Jag var tonåring. Jag hade hängt med mina föräldrar till en brukshundklubb som låg några mil bort för lydnads- och brukstävlingar. Pappa var domare för några bruksklasser. Mamma tävlingsledare för brukset. Jag tävlade i lydnadsklass.

På kvällen var det party bland husvagnarna. Även om jag inte hade ålder, eller intresse, för att dricka brukade det vara kul att sitta med i förtälten och höra på snacket. Här fanns eliten bland hundfolket samlat och det var intressant att lyssna när de diskuterade hundträning.

Men en kväll blev det mindre kul. En man, känd för att kunna bli grinig när han var på fyllan, kom på den ”briljanta” idén att han skulle träna sin hund i uppletande – NU. Han fick med sig ett par andra personer som skulle hjälpa till, och vinglade sedan iväg på sina träskor med hunden i koppel.

Jag tittade på de andra. Tänkte ingen stoppa honom? Jag minns inte om mina föräldrar var med just nu, men det fanns många andra på plats. Någon gjorde en min som antydde att de tyckte det var korkat, men ingen sa något.

Ingen ville lägga sig i, störa, eller väcka den björn som sov inne i den grinige mannen.  Och jag – ja, jag var bara en tonåring som inte vågade sätta mig upp mot sånt.

Hur det gick? Ja, i ärlighetens namn gick det inte så illa som det kunde ha gjort. Hunden hittade föremålen i skogen och mannen behöll humöret mot hunden. Men vad gav det egentligen? Och vad hade hänt om det hade gått helt fel?

Idag är jag inte längre bara en tonåring som inte vågar sätta mig upp mot sådana dumtag. Idag ska jag tala om vad jag tycker om sådana som tränar hunden när de är på fyllan.

Det är idiotiskt. Det är som att köra bil på fyllan. Du kan sabba så oerhört mycket.

Du kanske aldrig dricker? Jättebra. Men om du, liksom jag, tar dig ett glas då och då vet du att man kan få en skön känsla av alkoholen. En känsla av att man är så himla bra. Du vet – kung i baren liksom. Man kan tro att man är en stjärna på att dressera hundar. Men både du och jag vet att sanningen är en annan. Vi blir sämre på det mesta när vi druckit.

Många blir dessutom rätt hetlevrade när de druckit. Ska börja gorma och diskutera. Eller så blir de gråtmilda eller överdrivet kärvänliga. Ingen är som vanligt. Och man ska vara som vanligt när man tränar hund.

Om du är full riskerar du att bli tvärarg när hunden, av helt naturliga skäl, inte fattar vad du sluddrar om. Och då har du snart förstört månader av bra träning. Hunden tappar förtroendet för dig. Den blir rädd för dig, eller inser vilken patetisk typ du är och skiter i dig.

Visst – självklart kan du prata, klappa och gosa med din hund även fast du druckit. Och gå en kvällsrastarrunda runt kvarteret. Men träningen spar du till en annan gång. När du är som vanligt. Eller hur?

Allt det här begriper säkert du. Men du har kanske någon i din närhet som inte begriper? Har du upplevt något liknande som jag?

Dela gärna artikeln, och dela gärna med dig av dina erfarenheter och vad du tänker kring det här med att träna hunden i fyllan. Var drar du gränsen?

/ Susanne