Rackarungarnas Hundskola och hundspannsföretaget Rascal Huskies har i samarbete arrangerat en musherkurs, som du kan läsa mer om här. Här får deltagarna lära sig att köra hundspann på riktigt.
Först fick de två pass på vardagskvällar. Sedan åkte vi ut på en längre tur en helg och njöt av hundarnas arbetsglädje och det vackra vädret.
Efter det åt vi viltskav och uppstekt potatis i grillkåtan. Och deltagarna fick naturligtvis var sitt Musherkörkort =)
/ Susanne
Här kommer februari månads nyhetsbrev som mejlades ut till prenumeranterna i tisdags.
Hej på dig
Jag börjar med det viktigaste. Jag tänker arrangera en gratis hundmötesträning torsdag den 12 februari kl 18.30. Vi träffas på grusparkeringen intill Folkparken, den som är i hörnet av Jägargatan och Mossgatan.
När du kommer – ta inte ut hunden ur bilen på en gång är du snäll. Vi inväntar rätt tillfälle för att träningen ska bli så bra och naturtrogen som den kan. Det handlar alltså om att gå en vanlig promenad och möta hundar utan att din hund ska skälla, streta för att hälsa eller vilja attackera.
Det här är perfekt för dig som vill träna hundmöten på ett effektivt sätt. Det är en perfekt fortsättning för dig som varit hos mig i Yttervik och tränat hundmöten och nu vill anta nya utmaningar.
Det är andra gången jag arrangerar en sådan här träningsträff. Senast gick det så bra så några ville försvåra det till nästa gång genom att stanna vid hundmötet, sätta hunden vid sidan och sedan ta i hand med den mötande hundägaren utan att hundarna ska springa runt. Du som vill anta den utmaningen säger till mig där på parkeringen, då får du ett särskilt band runt armen som visar hundägarna du möter att du vill göra hälsningsmanövern. Ni andra utan band passerar bara varandra som vanligt.
Tänk på att ta med bajspåsar och extra gott godis eller favoritleksaken. Ska du lyckas vara intressantare än de mötande hundarna får du lägga in en extra växel. =)
Meddela gärna via mejl eller genom att kommentera på Rackarungarnas Hundskolas Facebooksida, när jag lägger upp informationen om hundmötesträningen där, så jag får ett hum om hur många som kommer.
Här kan du läsa om de fem vanligaste misstagen hundägare ofta gör vid hundmöten.
Här kan du läsa om hur Stina och rottweilern Ozzy gjorde för att få trevligare hundmöten.
Så över till träningstipset.
Det handlar om inkallning. Om att göra den lite svårare – om du har flera hundar. Det går också att göra om du har en hundkompis som du brukar umgås med. Du/ni ska kalla in hundarna en i taget.
När jag gör den här övningen med min portugisiska vattenhund Trassel och min vorsteh Hagel så sätter jag dem med ett litet avstånd mellan varandra. Det är för att de inte lika lätt ska ryckas med när den första hunden får inkallningssignal. Sedan går jag iväg en lagom sträcka och vänder mig om mot hundarna.
Ofta sätter jag upp en stoppande hand mot den hund som inte ska kallas in, för att ge trygghet och förtydliga. Sedan kallar jag in den hund som ska kallas in genom att säga namnet, Hagel eller Trassel. Jag ser till att inte låta för ”peppande” då det kan locka den andra hunden att komma den med. Jag säger ”Trassel”, han kommer springande och när han satt sig ropar jag ”Hagel”. Eller tvärtom. Jag är noga med att turas om. De ska inte lära sig att den ene alltid får springa först, de ska koncentrera sig och lyssna på vems tur det är.
Om du bara har en hund går det här att göra med en hundkompis. Sätt era hundar med ett litet avstånd i början, gå ifrån och ropa sedan in, en i taget. Kom ihåg att agera behärskat så ni inte triggar den hund som ska vänta.
Här kan ni se en film på hur jag gjorde en snöig dag i januari:
Det var allt för denna gång. I nästa nyhetsbrev planerar jag att berätta om en eller ett par nya kursstarter, helt nya kurser som jag inte kört förut. Spännande =)
Vi syns på hundmötesträffen hoppas jag!
/ Susanne
I lördags höll jag i en klickerkurs. Det är en sorts nybörjarkurs för dem som vill få kläm på hur det här med klicker fungerar egentligen. Vi fortsätter med del två nästa söndag.
Under kursen fick deltagarna testa att klicka varandra. Det är enormt lärorikt på många sätt. Den som agerar hundägare får lära sig hur viktigt det är med tajming på klicket, eller plinget som vi använde nu för att inte störa hundarna. Hundägaren får också en förståelse för hur viktigt det är att sätta upp kriterier, alltså olika delmål, för när ett pling ska utdelas.
Den som agerar hund får tillfälle att känna den glädje när man förstår. Varje pling skulle innebära att den som var hund fick 1 000 kronor – fast tyvärr bara på låtsas. ”Hunden” fick också tillfälle att känna den tveksamhet man kan känna som hund om det blir alltför rörigt.
Helt enkelt en supernyttig och jätterolig övning. Se själva här ovan när Ann-Britt Strömberg agerar hundägare och klickar sin ”hund” Janet Johansson. =)
Jag var tonåring. Jag hade hängt med mina föräldrar till en brukshundklubb som låg några mil bort för lydnads- och brukstävlingar. Pappa var domare för några bruksklasser. Mamma tävlingsledare för brukset. Jag tävlade i lydnadsklass.
På kvällen var det party bland husvagnarna. Även om jag inte hade ålder, eller intresse, för att dricka brukade det vara kul att sitta med i förtälten och höra på snacket. Här fanns eliten bland hundfolket samlat och det var intressant att lyssna när de diskuterade hundträning.
Men en kväll blev det mindre kul. En man, känd för att kunna bli grinig när han var på fyllan, kom på den ”briljanta” idén att han skulle träna sin hund i uppletande – NU. Han fick med sig ett par andra personer som skulle hjälpa till, och vinglade sedan iväg på sina träskor med hunden i koppel.
Jag tittade på de andra. Tänkte ingen stoppa honom? Jag minns inte om mina föräldrar var med just nu, men det fanns många andra på plats. Någon gjorde en min som antydde att de tyckte det var korkat, men ingen sa något.
Ingen ville lägga sig i, störa, eller väcka den björn som sov inne i den grinige mannen. Och jag – ja, jag var bara en tonåring som inte vågade sätta mig upp mot sånt.
Hur det gick? Ja, i ärlighetens namn gick det inte så illa som det kunde ha gjort. Hunden hittade föremålen i skogen och mannen behöll humöret mot hunden. Men vad gav det egentligen? Och vad hade hänt om det hade gått helt fel?
Idag är jag inte längre bara en tonåring som inte vågar sätta mig upp mot sådana dumtag. Idag ska jag tala om vad jag tycker om sådana som tränar hunden när de är på fyllan.
Det är idiotiskt. Det är som att köra bil på fyllan. Du kan sabba så oerhört mycket.
Du kanske aldrig dricker? Jättebra. Men om du, liksom jag, tar dig ett glas då och då vet du att man kan få en skön känsla av alkoholen. En känsla av att man är så himla bra. Du vet – kung i baren liksom. Man kan tro att man är en stjärna på att dressera hundar. Men både du och jag vet att sanningen är en annan. Vi blir sämre på det mesta när vi druckit.
Många blir dessutom rätt hetlevrade när de druckit. Ska börja gorma och diskutera. Eller så blir de gråtmilda eller överdrivet kärvänliga. Ingen är som vanligt. Och man ska vara som vanligt när man tränar hund.
Om du är full riskerar du att bli tvärarg när hunden, av helt naturliga skäl, inte fattar vad du sluddrar om. Och då har du snart förstört månader av bra träning. Hunden tappar förtroendet för dig. Den blir rädd för dig, eller inser vilken patetisk typ du är och skiter i dig.
Visst – självklart kan du prata, klappa och gosa med din hund även fast du druckit. Och gå en kvällsrastarrunda runt kvarteret. Men träningen spar du till en annan gång. När du är som vanligt. Eller hur?
Allt det här begriper säkert du. Men du har kanske någon i din närhet som inte begriper? Har du upplevt något liknande som jag?
Dela gärna artikeln, och dela gärna med dig av dina erfarenheter och vad du tänker kring det här med att träna hunden i fyllan. Var drar du gränsen?
/ Susanne
Igår var det allmänlydnadskursens fjärde träff. Nu blev det tufft och riktigt roligt!
Fram till nu har vi varit inomhus och tränat på bland annat att gå i koppel, både fot och vid promenader, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar och massor av kluriga inkallningar.
Nu var det dags för miljöträning. I varje valpkurs och allmänlydnadskurs vill jag lägga in ett sådant pass. I mina ögon är det en enormt bra träning som gör att hunden får ”gaska upp sig lite” och skapar en väldigt bra tillit och ett samspel mellan förare och hund. Det är därför jag även tagit fram det speciella konceptet med Rambokurs – då vi går ”all in” på det här med tuff miljöträning.
Men nu blev det lite Rambo light i form av trätrappor och gallertrappor, gå på plåt, balansera på ett plank, samt klara mörker, krypa i trånga utrymmen, bli lyft och lagom pressad.
Till exempel hade vi en situation där en av deltagarnas hundar inte ville gå i en trätrappa. Det var enligt hunden riktigt läskigt. Matte gick före och peppade, och jag hjälpte till där bak med hurtfriska tillrop och en del puttande när det behövdes. Hunden började pipa i sin oro över detta läskiga. Men vi jobbade vidare och hux flux var han uppe och kunde ta emot mattes jubel. Och vet ni – nästa gång gick han helt själv! Ni skulle ha sett hans stolta svans.
Om vi hade stannat där i trappen när han började pipa, och tyckt synd om honom och lyft ned honom, vad hade vi lärt honom då? Jo, att han har helt rätt i att det är alldeles för läskigt – fastän det bara är en vanlig trätrapp. Vi hade lärt honom att ”Om det dyker upp något läskigt så behöver jag bara pipa så slipper jag”. Vi hade fått en hund som inte utvecklats något alls, snarare tvärtom.
Men vad hände nu istället? Jo, han insåg att matte har koll på läget. Om hon säger att något går att göra – så går det! Och han fick växa, se att han klarade detta läskiga och att det inte var några problem att våga göra det själv sen. Han utvecklades på många sätt. Och han och matte lärde känna varandra ännu lite djupare.
Det är det som är så roligt att se på just miljöträningspassen. Det blir först lite av en chock för mattarna och hussarna när jag säger ”Klättra där, balansera där”. Jag ser på deras miner att de tänker ”Det går ju inte, den där instruktören har ju en skruv lös”. Men så provar de. Och det går! De ser sin hund växa i sitt mod för varje trapp och för varje situation. De får en sådan nöjd och stolt min. Båda mattar, hussar och hundar. =)
Jag avslutar med en hälsning till mina mysiga allmänlydnadsdeltagare:
Tack för igår hörni! Svettiga, rosiga och andfådda var ni. Och glada! Skitbra jobbat!
/ Susanne
Din hund har antagligen en bestämd liggplats i huset eller lägenheten. Det är jättebra att den har en plats, med en skön bädd eller liknande, som den vet är dens egen. Så man, när man behöver få hunden ur vägen, kan säga ”gå till bädden” eller liknande och hunden vet vad som gäller.
Men om du inte bor väldigt smått, så hunden ser typ allt från där den ligger, kan det vara idé att ha flera liggplatser. Som hemma hos mig, vi har två bäddar i hallen och två i vardagsrummet.
För hunden vill vara med. Den vill ha koll. I varierande grad förstås, men om jag ser till min unga vorsteh så tycker han inte att det är så kul att ligga i hallen när jag sitter och ser tv i vardagsrummet. Han känner sig inte helt trygg när han inte ser sin kära matte. Det gör att han inte kan vila och slappna av på det sätt som jag vill att han ska göra. Och det gör att det mer blir en sorts tråkig uppgift att ligga på bädden istället för att frivilligt slå sig till ro. Men när han ligger på sin bädd i vardagsrummet så snarkar han gott.
Kanske även du behöver flera bäddar? Så att hunden har alternativ, så hunden kan vila och känna sig trygg. Bara en tanke att fundera på.
När jag ändå pratar bäddar … är det fler än jag som kostat på och köpt dyra Biabäddar som hundarna ratar och hellre lägger sig i den billiga, tunna från Ikea – som på bilden ovan (notera den tomma Biabädden intill)?
Vaffö gör de på detta viset? Är låtsasskinnet i Biabädden för kall först, och sedan för varm? Vad tror du? Eller älskar dina hundar Biabäddar?
Jag märker att det finns lite olika ”rön” om NÄR och hur man kan börja träna sin valp. Vissa börjar att träna sin valp direkt, andra tycker att ”valpen ska få vara valp” och vill vänta med träningen. Hur tänker jag?
Jag börjar direkt med träningen. Det beror ju förstås vilken värdering man lägger i ordet träning. Jag börjar direkt med övningar som bättrar på min och valpens kontakt. Det handlar om att belöna att valpen kissar ute, lek med leksak/trasa, många inkallningar med godis, och möjligen lite sitt. Inget avancerat. Och det gäller att skilja på träningsfas och kravfas. Det är lättsamt, lekfullt och kravlöst i början. Först när du verkligen VET att hunden kan en viss grej är det dags att ställa krav.
Jag tränar korta pass. Valpar orkar ju sällan vara vaken så länge i taget. En kvart här och där. Jag säger som fågelhundsgurun Anders Landin som berättar att han tränar sammanlagt en timme per dygn, ”resten av tiden får valpen vara valp”. Så det är inte så farligt. Det är enligt mig ett måste för att tidigt etablera en bra kontakt och ett samarbete med din hund.
När valpen varit hos mig några veckor börjar jag med fotträning, ännu mer inkallning, sitt, ligg, lekapportering, kampövningar där den ofta får vinna, miljöträning och spårträning. Fortfarande handlar det om en kvart här och en kvart där. Längre än så räcker inte koncentrationen. Att köra riktigt hårt och lära valpen en massa trick och annat riskerar att göra den lite överstimulerad och lite uttråkad. Så det gäller att hitta en balans – som med allt annat. Så träna din valp – med en genomtänkt tanke. =)
Nu strax kör musherkursen igång – kursen då du får lära dig att köra hundspann på riktigt.
I samarbete med hundspannsföretaget Rascal Huskies kan jag erbjuda en unik kurs. Du får en grundlig inblick hur det är att vara en slädhundsförare, eller musher som det heter i Alaska. Du får lära dig det dagliga livet, hur man lär upp hundarna, hur de tränar, äter och lever.
Fyra siberian huskies blir ”dina” under kursdagarna och du får lära sig allt om hur man kör släde på bästa sätt.
Kursen var i början lite längre, men har nu trimmats ihop både i utförande och i pris.
Den är nu upplagd på två vardagskvällar, på onsdagar, och sedan en tredje träff en söndag som då vi gör en längre hundspannstur och avslutar med lunch i grillkåtan efteråt.
Kostnad: 2 000 kr inklusive lunch och moms.
Det finns max tre platser på kursen. Så anmäl dig direkt så du säkrar en plats.
Anmäl ditt intresse till rackarungarnashundskola@outlook.com eller sms:a/ring 070-577 31 87.
Här kan du se en filmsnutt från när jag och sambon var ute och körde hundspann efter att det snöat rejält =)
Nu kommer filmen från när jag tränar in det tredje tricket. Det går ut på att min vorsteh Hagel ska viska hemlisar i mitt öra.
Sedan tidigare har jag tränat in handtarget, att han ska dutta med nosen i min handflata. Så nu behövde jag vara utveckla den kunskapen litegrann =)
Som jag berättade i senaste inlägget så går jag Canis ettåriga klickertränarutbildning. Förutom att träna in flera olika grundfärdigheter ska man även träna in tre trick att visa upp.
I förra inlägget fick ni se när min vorsteh Hagel lär sig klättra upp på en stol. Nu ska han lära sig att snurra runt. Se hur det går här:
rackarungarnashundskola.com 