(utan rubrik)

Mina fem bästa tips för en bra inkallning

Publicerat den december 12, 2014juli 13, 2016 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Är din hund lite seg när det gäller inkallningen? Vill den dröja sig kvar och lukta på den intressanta fläcken? Och när den väl kommer så lunkar den sakta? Vad bra, då passar följande fem tips perfekt.

1. TA MED GOTT GODIS. Många som har det här problemet verkar gå sin promenad med tomma fickor. Låt säga att din hund luktar på en superintressant fläck, vilket är att likna vid när du har hittat en ruggigt intressant artikel eller ett spännande inlägg i din smartphone. Då ropar du ”Fido hit”. Hunden hör dig (kanske). Den funderar på om den ska komma till en småsur matte/husse utan godis, eller fortsätta läsa det superspännande inlägget. Vad skulle du välja?

Vi gör om det. Du har supersmarrigt godis med dig i fickan. Hunden vet det. Hunden luktar på sin fläck. Och du ropar ”Fido hit”. Den funderar om den ska komma till en glad matte/husse med smarrigt godis som den älskar (eller en leksak om den värderas högre), eller fortsätta lukta på sin fläck. Jag tror i alla fall att chansen ökat redan nu att Fido kommer oftare och med högre fart.

Är du en av dem som tycker att hunden inte ska behöva godis/leksak när man ropar in den? För den ska ”bara lyda”? Att det handlar om ledarskap? Du tappar inte ditt ledarskap för att du erbjuder en godis när hunden gör som du säger. Du ökar bara sannolikheten för att hunden kommer att göra som du vill fler gånger, eftersom den TJÄNAR på det. Hunden är egotrippad liksom människan själv. Den gör saker som den tjänar på.

Testa att ta med gott godis i en månad och ge hunden en godis varje gång den kommer när du ropar. Se om det blir någon skillnad. Kolla också om du verkar förlora ditt ledarskap för att du erbjuder dessa godsaker. Börjar hunden nonchalera dig och tycka att du är en mesig fjant, eller börja den tycka att du är rätt intressant?

2. ROPA IN HUNDEN OFTA. Många som har det här problemet verkar gå sin runda med hunden lös, och på slutet ropar de in hunden EN gång, kopplar och går hem. Det gör att det inte blir så kul att komma, och inte så kul att bli kopplad för då får man gå hem igen (och sluta läsa alla spännande inlägg i smartphonen – typ.)

Så när du släppt lös din hund, ropa in den efter bara en liten stund. När den kommer ger du den godis och låter den rusa fritt igen. Så här gör du 10-20 gånger på varje promenad. Men det MÅSTE vara gott godis VARJE gång. Annars motarbetar du dig själv. Ungefär var femte gång kopplar du den en kort stund och släpper sedan lös den igen. På det här viset lär du hunden att ”hit” innebär trevligheter och godsaker. Du lär den att det inte är en sådan stor sak att bli inkallad, för den får ju snart springa fritt igen. Du lär den att det inte är så farligt att bli kopplad, den får ju snart komma lös igen.

3. VAR LITE KUL. När du ropar in hunden är det jättebra om du inte står som en stel fiskpinne och ”bara kräver”. Rör dig ifrån hunden, skutta, stoja, bolla med en boll eller med godispåsen. Hunden ska helst springa mot dig i maxfart. Din röst när du ropar ”Fido hit” ska vara glad och distinkt, det vill säga låta som ett kommando men inte surt utan som en glad uppmaning.

4. GE HUNDEN TVÅ CHANSER. Låt säga att din hund verkligen fastnat i en megaintressant fläck. Och du vill ha med hunden NU. Du ropar ”Fido hit” i den glada uppmaningstonen. Hunden reagerar inte. Direkt efter höjer du volymen ett snäpp och barskheten i tonen och ropar igen ”Fido hit!”. Nu är det sista chansen liksom. Bryter hunden sitt luktande där och kommer så är allt genast förlåtet och du är ditt goa trevliga jag med en god godispåse. Står hunden fortfarande kvar med sin fläck är det dags att bryta. Gå dit och peta till hunden med ett ”Nej” eller ”Hörru” och backa sedan några snabba steg och säg hit. Då kommer hunden och får beröm. Kort därefter gör du en ny inkallning som du ser till att den blir riktigt bra så du kan ösa beröm och godsaker över hunden igen och visa hur du vill att det ska se ut.
Många gånger kommer hunden att ana att du är på väg för att bryta med ett petande eller så, och släppa sin fläck och dra undan en bit när du är på väg. Då har ju hunden slutat med sina ”dumheter” och du kan direkt återgå till att bli ditt trevliga jag, kalla in med en trevlig ton och ge beröm. Snart kommer hunden att lära sig att den alltid blir bruten i sitt luktande, och därmed avbryta sitt sniffande tidigare på egen hand. Redan när du säger ”Fido hit” i den barskare tonen.

5. ROPA INTE NÄR DU VET ATT DET SKITER SIG. Om det är uppenbart att hunden inte kommer att lyda, om den precis börjat jaga grannens katt eller är mitt inne i värsta buset med hundkompisen, så kalla inte in den då. Du får säkert gasta ”Fido hit” massor med gånger utan att det händer ett skvatt. Det gör att ditt inkallningskommando urvattnas. Det blir liksom inget att bry sig om – för hunden. Så håll bara tyst då.

Var beredd nästa gång. Då hinner du se JUST INNAN hunden ”tappar hörseln” och kan bryta med ett ”Nej” eller liknande. Eller ha en långlina och arrangera lite lagom svårigheter där du vet att du kommer att lyckas tajma din inkallning innan det är för sent.

Ett extratips:

När du håller på att träna för att få en bättre inkallning ska du ha massor av godis eller busa med leksaken ofta. Sedan när du VET att hunden kan det här så kan du börja ge lite färre godisar, den behöver väl inte ha VARJE gång, men då och då för att upprätthålla intresset. Sluta aldrig helt med godis/leksak, då får du snart börja om på ruta ett igen. Även min elvaårige portugisiska vattenhund Trassel får godis när han kommer på inkallning. Då blir han extra glad. Och det förtjänar väl din bäste vän?

Vilken final det blev på Rambokursen!

Publicerat den december 7, 2014december 8, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Alltså jag säger bara det – vilka ekipage som var med på den första Rambokursen! Vilken utveckling de alla har gjort under kursens gång. Hundarna hade lite skakiga knän den första gången på cementgjuteriet. Nu klättrade de runt brummande, blåsiga turbiner som nästan ingenting.

Och vilket samspel hundarna har utvecklat med sina förare. Vilken tillit! Från hög höjd vågade många hundar placera sig på mattes axel och litade på att hon klättrade ned och släppte ned dem på marken. Så himla kul att se. Den här kursen kommer att bli fler gånger! Nu ska jag sluta skriva så du kan kolla på bilderna istället! =)

Decembers nyhetsbrev

Publicerat den december 4, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Trots bristen på snö så lackar det mot jul. Ibland är det läskigt vad tiden går fort. Jag ska hinna fixa julklappar. Och släkten vill gärna att jag klämmer ur mig en liten önskelista också. Alltid lika knepigt.

Om du är i samma sits så har jag som av en händelse värsta supertipset! Önska dig ett presentkort hos Rackarungarnas Hundskola. Skicka bara den här länken till din sambo, mamma eller vem som nu passar bäst (kanske alla =)) https://rackarungarnashundskola.com/kop-presentkort/ Om de är smarta och snälla nog att uppfylla din önskan så bokar vi sen upp en eller flera givande träffar där du och din hund får träna på precis det ni vill. Det kanske är lydnad, klicker, spårning, uppletande, miljöträning, hundmöten eller något annat. Hoppas vi ses =)

Sedan vill jag bara berätta att det finns EN plats kvar på musherkursen, som du kan läsa mer om här. Den hoppas jag ska kunna starta i januari, om det bara kommer nog med snö. Kursen är upplagd på fyra vardagskvällar, på torsdagar, och sedan en femte träff som blir en längre hundspannstur som avslutning en helgdag då vi tar med lunch och njuter av livet =). Den kostar 3 000 kronor. Värt om du frågar mig – för du får verkligen ett helhetsgrepp om det här med hundkörning och blir trygg på släden.

Just nu pågår en allmänlydnadskurs, och efter nyår blir det en till allmänlydnadskurs följt av en Våga tävla lydnadsklass 1. Samtliga är redan fullbokade men jag har planer på olika kortkurser över helger. Blir det ingen snö så ökar chanserna för det. Jag funderar i så fall på en grundkurs i klickerträning samt en Rambohelg. Vad skulle du föredra helst?

Avslutningsvis kommer ett tips på en bra nosövning att aktivera hunden med inomhus. Håll till exempelvis i köket. Lek igång hunden med favoritleksaken. Sedan säger du sitt stanna kvar, om den kan det, eller knyter fast den med ett koppel i något stabilt. Visa att du har leksaken och gå sedan in i ett rum intill, typ vardagsrummet, gärna så att hunden ser litegrann av dig men inte för mycket.
Göm leksaken på ett enkelt ställe i början, under en stol, ett bord eller liknande. Gå sedan tillbaka och visa utan större dramatik att du nu är utan leksak. Koppla loss, eller frigör hunden från sitt stanna, och säg ett peppande kommando som Sök eller Leta.

Första gångerna kan hunden behöva stöttning av dig, att du hänger med lite i bakgrunden och finns där. Men försök låta hunden jobba så självständigt som möjligt. När den hittar grejen är du översvallande i beröm och visar hur imponerad du blev av hundens supernos. Busa, kampa och dra lite. Låt hunden vinna några gånger. Sedan kan du fiska fram en hundgodis för att återfå leksaken.
Till hundar som är riktigt ”snåla” om sin leksak har du två LIKADANA leksaker. När den hittat den gömda leksaken och ser ut att vilja gå undan med den, så tar du fram den andra och drar den retsamt över golvet. Det är möjligt att hunden försöker leka själv med sin egen leksak ett tag, men ganska snart kommer den att lockas av att leka med din leksak för den är ju betydligt mer levande och rolig. När den kommer så släpper den ofta sin leksak och då får hunden den nya leksaken ivägkastad en bit som tack och belöning. Den byteshandeln lär sig många hundar snabbt. Som avslutning – när du verkligen vill ha båda leksakerna för att kunna avsluta eller göra om letaövningen – erbjuder du en smarrig godis i utbyte istället.
Är din hund inte intresserad av leksaker? Gör då samma sak fast med godis. Göm gärna godisarna i en liten ask, som en snusdosa eller liknande. Om du hittar en riktigt stabil ask/burk kan du utöka övningen så att när hunden hittat godisasken ska den komma med den till dig så du öppnar den och hunden kommer åt godisarna. Samarbete! =)

Det var allt för denna gång. Hoppas ni får en lugn och trevlig jul med många långa hundpromenader i gnistrande snö! =)

/ Med vänlig hälsning Susanne

Vilken slalom Prinsen visade upp!

Publicerat den december 2, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

I måndags var det tredje kurstillfället på allmänlydnadskursen. Som en kul grej fick de testa att lära sina hundar att gå slalom mellan benen. Vissa hade redan koll på det där – det syntes. Kolla in Sara Bergman och Prinsen till exempel. Vilken show! =)

Vi tränade även på kloklippning. Det kan tyckas basalt, men jag märker att många tycker att det är läskigt. Tanken på att klippa i pulpan är för många skrämmande. Så jag gör mitt yttersta för att avdramatisera det hela. Deltagarna får också mina nio tips för en lyckad kloklippning. Här får du dem också. Alltid hittar du något matnyttigt – hoppas jag =)

Nio steg till lyckad kloklippning – enligt Rackarungarnas Hundskola

Jag har märkt att oväntat många hundägare tycker att det är jobbigt att klippa klorna på sina hundar. De känner sig osäkra, de är rädd att klippa i pulpan och att det ska börja blöda. Lugn, lugn. Här får du nio tips som gör att ni lyckas bättre nästa gång.

1. Se till att ha bra belysning. Ta av dig lite kläder så du inte toksvettas. Skär upp korv eller annat smarrigt i små tärningar och ha dem inom räckhåll. Ta fram klotången.

2. Få ned pulsen. Se till att lugna ned dig själv innan du kör igång. Slut ögonen och ta några djupa, seriösa, andetag. Hoppas att du inte tycker att det här låter som flum – för det är viktigt. Om du är mer eller mindre hysterisk redan innan du börjar klippa – ja, då kommer inte precis din hund att vara en cool filbunke heller.

3. Sätt dig på golvet med hunden. Bjud på lite korv. Mys. Klia den på bringan, bakom öronen. Känn hur både du och hunden går ned i varv. Ta fram en tass. Nu gissar jag att det kan bli lite brottningsmatch. Eller mycket. Behåll lugnet och beslutsamheten. Ta hjälp av någon om det behövs. Hunden ska inte kunna tjorva sig ur den här situationen.

4. Klipp cirka tre till fem millimeter av EN klo. Behåll greppet om tassen och hunden. Ge korv, mycket korv så att hunden får riktigt bra betalt för en ynka klo. Mys. Klia den på bringan och beröm. När hunden är lugn kan du avsluta kloklippningen för en stund. Särskilt om den verkligen tycker att det här är jobbigt. I så fall ska du göra om de här stegen många gånger och ge hunden skamlöst bra betalt för EN klo, i form av korv eller annat som den gillar skarpt.

5. Handlar det mer om att det är du som tycker det här är jobbigt så fortsätter du med nästa klo. Se till att ta god tid på dig, andas djupt så att pulsen går ned. Så att du sänker din energinivå – som Cesar Millan skulle ha sagt. Klipp – ge korv. Sikta inte ihjäl dig på varje klo så att hunden börjar sprattla av tristess att ligga still. Placera klotången över klon, bestäm dig och klipp!

6. Har du en hund som skriker? Och du tror att den skriker för att det gör ont? Lugn, lugn. Alla hundar har sin egen taktik. En del skriker inte alls. En del skriker när man klipper helt korrekt, utan att det tar i pulpan. Men de märker inte när man verkligen klipper fel och det börjar blöda. En del är tvärtom. Så låt inte det påverka dig och göra dig ängslig. Sååå ont gör det inte när du klipper fel.

7. Nu kommer vi till den viktigaste punkten. Om nu detta ”fruktansvärda” händer, det som du fasar för – att du verkligen råkar klippa i pulpan – ja då sätts din självbehärskning på prov. Du SKA låtsas som om ingenting har hänt. Du ska ta ett sansat, djupt andetag. Du ska klippa minst en, men gärna två-tre, klor till innan du i en lugn och fin ton ber om lite toapapper så du kan torka bort ett par bloddroppar. Även om hunden skriker och sprattlar. Okej? För lyckas du här – ja, då kommer kloklippningen snart att vara lätt som en plätt. Faktiskt. Då känner hunden att du har koll på läget och att den kan överlämna det här till dig.

8. Klipp klart alla klor i din takt. Avsluta med korv och mys. Säg sen inte ett peppande ”jah” och låt hunden studsa upp – som för att fly från det otäcka. Låt hunden kliva upp på ett sansat sätt för att behålla känslan av lugn och kontroll. Fira att du varit så duktig!

9. Jo, en sak till. Köp ny klotång en gång per år. Då är den vass och klipper av klon på ett effektivt sätt. Du märker inte själv om du har en slö klotång – men hunden märker det. För då blir det mer som att klon ”nyps” av och då känns det mer. Så satsa på en ny tång då och då – det är det värt.

/ Susanne Lindberg

Snart dags för decembers nyhetsbrev

Publicerat den november 29, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Snart kommer decembers nyhetsbrev att gå ut. Det handlar om nya kurser, träningstips och inspiration.

Har du ännu inte anslutit dig? Mejla då snarast till rackarungarnashundskola@outlook.com och meddela ditt intresse så du är säker på att hänga med från december =)

/ Susanne

Tre misstag du inte bör göra när du köper valp

Publicerat den november 28, 2014november 28, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Valpen ska vara trygg och komma fram till dig självmant. Bilden är tagen hos min senaste uppfödare – som är skitbra!

Människan är ofta god. Den vill vara lite Moder Teresa och hjälpa alla som har det svårt. Det kan ställa till det när du ska köpa valp.

Misstag 1. Du vill rädda valpen från ett hemskt ställe.

Första misstaget görs när du kommer på plats hos uppfödaren. Eller uppfödare och uppfödare – vissa kan ju inte riktigt kallas det om du frågar mig. Du känner instinktivt att det här är inte ett bra ställe. Det kanske kryllar av ovårdade hundar. Det kanske är oerhört rörigt, stökigt och solkigt inne i huset/lägenheten. (Ni som känner mig vet att jag INTE är pedant – men jag tror ändå ni förstår känslan jag vill förmedla – när det alltså är stökigt bortom alla gränser). Uppfödaren, om vi nu ska kalla den det, ger dig också kalla kårar. Du känner hur dina larmsystem signalerar att det här är inte ett bra ställe. Men misstaget du gör då är att du inte bestämmer dig där och då för att snabbast möjligt komma härifrån – utan valp. Utan du bestämmer dig för att vara Moder Teresa och åtminstone rädda en av valparna från den här misären. Visst – tanken är bra. Men kruxet är att valpen aldrig kommer att tacka dig, som på människors vis, för att du räddade den. Den är en hund och fattar sällan sådant. Den kommer däremot sannolikt, inte helt bergis men ganska troligt, att vara en valp med tveksam bakgrund och skakiga gener. Den kommer att göra ditt liv till ett … väldigt annorlunda liv. För du kommer troligen strax att göra misstag nummer två.

Misstag 2. Du väljer den ynkligaste valpen.

Det här misstaget går att göra även om du kommer till en hyfsad kennel med en vettig uppfödare. Men det görs antagligen ännu troligare om du kommit till skräckuppfödaren som nämnts ovan. Du vill rädda en valp – vilken ska det bli? Jo, den ynkligaste valpen. Den som ser ut att ha det som mest jobbigt. Den som aldrig vågar komma fram och hälsa på dig. Den som gömmer sig under en säng eller liknande och som uppfödaren får dra fram och placera i ditt knä. Där får du hålla fast den, eller så blir den som förstelnad och försöker stå ut. ”Åh, den här valpen ska jag rädda” tänker du. Även om du är på ett hyfsat ställe så tänker du, när du ändå valt, eller blivit tilldelad, den ynkligaste valpen, att ”Åh, den här stackaren ska få det sååå bra hos mig”. Jadå, det får den säkert. Men problemet med avel är att det är två faktorer som spelar in: arv och miljö. Har valpen för klen gensammansättning genom sitt arv så blir du som hundägare ändå väldigt begränsad – hur mycket god miljö du än försöker förmedla. För valpen kommer att vara rädd. Först för dig och din familj. Sen lär den sig hantera det. Och då blir det lite bättre. Men allt annat kommer fortfarande att vara skrämmande. Väldigt mycket mer skrämmande än för en vanlig valp som har rätt förutsättningar. Och ska du lyckas träna bort någon av rädslorna så kommer det att ta ungefär 100 gånger så lång tid som för en vanlig valp. Jag överdriver inte. Och det är ändå inte säkert att det blir så bra. Risken är stor att du landar i insikten att du betalat flera tusen kronor för att få en konstant oro för en genetiskt klen hund med massor av rädslor. Men valpen, eller den vuxna hunden vid det här laget, är ju underbar hemma. Och du har, förstås, enormt starka känslor för den här hunden och kan inte bara göra dig av med den på det ena eller det andra viset. Det beror ofta på misstag nummer 3.

Misstag 3. Du tror att det är ditt fel.

Det är så vanligt att hundägare bankar på sig själva. Vi är enormt självkritiska. Det har vi ju hört massor av gånger, till exempel när en hund är aggressiv mot människor och någon vill förbjuda en viss ras – då säger någon ”det är inte hunden/rasen det är fel på utan ägaren.” Och visst ligger det något i det. Har du en hund med aggressioner mot andra hundar/människor och inte kan hantera det rätt så visst – då kan det bli så. Men det är inte de fallen jag menar här. Utan du godhjärtade hundägare som försökt ALLT. Du har varit snäll, hård, testat femtielva olika metoder, träffat tjugotretton experter, lyssnat på grannens synpunkter, bråkat med kusinen och ständigt fått försvara din hund. Du är så ledsen, uppgiven och nerkörd i skoskaften. Du har inget eget självförtroende längre, du måste uppenbarligen vara usel på att träna hundar. Men vet du vad – du är inte alls usel. Du är fantastisk för att du kämpat så länge med en usel hund. Du studsar säkert till när jag kallar den här hunden usel. Den är ju antagligen jättefin på massor av sätt och har många fina gåvor. Men när du är sann mot dig själv – den är rätt jobbig att leva med. Du har lärt dig massor – som du kommer att ha nytta av nästa gång när du köper valp. Då du köper en valp med trygga gener, som är lite normalt rädd bara ibland och som går att träna till att klara vardagens utmaningar bättre och bättre.

Du som ännu inte gjort ovan nämnda misstag – lova mig att aldrig göra dem. Du som redan gjort dem kommer antagligen inte att göra om dem. Om valpkullen verkligen lever under sådana omständigheter att du vill rädda dem alla – gör då det genom att åka därifrån utan valp och meddela polisen/länsstyrelsen. Var inte Moder Teresa själv. För du förtjänar en trevlig hund som du kan ha kul med. På riktigt.

Är du på väg att välja valp och vill ha stöttning av erfarna och kritiska ögon? Då kan du anlita mig som ”välja-valp-konsulent”. Då minskar risken att du gör onödiga misstag.

Mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring 070-577 31 87.

Tyckte du att den här artikeln var intressant? Borde fler få läsa den? Dela den gärna. =)

Svårt veta vad du ska önska dig i julklapp?

Publicerat den november 25, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Så här ser presentkortet ut, redo att fyllas i med dina uppgifter.

Då tycker jag (möjligen med risk för att vara partisk) att du ska önska dig ett presentkort hos Rackarungarnas Hundskola. =)

Det här är den perfekta julklappen eller födelsedagspresenten till hundägaren. Man köper bara ett presentkort, och sedan får ägaren boka upp sina lektioner när det passar.

Innehållet formas naturligtvis precis efter vad hundägaren har för önskemål. Det kan till exempel vara att lära sig att spåra med sin hund, klickerträning, få tips och träning i allmänlydnad, stöttning med vissa lydnadsmoment eller problemlösning vid exempelvis hundmöten.

Presentkortet kostar 500 kronor per timme. Vanligtvis tränar vi sällan mer än en timme per gång, efter det är matte/husse och hund ganska möra. Men det går självklart att köpa ett presentkort för flera träningstimmar på en gång. Köper man 3 timmar på en gång får man 100 kronors rabatt och betalar 1 400 kronor istället för 1 500 kronor. En prishöjning kommer dock att ske efter årsskiftet.

Be din vän/ släkting att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com och berätta att den vill ge dig ett presentkort och för vilken summa. Sedan skickar jag ett fysiskt presentkort och en faktura till den adress som vännen/släktingen anger. Han eller hon kan också ringa 070-577 31 87. Så gör vi allt i smyg utan att du anar någonting! God Jul! =)

De fem vanligaste misstagen vid hundmöten

Publicerat den november 21, 2014november 14, 2016 av Rackarungarnas Hundskola9 kommentarer

Har du problem vid hundmöten? Skäller din hund och ”lever rövare”? Den verkar kanske helt besatt av tanken att få hälsa på den hund du möter? Här är de fem vanligaste misstag som hundägaren gör.

Fem vanligaste misstagen vid hundmöten

1. Du ger upp, helt eller för tidigt. Du gör bara tama försök att distrahera hunden med en torr, tråkig hundgodis. Och försöken görs för sent, när hunden redan hunnit ”fastna” i sina reaktioner.

Du ska ha många goda godisar som köttbullar, korv, leverpastej. Du ska låta hunden få se hundmötet, men innan den hinner varva upp kör du igång med din stora distraktionsmanöver. Du visar din näve med många goda godisar mitt framför nosen på hunden, serverar en godis och drar sedan upp din knutna hand i brösthöjd. Tanken är att hunden ska klara sig utan godis i någon sekund och titta förväntansfullt mot dig. Om den gör det kommer det en till godis. Snabbt!

Klarar den inte det än så matar du hunden ganska friskt förbi hundmötet. Godis på godis, typ. Låt den pilla ut dem eftersom ur din halvknutna näve. På så vis får den inte så mycket tid, och intresse, av att kolla in den andra hunden. Du ska inte heller göra det. Ägna dig bara åt din hund. Jobba dig igenom hela mötet.

Allt eftersom tänjer du ut tiden och tålamodet hos din hund. Den ska få se den mötande hunden, du pockar på uppmärksamhet, den tittar på dig, får en god godis, du håller resten av godisarna i brösthöjd och utlovar att det kommer fler om du bara sköter dig.

På det här viset ändrar man efter en tid tänket och förväntan hos hunden. Istället för att den tänker ”waow, nu kommer en hund – den måste jag skälla på” till ”waow, nu kommer det en hund – då matte/husse brukar bli så intressant med sina godbitar”.

Efter några månader med goda godisar kan du börja trappa ned till exempelvis Frolic eller annat mindre kladdigt. Men först efter att hunden verkligen etablerat en ny vana. Då och då överraskar du ändå med korv eller annat smaskigt.

2. Hundmötet blir för nära. Direkt du har kommit utanför dörren och gått några meter kommer det första hundmötet. På en trottoar eller en smal cykelväg. Då är hunden uppskruvad och det blir lätt livat.

Försök skapa stora avstånd i början på din promenad. Gå ut på gräsmattor, in i skogen, över på andra sidan vägen om ni möter en hund. Då minskar störningen för hunden.

Sedan – när du lyckats få ett par lugna hundmöten på din promenad kan du öka svårighetsgraden genom att inte hålla dig undan lika mycket.

3. Du hinner inte läsa tanken och därmed distrahera hunden i tid. Du ska berömma och ge godbitar så länge hunden går vid din sida, tittar på dig och håller tyst. Släpper den dig med blicken och spanar mot den andra hunden och överväger att agera på ett dumt sätt – så ser du tanken, det är det viktigaste här, och bryter där. Ett effektivt sätt är att placera en näve med korv mitt framför nosen på hunden och dra din hand, med den efterföljande nosen, till din sida igen. När den avbryter beteendet så erbjuder du åter solsken i form av godsaker och beröm.

Om den ändå inte avbryter beteendet så kan du vända helt om och ta om det lite från början. Köp dig lite tid, få kontakt med hunden igen, plocka fram några fler godisar om det behövs, och gör sedan helt om igen och genomför hundmötet.

Ett extratips är att träna mycket på att gå fot i kopplet – utan störning. Och när hunden kan det så försöker ni göra det även vid själva hundmötena – då får hunden fokusera på en uppgift som den kan och vet att det vankas belöning inom kort.

4. Du skäms. Och när du skäms vill du bara därifrån fortast möjligt. Eller undviker i största möjliga utsträckning att möta andra hundar överhuvudtaget.

Låt mig då göra ett test: Vi säger att du är ute och går med din hund. Ni möter en annan hund och du samlar ihop din hund vid din sida. Du jobbar med din hund. Den sköter sig rätt hyfsat och du känner att du har kontroll. Den andra hunden däremot lever rövare. Den skäller och stretar i kopplet. Tycker du att den hundägaren borde skämmas? Det har jag svårt att tro.

Jag bryr mig aldrig om vad den andra hunden gör och inte gör – så länge den inte drar med sig föraren eller kommer loss och attackerar mig och min hund förstås. Jag har bara ögon för min hunds beteende, att min hund får träna på hundmöten och göra rätt. Det tror jag du har också. Och de flesta andra hundägare. Så sluta upp med att skämmas. Sök upp alla hundmöten du kan istället och träna.

5. Du tycker att hunden bara ska lyda. Att det handlar om ledarskap. Att det är rätt fjolligt att erbjuda korv och köttbullar för att få hunden att göra som du vill. Återigen vill jag då göra ett test. Låt säga att du går till jobbet, jobbar riktigt bra och går hem. Men sedan får du ingen lön. Du går dit nästa månad ändå och tänker att nästa månad får jag nog lön, säkert lite extra eftersom jag inte fick sist. Men du blir utan igen. Och igen. Chefen säger bara ”jobba på, för det har jag bestämt”. Nog skulle du börja komma lite sent, göra ett sämre jobb och en dag helt enkelt stanna hemma?

Så funkar faktiskt hundar också. De gör det som lönar sig. Om det är roligare/viktigare att skälla på mötande hundar än att lyda en förare som bara kräver utan att erbjuda en lön så fortsätter de med det.

Du köper inte ned dig genom att erbjuda godsaker när hunden gör rätt. Du har fortfarande ledarskapet eftersom du bestämmer för vilka beteenden som godsaker ska utdelas, och för vilka de hålls inne. Det kommer hunden att fatta. Och göra vad den kan för att få sina godsaker.

Sedan kommer den, till skillnad från oss människor, att acceptera att få sämre lön ibland i form av torra hundgodisar och kanske även att lönen uteblir någon gång då och då, fast fortfarande med rejält med muntligt beröm förstås. Men med jämna mellanrum ska den feta lönechecken serveras, för att hålla den goda arbetsnivån uppe.

Hoppas du tycker att de fem misstagen, och de fem tipsen på hur du undviker dem, var värdefulla. Kanske fick du något konkret att jobba med? Kanske vill du tipsa en hundägarkompis? Eller du kanske vill tipsa en annan hundägare som du ofta möter och tycker att den borde få chansen att läsa dessa tips? Dela gärna!

Vill du få mer handfast hjälp att hantera dina hundmöten får du gärna kontakta mig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ringa/sms:a 070-577 31 87.

/ Susanne Lindberg

Så har allmänlydnadskursen kört igång

Publicerat den november 18, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Stig Brännström visade att han hade full koll på sin papillion Sumi. — **Stig Brännström visade att han hade full koll på sin papillon Sumi.**

Äntligen har vi haft premiär för allmänlydnadskursen! Det är alltid lika spännande, vad är det för deltagare som kommer och på vilken nivå blir det bäst att lägga sig?

**Stina Furberg och rottweilern Ozzy har en fantastisk kontakt.**

**Therese Gustafsson och aussien Diva provade olika retsamma rörelser.**

Det visade sig att alla i det här gänget redan var på en rätt hög nivå. Så kul – då är det bara att fortsätta gasa uppåt liksom.

Vi övade bland annat på sitt kvar och ligg kvar, samtidigt som matte eller husse gjorde lite knasiga övningar som hundarna skulle motstå och bara lugnt sitta eller ligga kvar. Det gick finemang.

**Bichon havanaisen Frost låter sig inte frestas av att matte Sara Häggström gör lite knäböj.**

Se också här på filmen hur trevligt fotgående många redan har tränat upp.

Till nästa gång ska jag komma laddad med en drös övningar som förhoppningsvis ger dem en större utmaning. =)

Fem bilder från sågen

Publicerat den november 16, 2014 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Gallertrapporna var många, höga och läskiga.

Idag var det dags för tredje träffen på Rambokursen. Nu börjar både hundarna och förarna vara varma i kläderna. Det krävs lite extra för att det ska bli en nivåhöjning för dem.

De flesta fick sig en utmaning med de extrema gallertrapporna och det bullriga, dammiga pannrummet med gallerdurk till golv som fanns på sågen i Kroksjön.

Här är början av pannrummet. Ett skitbra träningsställe =)

Nu är det bara två gånger kvar. Platserna är hemliga fram till träningsdagen. Deltagarna får bara en anvisning om var vi ska träffas. Sista gången har jag lovat något utöver det vanliga. Det kommer att behövas – för det här gänget är riktigt tuffa =)