Jag har fått mer ord att förklara med

Olika sätt att hjälpa hunden att komma in i jaktbubblan.
Olika sätt att hjälpa hunden att komma in i jaktbubblan.

Igår kväll var jag på en intressant föreläsning med Nose Work-domaren Adam Hübinette. Det gjorde att jag har fått mer ord att förklara mina tankar med.

När jag håller mina Nose Work-kurser talar jag om för hundägarna att de ska ligga lågt med lydnadsövningar och annat ”uppstyrande” i samband med att hunden ska söka. Inte rycka i kopplet, inte kräva fot och sitt och sånt. Jag har förklarat det med att hunden inte ska känna sig lydig utan fri att ta för sig. Det gör det lättare för hunden att lära sig att arbeta självständigt – vilket är det vi är ute efter och är det som Ron också vill förmedla.

Efter Adams föreläsning har jag en ännu större ”ryggsäck” att förklara med. Hunden kan pendla mellan olika ”bubblor” när den jobbar. De främsta är samarbetsbubblan och jaktbubblan. En hund som jobbar självständigt är väldigt mycket inne i jaktbubblan, och bara lite i samarbetsbubblan. Det är optimalt – särskilt för tjänstehundar som ska fungera oavsett vilken förare som den har med sig.

Sällskapshundar är ofta mer åt samarbetsbubble-hållet vilket ibland hämmar dem i söket. De är så villiga att samarbeta med sin förare att de inte riktigt vågar eller vill ta för sig i söket. Sådana gånger är det bra att på olika sätt försöka stimulera hunden att gå in mer och mer i jaktbubblan. Det kan man göra på olika sätt, se bilden ovan, genom att exempelvis undvika lydnadsövningar före start och även gärna ”gasa” igång hunden med jaktlek och liknande före.

Det är enormt roligt och lärorikt att vara här på lägret. Jag får se en massa hundar i arbete och lyssna på kunniga människor. Jag har fått en del signaler om att mitt tidigare inlägg kanske inte blev helt bra formulerat. Jag ville inte på något sätt klanka på någon, utan det huvudsakliga syftet med inlägget var att peppa vissa hundägare att våga köra sin hund som vanligt, våga visa glädje och ha roligt. Att inte bli så nervös och stel av att ha så mångas ögon på sig. Många är jätteduktiga och jag är djupt imponerad. Några vill jag bara ge en liten uppmuntrande puff så de vågar slappna av lite mer. Det var allt. Jag har försökt formulera om det så det framkommer lite bättre. Nåja, hursomhelst är nu de flesta mycket mer avslappnade när de söker med sin hund vilket är roligt att se.

Imorgon är det tävling och sedan åker vi hem. Redan nu ska vi så smått börja städa stugan vilket blir en pärs! Varken jag eller min stugkompis Malin verkar vara så pedant om man uttrycker det milt =D

/ Susanne

 

Många intryck och tankar under lägret

Ron Gaunt in action.
Ron Gaunt in action.

Nu är det torsdag och mycket spännande har hänt under lägret. Jag har gått från att vara förväntansfull och beredd att suga i mig som en svamp, till att bli lite fundersam, och till att nu för stunden börja få en klarare bild av det. Jag ser till att jag och hunden får ha kul och så får vi se vad gurun säger om det. Och än har han inte klagat.

(Jag har jobbat om det här inlägget eftersom jag insett att jag uttryckt mig riktigt klumpigt tidigare. Ber ödmjukt om ursäkt för det. Huvudpoängen verkar inte ha gått fram på ett bra sätt. Jag ville bara peppa de nervösa hundägare jag såg till att våga slappna av och göra ungefär som vanligt. Visst ska vi lyssna på instruktioner och forma oss på olika sätt, men nervositeten tog lite överhand för en del – och det var dessa jag ville ge en uppmuntrande puff.)

Början av lägret var lite konstig. Nu i efterhand inser jag att det nog till största delen berodde på att en del hade så stor respekt för gurun Ron Gaunt. Några vågade inte ta för sig, göra som vanligt med hunden, som till exempel att göra sin startrutin, utan hamnade på grund av sin nervositet i ett mer passivt läge än vanligt vilket gjorde en del hundar förvirrade.

Syftet med många övningar, tror jag, var att träna på hundens självständighet och att föraren inte skulle hjälpa till för minsta lilla fråga från hunden. Vi skulle även läsa varandras hundar och se när de fångade in doften. Väldigt intressant. Men jag upplevde att det blev lite för svårt för en del.

Jag tänkte att jag själv inte skulle låta mig hamna i det läget. Även om det var nervöst. Jag skulle jobba som vanligt med Hagel. Jag skulle ge honom hans vanliga startsignal, och berömma högt och rikligt vid varje fynd av doftgömma. På så sätt hoppades jag att fler skulle våga slappna av och inte vara så nervösa.

Idag torsdag skulle vi låta hundarna vara lösa för att jobba ännu mer med självständigheten. Jag tänkte åter igen att jag gör som vanligt, jag gör min startsignal och sedan bara slappnar av och hänger med. När Hagel hittade en gömma berömde jag ordentligt och ljudligt, och styrde sedan upp honom mot resten av området så vi slapp slösa tid och energi med att hitta samma gömma flera gånger. Efteråt frågade jag Ron om jag varit för ”controlling”. Nejdå, han tyckte att vi hade gjort ett bra jobb. Så bra!

Jag förstår Ron Gaunts tänk. På mina Nose Work-kurser vill jag själv snabbt styra upp hundägare som tjatar ”sök, sök” till sina hundar och pekar hit och dit hela tiden. Låt hunden göra jobbet. Det är den som har nosen. Även om du vet var gömman är just nu så vet du inte sen på doftprov eller tävlingar. Håll tyst. Vill du hjälpa till så gör det på ett mer subtilt sätt genom att ”råka röra dig” åt det håll där gömman är eller liknande. Ta inte ifrån hunden initiativförmågan och tron på sig själv. Det är extremt viktigt att hunden får bli självgående. Men jag vill gärna göra det stegvis och jobba bort stödet eftersom. Och jobba upp värdet av doften ordentligt så att hunden mer eller mindre struntar i om matte/husse hänger med i jakten. =)

Fast jag tror att det i början av lägret blev lite missförstånd. En del hundägare trodde nog att de inte fick göra något utan att gurun tyckte att de hjälpte till för mycket. Det är min analys just nu. Det kan vara jag som missuppfattat också och stöttat min hund för mycket. Men då borde Ron ha sagt till? Nåja, huvudsaken är att vi lär oss och har roligt. Det är ju därför vi håller på. Eller hur? 😊

/ Susanne

Spännande med allas ögon på sig

Här är han – Ron Gaunt!
Här är han – Ron Gaunt!

Idag var det första dagen på lägret. Idag var första gången jag fick Ron Gaunts ögon på mitt och Hagels sök. Plus alla andra drygt 40 Nose Work-instruktörer som var på plats. Inte läge för scenskräck precis.

Eftersom vi är så många så är vi indelade i olika grupper. Idag fick grupp 1 och 2 träna med sina hundar och göra de uppdrag som Ron tänkt ut. Jag är i grupp 2 med många av mina tidigare kurskompisar vilket känns bra.

Uppdragen handlade om att se vad hunden faktiskt försöker säga oss, och doftgömmorna var placerade högt för att se hur hundarna på olika sätt signalerade det till oss förare. Den högsta gömman var så hög att jag nådde till den bara om jag stod på tå och sträckte min arm så högt jag kunde. Eftersom jag är ca 165 cm torde det bli strax över två meter.

Jag trodde att Hagel skulle få svårt att hitta den. Visst var det troligt att han skulle lyckas vinda in den lite på håll men hur han skulle lösa det sen var jag osäker på. Så högt har vi inte sökt än.

Men det gick finemang! Gud så skönt. Hagel vindade in och klättrade snart med framtassarna på den stolpe där doften var placerad. Kul att se. Vi belönade genom att sätta handen med godis alldeles intill doften och sedan föra handen ned till hunden så han fick ta godisen. Hagel hittade även de andra två doftgömmorna bra, fast han råkade nog äta upp en liten möbeltass.

– Sorry, sa jag till Ron Gaunt som log och gick dit för att sätta upp en ny.

Vi fick även göra ett annat sök senare och då fick Hagel beröm för att han var bra på multitasking. Vid det laget hade en del hundar kissat på området och Hagel sniffade på kiss då och då men kunde snabbt återuppta arbetet med att söka efter eukalyptus. Jag tyckte att jag kunde läsa honom ganska bra och se vad det var han sniffade på så varje gång han sniffade på kiss hann jag säga ”öh, öh” så han inte passade på att slå en drill själv =)

Grabben fiskar. Han var betydligt bättre än mig på att INTE få bottennapp.
Grabben fiskar. Han var betydligt bättre än mig på att INTE få bottennapp.

Efter att dagen var slut drog jag och grabben, och Hagel, ut och testade fiskelyckan. Det gick sådär. Rätt snart hade vi fått ett bottennapp och jag klädde av mig för att gå ut och ta loss draget. Men bottnen var så äcklig att jag kom av mig, och sedan när jag gått upp på land igen märkte jag att jag stod i en liten myrstack. Jag klädde på mig igen och upptäckte att jag verkligen hade myror i brallan – på riktigt. Jädrar vad de bet mig!

Vi fiskade ett tag till och testade olika drag men inget napp. Nåja, det blev en promenad och lite frisk luft.

Nu har vi ätit middag och efter det kom jag i samspråk med grannen. Det är en dansk kvinna som är med på lägret och jag förstår faktiskt vad hon säger!!  Vi pratade om att i morgon när aktiviteterna startar igen klockan 09.00 så ska våra grupper inte få söka utan då ska vi bara titta på. Så det vore skönt att ha tränat hundarna på morgonen så man vet att de kan slappa i bilen eller stugan med gott samvete. Därför har vi nu bokat träff klockan 07.00 i morgon. Det blir en hundpromenad med flera stopp för Nose Work. Ska bli skitkul.

/Susanne

Snart får jag träffa Madonna

Nu är jag äntligen på plats i Håverud, strax väster om Vänern. Här ska jag delta på ett Nose Work-läger. Och alldeles snart ska jag få träffa Madonna.

Ja, okej, det är ju inte riktiga artisten Madonna, men typ lika stort. Jag ska få träffa Ron Gaunt, ”gurun” från USA som tillsammans med Amy Herot och Jill Marie Obrien tagit fram konceptet Nose Work. Det känns häftigt, äntligen ska jag få ett ansikte på det namn som jag berättat om otaliga gånger på mina Nose Work-kurser.

Under veckan kommer jag att lämna rapporter om hur det går. Vi är lite drygt 40 Nose Work-instruktörer från hela landet som kommit hit för att få lära oss mer, nörda in oss totalt och få Ron Gaunts ögon på vår träning. Ska bli riktigt kul.

Vad som också är kul är att det ser ut att bli två Nose Work-nybörjarkurser som startar måndag den 18 juli. Så vill du haka på är det hög tid att anmäla sig. Det finns platser kvar på kursen som är mellan 19.30–21.00.

Kursen är på sammanlagt fem träffar, på måndagar, och avslutas med en sjätte träff, ett doftprov, den 29 augusti. Den kostar 1 800 kr, då ingår doftflaska med eukalyptus och doftprov. Vill du läsa mer om Nose Work-kursen kan du kolla här.

Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen. Unghundar är välkomna men för att doftprovet ska vara giltigt behöver hunden vara minst tio månader.

/ Susanne

Den tredje rundan blev ju riktigt bra!

Nöjd matte med lagom trött Flinga.
Nöjd matte med lagom trött Flinga.

Ikväll gjorde jag något stort. I alla fall i Flingas värld. Vi åkte till brukshundklubben och tränade rally. Det var en ny plats, nya människor och hundar och nya dofter. Helt perfekt!

Jag har ju skrivit tidigare om att hon verkar tycka att det är lite väl spännande att vara på rallytävlingar. Att möta publiken är ett stort steg. Inte konstigt – hon är ju i grunden en slädhund som inte är van att flänga på sådana där evenemang. Så vi ska träna mer på att kunna prestera även med folk och annat stök omkring. Som på klubben.

image

imageFörsta rundan nosade hon i backen ganska mycket. Och kunde inte hålla sin fotposition mellan skyltarna.

Andra rundan nosade hon nästan inget. Men kunde fortfarande inte hålla sin fotposition mellan skyltarna. Hon tvärdrar ut i kopplet och verkar ha glömt vad vi höll på med.

Men den tredje rundan klarade hon det! Hon gick fin fot hela vägen. Jag tror hon hade blivit lagom trött och orkade inte flänga ut i kopplet längre. Bra grej att komma ihåg! 😊

image

image

Högerhandling i fokus.
Högerhandling i fokus.

image

Sedan tränade jag Hagel. Där tränar vi mest på höger fotgående. Går oftast rätt bra. Men det tar ett tag att ställa om, inte minst för mig – jag har ju kört fot på vänster sida i snart 40 år!!

Glädjen och samarbetet är viktigast.
Glädjen och samarbetet är viktigast.

Viktigast är glädjen, att Hagel tycker att det är kul. Det är ju därför vi håller på – eller hur!?

/Susanne

Fulländade Ramboekipage

Dvärgpudeln Eddie hade inte minsta darr i knäna trots höjden.
Dvärgpudeln Eddie hade inte minsta darr i knäna trots höjden.

Idag var det final för Rambokursen. Vi höll till på sågen i Kroksjön. Där finns många perfekta läskigheter i form av hööööga gallertrappor, mörker, buller, damm och trångt.

Hööööga gallertrappor! Ella och Wiiki fixar det galant.
Hööööga gallertrappor! Ella och Wiiki fixar det galant.
Magnus och Affe tar sig upp i gallertrapporna.
Magnus och Affe tar sig upp i gallertrapporna.
Anna och softisen Jazza.
Anna och softisen Jazza.

Både hundarna och deras ägare fixade det galant. Det är en stor utveckling som skett längs vägen. Hade vi åkt till sågen redan på första träffen hade det inte blivit mycket gjort. Men nu knatade hundarna på som om det var vardagsmat. Hussarna och mattarna var lite mer påverkade 😉

Sigge förtjänar sin Ramboscarf!
Sigge förtjänar sin Ramboscarf!

Innan kursen avrundades fick alla hundar var sin Ramboscarf. Det får man bara om man gått Rambokursen, den är unik och handgjord och går inte att köpa – den måste man förtjäna! 😀

Stort tack till alla som var med!

/Susanne

Nu ska vi försöka nå toppformen

Tomas Forsberg, hundfysioterapeut.
Tomas Forsberg, hundfysioterapeut.

Häromdagen var jag på en föreläsning med hundfysioterapeuten Tomas Forsberg och Royal Canins veterinärkonsulent Jan Svensson. Det är två erfarna killar som hållit på med drag, nordisk stil och slädhundsstil, hundkapp och jakt med stående fågelhund. Det är också två killar som gillar att nörda in sig på saker som nervsystem, näringsämnen, individualiserad träningsplanering, vilopuls och maxpuls. Riktigt intressant.

Tomas pratade om skador – vad de oftast beror på.

– Hunden är för dåligt tränad, övervikt, dåligt uppvärmd, uttröttad eller överbelastad, sa han som exempel.

Om hunden skadar sig under träning ska man avbryta aktiviteten och kyla området där hunden gjort sig illa.

Jan Svensson, veterinärkonsulent.
Jan Svensson, veterinärkonsulent.

Jan Svensson ställde frågan vad som är det viktigaste näringsämnet. Ingen vågade svara.

– Vatten, sa han och alla kände sig lite dumma.

En hund i stillhet som inte gör något särskilt behöver 1,5 liter vatten per dag, om det är en hund på 25 kilo. Och det räcker inte med en skål som står framme med fräscht och kallt vatten. Inte för den hund som ska jobba.

– Sätt i något som hunden tycker är gott, så att det blir som en sorts soppa. Om jag ska ut och jaga så ställer jag fram en skål med sju deciliter vatten som jag tillsatt något gott i. Dessutom har jag alltid vattenflaskan med på jakt, en flaska till hunden. Många jägare tycker att hunden får hitta vatten själv i skogen, men unghundar och väldigt ivriga jakthundar glömmer lätt bort att dricka. Ju mer avlad den är för att arbeta hårt, desto lättare glömmer den bort att dricka.

Sedan tog Tomas åter till orda och talade om vikten av en träningsplanering: att faktiskt tänka ut vad hunden ska vara bra på och när.

– På så vis eliminerar jag slumpen, eller att det är domarens fel att det går dåligt. Jag vill se till att vara så bra förberedd som möjligt.

Han vill att vi ska sätta upp mål och välja tävlingar där toppformen ska infinna sig. Vi ska se hur tävlingsåret ser ut.

– Blir jag bättre om jag är med på alla tävlingar eller några?

Jag sitter där och inser att min vorsteh Hagel faktiskt är i usel form just nu. Det märks ju knappt när man har en sådan ”grundintensiv” hund, men så är det. Sedan valpen Gizmo kom in i huset i mitten på mars har motionen blivit väldigt ”valpanpassad”. Bara någon enstaka gång i veckan har jag och Hagel kommit ut på en längre runda. Och så fick han kennelhosta i slutet på maj som inte heller direkt förbättrade formen.

Så nu ska jag ta tag i det där. Jag har satt upp två större mål.

Den 25 augusti inleds fågeljakten. Då ska han vara i betydligt bättre form än han är idag. Det är lite kort om tid men kondisen ska absolut hinna förbättras en hel del till dess. Jag tänker att vi också ska träna hans fotleder på balansbollar och liknande för att få ett större samspel mellan nerv- och muskelsystemet. Jag har upplevt att han lite lätt ”vrickar fötterna” så då borde en sådan träning bli bra.

Det andra målet är en Nose Work-tävling den 24–25 september. Då ska han ha hunnit få en ännu bättre form och en ännu större sökuthållighet. Då vill jag att vi presterar vårt yttersta.

Hagel fick hänga med på löprundan med lätt vikt i klövjeväskan.
Hagel fick hänga med på löprundan med lätt vikt i klövjeväskan.

Så idag fick Gizmo minsann stanna hemma ensam medan jag och Hagel gav oss ut på en löprunda i regnet. Att springa i regn är inte alls så pjåkigt. Riktigt skönt och man känner sig extra hjälteaktig när man kommer hem.

Hagel fick ha en lätt klövjeväska på sig under rundan, en halvliters petflaska med vatten i varje väska, det blir 0,5 kilo gånger 2. När han är i bättre form brukar jag ha en vattenflaska som är en och en halv liter i varje väska, vilket blir totalt 3 kilo. Det stämmer ganska bra med vad Tomas rekommenderade:

En frisk hund kan bära 10–15 procent av sin kroppsvikt i 10–30 minuter. Det blir 2,5 till 3,75 kilo på en hund som väger 25 kilo.

Så nu över till dig. Hur är formen på din hund? Och vilka är dina mål? När ska ni prestera som bäst? Berätta gärna om hur ni gör när ni förbättrar formen. =)

/ Susanne

Vilken tillit det börjar bli

imageIdag var det dags för fjärde träffen på Rambokursen. Nu börjar det märkas att Bode hundar och förare blivit mer trygga i alla dessa stökiga miljöer.

Nu var vi på ett cementgjuteri med höga höjder, många balansmoment och lyft. Det gick så himla bra – så kul att se!

Nästa gång blir på sågen i Kroksjön, det blir sista gången och riktigt läskigt! 😄

Fint avslut på kursen

imageIdag avslutades trick- och allmänlydnadskursen. Först tränade vi allmänlydnad på en grusplan i Bureå, sedan gick vi och visade upp trick för några pensionärer på Bureborgs trygghetsboende.

Det kändes bra. Dels fick hundägarna några att visa upp sina trick för, dels fick pensionärerna något att prata om i veckor framöver – hoppas jag! 😀