En hundnörd sedan födseln. Älskar allt som har med hundar och deras inlärning att göra. Jag brinner för att ge hundägare den kunskap och de verktyg de behöver för att låta sin hund eller sina hundar komma till sin rätt och få ett aktivare, roligare liv.
Så här ser presentkortet ut, redo att fyllas i med dina uppgifter.
Då tycker jag (möjligen med risk för att vara partisk) att du ska önska dig ett presentkort hos Rackarungarnas Hundskola. =)
Det här är den perfekta julklappen eller födelsedagspresenten till hundägaren. Man köper bara ett presentkort, och sedan får ägaren boka upp sina lektioner när det passar.
Vi kan träna inomhus.
Innehållet formas naturligtvis precis efter vad hundägaren har för önskemål. Det kan till exempel vara att lära sig att spåra med sin hund, klickerträning, få tips och träning i allmänlydnad, stöttning med vissa lydnadsmoment eller problemlösning vid exempelvis hundmöten.
Och vi kan träna utomhus.
Presentkortet kostar 500 kronor per timme. Vanligtvis tränar vi sällan mer än en timme per gång, efter det är matte/husse och hund ganska möra. Men det går självklart att köpa ett presentkort för flera träningstimmar på en gång. Köper man 3 timmar på en gång får man 100 kronors rabatt och betalar 1 400 kronor istället för 1 500 kronor. En prishöjning kommer dock att ske efter årsskiftet.
Be din vän/ släkting att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com och berätta att den vill ge dig ett presentkort och för vilken summa. Sedan skickar jag ett fysiskt presentkort och en faktura till den adress som vännen/släktingen anger. Han eller hon kan också ringa 070-577 31 87. Så gör vi allt i smyg utan att du anar någonting! God Jul! =)
Har du problem vid hundmöten? Skäller din hund och ”lever rövare”? Den verkar kanske helt besatt av tanken att få hälsa på den hund du möter? Här är de fem vanligaste misstag som hundägaren gör.
Fem vanligaste misstagen vid hundmöten
1. Du ger upp, helt eller för tidigt. Du gör bara tama försök att distrahera hunden med en torr, tråkig hundgodis. Och försöken görs för sent, när hunden redan hunnit ”fastna” i sina reaktioner.
Du ska ha många goda godisar som köttbullar, korv, leverpastej. Du ska låta hunden få se hundmötet, men innan den hinner varva upp kör du igång med din stora distraktionsmanöver. Du visar din näve med många goda godisar mitt framför nosen på hunden, serverar en godis och drar sedan upp din knutna hand i brösthöjd. Tanken är att hunden ska klara sig utan godis i någon sekund och titta förväntansfullt mot dig. Om den gör det kommer det en till godis. Snabbt!
Klarar den inte det än så matar du hunden ganska friskt förbi hundmötet. Godis på godis, typ. Låt den pilla ut dem eftersom ur din halvknutna näve. På så vis får den inte så mycket tid, och intresse, av att kolla in den andra hunden. Du ska inte heller göra det. Ägna dig bara åt din hund. Jobba dig igenom hela mötet.
Allt eftersom tänjer du ut tiden och tålamodet hos din hund. Den ska få se den mötande hunden, du pockar på uppmärksamhet, den tittar på dig, får en god godis, du håller resten av godisarna i brösthöjd och utlovar att det kommer fler om du bara sköter dig.
På det här viset ändrar man efter en tid tänket och förväntan hos hunden. Istället för att den tänker ”waow, nu kommer en hund – den måste jag skälla på” till ”waow, nu kommer det en hund – då matte/husse brukar bli så intressant med sina godbitar”.
Efter några månader med goda godisar kan du börja trappa ned till exempelvis Frolic eller annat mindre kladdigt. Men först efter att hunden verkligen etablerat en ny vana. Då och då överraskar du ändå med korv eller annat smaskigt.
2. Hundmötet blir för nära. Direkt du har kommit utanför dörren och gått några meter kommer det första hundmötet. På en trottoar eller en smal cykelväg. Då är hunden uppskruvad och det blir lätt livat.
Försök skapa stora avstånd i början på din promenad. Gå ut på gräsmattor, in i skogen, över på andra sidan vägen om ni möter en hund. Då minskar störningen för hunden.
Sedan – när du lyckats få ett par lugna hundmöten på din promenad kan du öka svårighetsgraden genom att inte hålla dig undan lika mycket.
3. Du hinner inte läsa tanken och därmed distrahera hunden i tid. Du ska berömma och ge godbitar så länge hunden går vid din sida, tittar på dig och håller tyst. Släpper den dig med blicken och spanar mot den andra hunden och överväger att agera på ett dumt sätt – så ser du tanken, det är det viktigaste här, och bryter där. Ett effektivt sätt är att placera en näve med korv mitt framför nosen på hunden och dra din hand, med den efterföljande nosen, till din sida igen. När den avbryter beteendet så erbjuder du åter solsken i form av godsaker och beröm.
Om den ändå inte avbryter beteendet så kan du vända helt om och ta om det lite från början. Köp dig lite tid, få kontakt med hunden igen, plocka fram några fler godisar om det behövs, och gör sedan helt om igen och genomför hundmötet.
Ett extratips är att träna mycket på att gå fot i kopplet – utan störning. Och när hunden kan det så försöker ni göra det även vid själva hundmötena – då får hunden fokusera på en uppgift som den kan och vet att det vankas belöning inom kort.
4. Du skäms. Och när du skäms vill du bara därifrån fortast möjligt. Eller undviker i största möjliga utsträckning att möta andra hundar överhuvudtaget.
Låt mig då göra ett test: Vi säger att du är ute och går med din hund. Ni möter en annan hund och du samlar ihop din hund vid din sida. Du jobbar med din hund. Den sköter sig rätt hyfsat och du känner att du har kontroll. Den andra hunden däremot lever rövare. Den skäller och stretar i kopplet. Tycker du att den hundägaren borde skämmas? Det har jag svårt att tro.
Jag bryr mig aldrig om vad den andra hunden gör och inte gör – så länge den inte drar med sig föraren eller kommer loss och attackerar mig och min hund förstås. Jag har bara ögon för min hunds beteende, att min hund får träna på hundmöten och göra rätt. Det tror jag du har också. Och de flesta andra hundägare. Så sluta upp med att skämmas. Sök upp alla hundmöten du kan istället och träna.
5. Du tycker att hunden bara ska lyda. Att det handlar om ledarskap. Att det är rätt fjolligt att erbjuda korv och köttbullar för att få hunden att göra som du vill. Återigen vill jag då göra ett test. Låt säga att du går till jobbet, jobbar riktigt bra och går hem. Men sedan får du ingen lön. Du går dit nästa månad ändå och tänker att nästa månad får jag nog lön, säkert lite extra eftersom jag inte fick sist. Men du blir utan igen. Och igen. Chefen säger bara ”jobba på, för det har jag bestämt”. Nog skulle du börja komma lite sent, göra ett sämre jobb och en dag helt enkelt stanna hemma?
Så funkar faktiskt hundar också. De gör det som lönar sig. Om det är roligare/viktigare att skälla på mötande hundar än att lyda en förare som bara kräver utan att erbjuda en lön så fortsätter de med det.
Du köper inte ned dig genom att erbjuda godsaker när hunden gör rätt. Du har fortfarande ledarskapet eftersom du bestämmer för vilka beteenden som godsaker ska utdelas, och för vilka de hålls inne. Det kommer hunden att fatta. Och göra vad den kan för att få sina godsaker.
Sedan kommer den, till skillnad från oss människor, att acceptera att få sämre lön ibland i form av torra hundgodisar och kanske även att lönen uteblir någon gång då och då, fast fortfarande med rejält med muntligt beröm förstås. Men med jämna mellanrum ska den feta lönechecken serveras, för att hålla den goda arbetsnivån uppe.
Hoppas du tycker att de fem misstagen, och de fem tipsen på hur du undviker dem, var värdefulla. Kanske fick du något konkret att jobba med? Kanske vill du tipsa en hundägarkompis? Eller du kanske vill tipsa en annan hundägare som du ofta möter och tycker att den borde få chansen att läsa dessa tips? Dela gärna!
Vill du få mer handfast hjälp att hantera dina hundmöten får du gärna kontakta mig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ringa/sms:a 070-577 31 87.
Stig Brännström visade att han hade full koll på sin papillon Sumi.
Äntligen har vi haft premiär för allmänlydnadskursen! Det är alltid lika spännande, vad är det för deltagare som kommer och på vilken nivå blir det bäst att lägga sig?
Stina Furberg och rottweilern Ozzy har en fantastisk kontakt.Therese Gustafsson och aussien Diva provade olika retsamma rörelser.
Det visade sig att alla i det här gänget redan var på en rätt hög nivå. Så kul – då är det bara att fortsätta gasa uppåt liksom.
Vi övade bland annat på sitt kvar och ligg kvar, samtidigt som matte eller husse gjorde lite knasiga övningar som hundarna skulle motstå och bara lugnt sitta eller ligga kvar. Det gick finemang.
Bichon havanaisen Frost låter sig inte frestas av att matte Sara Häggström gör lite knäböj.
Se också här på filmen hur trevligt fotgående många redan har tränat upp.
Till nästa gång ska jag komma laddad med en drös övningar som förhoppningsvis ger dem en större utmaning. =)
Idag var det dags för tredje träffen på Rambokursen. Nu börjar både hundarna och förarna vara varma i kläderna. Det krävs lite extra för att det ska bli en nivåhöjning för dem.
De flesta fick sig en utmaning med de extrema gallertrapporna och det bullriga, dammiga pannrummet med gallerdurk till golv som fanns på sågen i Kroksjön.
Här är början av pannrummet. Ett skitbra träningsställe =)
Nu är det bara två gånger kvar. Platserna är hemliga fram till träningsdagen. Deltagarna får bara en anvisning om var vi ska träffas. Sista gången har jag lovat något utöver det vanliga. Det kommer att behövas – för det här gänget är riktigt tuffa =)
Annika och Affe är så stolta över att ha klarat den långa gallertrappan.
I söndags var det dags för andra Ramboträffen. Nu var det bland annat gallertrappor, balansgång och labyrinter på schemat. Liksom sist imponerades jag av förarnas förmåga att peppa och pressa sina hundar precis lagom så att de växer, både som hund, och som ekipage.
Ett extra omnämnande måste jag ge till rhodesian ridgebacken Affe. Det värsta han vet är gallertrappor. Och det var inte med jubel han såg dem framför sig. Men han lyssnade på matte, tänkte att ”okej – jag testar väl för f-n då”.
Först fick han ta den korta trappan upp och ned ett par gånger. Sedan var det dags för den långa trappan. Sakta tog han sig upp. Matte jublade och satte sig en stund med honom på ”toppen” för att visa hur impad hon var. Även om Affe inte ville visa det så var han nog enormt mallig. Med all rätt! =)
Louise och Nessie trivdes.Vi övade även på trätrappor och att gå på plåt.Snöa klarade också att gå i trapporna.Anna Jonsson och Lad var trygga i trappan.Eva förevigar sin Leah på elskåpet.Lätt som en plätt. Yvonne försöker visa med sin min att hunden Reuben knappt väger någonting.Mellanpudeln Ture såg ut att höra till statyn.Elvis får följa med husse i hålet.
En annan klurig övning var i brandmännens övningshus. Där finns en sorts labyrint där brandmännen antagligen tränar rökdykning. Labyrinten går uppåt, och när man är högst upp får man klättra upp i ett hål. Det fick hundförarna också göra med sina hundar. Åt båda hållen.
Louise och Nessie på väg ned.Janet och Cocos i labyrinten.
Det är intressant att se hundarnas reaktioner när man ska dra ned dem i hålet igen. Det är som om de tror att de ska bli neddragen i en isvak. Men det är bara att vara lite snabb, dra eller locka hunden till dig, samla ihop benen på hunden och sjunk ned i hålet. Direkt de har kommit ”under ytan” märker de att där finns ju faktiskt mark att gå på och kan slappna av. Man riktigt ser hur hundarna säger ”Jaså, var det bara så där? Det fixade jag ju lätt”.
Nästa söndag blir det nya svårigheter på ett nytt ställe. Då får vi se om de fixar det så lätt =)
Lad och Anna på väg upp ur hålet.Yvonne och Reuben i labyrinten.
Jag vill börja med att be er svara på en fråga. Jag planerar att arrangera kvällar med hundföreläsningar. Jag har redan frågat några intressanta hundpersoner om de vill föreläsa och det ser lovande ut.
Men NÄR och HUR ska dessa föreläsningar vara?
Jag funderar på en fredagkväll i byagården i Yttervik med lite pubmys efteråt då vi får surra hund och umgås.
Eller ett liknande koncept fast typ en torsdagkväll med kaffe med dopp?
Eller att vi träffs på en lokal i stan en fredag eller lördagafton och lyssnar på föreläsaren. Och de som vill går sedan ut och tar en öl eller så?
Vill ni snacka hund och umgås eller vill ni lyssna på föreläsaren och sedan åka hem och fortsätta med ert? Är det överhuvudtaget en bra idé det här med hundföreläsningar? Det kommer ju att kosta någon hundring eller så per skalle för att kunna ge föreläsaren en ersättning.
Snälla, snälla – ge mig feedback på detta så jag vet hur jag ska göra! Gör det direkt du har läst klart detta nyhetsbrev, annars glömmer du bara bort det. =) Mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com (gäller ej er som redan svarat på nyhetsbrevsmejlet =))
Så till min andra unika kurs. I mitt förra nyhetsbrev berättade jag om Rambokursen – tuff miljöträning för hundar. Nu kommer något HELT annat.
Jag kallar den Musherkurs. Det är en kurs som jag planerar i samarbete med hundspannsföretaget Rascal Huskies (som jag och sambon driver tillsammans).
Den passar dig som vill testa hur det är att vara slädhundsförare. Du gillar äventyr och friluftsliv, att ta vara på vintern. Det känns för ”enkelt” att bara boka en vanlig åktur, du vill vara aktiv och delaktig. Möjligen funderar du på att börja köra drag, kanske på att skaffa slädhundar. Då är det här den perfekta kursen för dig. Eller så vill du ge bort en julklapp/present utöver det vanliga till en vän?
På kursen får du en grundlig inblick hur det är att vara en slädhundsförare, eller musher som det heter i Alaska. Du får lära dig det dagliga livet, hur man lär upp hundarna, hur de tränar, äter och lever.
Du får lära dig att köra hundspann – på riktigt. Fyra siberian huskys blir ”dina” under kursdagarna och du får lära sig allt om hur man kör släde på bästa sätt.
Kursen är upplagd på fyra vardagskvällar, på torsdagar, cirka två timmar per gång, och sedan en femte träff som blir en längre hundspannstur som avslutning en helgdag då vi tar med lunch och njuter av livet =)
Det finns bara tre platser på kursen. Så anmäl dig direkt så du säkrar en plats.
Kostnad: 3 000 kr inklusive lunch och moms. (Jämför med att en tvåtimmarstur hos Rascal Huskies kostar 1 200 kronor. Och nu får du köra själv.)
Vi kör igång i början av januari 2015, bara det finns tillräckligt med snö.
Anmäl ditt intresse till rackarungarnashundskola@outlook.com eller sms:a/ring 070-577 31 87.
Affe och Annica Nyström pussas.
Avslutningsvis är det dags för träningstipset. I söndags började Rambokursen, som du kan läsa mer om här. Vi åkte ut till ett cementgjuteri och tränade på, och inuti, deras cementrullar och andra ”stökigheter”.
Vi lät också hundarna åka skottkärra (se bild). Det är en bra övning för tillit och att hantera gungande och rörliga underlag. Det är perfekt för dig att göra hemma.
Börja försiktigt och låt hunden hoppa i, eller lyft i den, och låt den bara sitta still de första gångerna. Ge godbitar. Var supernoga med att hålla skottkärran HÅRT så den inte tippar och hunden blir skrämd. Om detta ändå skulle ske så säg inte ”Kära nån” i en ömkande ton och dalta inte med hunden. Utan säg ”Tjosan” typ i en glad, positiv ton och så testar ni direkt igen. Efter några gånger, när hunden verkar trygg, så säger du ”stanna” och börjar du skjuta skottkärran framåt en meter. Beröm, ge godis och lyft ned hunden. Efter en stund testar ni igen. Kanske två meter? Ja, ni fattar! =) Lycka till!
Och vad var det du skulle göra nu? Jo, tyck till om hundföreläsningarna som jag nämnde i början förstås! =) Då blir jag sååå tacksam!
Idag var det premiär för Rambokursen. Samtliga deltagare berättade om sina hundar innan vi började. Det nämndes ord som ”fjollig”, ”försiktig”, ”rädd” och ”spökålder”.
Nessie i ena röret med matte Louise Holmqvist bakom sig. Titti Hedlund och Snöa i det andra.
Men när hundarna väl kom ut ur bilarna var det nästan som om de ville visa hur fel deras mattar och hussar haft. För det var många väldigt duktiga och modiga hundar som mötte utmaningarna på cementgjuteriet i Slind.
Lea som tillhör Eva Lindström.Yvonne Lindvall och Reuben.Titti Hedlund och Snöa.Ester och Viccan Öster.Lad och Anna Jonsson.
Som avslutning fick de åka skottkärra. En del hundar sökte lite trygghet genom att titta sin matte i ögonen. Och när matte tittade tillbaka med en blick som sa ”det här fixar du” så gjorde de det. Rörande att se en sådan tillit.
Här är en film med pudeln Ture och Ulrika Normark som visade att det inte var första gången han åkte skottkärra.
Nästa gång är vi på ett nytt ställe. Med nya utmaningar. Glöm inte pannlampan! =)
Affe och Annica Nyström pussas.Cocos som tillhör Jeanette Johansson.
När jag avslutade helgens viltspårkurs gav jag deltagarna en läxa. Inom den närmsta veckan skulle de lägga ett till viltspår på egen hand med den klöv de fick ta med sig. Detta för att våga, för att komma igång, medan man är lite uppfylld av det man varit med om och lärt sig på kursen.
Nina Rantanen var först ut. Här är hennes brev och bildbevis. Bra tips också om rått älgkött doppat i blod =)
Hej,
Idag har vi VÅGAT! 🙂 🙂 🙂
Jag ville ge Merlin några dagar att fundera på saken innan vi körde.
Men idag la jag spår åt honom och till min 2åriga tik Embla. Jag funderade på hur jag skulle göra belöningen bättre och tog små bitar rå älgkött doppat i blod som jag la ut en liten bit av på två ställen i spåret (ca 300meters spår) och resten,några bitar i slutet.som att stimulera att han funnit den ”döda älgen”.han spårade som en toker!!jag hade väldigt svårt att hinna med han.. 😛 å så var det nästan mörkt ute oxå. Liggtiden ca 3timmar. Embla var oxå jätte duktig på sitt lite enklare spår och kortare Liggtid.
Jag tror jag har två framtida viltspårs champions här hemma! 🙂
Tack för en super rolig kurs!
Mvh/Nina Rantanen & Merlin
Dio – en svartvit sheltie som blev såååå mallig när han bar klöven.
I helgen var det viltspårkurs. På lördagen blev det två kortare introduktionsspår. På söndagen klev jag upp extra tidigt och lade ut åtta viltspår som fick ligga till sig i cirka fyra-fem timmar innan kursdeltagarna kom och hundarna släpptes på.
Det gick bara fint! Vilka härliga hundar, mattar och hussar som var med. Kolla in själv på bilderna, och filmen ovan, hur bra det gick =)
Längst ned kan du läsa vilka tips deltagarna fick med sig hem för att våga fortsätta träningen efteråt.
Att tänka på när du ska träna viltspår med din hund
Medvind. Se till att spåren i största möjliga mån läggs i medvind, vinden i nacken, de första gångerna. I andra hand sidovind. Undvik motvind så mycket det går under de första 10-15 spåren. På så vis ”tvingas” hunden att verkligen sätta ned nosen i marken och spåra, den får en vana att lösa uppgiften på det sättet. Blir det ofta motvind i början kan hunden festas att ”fuska” och gå med huvudet högt – vilket ställer till problem senare när spåren blir längre och krångligare.
Synretning. Den första tiden kan du låta hunden sitta i bilen och se hur du går iväg med klöven för att lägga ut spåret. Detta för att den ska ”gå igång” och förstå vad den ska göra. Det gör inget om den skriker och gapar =) Efter några gånger, eller ganska snart beroende på vad du har för hund, kan du ”smyggå” ut spåret utan att hunden har sett det och sedan åka till platsen och spåra.
Liggtider. För att ett spår ska hinna ”landa” i marken bör det ligga åtminstone 15-20 minuter. Men ganska snart kan du utöka liggtiderna till några timmar, och sedan testa fem timmar, åtta och tolv – som exempel. Prova dig fram och avancera allt eftersom hunden får mer erfarenhet.
Andra personer. När hunden börjar bli säkrare och ni börjar få ett bra samarbete börjar du be kompisar och familj att gå ut viltspår till dig. Be dem gärna hänga med bakom ifall det blir för klurigt någonstans så den kan förklara hur den har dragit spåret. Det är nyttigt att inte veta exakt var spåret går – och roligare. Risken är också att du omedvetet styr hunden när du själv gått ut spåret – vilket gör att den tappar självförtroende.
Snitslar. Snitsla spåren noga i början så du vet var du har gått. Men var beredd på att hunden kan gå någon meter vid sidan av spåret ifall det är sidvind. Styr inte! Tunna sedan allt eftersom ut snitslarna och gå då och då spår som är helt osnitslade. Det tränar upp din tillit till hunden, och ert samarbete.
Miljön. Se till att variera miljön som du lägger spår i. Variera mellan ”snäll” sandhedsskog, tätare skog, kalhygge, klippt lägda, sandtag, kalhällar och låt spåren passera bäckar samt grus- och asfaltvägar. Dra inte spåret bara rakt över, passa på att göra en liten klurighet genom att vinkla litegrann åt något håll.
Våga. Våga bege dig ut i skogen nu. Ta med laddad mobiltelefon och använd olika fiffiga kart- och spårappar om du känner dig osäker. Eller en gammal hederlig kompass och karta. Allt som gör dig tryggare och gör att du vågar lägga spår är bra. För det är värt det! Det är så roligt att se sin egen hund få briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av er samarbete =)
En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.
Förra helgen gick jag en kurs i Mantrailing i Piteå för Christer Hansson. Här kan ni läsa mer om honom och hitta utbildningslänkar. Tanken var att jag ville få ”lite mer kött på benen” när det gäller mer avancerade spår som hårda spår, spår i stadsmiljö och framförallt id-spår med så kallad smeller. Jag vill påstå att jag fick enormt mycket kött på benen. =)
Christer Hansson inledde kursen med teori.
Kursinnehållet summeras ganska bra i den film som jag totat ihop. Jag har filmat snuttar från både lördag och söndag. Du förstår mer av filmen om du läser mitt inlägg först =)
Först fick hundarna lära sig att förknippa smellern, en bomullskompress som matte/husse hållit i, med det spår som sedan följde direkt efter. För att tydliggöra noggrannheten fick förarna stå grensle över hundarna och hålla i selen. Allt eftersom gavs hundarna mer och mer frihet i en lina. Men när man ska presentera en ny miljö för hunden, exempelvis en grusplan, är det bra att backa tillbaka till raka enkla ”fotstegsspår” där man håller i selen. Nästa spår får de gå lite friare.
Vi började på gräs, och snart blev det svårare med korsade spår och smittade ytor – alltså att spåret går genom ett område där massor av människor har trampat runt.
Efter det blev det samma sak fast på grus. Först fotstegsspår för att lära känna den nya miljön, sedan lite friare. Sedan korsande spår och smittade ytor.
Svårigheterna ökade enormt snabbt och Christer Hansson påpekade att kursen var främst för oss människor, inte hundarna. Vi fick en bra bild av hur man ska jobba på de olika nivåerna. Och hundarna hängde ändå med ganska bra trots den snabba stegringen.
Andra dagen var det typ snökaos i Piteå. Från gröna gräsmattor ena dagen till fluffig snö andra dagen. Var väl inte exakt vad vi planerat men vi fick göra det bästa av saken. Det fick bli några snöspår och sedan inomhusspårning.
Då höll vi till på Hundvis lokaler i Bergsviken. Hundarna fick spåra i träningshallarna på konstgräset och sedan betonggolvet. Det var för himla läckert att se de hundar som lyckats hänga med i utbildningen under helgen och som verkligen SPÅRADE på dessa svåra och redan smittade ytor!
Gissa om jag fått blodad tand nu? Nu får vintern allt vackert vänta några veckor till för jag vill SPÅRA! =)
