En hundnörd sedan födseln. Älskar allt som har med hundar och deras inlärning att göra. Jag brinner för att ge hundägare den kunskap och de verktyg de behöver för att låta sin hund eller sina hundar komma till sin rätt och få ett aktivare, roligare liv.
Ikväll gjorde jag något stort. I alla fall i Flingas värld. Vi åkte till brukshundklubben och tränade rally. Det var en ny plats, nya människor och hundar och nya dofter. Helt perfekt!
Jag har ju skrivit tidigare om att hon verkar tycka att det är lite väl spännande att vara på rallytävlingar. Att möta publiken är ett stort steg. Inte konstigt – hon är ju i grunden en slädhund som inte är van att flänga på sådana där evenemang. Så vi ska träna mer på att kunna prestera även med folk och annat stök omkring. Som på klubben.
Första rundan nosade hon i backen ganska mycket. Och kunde inte hålla sin fotposition mellan skyltarna.
Andra rundan nosade hon nästan inget. Men kunde fortfarande inte hålla sin fotposition mellan skyltarna. Hon tvärdrar ut i kopplet och verkar ha glömt vad vi höll på med.
Men den tredje rundan klarade hon det! Hon gick fin fot hela vägen. Jag tror hon hade blivit lagom trött och orkade inte flänga ut i kopplet längre. Bra grej att komma ihåg! 😊
Högerhandling i fokus.
Sedan tränade jag Hagel. Där tränar vi mest på höger fotgående. Går oftast rätt bra. Men det tar ett tag att ställa om, inte minst för mig – jag har ju kört fot på vänster sida i snart 40 år!!
Glädjen och samarbetet är viktigast.
Viktigast är glädjen, att Hagel tycker att det är kul. Det är ju därför vi håller på – eller hur!?
Dvärgpudeln Eddie hade inte minsta darr i knäna trots höjden.
Idag var det final för Rambokursen. Vi höll till på sågen i Kroksjön. Där finns många perfekta läskigheter i form av hööööga gallertrappor, mörker, buller, damm och trångt.
Hööööga gallertrappor! Ella och Wiiki fixar det galant.Magnus och Affe tar sig upp i gallertrapporna.Anna och softisen Jazza.
Både hundarna och deras ägare fixade det galant. Det är en stor utveckling som skett längs vägen. Hade vi åkt till sågen redan på första träffen hade det inte blivit mycket gjort. Men nu knatade hundarna på som om det var vardagsmat. Hussarna och mattarna var lite mer påverkade 😉
Sigge förtjänar sin Ramboscarf!
Innan kursen avrundades fick alla hundar var sin Ramboscarf. Det får man bara om man gått Rambokursen, den är unik och handgjord och går inte att köpa – den måste man förtjäna! 😀
Häromdagen var jag på en föreläsning med hundfysioterapeuten Tomas Forsberg och Royal Canins veterinärkonsulent Jan Svensson. Det är två erfarna killar som hållit på med drag, nordisk stil och slädhundsstil, hundkapp och jakt med stående fågelhund. Det är också två killar som gillar att nörda in sig på saker som nervsystem, näringsämnen, individualiserad träningsplanering, vilopuls och maxpuls. Riktigt intressant.
Tomas pratade om skador – vad de oftast beror på.
– Hunden är för dåligt tränad, övervikt, dåligt uppvärmd, uttröttad eller överbelastad, sa han som exempel.
Om hunden skadar sig under träning ska man avbryta aktiviteten och kyla området där hunden gjort sig illa.
Jan Svensson, veterinärkonsulent.
Jan Svensson ställde frågan vad som är det viktigaste näringsämnet. Ingen vågade svara.
– Vatten, sa han och alla kände sig lite dumma.
En hund i stillhet som inte gör något särskilt behöver 1,5 liter vatten per dag, om det är en hund på 25 kilo. Och det räcker inte med en skål som står framme med fräscht och kallt vatten. Inte för den hund som ska jobba.
– Sätt i något som hunden tycker är gott, så att det blir som en sorts soppa. Om jag ska ut och jaga så ställer jag fram en skål med sju deciliter vatten som jag tillsatt något gott i. Dessutom har jag alltid vattenflaskan med på jakt, en flaska till hunden. Många jägare tycker att hunden får hitta vatten själv i skogen, men unghundar och väldigt ivriga jakthundar glömmer lätt bort att dricka. Ju mer avlad den är för att arbeta hårt, desto lättare glömmer den bort att dricka.
Sedan tog Tomas åter till orda och talade om vikten av en träningsplanering: att faktiskt tänka ut vad hunden ska vara bra på och när.
– På så vis eliminerar jag slumpen, eller att det är domarens fel att det går dåligt. Jag vill se till att vara så bra förberedd som möjligt.
Han vill att vi ska sätta upp mål och välja tävlingar där toppformen ska infinna sig. Vi ska se hur tävlingsåret ser ut.
– Blir jag bättre om jag är med på alla tävlingar eller några?
Jag sitter där och inser att min vorsteh Hagel faktiskt är i usel form just nu. Det märks ju knappt när man har en sådan ”grundintensiv” hund, men så är det. Sedan valpen Gizmo kom in i huset i mitten på mars har motionen blivit väldigt ”valpanpassad”. Bara någon enstaka gång i veckan har jag och Hagel kommit ut på en längre runda. Och så fick han kennelhosta i slutet på maj som inte heller direkt förbättrade formen.
Så nu ska jag ta tag i det där. Jag har satt upp två större mål.
Den 25 augusti inleds fågeljakten. Då ska han vara i betydligt bättre form än han är idag. Det är lite kort om tid men kondisen ska absolut hinna förbättras en hel del till dess. Jag tänker att vi också ska träna hans fotleder på balansbollar och liknande för att få ett större samspel mellan nerv- och muskelsystemet. Jag har upplevt att han lite lätt ”vrickar fötterna” så då borde en sådan träning bli bra.
Det andra målet är en Nose Work-tävling den 24–25 september. Då ska han ha hunnit få en ännu bättre form och en ännu större sökuthållighet. Då vill jag att vi presterar vårt yttersta.
Hagel fick hänga med på löprundan med lätt vikt i klövjeväskan.
Så idag fick Gizmo minsann stanna hemma ensam medan jag och Hagel gav oss ut på en löprunda i regnet. Att springa i regn är inte alls så pjåkigt. Riktigt skönt och man känner sig extra hjälteaktig när man kommer hem.
Hagel fick ha en lätt klövjeväska på sig under rundan, en halvliters petflaska med vatten i varje väska, det blir 0,5 kilo gånger 2. När han är i bättre form brukar jag ha en vattenflaska som är en och en halv liter i varje väska, vilket blir totalt 3 kilo. Det stämmer ganska bra med vad Tomas rekommenderade:
En frisk hund kan bära 10–15 procent av sin kroppsvikt i 10–30 minuter. Det blir 2,5 till 3,75 kilo på en hund som väger 25 kilo.
Så nu över till dig. Hur är formen på din hund? Och vilka är dina mål? När ska ni prestera som bäst? Berätta gärna om hur ni gör när ni förbättrar formen. =)
Idag avslutades trick- och allmänlydnadskursen. Först tränade vi allmänlydnad på en grusplan i Bureå, sedan gick vi och visade upp trick för några pensionärer på Bureborgs trygghetsboende.
Det kändes bra. Dels fick hundägarna några att visa upp sina trick för, dels fick pensionärerna något att prata om i veckor framöver – hoppas jag! 😀
Det går framåt på trick- och allmänlydnadskursen. Hundarna klarar allt svårare störningar i samband med sitt stanna kvar och inkallning. Och tricken blir allt mer välslipade. Kolla själv =)
Det här nyhetsbrevet skickades ut till prenumeranterna på onsdagsmorgonen. Nu läggs det ut på hemsidan. Det finns platser kvar både på Utställningskursen och Nose Work-kursen. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.
/ Susanne
Hej
Tänka sig att det redan är juni! Nu är det grönt och skönt ute. Ljusa kvällar. Perfekt för att träna hund.
Nu börjar ju också den stora utställningssäsongen. När jag ska bege mig till en utställning vill jag göra det med lite stil och finess, inte bara släpa runt hunden i stretande stil och hålla fast den efter bästa förmåga när den ska stå still. Jag tänker att det kanske finns fler som vill kunna åka till hundutställningar med en grundtrygghet i ryggen – att vi vet hur det går till, vi vet hur vi kan visa hunden på bästa sätt och vi är tränade och förberedda.
Därför lanserar jag nu en Utställningskurs. Den är på tre träffar mellan klockan 18.00–19.30. Den börjar torsdag 7 juli i min inhägnad RackArenan.Nästa träff är måndag 11 juli och sista träffen är torsdag den 14 juli. På så vis är du och hunden i toppform om du tänkt ställa ut på den stora utställningen i Piteå 16–17 juli. Eller senare i sommar.
På de två första träffarna guidar jag dig genom de viktigaste utställningsreglerna och vi tränar på att visa hundarna på bästa sätt. Vi testar bland annat frivisning vilket innebär att hunden står fritt och du står framför vänd mot hunden. Vi tränar mycket på tandvisning och att bli hanterad av en domare. Mindre hundar får träna att stå på trimbord.
På den sista träffen blir det en låtsasutställning och erfarna Eva Grahn, cavalieruppfödare från Lövånger, kommer för att bedöma hundarna. Hon har deltagit på utställningar i 35 år och även agerat domare på ett flertal inofficiella utställningar. Då får du som deltagare testa hur allt fungerar på utställning och du kommer även att få tips på hur du kan förbättra er presentation.
Kursen kostar 1 200 kronor per ekipage och det finns tio platser. Hundar i alla åldrar kan vara med, men om du har en valp vill jag att den har fått sin tremånadersspruta först. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Meddela med vilken hund du tänker gå kursen, ras, namn och ålder.
Jag drar även igång en ny nybörjarkurs i Nose Work. På den här kursen får hundarna ”leka” narkotikahund och arbeta med sin nos på samma sätt. Men istället för narkotika får hunden lära sig att söka efter den vattenbaserade hydrolaten eukalyptus. Det är en enormt rolig och nyttig aktivitet som tröttar hunden på rätt sätt. Du kan också tävla i det. För det krävs ett doftprov som ingår i kursen.
Kursen börjar måndag den 18 juli i min inhägnad RackArenan och det blir en så kallad dubbelkurs. Den första gruppen träffas kl 18.00–19.30, den andra mellan 19.30–21.00. Det finns åtta platser i varje kurs och du får plats i den ordning som du anmäler dig. Den första kursen fylls på först, sedan den andra.
Kursen är upplagd över fem träffar på måndagar samt ett doftprov måndag den 29 augusti kl 18.30. Hundar i alla åldrar kan vara med, men hunden måste vara tio månader för att doftprovet ska gälla. Du måste även ha ett medlemskap i Svenska Nose Work-klubben.
Kursen kostar 1 800 kronor och då ingår doftflaska och doftprov. Du anmäler dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen, ras, namn och ålder.
Jag planerar även två–tre andra kursstarter men dessa kommer jag att berätta mer om i ett extra nyhetsbrev som går ut i mitten av juni. Så håll utkik.
Under maj månad har ju tävlingen Biljakten pågått. Den handlade om att ta en bild av min reklamförsedda bil och lägga upp det på sin FB-sida och dela det med Rackarungarnas Hundskolas FB-sida. Den har fått bra respons och nu har jag dragit vinnaren – se filmen om du vill se att allt gick rätt och riktigt till.
Vinnaren, som får en gratis privatlektion värde 600 kronor, blev Frida Hedström. Tio tröstpriser i form av fribiljetter till RackArenan går till Jannice Sundberg, Sara Häggström (2 biljetter), Jessica Ulander, Maggan Hedström (3 biljetter), Lena Backman Hägg, Viktoria Stark (2 biljetter). Jag hör av mig till er vinnare via mejl och gör upp om hur ni ska få era priser.
I ett inlägg på min hemsida och via FB har jag berättat att mina hundar har fått kennelhosta. Jag berättar det för att du ska få möjlighet att lära mer om den åkomman, se filmer med symtom och bli motiverad att vaccinera. Du kan läsa inlägget och se filmerna här. Kennelhostavaccin räcker bara i ett år och ska du gå kurs med en massa andra hundar, vara på utställningar eller tävlingar är det bra att hålla det vaccinet fräscht. Avslutningsvis är det dags för träningstipset. Den här gången tar jag upp ett vanlig misstag som många hundägare gör när de tränar fotgående och ska försöka få raka sättanden. Om du tävlar rallylydnad, lydnadsklass eller bruksklasser så försvinner onödiga poäng om hunden hela tiden sätter sig snett. Så kolla in filmen om du vill få en del tips som ofta ganska snabbt förbättrar sättandena. =)
Ha det gott så länge! Kom ihåg att det blir ett extra nyhetsbrev mitt i juni – typ!
Jag har ju haft hundar i över 40 år nu. Men jag har aldrig haft någon som haft kennelhosta. Därför trodde jag först att det var noskvalster.
Jag har ju tävlat flitigt under vintern på olika inomhustävlingar med Hagel och Flinga. Tyvärr tänkte jag aldrig på den ökade risken för kennelhosta. Då hade jag förnyat vaccinet innan säsongen började.
På morgonen i måndags fick Hagel två ”attacker” med nosindragningar, precis de symtom som hundar har när de fått noskvalster. Så här såg en av dem ut:
Jag mejlade veterinären direkt och fick också tid samma dag. Jag blev meddelad att jag skulle först komma in utan hund och anmäla mig, sedan få gå in bakvägen eftersom det gick mycket kennelhosta och det även kunde vara det.
Jag var fortfarande övertygad att det var noskvalster eftersom symtomen visat just det och att Hagel inte hostat en gång ens.
Veterinären undersökte honom och fick se den film som jag spelat in av Hagels symtom på morgonen. Hon höll med om att det verkade vara noskvalster. Så vi fick utskrivet Stronghold till både Hagel och cavaliervalpen Gizmo.
På kvällen kom hostan. Och det med besked! Hagel hade strax före tuggat på ett ben och jag var övertygad om att han fått ett ben lite tokigt i halsen, inte så att han höll på att kvävas utan mer irriterande halvvägs i halsen liksom. Han kraxade och hostade, och avslutade med kräkreflex där lite vitt skum kom upp. Så här såg det ut:
Samma kväll hade jag en kurs där två veterinärassistenter deltog och jag konsulterade dem. De var båda rätt övertygade om att det var kennelhosta. Suck. Jag fick nog acceptera faktum.
Natten som följde var hemsk. Hagel hostade konstant hela natten och höll både sig själv och de flesta andra i huset vakna. Stackarn. Det var så jobbigt att se honom ha så jobbigt. När han inte hostade pep han oroligt och undrade vad sjutton som hände. Och jag kunde inte förklara. Usch.
Nästa dag var jag deppig. Allt kändes mörkt. Och dessutom måste jag hålla valpen och Hagel åtskilda i en förhoppning om att Gizmo skulle klara sig. Till slut bestämde jag mig för att åka till gymmet och träna.
Efter det såg jag mer positivt på tillvaron. Jag fick perspektiv på det hela. Herregud, kennelhosta! Det går ju över på några veckor av sig självt. Vad har jag att gnälla om egentligen? Det finns andra hundägare som drabbats betydligt hårdare med hundar som blivit lama i bakbenen, knäleder som trots lång rehabilitering inte verkar bli bra, och hundar som trots flera års träning fortfarande är farliga mot folk.
Dessutom blev andra natten mycket bättre. Både Hagel och vi andra fick sova. Nu är det fredag och han hostar bara om han blir uppspelt. Annars mår han hyfsat bra. Så här var det för någon dag sedan:
Gizmo har ännu inte visat några symtom. Jag hoppas, hoppas att han klarar sig eftersom han ganska nyligen tagit sin tremånadersspruta där kennelhosta ingick. Men vi får se.
Sibbarna verkar också klara sig, peppar, peppar. Jag rastar Hagel bara på den lilla skogsvägen som går in bakom vårt hus, inte längre längs vägen som går från mitt hus och mot RackArenan. Varken han eller Gizmo får vara i RackArenan eller på Rambobanan nu.
Kennelhosta smittar ju exempelvis nos mot nos, om de dricker i samma vattenskål, om någon gör tandvisning på flera hundar i rad utan att tvätta händerna emellan och jag tänker att det antagligen smittar om Hagel hostat upp en ”slembobba” som en annan hund slickar på sen. Därför går jag inte där mina kursdeltagare brukar röra sig. Du kan läsa mer om symtom och sådant här.
Summa summarum: nu har vi testat kennelhosta också. Det är inte kul. Men det är inget superallvarligt – egentligen. Fast inför nästa inomhussäsong kommer jag att vaccinera alla inblandade hundar mot kennelhosta. Så gör det du också. Det är mitt råd.
Uppdatering: Fredag 27 maj får även Gizmo kennelhosta.
Uppdatering: Måndag 30 maj får en av våra siberian huskies, Skare, kennelhosta. =(
I helgen var jag en tripp till Vilhelmina. Några hundägare hade hört av sig och ville att jag skulle introducera dem i den roliga hundsporten Nose Work. Det var riktigt roligt.
Vi inledde med ett kort teoripass på fredag afton. Sedan började vi träna olika former av behållarsök, med en godis intill doften eukalyptus.
På lördag morgon drog vi igång med inomhussök i flera olika stationer inne i lokalen – som var en timrad dansloge. Vi hann även med fordonssök innan det var dags för lunch i form av en smarrig och värmande gulaschsoppa.
Efter lunchen kollade vi om doften fått ett värde genom att placera ut den på ett ställe utan godis intill. Samtliga hundar hittade gömman och det syntes att den redan förknippades med godsaker för hundarna.
Efter det tränade vi vidare med utomhussök och satte åter godis vid doften för att fortsätta att ”limma ihop” begreppet att eukalyptus är lika med gott. Deltagarna fick söka i flera olika stationer runt om danslogen och uthus intill. Det kan du se på filmen här.
Det hela avslutades med att hundförarna fick testa doftprov – att med hjälp av hunden kunna säga i vilken av tolv lådor som doften är gömd. Alla klarade det! Visserligen fanns även en korvbit i ”doftlådan” men det var ruggigt bra gjort ändå att alla kunde läsa sina hundar så bra.
Innan jag åkte hade förarna bokat upp en ny dag då de skulle träffas och träna igen på egen hand. Så himla roligt att Nose Worken sprider sig över Sverige!
På söndagen drog de två Rambokurserna igång. Första passet blev på Rambobanan i Yttervik. Vad roligt att se att det fanns så många lovande ekipage. =)
Jag inledde med att förklara att det finns egentligen bara en regel: ”Inget pjåsk”. Nu får vi inte hålla på och dalta med hundarna, inte säga ”Men herrehjärtanes så läskigt det här ser ut” och inte stryka hunden försiktigt och trösta när den ser rädd ut. I så fall förstärker vi bara deras känsla av att det här stället är riktigt farligt.
Istället ska vi vara extremt norska och hurtfriska – hela tiden övertygade om att det här kommer att gå ”kjempefint”. Om hunden vägrar gå in på något läskigt, exempelvis en plåtskiva eller en gallertrapp så får den två försök. Vill de fortfarande inte trots våra glada tillrop så lyfter vi in den. Väl på plats uttrycker vi vår enorma glädje och imponering – som om hunden hoppat in på plats själv. Det är viktigt att verkligen hylla hunden för alla framsteg.
Deltagarna uppmanades att ta Rambobanan tre varv. Första varvet är jobbigast. Det handlar om mycket lock och pock och övertygad glädje. Nästa varv går lite lättare, hunden tar för sig mer. Och tredje varvet springer den liksom och ”drar sig malligt i hängslena” hela rundan. Utvecklingen är enormt rolig att se!
Nästa gång ska vi vara på ett nytt ställe. Då blir det lite värre. Och nästa gång lite värre. Och så vidare =)
Första rundan nosade hon i backen ganska mycket. Och kunde inte hålla sin fotposition mellan skyltarna.
rackarungarnashundskola.com 