Som jag berättade i senaste inlägget så går jag Canis ettåriga klickertränarutbildning. Förutom att träna in flera olika grundfärdigheter ska man även träna in tre trick att visa upp.
I förra inlägget fick ni se när min vorsteh Hagel lär sig klättra upp på en stol. Nu ska han lära sig att snurra runt. Se hur det går här:
Jag går, som jag tidigare berättat, Canis ettåriga klickertränarutbildning. I utbildningen ingår att lära hunden flera olika grundfärdigheter, som att stå, sitta, ligga frivilligt, att backa, apportera, handtarget, targetstick och en massa annat.
Det ingår också att lära hunden tre trick som man får välja själv. Jag har valt att lära min vorsteh Hagel att sätta sig på en stol, att snurra runt och att ”viska” i mitt öra.
Här får ni se när jag tränar in det första – att sätta sig på en stol. Det visar sig vara lite knepigare än jag trodde. Var glad att jag klippt bort en hel del snurrande runt stolen =)
Då och då ser jag hur folk tränar stabiliteten i sitt, eller ligg, stanna kvar genom att dra lite i kopplet. De har alltså kommenderat hunden sitt, sagt stanna kvar, och gått iväg inom kopplets längd. Sedan drar de i kopplet, som för att dra hunden till sig, men hunden ska komma ihåg kommandot stanna kvar och inte låta sig rubbas.
Många tycker nog att det är ett bra sätt att träna stabilitet på sittandet, eller liggandet. Men jag tycker inte om det.
Jag vill att min hund ska kunna lita på mig. Den ska kunna lita på det jag säger, och det jag signalerar med övriga kroppen. Om jag tränar inkallning så ropar jag hit (rösten) och vänder mig om och småspringer (kroppsspråket) för att visa hunden vad jag menar. Skulle jag vilja få stopp på hunden så säger jag ett bestämt stanna (rösten) och tar ett steg mot hunden och sätter upp handen som en stoppsignal (kroppsspråket).
Därför tycker jag att det blir fel av att säga stanna med rösten och sedan säga motsatsen med kroppen. Om du verkligen, verkligen tycker att dra i kopplet är en bra övning som du bara måste ha med kan du istället låta en väl vald kompis dra försiktigt i kopplet medan du, med både röst och kropp, visar att hunden ska stanna och inte låta sig luras. Så fortsätter du att vara den kloka och trygga ledare som hunden är van vid =)
Fast ännu hellre: skit i hela den dumma övningen. Träna istället stabiliteten genom att någon spelar fotboll eller tennis intill och ”råkar” slå bollen alldeles framför hunden. Eller att någon kastar mjukisdjur, hoppar och hjular, skrattar. Klarar vovven även att grannens katt rejsar förbi?
Vad säger du om mitt resonemang? Kommentera gärna.
Har äntligen skaffat mig en Mac hemma också, inte bara på jobbet. Häromdagen lekte jag med lite av alla finesser som jag hittade.
Jag skapade den här filmen om hur man kan använda klickerträning när en hund drar i kopplet. Blev det FÖR ”spejsigt” eller helt okej? =)
Snart är det nyårsafton. Ofta är det en trevlig högtid med god mat, vänner och … raketer. Här kommer mina bästa tips för att undvika att din hund blir skotträdd. För även om den ännu inte är skotträdd är det inget du ska ta för givet. Det kan snabbt ändras – en skrämmande upplevelse räcker. Så här kommer sex saker att tänka på.
1. Strunta i raketerna helt och hållet. Eller gå låååångt bort från ditt hus/din lägenhet när ni ska skicka iväg dem.
2. Spela hyfsat hög musik hemma under tolvslaget. Eller ha tv:n på hög volym. Då minskar risken att hundarna hör smällarna.
3. Dra ned rullgardiner/persienner så hunden inte ser de konstiga ljusskenen där ute. För då kan den bli orolig och sammankoppla det med smällarna. Tänd gärna många lampor inomhus.
4. Stanna helst hemma hela kvällen så hunden/hundarna känner sig trygg.
5. Var frikostig med godsaker, ett extra smarrigt älgben eller grisöra gör att hunden fokuserar mindre på det som händer där ute.
6. Gå inte ut med hunden medan fyrverkerierna pågår. Om hunden uppfattar ljusen och ljuden som läskiga så går det ju inte att ”hälsa” på dem och avreagera sig. Så rasta ordentligt före och stanna inne.
Har du en hund som redan är skotträdd? Då följer du ovan nämnda tips, men det kan också behövas lugnande läkemedel för att hunden ska klara nyårsnatten. Rådgör med din veterinär vad som passar bäst.
Passar på att önska er alla ett lyckat och lugnt nyårsfirande och ett fantastisk nästa år med er hund.
/ Susanne
Ni vet att när man tränar på hundmöten så ska hunden verkligen inte få träffa den mötande hunden? För då ökar förväntningarna på att man får träffa andra hundar på promenaden. Men – hunden måste ändå få sin sociala stimulans och få prata ”hundspråk” med andra. Särskilt om du bara har en hund. Det är nu vi kommer till mina nio bästa tips när du vill introducera en ny hundkompis till din vovve.
1. Om din hund är lite knepig mot andra hundar, antingen lätt blir rädd eller ganska snart ska tjafsa om vem som ska bestämma, så bör du börja med en hund av motsatt kön. Då ökar chanserna att det går bra.
2. En annan sak att tänka på är att det är bra, men absolut inte nödvändigt, att hundkompisen är ungefär lika stor som din hund. Särskilt om de verkligen fattar tycke för varandra och leker lite bullrigt. För om en stor och en liten hund leker tillsammans kan den stora hunden råka göra illa den lilla hunden bara på grund av ren ”klantighet” och mer kilon. Men leker de mer stillsamt så funkar det bra med olika storlek också.
3. Det är svårt att säga något specifikt om vilken ålder som passar sig bäst. Du känner din hund bäst och vet nog vad som kan funka. Har du en ung hanhund som gillar att brottas och leka hårdhänt är sannolikheten att det funkar bäst med en likvärdig tik. En äldre tik kan lätt bli väldigt less på sådana ”pojkspolingar” och fräsa ifrån. En äldre hanhund kan ha barnasinnet kvar och vilja leka, åldersskillnaden borde också göra att rangdiskussionen inte behöver bli så högljudd.
4. När hundarna ska träffas första gången går du och den andra ägaren först en promenad i koppel tillsammans. Håll ett bra avstånd i början. Låt hundarna nosa typ i varsin vägkant. Sedan får de successivt komma närmare varandra. Låt dem råka tvärnosa och sedan lockar ni tillbaka dem till deras vägkant igen. Sedan lite mer nosande, och fortsätta gå. Ytterligare några fler gånger får de nosa och kolla in varandra, lite längre för varje gång. Om någon av hundarna spänner sig så försöker ni dämpa den kaxiga känslan genom att bestämt säga ”lägg av” eller något liknande.
5. Innan ni släpper ihop dem snackar du och den andra ägaren ihop er. Hur gör ni om det blir slagsmål? Du vill inte hamna i sitsen att själv försöka sära på två hundar som slåss, medan den andra ägaren blir handlingsförlamad eller får panik och står och sparkar på hundarna (som om det skulle hjälpa). Ni kommer överens om att dra i den egna hundens bakben och dra den ur fighten. Okej? Bara det här med att komma överens före och ha en nödplan brukar innebära att planen inte brukar behöva användas. Visst är det så?
6. Det är bra att göra första släppet i en inhägnad första gången. Detta ifall det skulle bli ett väldans race och hundarna riskerar att dra till skogs eller ut på en väg. Det är bra att hundarna inte har hela kommunen att härja på.
7. Låt hundarna vara så fria från er som möjligt. Låt inte en feg hund söka skydd mellan sin förares ben, då kan den bli oväntat kaxig. Låt inte en överglad hund skrämma slag på den försiktiga hunden. Äh, sånt här har ni säkert koll på. Likaså att det är väldigt osmart att i det här läget börja kasta pinnar och sånt. Då blir det lätt den där rangdiskussionen som vi vill undvika.
8. Om allt går bra hoppas jag att du snart bokar en ny träff för din hund. Som jag skrev inledningsvis, den behöver få prata hundspråk med sina artfränder ibland. Om du har problem med hundmöten kan sådana här träffar faktiskt hjälpa till att avdramatisera det där med andra hundar. För får din hund aldrig umgås med någon annan hund så är det inte konstigt om den beter sig som en galning vid hundmötena. Tänk själv, du får bara umgås med apor och en dag ser du en riktig människa som vinkar och vill prata med dig, men nähä, aporna bara drar dig vidare och säger ”håll tyst”. Men har du fått ”prata av dig” med en människa dagen före så kan du klara dig med apkontakt ett tag =)
9. Går det däremot inte bra, om ni märker att kemin inte funkar på grund av slagsmål eller annat, tja, tacka för den här gången och börja spana efter en ny kompis. Justera kanske ditt val lite beroende på vad som gick snett den här gången. Förr eller senare klickar det. Lycka till!
Är din hund lite seg när det gäller inkallningen? Vill den dröja sig kvar och lukta på den intressanta fläcken? Och när den väl kommer så lunkar den sakta? Vad bra, då passar följande fem tips perfekt.
1. TA MED GOTT GODIS. Många som har det här problemet verkar gå sin promenad med tomma fickor. Låt säga att din hund luktar på en superintressant fläck, vilket är att likna vid när du har hittat en ruggigt intressant artikel eller ett spännande inlägg i din smartphone. Då ropar du ”Fido hit”. Hunden hör dig (kanske). Den funderar på om den ska komma till en småsur matte/husse utan godis, eller fortsätta läsa det superspännande inlägget. Vad skulle du välja?
Vi gör om det. Du har supersmarrigt godis med dig i fickan. Hunden vet det. Hunden luktar på sin fläck. Och du ropar ”Fido hit”. Den funderar om den ska komma till en glad matte/husse med smarrigt godis som den älskar (eller en leksak om den värderas högre), eller fortsätta lukta på sin fläck. Jag tror i alla fall att chansen ökat redan nu att Fido kommer oftare och med högre fart.
Är du en av dem som tycker att hunden inte ska behöva godis/leksak när man ropar in den? För den ska ”bara lyda”? Att det handlar om ledarskap? Du tappar inte ditt ledarskap för att du erbjuder en godis när hunden gör som du säger. Du ökar bara sannolikheten för att hunden kommer att göra som du vill fler gånger, eftersom den TJÄNAR på det. Hunden är egotrippad liksom människan själv. Den gör saker som den tjänar på.
Testa att ta med gott godis i en månad och ge hunden en godis varje gång den kommer när du ropar. Se om det blir någon skillnad. Kolla också om du verkar förlora ditt ledarskap för att du erbjuder dessa godsaker. Börjar hunden nonchalera dig och tycka att du är en mesig fjant, eller börja den tycka att du är rätt intressant?
2. ROPA IN HUNDEN OFTA. Många som har det här problemet verkar gå sin runda med hunden lös, och på slutet ropar de in hunden EN gång, kopplar och går hem. Det gör att det inte blir så kul att komma, och inte så kul att bli kopplad för då får man gå hem igen (och sluta läsa alla spännande inlägg i smartphonen – typ.)
Så när du släppt lös din hund, ropa in den efter bara en liten stund. När den kommer ger du den godis och låter den rusa fritt igen. Så här gör du 10-20 gånger på varje promenad. Men det MÅSTE vara gott godis VARJE gång. Annars motarbetar du dig själv. Ungefär var femte gång kopplar du den en kort stund och släpper sedan lös den igen. På det här viset lär du hunden att ”hit” innebär trevligheter och godsaker. Du lär den att det inte är en sådan stor sak att bli inkallad, för den får ju snart springa fritt igen. Du lär den att det inte är så farligt att bli kopplad, den får ju snart komma lös igen.
3. VAR LITE KUL. När du ropar in hunden är det jättebra om du inte står som en stel fiskpinne och ”bara kräver”. Rör dig ifrån hunden, skutta, stoja, bolla med en boll eller med godispåsen. Hunden ska helst springa mot dig i maxfart. Din röst när du ropar ”Fido hit” ska vara glad och distinkt, det vill säga låta som ett kommando men inte surt utan som en glad uppmaning.
4. GE HUNDEN TVÅ CHANSER. Låt säga att din hund verkligen fastnat i en megaintressant fläck. Och du vill ha med hunden NU. Du ropar ”Fido hit” i den glada uppmaningstonen. Hunden reagerar inte. Direkt efter höjer du volymen ett snäpp och barskheten i tonen och ropar igen ”Fido hit!”. Nu är det sista chansen liksom. Bryter hunden sitt luktande där och kommer så är allt genast förlåtet och du är ditt goa trevliga jag med en god godispåse. Står hunden fortfarande kvar med sin fläck är det dags att bryta. Gå dit och peta till hunden med ett ”Nej” eller ”Hörru” och backa sedan några snabba steg och säg hit. Då kommer hunden och får beröm. Kort därefter gör du en ny inkallning som du ser till att den blir riktigt bra så du kan ösa beröm och godsaker över hunden igen och visa hur du vill att det ska se ut.
Många gånger kommer hunden att ana att du är på väg för att bryta med ett petande eller så, och släppa sin fläck och dra undan en bit när du är på väg. Då har ju hunden slutat med sina ”dumheter” och du kan direkt återgå till att bli ditt trevliga jag, kalla in med en trevlig ton och ge beröm. Snart kommer hunden att lära sig att den alltid blir bruten i sitt luktande, och därmed avbryta sitt sniffande tidigare på egen hand. Redan när du säger ”Fido hit” i den barskare tonen.
5. ROPA INTE NÄR DU VET ATT DET SKITER SIG. Om det är uppenbart att hunden inte kommer att lyda, om den precis börjat jaga grannens katt eller är mitt inne i värsta buset med hundkompisen, så kalla inte in den då. Du får säkert gasta ”Fido hit” massor med gånger utan att det händer ett skvatt. Det gör att ditt inkallningskommando urvattnas. Det blir liksom inget att bry sig om – för hunden. Så håll bara tyst då.
Var beredd nästa gång. Då hinner du se JUST INNAN hunden ”tappar hörseln” och kan bryta med ett ”Nej” eller liknande. Eller ha en långlina och arrangera lite lagom svårigheter där du vet att du kommer att lyckas tajma din inkallning innan det är för sent.
Ett extratips:
När du håller på att träna för att få en bättre inkallning ska du ha massor av godis eller busa med leksaken ofta. Sedan när du VET att hunden kan det här så kan du börja ge lite färre godisar, den behöver väl inte ha VARJE gång, men då och då för att upprätthålla intresset. Sluta aldrig helt med godis/leksak, då får du snart börja om på ruta ett igen. Även min elvaårige portugisiska vattenhund Trassel får godis när han kommer på inkallning. Då blir han extra glad. Och det förtjänar väl din bäste vän?
I måndags var det tredje kurstillfället på allmänlydnadskursen. Som en kul grej fick de testa att lära sina hundar att gå slalom mellan benen. Vissa hade redan koll på det där – det syntes. Kolla in Sara Bergman och Prinsen till exempel. Vilken show! =)
Vi tränade även på kloklippning. Det kan tyckas basalt, men jag märker att många tycker att det är läskigt. Tanken på att klippa i pulpan är för många skrämmande. Så jag gör mitt yttersta för att avdramatisera det hela. Deltagarna får också mina nio tips för en lyckad kloklippning. Här får du dem också. Alltid hittar du något matnyttigt – hoppas jag =)
Nio steg till lyckad kloklippning – enligt Rackarungarnas Hundskola
Jag har märkt att oväntat många hundägare tycker att det är jobbigt att klippa klorna på sina hundar. De känner sig osäkra, de är rädd att klippa i pulpan och att det ska börja blöda. Lugn, lugn. Här får du nio tips som gör att ni lyckas bättre nästa gång.
1. Se till att ha bra belysning. Ta av dig lite kläder så du inte toksvettas. Skär upp korv eller annat smarrigt i små tärningar och ha dem inom räckhåll. Ta fram klotången.
2. Få ned pulsen. Se till att lugna ned dig själv innan du kör igång. Slut ögonen och ta några djupa, seriösa, andetag. Hoppas att du inte tycker att det här låter som flum – för det är viktigt. Om du är mer eller mindre hysterisk redan innan du börjar klippa – ja, då kommer inte precis din hund att vara en cool filbunke heller.
3. Sätt dig på golvet med hunden. Bjud på lite korv. Mys. Klia den på bringan, bakom öronen. Känn hur både du och hunden går ned i varv. Ta fram en tass. Nu gissar jag att det kan bli lite brottningsmatch. Eller mycket. Behåll lugnet och beslutsamheten. Ta hjälp av någon om det behövs. Hunden ska inte kunna tjorva sig ur den här situationen.
4. Klipp cirka tre till fem millimeter av EN klo. Behåll greppet om tassen och hunden. Ge korv, mycket korv så att hunden får riktigt bra betalt för en ynka klo. Mys. Klia den på bringan och beröm. När hunden är lugn kan du avsluta kloklippningen för en stund. Särskilt om den verkligen tycker att det här är jobbigt. I så fall ska du göra om de här stegen många gånger och ge hunden skamlöst bra betalt för EN klo, i form av korv eller annat som den gillar skarpt.
5. Handlar det mer om att det är du som tycker det här är jobbigt så fortsätter du med nästa klo. Se till att ta god tid på dig, andas djupt så att pulsen går ned. Så att du sänker din energinivå – som Cesar Millan skulle ha sagt. Klipp – ge korv. Sikta inte ihjäl dig på varje klo så att hunden börjar sprattla av tristess att ligga still. Placera klotången över klon, bestäm dig och klipp!
6. Har du en hund som skriker? Och du tror att den skriker för att det gör ont? Lugn, lugn. Alla hundar har sin egen taktik. En del skriker inte alls. En del skriker när man klipper helt korrekt, utan att det tar i pulpan. Men de märker inte när man verkligen klipper fel och det börjar blöda. En del är tvärtom. Så låt inte det påverka dig och göra dig ängslig. Sååå ont gör det inte när du klipper fel.
7. Nu kommer vi till den viktigaste punkten. Om nu detta ”fruktansvärda” händer, det som du fasar för – att du verkligen råkar klippa i pulpan – ja då sätts din självbehärskning på prov. Du SKA låtsas som om ingenting har hänt. Du ska ta ett sansat, djupt andetag. Du ska klippa minst en, men gärna två-tre, klor till innan du i en lugn och fin ton ber om lite toapapper så du kan torka bort ett par bloddroppar. Även om hunden skriker och sprattlar. Okej? För lyckas du här – ja, då kommer kloklippningen snart att vara lätt som en plätt. Faktiskt. Då känner hunden att du har koll på läget och att den kan överlämna det här till dig.
8. Klipp klart alla klor i din takt. Avsluta med korv och mys. Säg sen inte ett peppande ”jah” och låt hunden studsa upp – som för att fly från det otäcka. Låt hunden kliva upp på ett sansat sätt för att behålla känslan av lugn och kontroll. Fira att du varit så duktig!
9. Jo, en sak till. Köp ny klotång en gång per år. Då är den vass och klipper av klon på ett effektivt sätt. Du märker inte själv om du har en slö klotång – men hunden märker det. För då blir det mer som att klon ”nyps” av och då känns det mer. Så satsa på en ny tång då och då – det är det värt.
/ Susanne Lindberg
Människan är ofta god. Den vill vara lite Moder Teresa och hjälpa alla som har det svårt. Det kan ställa till det när du ska köpa valp.
Misstag 1. Du vill rädda valpen från ett hemskt ställe.
Första misstaget görs när du kommer på plats hos uppfödaren. Eller uppfödare och uppfödare – vissa kan ju inte riktigt kallas det om du frågar mig. Du känner instinktivt att det här är inte ett bra ställe. Det kanske kryllar av ovårdade hundar. Det kanske är oerhört rörigt, stökigt och solkigt inne i huset/lägenheten. (Ni som känner mig vet att jag INTE är pedant – men jag tror ändå ni förstår känslan jag vill förmedla – när det alltså är stökigt bortom alla gränser). Uppfödaren, om vi nu ska kalla den det, ger dig också kalla kårar. Du känner hur dina larmsystem signalerar att det här är inte ett bra ställe. Men misstaget du gör då är att du inte bestämmer dig där och då för att snabbast möjligt komma härifrån – utan valp. Utan du bestämmer dig för att vara Moder Teresa och åtminstone rädda en av valparna från den här misären. Visst – tanken är bra. Men kruxet är att valpen aldrig kommer att tacka dig, som på människors vis, för att du räddade den. Den är en hund och fattar sällan sådant. Den kommer däremot sannolikt, inte helt bergis men ganska troligt, att vara en valp med tveksam bakgrund och skakiga gener. Den kommer att göra ditt liv till ett … väldigt annorlunda liv. För du kommer troligen strax att göra misstag nummer två.
Misstag 2. Du väljer den ynkligaste valpen.
Det här misstaget går att göra även om du kommer till en hyfsad kennel med en vettig uppfödare. Men det görs antagligen ännu troligare om du kommit till skräckuppfödaren som nämnts ovan. Du vill rädda en valp – vilken ska det bli? Jo, den ynkligaste valpen. Den som ser ut att ha det som mest jobbigt. Den som aldrig vågar komma fram och hälsa på dig. Den som gömmer sig under en säng eller liknande och som uppfödaren får dra fram och placera i ditt knä. Där får du hålla fast den, eller så blir den som förstelnad och försöker stå ut. ”Åh, den här valpen ska jag rädda” tänker du. Även om du är på ett hyfsat ställe så tänker du, när du ändå valt, eller blivit tilldelad, den ynkligaste valpen, att ”Åh, den här stackaren ska få det sååå bra hos mig”. Jadå, det får den säkert. Men problemet med avel är att det är två faktorer som spelar in: arv och miljö. Har valpen för klen gensammansättning genom sitt arv så blir du som hundägare ändå väldigt begränsad – hur mycket god miljö du än försöker förmedla. För valpen kommer att vara rädd. Först för dig och din familj. Sen lär den sig hantera det. Och då blir det lite bättre. Men allt annat kommer fortfarande att vara skrämmande. Väldigt mycket mer skrämmande än för en vanlig valp som har rätt förutsättningar. Och ska du lyckas träna bort någon av rädslorna så kommer det att ta ungefär 100 gånger så lång tid som för en vanlig valp. Jag överdriver inte. Och det är ändå inte säkert att det blir så bra. Risken är stor att du landar i insikten att du betalat flera tusen kronor för att få en konstant oro för en genetiskt klen hund med massor av rädslor. Men valpen, eller den vuxna hunden vid det här laget, är ju underbar hemma. Och du har, förstås, enormt starka känslor för den här hunden och kan inte bara göra dig av med den på det ena eller det andra viset. Det beror ofta på misstag nummer 3.
Misstag 3. Du tror att det är ditt fel.
Det är så vanligt att hundägare bankar på sig själva. Vi är enormt självkritiska. Det har vi ju hört massor av gånger, till exempel när en hund är aggressiv mot människor och någon vill förbjuda en viss ras – då säger någon ”det är inte hunden/rasen det är fel på utan ägaren.” Och visst ligger det något i det. Har du en hund med aggressioner mot andra hundar/människor och inte kan hantera det rätt så visst – då kan det bli så. Men det är inte de fallen jag menar här. Utan du godhjärtade hundägare som försökt ALLT. Du har varit snäll, hård, testat femtielva olika metoder, träffat tjugotretton experter, lyssnat på grannens synpunkter, bråkat med kusinen och ständigt fått försvara din hund. Du är så ledsen, uppgiven och nerkörd i skoskaften. Du har inget eget självförtroende längre, du måste uppenbarligen vara usel på att träna hundar. Men vet du vad – du är inte alls usel. Du är fantastisk för att du kämpat så länge med en usel hund. Du studsar säkert till när jag kallar den här hunden usel. Den är ju antagligen jättefin på massor av sätt och har många fina gåvor. Men när du är sann mot dig själv – den är rätt jobbig att leva med. Du har lärt dig massor – som du kommer att ha nytta av nästa gång när du köper valp. Då du köper en valp med trygga gener, som är lite normalt rädd bara ibland och som går att träna till att klara vardagens utmaningar bättre och bättre.
Du som ännu inte gjort ovan nämnda misstag – lova mig att aldrig göra dem. Du som redan gjort dem kommer antagligen inte att göra om dem. Om valpkullen verkligen lever under sådana omständigheter att du vill rädda dem alla – gör då det genom att åka därifrån utan valp och meddela polisen/länsstyrelsen. Var inte Moder Teresa själv. För du förtjänar en trevlig hund som du kan ha kul med. På riktigt.
Är du på väg att välja valp och vill ha stöttning av erfarna och kritiska ögon? Då kan du anlita mig som ”välja-valp-konsulent”. Då minskar risken att du gör onödiga misstag.
Mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring 070-577 31 87.
Tyckte du att den här artikeln var intressant? Borde fler få läsa den? Dela den gärna. =)
Då tycker jag (möjligen med risk för att vara partisk) att du ska önska dig ett presentkort hos Rackarungarnas Hundskola. =)
Det här är den perfekta julklappen eller födelsedagspresenten till hundägaren. Man köper bara ett presentkort, och sedan får ägaren boka upp sina lektioner när det passar.
Innehållet formas naturligtvis precis efter vad hundägaren har för önskemål. Det kan till exempel vara att lära sig att spåra med sin hund, klickerträning, få tips och träning i allmänlydnad, stöttning med vissa lydnadsmoment eller problemlösning vid exempelvis hundmöten.
Presentkortet kostar 500 kronor per timme. Vanligtvis tränar vi sällan mer än en timme per gång, efter det är matte/husse och hund ganska möra. Men det går självklart att köpa ett presentkort för flera träningstimmar på en gång. Köper man 3 timmar på en gång får man 100 kronors rabatt och betalar 1 400 kronor istället för 1 500 kronor. En prishöjning kommer dock att ske efter årsskiftet.
Be din vän/ släkting att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com och berätta att den vill ge dig ett presentkort och för vilken summa. Sedan skickar jag ett fysiskt presentkort och en faktura till den adress som vännen/släktingen anger. Han eller hon kan också ringa 070-577 31 87. Så gör vi allt i smyg utan att du anar någonting! God Jul! =)
rackarungarnashundskola.com 