Mellan den 25-30 december blir det MELLANDAGSREA. Då kostar mina Nose Work-böcker 50 kr lägre än ordinarie pris. Likaså blir det 50 kr rabatt på ALLA mina webbkurser.
Gör din beställning under mellandagsrean. Webbkurserna får du ju tillgång till direkt, och under obegränsad tid. Böckerna summerar jag och skickar på nyårsaftonen. Så då kan du inleda 2020 med en massa härlig läsning och inspiration!
Det är roligt att ställas inför nya utmaningar. Grosser münsterländern Skott är nog en av de egennyttigaste hundar jag har haft. Ja, inte så att det är kalabalik. Men det är intressant att jobba med det och se hur jag kan få honom att vara mindre egennyttig. För om jag inte tar hand om detta på rätt sätt, och tränar aktivt, så är jag ganska säker på att den dagen han får en riktig nyskjuten orre eller tjäder i munnen så kommer han INTE att komma till mig med den. Och det vore ju synd … =)
Jag jobbar med det på olika sätt. Jag tränar apportering med flera olika saker; dummy, träapport, dummy med kaninskinn, dummy med orrvingar, gummileksaker och liknande. Jag har börjat med enkla saker utan djurskinn/vingar. När det funkar bra, alltså att jag ser att Skott kommer och lämnar sakerna till mig utan större protester, så har jag testat även de mer värdefulla apporteringsobjekten – för Skott alltså. Han drar ofta iväg på en liten glädjerunda just när han får dummyn med kaninskinn eller orrvingar. Jag låter honom göra det. Jag vill inte tjafsa för minsta småsak, då blir det snart den där min-eller-din-diskussionen som jag vill undvika. Istället låter jag glad och trevlig, och skuttar ifrån honom. När han kommer till mig så klickar jag och håller fram korv. I början släppte han sällan den viktiga dummyn utan tittade bara på korven med en min som sa typ ”så lätt lurar du mig inte”. Men allt eftersom har Skott kunnat släppa sin dummy och äta korvbiten. Då har jag INTE passat på att ta dummyn utan han har fått tugga klart, och sedan gripa sin dummy igen. Jag har velat lära honom att jag inte kommer att jävlas, utan han kan vara trygg med att lämna den en stund i närheten av mig, han får ta den sen igen. Det tror jag har gett bra effekt.
En annan sak som vi har tränat mycket är byteslek, det kan du se på filmen nedan. Syftet är att avdramatisera detta med att lämna en leksak hos mig. Det behöver inte vara så traumatiskt =) I stället leker vi leken att han får en ny leksak kastad som belöning för att han kom in med den första. Om du ska testa den här övningen hemma – se till att ha två LIKADANA leksaker som har SAMMA värde. Ibland kan det bara vara någon detalj som gör att hunden gillar den ena leksaken bättre än den andra, och då blir det ofta problem. När hunden har den bättre leksaken vill den helt enkelt inte byta.
Jag har även testat byteslek med träapporter. Det såg ut så här:
Det är något särskilt med att träna en valp. Det är nu du lägger grunden. Det är nu du etablerar en fin kontakt. Det är nu du visar att valpen kan känna sig trygg med att göra misstag. Det är nu du visar valpen att det lönar sig att fundera ut vad matte/husse vill – och göra rätt.
Jag tänkte visa några filmer från ett av mitt och Skotts träningspass. Skott är en grosser münsterländer som är 15 veckor.
Först får du se hur jag tränar sitt och ligg stanna kvar. Jag tycker vi har gjort stora framsteg där så jag travar iväg ganska kaxigt, men det visar sig att det ännu inte sitter fullt så bra som jag trodde. Notera att jag inte skäller och bråkar på honom när han gör fel. Istället gör vi om, och så får han belöning när det blir rätt. På filmerna använder jag klicker för att få en bättre tajming. Är du ännu ingen klickeranvändare så säger du förstås istället ”bra” eller ” rätt så” exakt när hunden gör rätt.
Sedan vill jag visa en övning som är jättebra när du vill få hunden att förstå det här med klicker, att själv tänka ut vad som leder till klick och belöning. Ser du hur Skott har börjat förstå att han faktiskt själv kan påverka när godis utdelas? Han testar sig fram på musmattan för att se vad jag är ute efter. Att lära en hund springa till en musmatta är väldigt praktiskt om man senare vill träna in lydnadsmoment som sändande till rutan, runda kon, hopp–sitt, framåtsändande och liknande. Och även att lära hunden att gå i bädden när det kommer främmande och sånt.
En annan övning som är toppen för att komma igång med klickerträning på en valp är att träna den på att gå upp med framtassarna på en pall. Det är något konkret som valpen ser och förstår. Det här är absolut första gången vi testar det och jag blir glatt överraskad över hur klickersmart Skott har blivit.
När du lärt valpen att gå upp med framtassarna på pallen kan du börja lära den bakbenskontroll, alltså att den ska flytta bakbenen runt medan frambenen står kvar på pallen. Tidigare när hundägare rekommenderade den här övningen för att få bättre och säkrare position på fotgåendet så tänkte jag att de överdrev. Det kändes så långsökt att hunden skulle bli bättre på att gå fot och hålla sig rätt vid sidan bara av att gå upp och runt på en pall. Men jag har sett STOR effekt på alla hundar där jag testat detta. Så jag rekommenderar det varmt. Du som är riktigt klickernördig kommer att tycka att jag hjälper Skott lite för mycket när han ska flytta bakbenen. Det kan jag hålla med om. Men som bekant finns det flera vägar som bär till Rom och att hjälpa en nyligen klickerintränad hund med lite småtips i början tycker jag inte är hela världen =)
Apropå flera vägar till Rom. Det finns det ju också när det gäller apporteringen. När man klickar in apporteringen ska man ju helst börja med att gripa, sedan hålla, efter det bära och slutligen hämta. Men jag upplever att många kan fastna på hålla–delen. Hunden bara släpper och släpper. Det gäller att vara envis och träna sig förbi puckeln. Men alla orkar inte. Eller har inte tillräckligt med klickerkunskaper. Risken blir att en del ger upp att klicka in apporteringen och istället börjar med med krav och tvång. Därför passar det väl bra att jag visar ett alternativ med Skott? Vi har klickat in gripa, och lite, lite att hålla. Men vi går sedan vidare till att bära – för det tycker han är roligare. Och när han är bra och trygg med att bära så kan vi börja fila in att han också ska hålla en stund när vi står still eller han sitter. Först visar jag med en dummie, sedan en träapport.
Hoppas att du fick några tips för din träning. Hojta till om du har några frågor eller funderar varför i hela friden jag gjorde på ett visst sätt eller så =)
På grund av en ganska tätt uppbokad lokal så har ”våga tävla lydnadsklass 1-kursen” blivit en sorts intensivkurs med två träffar i veckan. Det har både för och nackdelar.
Fördelarna är ju att man får jobba intensivt med sin hund och håller sig liksom igång hela vägen.
Nackdelen är att kursdeltagarna inte hinner träna så mycket mellan träffarna. Nu verkar de ändå vara rätt ”pluggiga” och hinner ofta några pass på egen hand också.
Språng marsch under linförigheten går bara fint för Julia och staffen Theo.
Jag tycker att de har kommit långt med tanke på den begränsade tid vi faktiskt hållit på. Nu börjar många ha ordning på platsliggningen, linförigheten, ligg under marsch, inkallning och stå under marsch och hopp över hinder.
Apporteringen är ju ett moment där många fastnar ett tag, och man bör ju inte ha för bråttom när man tränar in det eftersom det då kan bli olustigt för hunden. Oavsett om man tränar in det med klicker eller inte så gäller det att formligen ösa beröm över hunden när den har apporten i munnen så det blir en positiv känsla.
Här kan du se filmen som jag länkar till i det inlägget. Visst är han söt min lilla valp som idag är drygt tre år:
Blir du nyfiken och vill veta mer om vad detta med lydnadsklass 1 innebär kan du kolla in reglerna här.
På söndag är det dags för avslutning och en skojtävling. Viktigast är att deltagarna får ett hum om hur en lydnadstävling går till och vad de bör tänka på. Hoppas de alla blir taggade att tävla i framtiden. =)
rackarungarnashundskola.com 