Jag skulle vilja fråga dig, du som är hundägare, vad du mest gillar att göra med din hund. Och även vad du just nu är mest nyfiken på att få prova på.
Jag har gett några förslag här nedan i omröstningen. Du kan rösta på flera alternativ. Är det något alternativ som du velat rösta på som inte finns med – kommentera gärna i inlägget.
Ja, kommentera gärna hursomhelst så jag får en bild av vad som är hetast just nu =)
Häromdagen hade de båda Rambogrupperna sitt tredje pass. Redan nu märks det stor skillnad.
– Hon litar på att jag tar emot henne. Hon lägger tassarna på min axel när hon ska lyftas ned, berättar en hundägare.
– Han har börjat spana efter rambogrejer. Som när han självmant började balansera runt kanten på barnens sandlåda, säger en annan.
– Han hoppade själv upp på några stenar när vi var ute på promenad, rapporterar en tredje.
Hundarna vågar ta för sig mer. Och samspelet mellan hundar och förare blir bättre.
Nu är det två gånger kvar. Svårigheterna ökar allt eftersom. Och det blir allt roligare hela tiden.
Här kan du se några bilder från när onsdagsgruppen hade sitt tredje pass.
Andra passet på Rambokursen tillbringades på ett cementgjuteri. Nu blev det mycket lyfta upp, klättra, höga höjder, balansera, lyfta ned och krypa. Kolla in alla läckra bilder! Ännu fler bilder kan du se på Rackarungarnas Hundskolas Facebooksida =)
I morgon söndag är det dags igen. Nu är det andra träffen på Rambokursen. Nu är deltagarna säkert lite mer förberedda.
Det är lite kul att se deltagarnas miner första passet. När jag säger ”Då går ni här, och sedan här och så klättrar ni upp här” så ser en del väldigt skeptiska ut. Som i onsdags. Jag klättrar upp på några oljefat, tar mig över till några stora plastbehållare i nät och tar mig ned via ett traktordäck. ”Går det?” tänker de. Men så får de se att det går. Alldeles utmärkt faktiskt.
Efter det händer något. De får en annan blick. En blick som söker efter utmaningar och äventyr. Likaså deras vovve. En parkbänk är inte längre en vanlig parkbänk. Den är något man bara måste upp på.
I morgon söndag är det dags. För nya utmaningar och äventyr. Ni får veta mer senare.
/ Susanne
Så här såg det ut i onsdags:
Äntligen har vårens Rambokurser kört igång. Det är två grupper som går parallellt nu, en på söndagar och en på onsdagar.
Söndagens grupp inledde sina övningar på Folkparken och baksidan av Skellefteå Kraft Arena. Det är ett bra ställe att börja på. Här får hundarna och deras förare testa på lite av varje: gå på plåt, gå i trätrappor och gallertrappor, balansera på plank, hoppa upp på saker och ta sig ned igen.
Det var roligt att se bredden på ekipagen. Det var allt från en liten jack russel terrier till en biffig cane corso. Det var allt från en ung schäfertik till en snart elvaårig rottistik. Alla kan vara med!
Efter en timme åkte vi till rökdykarhuset på brandstationen. Där hade vi så roligt att jag glömde fota. Men ni som går onsdagsrambo ska inte tro att jag kopierar söndagens aktiviteter rakt av när det är onsdag. Kanske lite i början, men sedan blir det andra bullar =)
/ Susanne
Sofi Burman har ett mål. Hon vill träna sin collie Yodel så han klarar lämplighetstestet för att utbilda sig till terapihund. Hon har bett Rackarungarnas Hundskola om hjälp.
Så jag har tagit fram ett träningsprogram där vi tränar på viktiga delar. Ekipaget ska enligt kraven behärska enklare allmänlydnad som sitt stanna kvar, ligg stanna kvar, gå fint i koppel och klara av hundmöten.
Det är också viktigt att hunden klarar av olika miljöer och lite osmidig hantering.
Första passet tränade vi fotgående, som är en bra baskunskap vid hundmöten men även i andra situationer då du vill ha koll på hunden. Vi tränade också sitt och ligg stanna kvar. Dessutom blev det lite hundmöten och miljöträning, bland annat i form av att åka hiss.
Ett av de viktigaste tipsen Sofi fick med sig var att inte prata med ”babyröst” så fort hunden skulle göra något som var lite småläskigt. För det förtydligar bara för hunden att det verkligen är något läskigt om matte eller husse lockar, pockar och gullpratar så där. Nej, istället ska man bara säga ”Kom nu” i en övertygad och trygg ton. Sedan går man. Det fattade Sofi blixtsnabbt och snart gick Yodel in och ur hissen som om det var hur vardagligt som helst.
Så tänk på det du också där hemma – hur låter och agerar du egentligen när hunden ska göra något som den kan uppfatta som lite läskigt?
Är du också sugen på att utbilda din hund till terapihund? Här kan du läsa mer.
Igår var det allmänlydnadskursens fjärde träff. Nu blev det tufft och riktigt roligt!
Fram till nu har vi varit inomhus och tränat på bland annat att gå i koppel, både fot och vid promenader, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar och massor av kluriga inkallningar.
Nu var det dags för miljöträning. I varje valpkurs och allmänlydnadskurs vill jag lägga in ett sådant pass. I mina ögon är det en enormt bra träning som gör att hunden får ”gaska upp sig lite” och skapar en väldigt bra tillit och ett samspel mellan förare och hund. Det är därför jag även tagit fram det speciella konceptet med Rambokurs – då vi går ”all in” på det här med tuff miljöträning.
Men nu blev det lite Rambo light i form av trätrappor och gallertrappor, gå på plåt, balansera på ett plank, samt klara mörker, krypa i trånga utrymmen, bli lyft och lagom pressad.
Till exempel hade vi en situation där en av deltagarnas hundar inte ville gå i en trätrappa. Det var enligt hunden riktigt läskigt. Matte gick före och peppade, och jag hjälpte till där bak med hurtfriska tillrop och en del puttande när det behövdes. Hunden började pipa i sin oro över detta läskiga. Men vi jobbade vidare och hux flux var han uppe och kunde ta emot mattes jubel. Och vet ni – nästa gång gick han helt själv! Ni skulle ha sett hans stolta svans.
Om vi hade stannat där i trappen när han började pipa, och tyckt synd om honom och lyft ned honom, vad hade vi lärt honom då? Jo, att han har helt rätt i att det är alldeles för läskigt – fastän det bara är en vanlig trätrapp. Vi hade lärt honom att ”Om det dyker upp något läskigt så behöver jag bara pipa så slipper jag”. Vi hade fått en hund som inte utvecklats något alls, snarare tvärtom.
Men vad hände nu istället? Jo, han insåg att matte har koll på läget. Om hon säger att något går att göra – så går det! Och han fick växa, se att han klarade detta läskiga och att det inte var några problem att våga göra det själv sen. Han utvecklades på många sätt. Och han och matte lärde känna varandra ännu lite djupare.
Det är det som är så roligt att se på just miljöträningspassen. Det blir först lite av en chock för mattarna och hussarna när jag säger ”Klättra där, balansera där”. Jag ser på deras miner att de tänker ”Det går ju inte, den där instruktören har ju en skruv lös”. Men så provar de. Och det går! De ser sin hund växa i sitt mod för varje trapp och för varje situation. De får en sådan nöjd och stolt min. Båda mattar, hussar och hundar. =)
Jag avslutar med en hälsning till mina mysiga allmänlydnadsdeltagare:
Tack för igår hörni! Svettiga, rosiga och andfådda var ni. Och glada! Skitbra jobbat!
/ Susanne
Alltså jag säger bara det – vilka ekipage som var med på den första Rambokursen! Vilken utveckling de alla har gjort under kursens gång. Hundarna hade lite skakiga knän den första gången på cementgjuteriet. Nu klättrade de runt brummande, blåsiga turbiner som nästan ingenting.
Och vilket samspel hundarna har utvecklat med sina förare. Vilken tillit! Från hög höjd vågade många hundar placera sig på mattes axel och litade på att hon klättrade ned och släppte ned dem på marken. Så himla kul att se. Den här kursen kommer att bli fler gånger! Nu ska jag sluta skriva så du kan kolla på bilderna istället! =)
I söndags var det dags för andra Ramboträffen. Nu var det bland annat gallertrappor, balansgång och labyrinter på schemat. Liksom sist imponerades jag av förarnas förmåga att peppa och pressa sina hundar precis lagom så att de växer, både som hund, och som ekipage.
Ett extra omnämnande måste jag ge till rhodesian ridgebacken Affe. Det värsta han vet är gallertrappor. Och det var inte med jubel han såg dem framför sig. Men han lyssnade på matte, tänkte att ”okej – jag testar väl för f-n då”.
Först fick han ta den korta trappan upp och ned ett par gånger. Sedan var det dags för den långa trappan. Sakta tog han sig upp. Matte jublade och satte sig en stund med honom på ”toppen” för att visa hur impad hon var. Även om Affe inte ville visa det så var han nog enormt mallig. Med all rätt! =)
En annan klurig övning var i brandmännens övningshus. Där finns en sorts labyrint där brandmännen antagligen tränar rökdykning. Labyrinten går uppåt, och när man är högst upp får man klättra upp i ett hål. Det fick hundförarna också göra med sina hundar. Åt båda hållen.
Det är intressant att se hundarnas reaktioner när man ska dra ned dem i hålet igen. Det är som om de tror att de ska bli neddragen i en isvak. Men det är bara att vara lite snabb, dra eller locka hunden till dig, samla ihop benen på hunden och sjunk ned i hålet. Direkt de har kommit ”under ytan” märker de att där finns ju faktiskt mark att gå på och kan slappna av. Man riktigt ser hur hundarna säger ”Jaså, var det bara så där? Det fixade jag ju lätt”.
Nästa söndag blir det nya svårigheter på ett nytt ställe. Då får vi se om de fixar det så lätt =)
Idag var det premiär för Rambokursen. Samtliga deltagare berättade om sina hundar innan vi började. Det nämndes ord som ”fjollig”, ”försiktig”, ”rädd” och ”spökålder”.
Men när hundarna väl kom ut ur bilarna var det nästan som om de ville visa hur fel deras mattar och hussar haft. För det var många väldigt duktiga och modiga hundar som mötte utmaningarna på cementgjuteriet i Slind.
Som avslutning fick de åka skottkärra. En del hundar sökte lite trygghet genom att titta sin matte i ögonen. Och när matte tittade tillbaka med en blick som sa ”det här fixar du” så gjorde de det. Rörande att se en sådan tillit.
Här är en film med pudeln Ture och Ulrika Normark som visade att det inte var första gången han åkte skottkärra.
Nästa gång är vi på ett nytt ställe. Med nya utmaningar. Glöm inte pannlampan! =)
rackarungarnashundskola.com 