Här hittar du alla resultat från dagens Nose Work-tävlingar på Travet. Riktigt bra jobbat av er alla. Idag fick många en utmaning, även jag själv inräknad, då det var nya roliga områden med nytt tänk. Stort tack till domarna Siw Rüden och Michael Hedman.
TRAVNOSEN – RESULTAT BEHÅLLARSÖK
TRAVNOSEN – RESULTAT INOMHUSSÖK
TRAVNOSEN – RESULTAT FORDONSSÖK
/ Susanne
Idag har startordningen lottats för Nose Work-tävlingen i Skellefteå. Efter lunch blir det omvänd startordning. Båda dagarna. Startlistan kan ändras något vid sena återbud samt om det dyker upp fler löptikar. Meddela så snart du vet i så fall.
/ Med vänlig hälsning, Susanne
Behållarsök/Inomhussök Fordonssök/Utomhussök
Igår åkte jag och vorstehn Hagel till Norsjö för att debutera i nya lydnadsklass 2. Vi var inte riktigt genomtränade och klara. Men jag ville ändå åka iväg för att liksom göra ett ”studiebesök” och se hur det fungerade med de nya reglerna, så att jag kunde se vad vi främst behövde träna mer på.
Vi var tre i klassen. Jag och Hagel gick ut som startnummer tre. Vi började med fritt följ. En massa vändningar, språng marsch med helt om, långsam marsch, backa typ åtta steg och annat. Gick ändå hyfsat. Betyg 7,5.
Sedan var det ställande och sittande under marsch där vi går i formen av ett L. Vi fick betyg 7. Lite dubbelkommandon som behövdes.
Inkallande med ställande har vi tränat rätt lite. Själva stannandet har inte varit så snabbt. Men nu har jag börjat med ett annat tonfall när jag ropar in vilket gör att Hagel galopperar mer avvaktande. Han är beredd. Och kaboom så ställde han sig jättesnabbt nu på tävlingen! Och galopperade in snabbt till mig sen igen. Impad! Vi fick betyg 9.
Så var det sändande till rutan. Det här momentet är ju ett sådant som snabbt kan skita sig. Snabbt kan hunden missuppfatta och springa åt fel håll eller så blir det annat krångel. Jag gjorde vår startrutin. Man får ju inte rikta in hunden mot rutan. Så jag gjorde en liten grej före istället, som vi tränat på, med förhoppningen att det ska bli en startrutin så att Hagel vet att han ska spana efter rutan. Vi stod vända åt fel håll, jag kliade honom på bringan och viskade ”Rutan, var är rutan?” sedan vände vi om och skickade när tävlingsledaren sa till. Hagel sprang iväg i galopp men det syntes att han inte var helt säker var han skulle. Han sprang bredvid rutan, förbi och vände sedan tillbaka utan att komma in i rutan. Jag stoppade honom, pekade mot rutan och sa rutan. Och se på rackarn, då fattade han och gick in i rutan. Där sa jag ”stilla” och sedan ”ligg”. Puh! Sedan gick jag min runda och ropade in honom. Det blev lite slarv när han kom fot men ändå – han hade hittat till rutan! Yes. Vi fick betyg 7.
Så var det dags för apportering med dirigering. Det har gått skitbra på träning. Men vad jag insåg nu var att jag tränat med alldeles för korta avstånd. Nu låg apporterna på säkert det dubbla avståndet bakom Hagel än vad jag har tränat på. Så när jag sa ”Där” och pekade mot den vänstra apporten som skulle hämtas så tittade sig Hagel över axeln, såg ingen apport men däremot fick han syn på en liten platt konmarkör strax intill. Han tittade frågande på den och sedan på mig. Jag försökte vifta längre bort men Hagel fattade inte utan tog tveksamt konen i munnen och kom med den. Publiken fnissade. Jag med. Han såg för söt ut. Det är ju inte hans fel att matte klantat sig och lagt apporterna för nära på träning. Eller inte har tänkt på att träna med ”störande konmarkörer” på gräsmattan. Det var ju precis därför jag kom hit – för att få se hur det ser ut på riktigt liksom. Tävlingsledaren var snäll och lät oss göra rätt och riktigt och snart fick Hagel syn på den riktiga apporten och kom med den glad i hågen. Men det blev ju ändå betyg 0.
Efter det blev det vittringsprov. Gick fint även om det blev ett missförstånd vid avlämningen. Jag böjde mig fram för att ta apporten men kom på att tävlingsledaren ännu inte sagt ”ta föremålet”. Så då stannade jag till och väntade på det vilket gjorde att Hagel under tiden släppte apporten eftersom han trodde att jag skulle ta den. Så den blev 6,5 i betyg.
Så var det dags för fjärrdirigeringen. Den har strulat de sista dagarna. Hagel har börjat tveka på stå från ligg och jag har försökt stärka honom men vi har inte kommit ända fram. Nu blev det tvekande både till sitt och stå vilket gav en del extrakommandon. Men han rörde sig inte framåt. Det blev betyg 7. Jag vet vad vi behöver träna på.
Sista momentet var hopp apport med metallapport. Det är vi faktiskt riktigt bra på. Men nu fick jag veta vad vi behöver träna på – att det inte är lattjolajban direkt som jag har tagit apporten från hans mun. Utan att han ska sitta still en liiiten stund till efter avlämningen. Nu blev det lite lattjolajban efter avlämningen vilket gav betyg 9 istället för 10. Men skitsamma, det har vi tränat till nästa gång.
Avslutningsvis blev det platsliggning i två minuter. Vi förare sa ”ligg” till våra hundar en och en och gick sedan iväg ca 10 meter. Tävlingsledaren gick slalom mellan vovvarna och sedan fick vi återgå och ställa oss tre meter bakom hundarna. Efter det gick vi fram och fick sätta upp hundarna en och en. Gick skitbra! Puh!
Totalt fick vi ihop till ett andrapris vilket var ungefär som jag hade väntat mig. Men överlag gick momenten bättre än väntat. Känslan var bättre än väntad. Vi var med i matchen. Vi vann faktiskt klassen.
Det var kul att tävla. Det var en av de saker jag ville kolla av. Efter ett år i rallyvärlden ville jag se om vi orkade bli sådär strikta igen som det krävs för lydnadsklass. Och efter den här trevliga tävlingen i Norsjö, med trevlig domare, tävlingsledare och funktionärer, så känns det riktigt bra. Jag var rädd att utveckligen hade gått mot att det bara skulle vara ”malinois-fot” om du förstår vad jag menar. Alltså sådan där militärisk hyperfokuserad fot där hunden går med huvudet i en mysko vinkel med nosen pekande rakt upp i förarens armhåla. Men så illa var det inte. Inte i Norsjö i alla fall. Så jag och Hagel tränar vidare och planerar in nästa tävling. Du med hoppas jag? =)
/ Susanne
Den 15 december kom äntligen Nose Work-boken från tryckeriet. Efter det har det varit fullt upp med att skicka ut den till alla som ville beställa.
Nu har jag haft tid att skicka ut ett mejl och fråga vad de tycker om boken. Det verkar väldigt lovande. Dessa svar har jag fått hittills:
”Vilken underbar bok! Precis vad jag har sökt!! Har köpt andra böcker i ämnet men dom har varit så ”märkvärdiga” så jag nästan har tappat lusten! Ni skriver i en väldigt lättillgänglig stil som får åtminstone mig att bli peppad. Jag ler när jag läser och måste iväg och testa!”
Elsa Svensson, Bollstabruk.
”Jag gillade verkligen boken, lättläst, bra uppdelad och perfekt för mig som nybörjare, kanon att kunna ta med i träningsväskan å kolla upp regler i och träningsförslag. Så stor tumme upp 👍”
Susanne Gunnarsson och Norma, Ockelbo.
”En toppenbok trevligt upplagd bilder text, ett enkelt beskrivande språk. Förklaringar som gör mig nyfiken att prova, nästan lust att väcka min jycke mitt i natten för att testa. Men jag kalmerade mig o testade nästa dag. Kommer hem från ett träningspass nu. Har beställt böcker till vår klubb för att få igång träningsgrupper. Ett lyckokast med er trio.”
Ulrika Bejker, Gammelstad.
”Jag älskar boken riktigt, riktigt bra!! Har fått många bra träningstips! Superbra upplägg på boken, nu ska vi iväg på en clear-round ikväll och nästa blir My dog i dagarna två. Tack för en toppenbra bok och god fortsättning.”
Gitte Olsson, Tranemo.
”En mycket bra bok som innehåller det man behöver – regler, träningstips och annat matnyttigt!”
Marie Krigh, Vännäs.
”Jamen världens bästa! Lätt att läsa o inte för krånglig, iallafall så blev jag superinspirerad 👍 Gillade markeringskapitlet väldigt mycket o felsökning i markeringsträsket. Då jag tränat en diabeteshund som på sökbana markerade på alla burkar. Men i verkliga livet gjort bra ifrån sig. Bra med regler o prov för tävling i slutet av boken, vilket jag i stort sett inget kunde om. Mer än i allmänna drag då. Jag har ju givetvis beställt din första bok då den kom ut, tyckte mycket om den med. Så jag kan bara säga att du är superduktig 😀”
Ulla Granberg, Piteå.
”Lättläst och med bra typografi, disposition och bildval. Intressanta avsnitt som guidar besökaren genom start och utveckling inom en rolig sport. Kan användas som både steg-för-steg-manual och uppslagsverk. Kan varmt rekommenderas!”
Maria Nilsson, Nositeten, Upplands Väsby.
”Det var en informativ och lättläst bok. Hade jag inte redan börjat med Nose Work så skulle jag ha kunnat komma igång med hjälp av boken. Att använda på kurs för nybörjare skulle den också passa till. För oss som kommit lite längre blir det som en repetition och uppfräschning, alltid bra att bli påmind och att ”backa bandet emellanåt”. Tack för en bra bok!
Maya Gradin, Sundsbruk.
”Jag er mycket nöjd med boken. Den er velskriven og lättläst, även for en dansk Dette har jag även skrivin på facebook i et indlägg av Sanne Andersen, Lorup Hundecenter. Boken giver bra anvendbar information och goda träningstips. Jag tycker det er bra at boken beskriver flera sätt at lära ind doften. Klart jag tycker kapitlet om provreglar inte hade behövds; men igen jag er jo Dansk. Så helt klart 5 * utav 5 ”
Steen Stenild, Hadsten, Danmark.
”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund” är en lättläst, välskriven, inspirerande och informativ bok. När jag började läsa boken hade jag redan introducerat NW för min hund. Under läsningens gång fick jag svar på en del funderingar som jag hade och känner att jag verkligen kommer vidare i min NW-träning med bokens hjälp. En bok jag varmt rekommenderar.”
Helena Persson, Umeå.
”Boken är mycket lärorik och pedagogiskt utformad, instrukttiv och informativ med fina bilder. Den kommer att fungera som en uppslagsbok för mig i mitt sökarbete. Jättebra jobbat av er författare!!!”
Elaine med hunden Åska, Helsingborg.
Vill du också beställa den så mejlar du till rackarungarnashundskola@outlook.com och skickar med din adress och ditt mobilnummer.
Den kostar 229 kronor, sedan tillkommer frakt på 53 kronor (spårbart) om jag skickar den inom Sverige. Så totalt blir det 282 kronor för dig som inte vill eller kan hämta den hos mig i Norra Yttervik, två mil söder om Skellefteå.
Du kan betala genom att swisha till 123 514 8218 eller betala via plusgiro 714 209-4. Jag kan även skicka en faktura om du vill.
Beställer du fem böcker eller fler på samma gång kostar boken bara 199 kr/styck.
/ Susanne
Har just landat på hotellrummet efter en händelserik dag. Vi har ställt ut vår cavalier Gizmo och vorstehn Hagel på utställningen i Sundsvall.
Gizmo, som går i juniorklass och i mitt tycke är lite tanig, trodde vi väl skulle gå halvbra. Men han fick excellent, ck och vann juniorklassen över tre andra hanar! Så kul! Jag tror det var mycket för att han var trygg i ringen, glad och charmig.
Sedan fick vi möta alla fullvuxna snygga hanarna i tävlingen om att bli bästa hane. Då blev två eller tre andra hundar tackade och fick gå ut. Men Gizmo var kvar. Sedan blev vi totalt sexa med reserv-cert! Inte illa alls!
Några timmar senare var det dags för Hagel. Han fick också excellent, ck och reserv-cacib! Riktigt roligt. Sedan blev vi trea, eller sist, beroende på hur man vill se det, av alla vorstehhanar. Jag tyckte Hagel var klart snyggast, men nåja, jag är nöjd med bedömningen.
Det jag inte alls är nöjd med är bemötandet som en av mina hundvänner fick. Arrangören hade ropat i högtalarna om att några hundar inte såg ut att ha det bra i sin bil. De ropade ut registreringsnumret men det var inte min bil så jag slappnade av. Till slut ropade de ut namnet på hundägaren. Jag insåg att det var en vän till mig och gick för att uppmärksamma henne på detta. Hon gick då ut till sin bil och möttes av gissningsvis åtta personer som samlats runt bilen. Genast haglade anklagelserna mot henne. Jag kom ut lite senare så jag missade, kanske tur ändå, den första anstormningen. Men min vän berättade:
– Jag har aldrig blivit så utskälld i hela mitt liv, sa hon.
Det som hade hänt var att en av hennes hundar inte gillar att bli lämnad i bil. Om det är separationsångest efter matte eller allmän stress i bilen vet jag inte. Men hunden hade skällt länge och härjat runt vilket gjort att rutorna immat igen. Jag medger att det inte såg ut som om det var så jättefräsch luft där inne precis. Och visst har vi hundägare alltid ansvar att se till att hundarna har det bra.
Men det var ingen sol som låg på. Ingen hund som krälade ut. Alla var i fin form.
Det jag reagerar på är den mobbningsgrupp som samlats vid bilen. Som tävlade med varandra om att vara den som mest värnar djuren – typ. Som hetsade varandra att slänga ur sig kaxiga och spydiga saker till denna ensamma kvinna som kom ut med ”låg svansföring”.
Jojo, det passar att vara tuff när man har flera omkring sig. Kvinnan tar ut sina hundar ur bilen och går en sväng. Vi går dit och tar över rastandet ett tag så kvinnan kan gå tillbaka till sin bil. Mobbningsgruppen står kvar och bevakar bilen. Kvinnan blir påhoppad med anklagelser och spydighet igen. En kvinna i mobbningsgruppen pekar finger mot sitt eget huvud. Jag fattar att hon kallar kvinnan en komplett idiot eller liknande.
Jo, visst som hundägare ska man alltid se till att hundarna har det bra. Men hur många på den här parkeringen hade hundar som skällde i bilen? Låt mig gissa på cirka 100? Minst. Nu stod den här kvinnans bil lite mitt i smeten vilket gjorde att det blev extra uppmärksammat.
Jo, visst ska arrangören se till hundarnas bästa. Men det behöver inte ske med hjälp av en mobbningstrupp som ”tar emot” den stackars hundägare som kommer ut och är orolig för sin hund. Lite mer vuxet borde man kunna agera. Bara för att man är flera behöver man inte passa på att vara extra jävlig. I så fall är det inte djurens bästa man är ute efter. I så fall är man en mobbare.
/ Susanne
Nu den 24–25 september blev den äntligen av – den Nose Work-tävling som jag både längtat efter och gruvat mig för sedan typ i våras =)
Det var alltså två tävlingar, en på lördag i Bureå, en på söndag i Bonnstan i centrala Skellefteå. Alla fyra moment; inomhussök, utomhussök, fordonssök och behållarsök, ingick varje dag.
Varje dag deltog kring 40 ekipage. De kom från Sundsvall i söder till Luleå i norr, plus en delegation med fem tävlande från Finland. Riktigt roligt att så många kom. Här kan du läsa ett reportage i lokaltidningen.
Det var tuff konkurrens med många skickliga ekipage. Får jag vara lite mallig så var många av dem från Skellefteå och hade fått sin grund genom Nose Work-kurs hos Rackarungarnas Hundskola. Sedan har de förstås tränat flitigt och skickligt på egen hand och utvecklat sig själv och hunden ännu mer. Resultaten kan du kika på längst ned i detta inlägg.
Det jag vill göra nu är att förmedla min enorma tacksamhet över alla insatser som gjorts under helgen. Utan den hjälpen hade det ALDRIG gått!
Jag vill tacka:
Domarna Siw Rüden och Michael Hedman som inte bara dömde utan gjorde det med glatt humör, roliga gliringar mellan varandra och med enormt bra feedback till ALLA ekipage så de fick något med sig att träna vidare på och utvecklas ännu mer. Enormt givande.
Lotta Bauer som kom och ”bakdömde” på söndagen för att bli ny Nose Work-domare. Riktigt bra feedback från henne med. Och perfekt att det finns fler domare som efter detta hittar till Skellefteå.
Min kära sambo Fredrik Landström som med entusiasm och precision har tagit sig an att sköta sekretariatet, sätta sig in i hur systemet funkar, fört in en babiljard olika siffor i lika många kolumner och fått de flesta rätt. Han har även styrt upp domarna när de råkat missa något.
De fantastiska ”ropa fram och följa fram-funktionärerna”, protokoll-löparna och tidtagarna: Tony Lindergren, Benita Nyman, Anna Vikberg Olofsson, Christina Lindgren, Anna-Lott Ingvarsson, Jan Nyberg, Jannice Sundberg och Ann-Charlotte Lindergren. Det är främst ni som bidragit till att så många tävlande gett beröm för god ordning, trygghet och flyt. Och det är ni som gjort att jag kunnat slappna av och ”bara tävla” när det varit min tur. Riktigt proffsigt!
Carina Backman och Tomas Lundström som ordnade två roliga och annorlunda fordon till fordonssöket på lördagen. Och som dessutom orkade vara på plats klockan 07.00 för att avlämna dem.
Malin och Saga Landström som hur världsvant som helst ordnade värsta lyxiga caféet med både gofika och lunch till alla, både lördag och söndag. Sååå skönt att proffs fixar det. Och sååå gott!
Lisette Edgarsson, vice ordförande i Skellefteå kyrkstads kammarägarförening, som glatt hyrde ut den kulturvärda Bonnstan till hundtävlingar.
Marie Hedlund, Skelleftepolisen, som gav tillståndsbevis för hundtävlingarna på offentlig plats i Bonnstan.
Patrik Rönngren och Lotta Mikaelsson som utan krusiduller lånade ut nyckel så vi kunde ha fordonssök och utomhussök bakom Becurhuset på lördagen.
Farmor och Farfar Karin och Göran Landström som passade vår son Leo under dessa två dagar. Oerhört värdefullt.
Den grupp av ”söndagsfikare” som äger en bonnstadskammare precis intill söndagens behållarsök och som inte surnade till av allt ”hålligång” på platsen utan såg det som annorlunda och kul underhållning till fikastunden.
Jonas Björklund som erbjöd sig att fotografera och dokumentera hela helgen. Det ska bli väldigt roligt att se när det är klart.
Alla tävlande som ville komma och tävla. Utan er blev det ju ingen tävling. Dessutom har ni spridit en god stämning, hållit ordning på hunden, plockat upp efter den och skött er snyggt på alla vis. Jättevälkomna till nästa tävling – jag har en plan =)
Henrik på Plaketten.se som med stor service skickat pokaler och rosetter i god tid, ordnat rabatt för pyttestrul och dessutom fattat läget när jag missat att beställa momentpokalerna för söndagen. Priserna hann fram precis i tid! Puh!
Och här kommer resultaten för lördag:
nosework_startlista_resultatlista_lordag_inomhussok
nosework_startlista_resultatlista_lordag_fordonssok
nosework_startlista_resultatlista_lordag_behallarsok
nosework_startlista_resultatlista_lordag_utomhus
nosework_startlista_resultatlista_lordag_total
Och här kommer resultaten för söndag:
nosework_startlista_resultatlista_sondag_behallarsok
nosework_startlista_resultatlista_sondag_fordonssok
nosework_startlista_resultatlista_sondag_inomhussok
nosework_startlista_resultatlista_sondag_uthomhussok
nosework_startlista_resultatlista_sondag_total
Tusen tack igen!
/ Susanne
Jag hade själv inte varit på Rambobanan på ett tag. Så jag tog en runda för att kolla läget innan några kursdeltagare skulle vara där nästa dag. Oj, jisses så tappra ni har varit!
Det var ju meterhögt gräs, sly och värst av allt, brännässlor, på vissa delar av banan som nådde typ till armhålorna. Usch. Aj.
Så min käre sambo, som faktiskt GILLAR att köra trimmer, blev satt i arbete. Det var typ 28 grader ute. Många hästflugor med stora munnar gjorde honom sällskap. Jag måste säga att han var riktigt tapper! Tusen tack.
Nu kan ni gå Rambobanan utan att bränna er på nässlorna. Men några hästflugor kan nog cirkulera där ändå …
/ Susanne
Det har tillkommit nya saker på RackArenan. Det handlar om nya agilityhinder samt hjälpmedel till motion och inkallning.
Bureå Hundklubb har varit vilande i många år och häromdagen blev jag kontaktad av en i klubben med en fråga om jag ville överta några av de agiliyhinder som fanns kvar. Japp, det ville jag. Nu har jag hämtat hindrena. Visst kan de behöva lite kärlek i form av färg och ny silvertejp men annars verkar de vara helt okej.
Jag har också fått en frisbee från Björkis som du kan kasta i RackArenan så hunden får springa av sig lite. Men om hunden inte hämtar den får du hämta den så jag inte råkar köra över den med åkgräsklipparen =)
På plats finns även en långlina så att du på ett enkelt sätt kan visa hunden att ditt inkallningskommando gäller, trots att RackArenan är proppfull med intressanta dofter. Det är faktiskt ett perfekt ställe för att träna sånt. Kom ihåg att betala en BRA lön när hunden kommer i form av smarriga godisar.
Slutligen har jag flyttat ut bajspåse-tunnan till en mer synlig plats. Den verkade synas dåligt där den var i hörnet. Men nu hoppas jag att det ska bli lättare att se var du kan lämna dina bajspåsar.
Idag lördag var jag och tävlade rallylydnad i Drängsmark. Det gick faktiskt rätt bra, men ändå räckte inte poängen till.
Låt oss börja med min siberian husky Flinga i nybörjarklass. Vi harvar på i den klassen eftersom hon har lite svårt att koncentrera sig när det är publik och andra störningar. Nu har jag faktiskt tränat på det på olika sätt. Jag har åkt upp till stan och gått runt ett tag, och så småningom börjat köra några rallyövningar. Jag har varit med på rallyträning på brukshundklubben där hon fått gå banor på en ny plats med störande hundar omkring.
Direkt efter banvandringen tog jag ut Flinga och gick, gick och gick runt i tävlingsområdet. Inte på banan förstås men runt omkring. Hon reste ragg till en början eftersom hon var spänd och nervös på det nya stället. Men allt eftersom kunde hon slappna av och börja ta mina godisar och utföra vissa rallyövningar. Till slut var det vår tur att gå in på planen. Så här såg det ut:
Det började bra. Vi hade kontakt och jag kände att vi var ett team. Men det är så skört. Vid en enkel sitt framför-skylt tappade hon fokus och det blev en massa krånglande innan hon gjorde allt rätt. Vi fortsatte och det gick hyfsat bra. Vid några andra skyltar tappade hon också sitt fokus och jag fick tjata sitt, sitt och sånt. Skylten sitt–stå gick bra, men hon ville snabbt sätta sig och jag gick vidare innan dess. Det dög inte för domaren. Flinga hade stått för kort stund.
Vår runda landade i 67 poäng. Det är faktiskt det högsta vi har fått hittills så jag tror att träningen gett effekt, plus att jag gjorde en längre ”uppvärmning” än vanligt. Men det var ju ändå tre snöpliga poäng ifrån att få ett kvalificerat resultat. På samma poäng hamnade min kompis Jannice Sundberg och hennes amstaff-blandning Aska.
Jag har tänkt på det där. Att jag och Flinga får traggla och kämpa så innan vi kommer över 70 poäng. Det kommer att göra att den dagen vi lyckas kommer det att kännas så in i bängen bra! Då ska jag fira med champagne eller nåt och Flinga ska få värsta köttbenet! Det blir nästa helg i då vi ska tävla i Piteå – hoppas jag! =)
Lite senare var det dags för min och Hagels premiär i avancerad klass. Nu börjar det vara lite krångligt faktiskt! Nu ska vi växla mellan att ha hunden på vänster och höger sida och ha koll på en massa skyltar. Det gäller att vara helfokuserad. Här kan du ser vår runda:
Vi körde igång vår runda och jag hade en sådan bra känsla. Så gott som alla skyltar gick finemang, till och med när vi skulle vända utåt både jag och Hagel. Vad jag inte riktigt noterade var några extra sättanden som Hagel gjorde vid tre tillfällen. Han satte sig, och lyfte rumpan och satte sig igen. Det kostade 10 poäng per gång! Plus att vi missade lite på ett annat ställe så slutpoängen landade på 67 poäng, samma som med Flinga. Så himla snopet! Jag tyckte ju att det gick fantastiskt bra. Och det gjorde det ju egentligen. Vi ska bara träna på att inte sätta sig flera gånger till nästa gång i Piteå. Hur vi tränar in det på ett bra sätt på en vecka vet jag inte riktigt än. Men vi ska göra ett försök.
/ Susanne
Idag på fredagsmorgonen kom Åza Meijer från P4 Västerbotten förbi och intervjuade mig om min nya bok De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig. Det var både läskigt och kul! =)
Själv missade jag att lyssna på hur det blev eftersom jag åkte på ett bokat Nose Work-träningspass. Men i efterhand har jag kunna lyssna på det. Här hittar du en artikel och de första tre minutrarna av inlägget: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6469834
Blir du nyfiken på boken hittar du all info om den här: https://rackarungarnashundskola.com/de-10-viktigaste-sakerna-din-hund-bor-lara-sig/
rackarungarnashundskola.com 