Människan är ofta god. Den vill vara lite Moder Teresa och hjälpa alla som har det svårt. Det kan ställa till det när du ska köpa valp.

Misstag 1. Du vill rädda valpen från ett hemskt ställe.

Första misstaget görs när du kommer på plats hos uppfödaren. Eller uppfödare och uppfödare – vissa kan ju inte riktigt kallas det om du frågar mig. Du känner instinktivt att det här är inte ett bra ställe. Det kanske kryllar av ovårdade hundar. Det kanske är oerhört rörigt, stökigt och solkigt inne i huset/lägenheten. (Ni som känner mig vet att jag INTE är pedant – men jag tror ändå ni förstår känslan jag vill förmedla – när det alltså är stökigt bortom alla gränser). Uppfödaren, om vi nu ska kalla den det, ger dig också kalla kårar. Du känner hur dina larmsystem signalerar att det här är inte ett bra ställe. Men misstaget du gör då är att du inte bestämmer dig där och då för att snabbast möjligt komma härifrån – utan valp. Utan du bestämmer dig för att vara Moder Teresa och åtminstone rädda en av valparna från den här misären. Visst – tanken är bra. Men kruxet är att valpen aldrig kommer att tacka dig, som på människors vis, för att du räddade den. Den är en hund och fattar sällan sådant. Den kommer däremot sannolikt, inte helt bergis men ganska troligt, att vara en valp med tveksam bakgrund och skakiga gener. Den kommer att göra ditt liv till ett … väldigt annorlunda liv. För du kommer troligen strax att göra misstag nummer två.

Misstag 2. Du väljer den ynkligaste valpen.

Det här misstaget går att göra även om du kommer till en hyfsad kennel med en vettig uppfödare. Men det görs antagligen ännu troligare om du kommit till skräckuppfödaren som nämnts ovan. Du vill rädda en valp – vilken ska det bli? Jo, den ynkligaste valpen. Den som ser ut att ha det som mest jobbigt. Den som aldrig vågar komma fram och hälsa på dig. Den som gömmer sig under en säng eller liknande och som uppfödaren får dra fram och placera i ditt knä. Där får du hålla fast den, eller så blir den som förstelnad och försöker stå ut. ”Åh, den här valpen ska jag rädda” tänker du. Även om du är på ett hyfsat ställe så tänker du, när du ändå valt, eller blivit tilldelad, den ynkligaste valpen, att ”Åh, den här stackaren ska få det sååå bra hos mig”. Jadå, det får den säkert. Men problemet med avel är att det är två faktorer som spelar in: arv och miljö. Har valpen för klen gensammansättning genom sitt arv så blir du som hundägare ändå väldigt begränsad – hur mycket god miljö du än försöker förmedla. För valpen kommer att vara rädd. Först för dig och din familj. Sen lär den sig hantera det. Och då blir det lite bättre. Men allt annat kommer fortfarande att vara skrämmande. Väldigt mycket mer skrämmande än för en vanlig valp som har rätt förutsättningar. Och ska du lyckas träna bort någon av rädslorna så kommer det att ta ungefär 100 gånger så lång tid som för en vanlig valp. Jag överdriver inte. Och det är ändå inte säkert att det blir så bra. Risken är stor att du landar i insikten att du betalat flera tusen kronor för att få en konstant oro för en genetiskt klen hund med massor av rädslor. Men valpen, eller den vuxna hunden vid det här laget, är ju underbar hemma. Och du har, förstås, enormt starka känslor för den här hunden och kan inte bara göra dig av med den på det ena eller det andra viset. Det beror ofta på misstag nummer 3.

Misstag 3. Du tror att det är ditt fel.

Det är så vanligt att hundägare bankar på sig själva. Vi är enormt självkritiska. Det har vi ju hört massor av gånger, till exempel när en hund är aggressiv mot människor och någon vill förbjuda en viss ras – då säger någon ”det är inte hunden/rasen det är fel på utan ägaren.” Och visst ligger det något i det. Har du en hund med aggressioner mot andra hundar/människor och inte kan hantera det rätt så visst – då kan det bli så. Men det är inte de fallen jag menar här. Utan du godhjärtade hundägare som försökt ALLT. Du har varit snäll, hård, testat femtielva olika metoder, träffat tjugotretton experter, lyssnat på grannens synpunkter, bråkat med kusinen och ständigt fått försvara din hund. Du är så ledsen, uppgiven och nerkörd i skoskaften. Du har inget eget självförtroende längre, du måste uppenbarligen vara usel på att träna hundar. Men vet du vad – du är inte alls usel. Du är fantastisk för att du kämpat så länge med en usel hund. Du studsar säkert till när jag kallar den här hunden usel. Den är ju antagligen jättefin på massor av sätt och har många fina gåvor. Men när du är sann mot dig själv – den är rätt jobbig att leva med. Du har lärt dig massor – som du kommer att ha nytta av nästa gång när du köper valp. Då du köper en valp med trygga gener, som är lite normalt rädd bara ibland och som går att träna till att klara vardagens utmaningar bättre och bättre.

Du som ännu inte gjort ovan nämnda misstag – lova mig att aldrig göra dem. Du som redan gjort dem kommer antagligen inte att göra om dem. Om valpkullen verkligen lever under sådana omständigheter att du vill rädda dem alla – gör då det genom att åka därifrån utan valp och meddela polisen/länsstyrelsen. Var inte Moder Teresa själv. För du förtjänar en trevlig hund som du kan ha kul med. På riktigt.

Är du på väg att välja valp och vill ha stöttning av erfarna och kritiska ögon? Då kan du anlita mig som ”välja-valp-konsulent”. Då minskar risken att du gör onödiga misstag.

Mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring 070-577 31 87.

Tyckte du att den här artikeln var intressant? Borde fler få läsa den? Dela den gärna. =)