Allmänlydnadsveckan är i full gång. Vi har tränat många olika övningar för att få bättre koll i vardagen.
Deltagarna har fått träna på sitt och ligg stanna kvar, hundmöten, gå fot, gå promenader utan att dra och inkallning med olika störningar.
De har också fått träna på den klassiska situationen när man träffar en annan trevlig människa på promenaden och vill stanna och prata en stund. Då brukar det kunna bli en del bök och stök med hundarna så att man till slut struntar i att prata vidare utan väljer att fortsätta gå.
I en övning fick de gå fram till varandra, stanna på lagom avstånd, sätta hunden och sedan inleda samtal om ämnen som jag gav: till exempel vilken som är deras favoritårstid, vad de åt till frukost eller vad de gillar Ernst Kirschsteiger.
I en annan övning skulle de klara av att komma så nära att de kunde ta i hand och hälsa utan att hunden ”la sig i”. Det gick fantastiskt bra. =)
Idag onsdag ska vi göra uppletande, alltså låta hunden leta leksaker på ängen, och även göra ett så kallat godisträd. Återkommer med rapport om det =)
Äntligen kan jag berätta – jag har skrivit en bok som ska ges ut av Klickerförlaget! Så himla kul och spännande. Den kommer ut i september och du kan förhandsboka den redan nu.
Alla bilder är tagna i Skellefteå av den professionella fotografen Camilla Öjhammar och alla modeller är hundar och deras ägare i Skellefteå. Stort tack till alla som ställt upp!
Den här boken är för dig som vill ha en bra vardag ihop med din hund. Här får du enkla, handfasta tips om hur du gör för att undvika att stå som en fiskpinne i inkallningen eller hur du slipper ökande puls och svettbryt när du ska klippa klorna. Eller hur du gör för att hundarna inte ska riva hela huset när någon knackar på dörren eller hur du kan aktivera din hund på ett roligt sätt som får den att känna sig ännu mer stolt och älskad.
Det går framåt på trick- och allmänlydnadskursen. Hundarna klarar allt svårare störningar i samband med sitt stanna kvar och inkallning. Och tricken blir allt mer välslipade. Kolla själv =)
Har haft en privatlektion. När familjen åkte hade jag en riktigt skön känsla – här blev jag anlitad i precis rätt tid!
Det var en trevlig familj. Och en trevlig hund. Lite oslipad på det där med inkallning. Han hade liksom inte förstått att om man ropar ”Ludde hit” så gäller det i ALLA lägen – inte bara när han inte har viktigare saker för sig. Så jag hjälpte dem att tydliggöra det.
De fick fundera över hur inkallningskommandot skulle låta egentligen. Husse visslade och ropade en del olika ord, matte ropade lite andra ord. Och när jag nämnde ordet ”godis” kom hunden gärna till mig också. Så de fick enas om att när de kallade in hunden skulle det vara hundens namn och hit, typ ”Ludde hit” även om nu hunden inte hette Ludde.
Sedan fick de byta ut sitt torrfodergodis mot små bitar av korv och köttbullar. Det gjorde stor skillnad. Tänk dig själv – om du ska förmås att inte göra något jätteintressant, i hundens fall som att lukta på en spännande fläck eller gå fram till den där intressanta hunden, så bör du ha något riktigt värt som lön. Inte slutar du titta på ditt favoritprogram för att istället se på när färg torkar? Men får du en tusenlapp eller liknande kan det vara värt.
Och hunden är så pass tacksam på det viset att du behöver bara köra med det riktigt smarriga godiset i typ två månader så har den lärt om sitt beteende och VANT sig vid att den ska komma direkt när du ropar ”Ludde hit” och DÅ kan du börja betala lite sämre ibland med torrfoder eller så. Men då och då får hunden en jackpot i form av det smaskigaste igen.
Vi hade även långlina på hunden för att visa att det vi sagt gäller. När hunden hittat den intressanta fläcken, eller spanat in den där hunden som också var i närheten, så ropade husse eller matte ”Ludde hit”. Om hunden då inte reagerade så fick han ett ”gult kort”. En varning kan man säga. Alla kan vi bli så inne i saker att vi inte hör så vi förtjänar en andra chans. Det innebar att matte eller husse skärpte tonen och sa mycket bestämt ”Ludde hit”. Men om hunden struntade även i det blev han ”väckt” genom ett lätt ryck i linan. DIREKT han då vände eller tittade på husse eller matte så blev det stora ovationer och beröm. Sedan fick han hämta ut sin smarriga korvbit hos dem.
Det här gav snabb effekt. Efter bara några repetitioner så vände hunden självmant redan på första kommandot. Ordet hade börjat betyda något – istället för typ ingenting.
Efter olika allmänlydnadsövningar var det dags för kloklippning. Familjen hade sagt att det hade börjat bli ett problem. Hunden var ett halvår men redan fick de åka till Arken Zoo för att få hjälp eftersom han tydligt visade sitt missnöje med kloklippningen.
Jag satte mig på farstutrappan och visade hunden min korvpåse. Sedan tog jag hunden i knät och han fick smaka ett par korvbitar. Efter det tog jag fram klotången och tog tag i en framtass. Då började protesterna. Han sprattlade och tjöt. Ja, han var nära att bita mig också men inget allvarligt. Jag bara höll fast hunden och sa ”lugn, lugn”. Till slut insåg han att han satt fast och han lugnade sig. Då klippte jag snabbt EN klo och sedan fick han två rejäla nävar med korvbitar. Efter det var det klart. Inga mer krav.
Det blev mitt tips till familjen. Klipp EN klo om dagen och ge orimligt bra betalt. Dra INTE ut på det. Snabbt och rappt – utan pardon. Snart kommer hunden att se alla korvbitar, inse att något kul kommer att hända, märka att det trots allt verkar vara det mindre roliga med kloklippning, men tänka att ”jag står ut en kort stund så blir det snart en MASSA gotta”.
Jag tror att jag fick hjälpa till i PRECIS rätt tid. Hade den här hunden fått tjorva vid några kloklippningar till, och kanske till och med sluppit undan för att han tjorvat, så hade han bara tjorvat mer och mer och troligen snart tagit till tänderna på allvar. Det hade blivit riktigt jobbigt och otrevligt.
Familjen fattade precis och såg riktigt beslutsamma ut när de åkte. En klo om dagen och massa godis blir melodin framöver. Jag är övertygad om att det kommer att göra susen!
På grund av en ganska tätt uppbokad lokal så har ”våga tävla lydnadsklass 1-kursen” blivit en sorts intensivkurs med två träffar i veckan. Det har både för och nackdelar.
Fördelarna är ju att man får jobba intensivt med sin hund och håller sig liksom igång hela vägen.
Nackdelen är att kursdeltagarna inte hinner träna så mycket mellan träffarna. Nu verkar de ändå vara rätt ”pluggiga” och hinner ofta några pass på egen hand också.
Språng marsch under linförigheten går bara fint för Julia och staffen Theo.
Jag tycker att de har kommit långt med tanke på den begränsade tid vi faktiskt hållit på. Nu börjar många ha ordning på platsliggningen, linförigheten, ligg under marsch, inkallning och stå under marsch och hopp över hinder.
Apporteringen är ju ett moment där många fastnar ett tag, och man bör ju inte ha för bråttom när man tränar in det eftersom det då kan bli olustigt för hunden. Oavsett om man tränar in det med klicker eller inte så gäller det att formligen ösa beröm över hunden när den har apporten i munnen så det blir en positiv känsla.
Här kan du se filmen som jag länkar till i det inlägget. Visst är han söt min lilla valp som idag är drygt tre år:
Blir du nyfiken och vill veta mer om vad detta med lydnadsklass 1 innebär kan du kolla in reglerna här.
På söndag är det dags för avslutning och en skojtävling. Viktigast är att deltagarna får ett hum om hur en lydnadstävling går till och vad de bör tänka på. Hoppas de alla blir taggade att tävla i framtiden. =)
Nu är första valpkursen slut. Vad fort det går! Just när man har som roligast ska man sluta.
Vi har tränat grundlydnad, som inkallning, gå fint i koppel, sitt och ligg stanna kvar.
Vi har pratat om hundens skötsel och klippt klor.
Vi har klickat och kladdat med en massa korv.
Vi har Rambotränat – det vill säga tränat hundarna i olika miljöer så de tuffar till sig och klarar lite utmaningar i vardagen.
Vi har slagits med mygg och regn.
Vi har sprungit, ropat och stojat.
Vi har spårat med valparna.
Här går de slalom mellan varandra.Susanne och Hugo var trygga på plåten.Lite agility blev det också. Meja visar hur man gör.Kloklippning ingår alltid. Här är det Trixa och Johanna.Linnéa och Nemo visade lugnet.Molly och Tessa övade på balansen.
Utvärderingarna var trevliga att läsa:
”Det var bra att man fick testa så mycket olika.”
”Trevlig ledare och roligt innehåll.”
”Hon vet vad hon pratade om och förklarade på ett sätt man förstod, var bra med hunden.”
”Rolig, inte så lärar-aktig”
Men nu är det dags att tacka för den här gången. Tack för att ni ville gå kurs hos Rackarungarnas Hundskola. Välkomna tillbaka! =)
Det blir en till valpkurs i juli – den är redan fullsatt och har reserver. Men eventuellt blir det ännu en till. Anmäl dig till nyhetsbrevet så håller du dig uppdaterad. Mejla bara till rackarungarnashundskola@outlook.com och skriv att jag ska lägga till dig =)
Häromdagen var det dags för andra kurstillfället i valpkursen. Det märks redan att valparna kan slappna av i hockeyrinken där vi tränar. De kan fokusera mycket bättre på vad matte eller husse vill.
Dessutom tror jag att många av ekipagen ”tjuvtränar” flitigt där hemma också mellan kurstillfällena, för de har gjort stora framsteg redan mellan första och andra träffen.
Den här gången blev det även en del klickerträning. Det blev som en turbointroduktion. För sedan kunde vi använda klicken för att på ett bra sätt visa hur vi ville ha det när vi var ute på promenad. Istället för att rycka, slita och gorma när hunden drog, så klickade vi när hunden inte drog eller när den tog kontakt med sin förare.
Nästa gång blir det mer lydnadsträning, men också genomgång av hundens skötsel och kloklippning. Fjärde passet blir det miljöträning och sista passet ska vi spåra. En massa roligheter väntar! =)
Bilderna har Yvonne Lindvall tagit. Tack för att jag fick använda dem!
Nu händer det grejer här ska du veta! Det är i alla fall tre saker som jag vill berätta denna gång.
För det första håller jag på att bygga en rejäl inhägnad. Den blir cirka 60 x 130 meter, på en lägda inte långt från där jag bor i Yttervik, inhägnad med två meter högt viltstängsel som har tätare maskor nedtill.
Tanken är att den ska bli en bra träningsplan för lydnad, lek och enklare agility. Här ska du som har en lite väl sprallig hund kunna släppa din hund och slappna av. Här kan du träna inkallning utan risker. Här kan du släppa ihop ett par hundar som du vill ska få busa av sig.
Vissa dagar kommer jag att boka upp för egen träning och kurser. Det kommer att finnas ett schema på hemsidan. Men annars är det fritt fram att komma när det passar dig.
En viktig sak: här ska du känna dig välkommen. In i det längsta kommer jag att låta bli att sätta upp lappar med förhållningsregler, förbud, skyltar om att ”din mamma jobbar inte här” och annat tråkigt. Jag kommer att utgå ifrån att du förstår sånt där som vad bajspåsar är till för och liknande. Här får barnen vara med. Här får alla komma in. Ingen ska ”paxa” bara för att man kommit först eller bestämma över andra. Gå in och känn dig som hemma. Slappna av och ha roligt med din hund. Det är absolut mitt största syfte med att bygga inhägnaden. Att du ska trivas.
En liten slant vill jag ha för detta – för att kunna hålla stället fräscht och fylla på med nya roliga aktiveringsgrejer allt eftersom. Exakt hur betalningen ska se ut grunnar jag på ett litet tag till. Det ska troligen även finnas möjlighet att hyra inhägnaden om man vill vara säker på att få ha den för sig själv. Du ska snart få besked.
I priset kommer även min andra nyhet att ingå – en Rambobana. Du kanske har läst och sett bilder från mina Rambokurser, ja du kanske har gått en kurs redan?
Hursomhelst, jag ska bygga upp en bana intill inhägnaden som på ett enkelt sätt utmanar din hund när det gäller miljöträningen. Det kan handla om att gå på plåt, krypa i tunnlar, balansera, klättra och liknande saker. Jag har börjat samla på mig diverse ”bråte” för att bygga detta och har du något passande hemma som du vill bli av med så mejla gärna tillbaka. Planen är att banan och inhägnaden ska bli klar inom en månad.
Den tredje saken jag vill berätta är att jag ordnar en ny hundmötesträff. Den blir på onsdag den 20 maj klockan 18.30. Vi samlas på Coop Byggs parkering i Skellefteå och kommer att gå en runda på Anderstorp. Vi brukar hålla på i cirka en timme.
Under den här träffen får du tillfälle att öva på att din hund, eller dina hundar, kan gå förbi andra hundar utan att ”leva rövare”. Utrusta dig med gott godis, kanske en kul boll med snöre och bajspåsar.
Var inte rädd att komma även om din hund är riktigt jobbig när det gäller sånt här, du kommer förhoppningsvis bli förvånad över hur snabbt den blir lite bättre när den får träna hundmöten intensivt på det här viset. Och om den ändå trots allt skulle fortsätta i samma stil, skäms inte, det är bra träning för oss andra. Tänk istället – ha, nu får de minsann en utmaning! =) Meddela gärna att du kommer så jag får ett hum om hur många vi blir. Välkommen!
I nästa nyhetsbrev kommer jag att släppa information om en ny kursstart. Så håll utkik!
Att vara hundinstruktör är verkligen variationsrikt. Jag möter en rad olika människor med en massa olika hundar. Uppdragen är väldigt olika. Jag har ett roligt exempel.
Häromdagen hade Monika bokat en privatlektion med sin pyttelilla chihuahua-blandning Jasse.
– Jag har haft flera stora hundar förut men känner att jag måste ha hjälp att behandla även Jasse som en riktig hund och lära honom allmänlydnad, sa hon.
Vi började med att bara komma och hämta en korv.
Så vi började med att träna inkallning och sitt stanna kvar. När det gällde inkallningen var han ofta rätt duktig på att komma. Men sedan höll han sig på ett retsamt avstånd så att Monika inte fick tag i honom. Varför?
Jo, för att varje gång Monika tagit fram selen och ropat så har det ju betytt att de ska gå hem. Vilket är tråkigt. Enligt Jasse. Så därför håller han sig utom armlängds avstånd.
Så Monika fick utrusta sig med korv och köttbullar och ropa in honom gång på gång utan att hålla i selen. Han fick bara hämta en godis och sedan sa hon ”hopp och lek” så var han fri igen. Han skulle känna att när hon ropar är det liksom ”piece of cake”. ”Jag ska bara springa till matte och hämta en korvbit sedan får jag vara fri igen”.
Sedan funkade det att ropa in även när Monika hade selen synlig.
När det funkade fick hon även hålla selen lite gömd bakom sig och ropa in, servera korv och låta honom springa igen. Snart kunde selen vara rätt synlig och Jasse vågade ändå komma och hämta sin korvbit. Då blev han lite senare kopplad, men bara ett kort tag, typ tjugo meter, sedan kopplade hon loss och sa ”Hopp och lek” igen. Det är viktigt att tydliggöra för hunden att nu är det fritt fram, den ska lära sig att vänta på din klarsignal innan den rusar iväg.
När Monika senare ropade in så tänkte Jasse (hoppas jag) att ”Jag bara springer till matte och hämtar min korvbit så får jag vara fri igen sen”. Och han tänkte att ”Även om hon kopplar mig en stund så är inte det hela världen, jag får snart komma lös igen”.
Här är store Sheriffen.
I dag hade jag en helt annan hundägare och hund på besök. Kristina ville träna hundmöten med sin jättehund Sheriffen. Passande namn: det är en harlekinfärgad grand danois. Hon menade att han gjorde utfall med ganska onda tankar mot de hundar han mötte. Och det är ju inte det lättaste att tampas med en envis, tung grand danois. Kristina visade att hon var enormt van, rutinerad och stark nog att hantera dessa krafter, så det var aldrig någon oro för att han skulle kunna dra med henne för att göra ett ovälkommet besök hos den mötande hunden.
Kristina jobbade fint med sin Sheriffen.
Han var klickertränad och vi diskuterade möjligheten att klicka vid hundmötena för att på så vis skicka in positiva tankar just när han tänkte motsatsen. Klicker funkar ju så. Förutom att kunna tala om exakt när hunden gör rätt, så ger den också ”feelgood-känslor” i hunden. Vilket kan göra att man kan ”omvända” en hund som tänker negativa tankar vid hundmöten.
Han är ståtlig, eller hur?Här går det näst sista hundmötet riktigt bra.
Vi kombinerade det med att hon fick mata honom med korv och köttbullar vid hundmötena. Jag gick bredvid och klickade vid passande tillfällen. Det här med att mata hunden förbi hundmötena kan en del tycka låta konstigt. Man kan väl inte hålla på så? Jo, ett tag tycker jag. Tills dess hunden börjar tänka annorlunda. Till dess den ser ett hundmöte och tänker ”Just ja, nu har matte korv” istället för ”Aha, ett hundmöte – nu ska jag leva rövare”.
När hunden börjar tänka annorlunda kan man successivt tänja på dens tålamod, så den får gå fint längre och längre innan korv utdelas. På så vis kommer du ifrån det ständiga matandet så småningom.
Sheriffen var lite stökig och stirrig i början. Vi började med stora avstånd. Men snart gick det bättre och bättre. Snart kunde han möta hundar på en vanlig byaväg utan att ”leva rövare”. Men vi gjorde misstaget att träna lite för länge. Han hann bli för trött i skallen och orkade inte uppföra sig helt vid sista hundmötet. Inte förrän vi utökade avståndet rejält. Så det får vi tänka på till nästa gång. Sluta när det går bra.
Anna och Dio var en av kursdeltagarna som gjorde en fin låtsastävling.
På måndagen var det sista träffen för kursen ”Våga tävla lydnadsklass 1”. Nu var det tävling! Missa inte mina bästa tävlingstips längre ned i inlägget.
Visserligen var tävlingen bara på låtsas. Men ändå en viktig genomkörare för att få en komplett bild av hur det fungerar på tävling, hur man ska ladda upp och hur nervös man kan tänkas bli. Alla deltagare visade sig ha goda tävlingsnerver.
På plats fanns en riktig domare, Håkan Nilsson, som dömde ekipagen. Han avslutade varje omgång med en öppen genomgång av vad som varit bra och vilka misstag eller fel som han dragit bort poäng för. Ekipagen fick också många tips med sig att fundera på och träna på.
Efteråt väntade prisutdelning med fina priser som sponsrats av Norran, Björkis och Rackarungarnas Hundskola.
Ekipagen ställer upp inför platsliggningen. Hundarna ligger närmare varandra än vad det står i reglerna, detta för att rymmas i lokalen =)Roligt att se en sådan bredd av raser.
Mitt bästa, och möjligen tjatigaste, tips till deltagarna har varit att träna tre moment: ligg under marsch, inkallning och sedan stå under marsch alltid på samma sätt och i följd.
Du gör ligg under marsch rakt fram. Blev det inte helt bra gör du om det från samma startposition tills du är nöjd. Alltid åt samma håll alltså. Det gör att hunden liksom ”tar ett foto” av momentet – så här ska det se ut – tänker den.
När du sätter upp hunden efter läggandet så kan du välja på att antingen backa tillbaka till den första utgångspunkten, eller starta från den plats ni nu är. Nu är det dags för inkallningen. Den gör du alltså i samma riktning som du nyss gjorde läggandet. Så här lägger 98 procent av tävlingsledarna upp det – typ.
Du lämnar hunden och gör inkallningen. Blir den inte helt bra gör du om den från samma startposition. Gör dig omaket att gå tillbaka.
När inkallningen blivit bra är det dags för stående under marsch. Och här kommer det viktiga. Nu gör du alltså ståendet i motsatt riktning jämfört med läggandet. Det gör att hunden nu har en ”ny bild i sin kamera” och lättare fattar att det är stående och inte läggande igen. Det är ett av de vanligaste misstagen som görs i lydnadsklass 1 – att hunden råkar förväxla om det är läggande eller stående under marsch och väljer fel ställning. Det ger ju en nolla i betyg och en, i stort sett, minimal chans att få ett förstapris. Vilket är synd.
Men om du alltid tränar dessa tre moment ihop på det här viset får hunden en rutin. Den lär sig att det är läggande först, sedan en inkallning och efter det ett ställande.
Jag brukar även gå ytterligare ett steg längre och viska till hunden just innan tävlingsledaren kommenderar ”framåt marsch”. Jag klappar om hunden och viskar ”nu är det ligg, ligg, nu är det ligg”. Jag spänner liksom upp en förväntansfjäder som sprättar loss när hunden får liggkommandot. Det finns en liten risk att hunden börjar ”tjuva” och vill lägga sig i förväg. Men den risken tar jag – för jag får ändå en sådan trygghet i vilken ställning som gäller.
När det är dags för stående klappar jag hunden på ett särskilt sätt med ett litet grepp runt bringan – så som jag har gjort i början när jag lärt honom ståendet. Samtidigt viskar jag att ”Nu är det stå, stå, nu är det stå”. Hundarna fattar det där. Det är jag säker på. På det sättet laddar jag upp ”fjädern”, börjar gå och när hunden får kommandot stå så sprättar fjädern loss liksom. Ni som fattar hur jag menar nu gör det bra. Ni andra får gärna fråga så ska jag försöka förklara ännu bättre senare =)
Momenten börjar ju när tävlingsledaren säger ”framåt marsch” så före det får jag viska och klappa hur mycket jag vill. Det är alltså inget otillåtet fusk utan bara ett sätt att trygga hunden ännu mer i vad som blir nästa grej. På så vis minimerar jag risken för nollor och ökar mina chanser till betyg, även om det inte alltid blir tior, vilket i sin tur ökar chansen till ett förstapris.
Så varsågod att norpa detta tips – ni som vill. Meddela gärna om det ger den effekt som det gett för mig =)
Allmänlydnadsveckan är i full gång. Vi har tränat många olika övningar för att få bättre koll i vardagen.
rackarungarnashundskola.com 