Har just landat på hotellrummet efter en händelserik dag. Vi har ställt ut vår cavalier Gizmo och vorstehn Hagel på utställningen i Sundsvall.

Gizmo, som går i juniorklass och i mitt tycke är lite tanig, trodde vi väl skulle gå halvbra. Men han fick excellent, ck och vann juniorklassen över tre andra hanar! Så kul! Jag tror det var mycket för att han var trygg i ringen, glad och charmig.

Sedan fick vi möta alla fullvuxna snygga hanarna i tävlingen om att bli bästa hane. Då blev två eller tre andra hundar tackade och fick gå ut. Men Gizmo var kvar. Sedan blev vi totalt sexa med reserv-cert! Inte illa alls!

Några timmar senare var det dags för Hagel. Han fick också excellent, ck och reserv-cacib! Riktigt roligt. Sedan blev vi trea, eller sist, beroende på hur man vill se det, av alla vorstehhanar. Jag tyckte Hagel var klart snyggast, men nåja, jag är nöjd med bedömningen.

Det jag inte alls är nöjd med är bemötandet som en av mina hundvänner fick. Arrangören hade ropat i högtalarna om att några hundar inte såg ut att ha det bra i sin bil. De ropade ut registreringsnumret men det var inte min bil så jag slappnade av. Till slut ropade de ut namnet på hundägaren. Jag insåg att det var en vän till mig och gick för att uppmärksamma henne på detta. Hon gick då ut till sin bil och möttes av gissningsvis åtta personer som samlats runt bilen. Genast haglade anklagelserna mot henne. Jag kom ut lite senare så jag missade, kanske tur ändå, den första anstormningen. Men min vän berättade:

– Jag har aldrig blivit så utskälld i hela mitt liv, sa hon.

Det som hade hänt var att en av hennes hundar inte gillar att bli lämnad i bil. Om det är separationsångest efter matte eller allmän stress i bilen vet jag inte. Men hunden hade skällt länge och härjat runt vilket gjort att rutorna immat igen. Jag medger att det inte såg ut som om det var så jättefräsch luft där inne precis. Och visst har vi hundägare alltid ansvar att se till att hundarna har det bra.

Men det var ingen sol som låg på. Ingen hund som krälade ut. Alla var i fin form.

Det jag reagerar på är den mobbningsgrupp som samlats vid bilen. Som tävlade med varandra om att vara den som mest värnar djuren – typ. Som hetsade varandra att slänga ur sig kaxiga och spydiga saker till denna ensamma kvinna som kom ut med ”låg svansföring”.

Jojo, det passar att vara tuff när man har flera omkring sig. Kvinnan tar ut sina hundar ur bilen och går en sväng. Vi går dit och tar över rastandet ett tag så kvinnan kan gå tillbaka till sin bil. Mobbningsgruppen står kvar och bevakar bilen. Kvinnan blir påhoppad med anklagelser och spydighet igen. En kvinna i mobbningsgruppen pekar finger mot sitt eget huvud. Jag fattar att hon kallar kvinnan en komplett idiot eller liknande.

Jo, visst som hundägare ska man alltid se till att hundarna har det bra. Men hur många på den här parkeringen hade hundar som skällde i bilen? Låt mig gissa på cirka 100? Minst. Nu stod den här kvinnans bil lite mitt i smeten vilket gjorde att det blev extra uppmärksammat.

Jo, visst ska arrangören se till hundarnas bästa. Men det behöver inte ske med hjälp av en mobbningstrupp som ”tar emot” den stackars hundägare som kommer ut och är orolig för sin hund. Lite mer vuxet borde man kunna agera. Bara för att man är flera behöver man inte passa på att vara extra jävlig. I så fall är det inte djurens bästa man är ute efter. I så fall är man en mobbare.

/ Susanne