sedan går man. Det fattade Sofi blixtsnabbt och snart gick Yodel in och ur hissen som om det var hur vardagligt som helst.
Så tänk på det du också där hemma – hur låter och agerar du egentligen när hunden ska göra något som den kan uppfatta som lite läskigt?
Är du också sugen på att utbilda din hund till terapihund? Här kan du läsa mer.
rackarungarnashundskola.com 