Den 9:e februari började kursen som handlar om att Våga tävla lydnadsklass 1. Häromdagen var det fjärde träffen. Nu börjar deltagarna ha kommit en bra bit på väg i sin träning. Se själva här på bildspelet! =)
Snart är det dags för låtsastävlingen. Alla moment sitter inte för alla ekipage än, men det är inte det viktigaste just nu. Det viktigaste är att få testa lite på vad det innebär att tävla – och få tävlingsnerver … =)
Rackarungarnas Hundskola och hundspannsföretaget Rascal Huskies har i samarbete arrangerat en musherkurs, som du kan läsa mer om här. Här får deltagarna lära sig att köra hundspann på riktigt.
Först fick de två pass på vardagskvällar. Sedan åkte vi ut på en längre tur en helg och njöt av hundarnas arbetsglädje och det vackra vädret.
Efter det åt vi viltskav och uppstekt potatis i grillkåtan. Och deltagarna fick naturligtvis var sitt Musherkörkort =)
/ Susanne
I lördags höll jag i en klickerkurs. Det är en sorts nybörjarkurs för dem som vill få kläm på hur det här med klicker fungerar egentligen. Vi fortsätter med del två nästa söndag.
Under kursen fick deltagarna testa att klicka varandra. Det är enormt lärorikt på många sätt. Den som agerar hundägare får lära sig hur viktigt det är med tajming på klicket, eller plinget som vi använde nu för att inte störa hundarna. Hundägaren får också en förståelse för hur viktigt det är att sätta upp kriterier, alltså olika delmål, för när ett pling ska utdelas.
Den som agerar hund får tillfälle att känna den glädje när man förstår. Varje pling skulle innebära att den som var hund fick 1 000 kronor – fast tyvärr bara på låtsas. ”Hunden” fick också tillfälle att känna den tveksamhet man kan känna som hund om det blir alltför rörigt.
Helt enkelt en supernyttig och jätterolig övning. Se själva här ovan när Ann-Britt Strömberg agerar hundägare och klickar sin ”hund” Janet Johansson. =)
Igår var det allmänlydnadskursens fjärde träff. Nu blev det tufft och riktigt roligt!
Fram till nu har vi varit inomhus och tränat på bland annat att gå i koppel, både fot och vid promenader, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar och massor av kluriga inkallningar.
Nu var det dags för miljöträning. I varje valpkurs och allmänlydnadskurs vill jag lägga in ett sådant pass. I mina ögon är det en enormt bra träning som gör att hunden får ”gaska upp sig lite” och skapar en väldigt bra tillit och ett samspel mellan förare och hund. Det är därför jag även tagit fram det speciella konceptet med Rambokurs – då vi går ”all in” på det här med tuff miljöträning.
Men nu blev det lite Rambo light i form av trätrappor och gallertrappor, gå på plåt, balansera på ett plank, samt klara mörker, krypa i trånga utrymmen, bli lyft och lagom pressad.
Till exempel hade vi en situation där en av deltagarnas hundar inte ville gå i en trätrappa. Det var enligt hunden riktigt läskigt. Matte gick före och peppade, och jag hjälpte till där bak med hurtfriska tillrop och en del puttande när det behövdes. Hunden började pipa i sin oro över detta läskiga. Men vi jobbade vidare och hux flux var han uppe och kunde ta emot mattes jubel. Och vet ni – nästa gång gick han helt själv! Ni skulle ha sett hans stolta svans.
Om vi hade stannat där i trappen när han började pipa, och tyckt synd om honom och lyft ned honom, vad hade vi lärt honom då? Jo, att han har helt rätt i att det är alldeles för läskigt – fastän det bara är en vanlig trätrapp. Vi hade lärt honom att ”Om det dyker upp något läskigt så behöver jag bara pipa så slipper jag”. Vi hade fått en hund som inte utvecklats något alls, snarare tvärtom.
Men vad hände nu istället? Jo, han insåg att matte har koll på läget. Om hon säger att något går att göra – så går det! Och han fick växa, se att han klarade detta läskiga och att det inte var några problem att våga göra det själv sen. Han utvecklades på många sätt. Och han och matte lärde känna varandra ännu lite djupare.
Det är det som är så roligt att se på just miljöträningspassen. Det blir först lite av en chock för mattarna och hussarna när jag säger ”Klättra där, balansera där”. Jag ser på deras miner att de tänker ”Det går ju inte, den där instruktören har ju en skruv lös”. Men så provar de. Och det går! De ser sin hund växa i sitt mod för varje trapp och för varje situation. De får en sådan nöjd och stolt min. Båda mattar, hussar och hundar. =)
Jag avslutar med en hälsning till mina mysiga allmänlydnadsdeltagare:
Tack för igår hörni! Svettiga, rosiga och andfådda var ni. Och glada! Skitbra jobbat!
/ Susanne
Igår startade årets första allmänlydnadskurs. Äntligen. Så roligt att få träffa mitt nya kursgäng.
Efter första träffen kan jag konstatera att det ser mycket lovande ut. Som vanligt väldigt engagerade hundägare. De köper också mina argument om korvens viktighet i hundträning =)
Allt handlar om att såväl hundar som människor vill ha betalt för ett bra arbete. Om du inte får lön av din arbetsgivare som kommer du att komma lite senare på morgonen och gå lite tidigare på dagen. En dag kommer du inte alls.
Så är det för hundar också. Om de kommer snabbt och fint på en inkallning bör de få betalt i form av en trevlig godis. Är det extra svåra utmaningar och störningar, som på en kurs eller inlärning av nya saker, bör det handla om en nivå av korv, köttbullar och liknande. Är det lite enklare kanske det duger med Frolic eller annat.
Det finns de som säger att hundar gör saker bara för att tillfredsställa sin ägare, bara för att de har en stor vilja ”to please”. Men ALLA hundar gör det för sin egen vinnings skull. De gör det för beröm, uppskattning och i många fall godis eller leksak av sin ägare. Schäfer, border collie och liknande hundar ser många gånger ut att verkligen bara göra det för att de älskar sin förare. Men de vill också ha lön. De är bara lite billigare i drift.
Andra hundar, som riesenschnauzer och rottweiler, kan ofta veta sitt värde och är inte beredd att köpa ned sig. Det ska vara ”real stuff” för att duga. Håller du med? =)
Apropå raser: Har du koll på raserna i mitt nya kursgäng? Här kommer bilder – som inte alltid visar dem från den lätta sidan =) Facit hittar du längst ned, men fuska inte. Kämpa först!
Från överst och nedåt: Welsh springer spaniel, boxer, terrier brasileiro, golden retriever, portugisisk vattenhund, australian shepherd (aussie), lagotto romagnolo och jämthund. Hur många rätt fick du? =)
I går hade vi kursavslutning med allmänlydnadskursen. Det är sorgligt att allt det roliga är slut för den här gången.
Men vi fick glädjas åt en imponerande tricksuppvisning som deltagarna hade haft i läxa. Vi fick se allt från pussar, hopp genom armar och upp på ryggen, till backa runt matte, ”high five” med fötterna och inkallning förbi godisar.
Kolla in och låt dig inspireras till nya stordåd med din hund =)
Alltså jag säger bara det – vilka ekipage som var med på den första Rambokursen! Vilken utveckling de alla har gjort under kursens gång. Hundarna hade lite skakiga knän den första gången på cementgjuteriet. Nu klättrade de runt brummande, blåsiga turbiner som nästan ingenting.
Och vilket samspel hundarna har utvecklat med sina förare. Vilken tillit! Från hög höjd vågade många hundar placera sig på mattes axel och litade på att hon klättrade ned och släppte ned dem på marken. Så himla kul att se. Den här kursen kommer att bli fler gånger! Nu ska jag sluta skriva så du kan kolla på bilderna istället! =)
I måndags var det tredje kurstillfället på allmänlydnadskursen. Som en kul grej fick de testa att lära sina hundar att gå slalom mellan benen. Vissa hade redan koll på det där – det syntes. Kolla in Sara Bergman och Prinsen till exempel. Vilken show! =)
Vi tränade även på kloklippning. Det kan tyckas basalt, men jag märker att många tycker att det är läskigt. Tanken på att klippa i pulpan är för många skrämmande. Så jag gör mitt yttersta för att avdramatisera det hela. Deltagarna får också mina nio tips för en lyckad kloklippning. Här får du dem också. Alltid hittar du något matnyttigt – hoppas jag =)
Nio steg till lyckad kloklippning – enligt Rackarungarnas Hundskola
Jag har märkt att oväntat många hundägare tycker att det är jobbigt att klippa klorna på sina hundar. De känner sig osäkra, de är rädd att klippa i pulpan och att det ska börja blöda. Lugn, lugn. Här får du nio tips som gör att ni lyckas bättre nästa gång.
1. Se till att ha bra belysning. Ta av dig lite kläder så du inte toksvettas. Skär upp korv eller annat smarrigt i små tärningar och ha dem inom räckhåll. Ta fram klotången.
2. Få ned pulsen. Se till att lugna ned dig själv innan du kör igång. Slut ögonen och ta några djupa, seriösa, andetag. Hoppas att du inte tycker att det här låter som flum – för det är viktigt. Om du är mer eller mindre hysterisk redan innan du börjar klippa – ja, då kommer inte precis din hund att vara en cool filbunke heller.
3. Sätt dig på golvet med hunden. Bjud på lite korv. Mys. Klia den på bringan, bakom öronen. Känn hur både du och hunden går ned i varv. Ta fram en tass. Nu gissar jag att det kan bli lite brottningsmatch. Eller mycket. Behåll lugnet och beslutsamheten. Ta hjälp av någon om det behövs. Hunden ska inte kunna tjorva sig ur den här situationen.
4. Klipp cirka tre till fem millimeter av EN klo. Behåll greppet om tassen och hunden. Ge korv, mycket korv så att hunden får riktigt bra betalt för en ynka klo. Mys. Klia den på bringan och beröm. När hunden är lugn kan du avsluta kloklippningen för en stund. Särskilt om den verkligen tycker att det här är jobbigt. I så fall ska du göra om de här stegen många gånger och ge hunden skamlöst bra betalt för EN klo, i form av korv eller annat som den gillar skarpt.
5. Handlar det mer om att det är du som tycker det här är jobbigt så fortsätter du med nästa klo. Se till att ta god tid på dig, andas djupt så att pulsen går ned. Så att du sänker din energinivå – som Cesar Millan skulle ha sagt. Klipp – ge korv. Sikta inte ihjäl dig på varje klo så att hunden börjar sprattla av tristess att ligga still. Placera klotången över klon, bestäm dig och klipp!
6. Har du en hund som skriker? Och du tror att den skriker för att det gör ont? Lugn, lugn. Alla hundar har sin egen taktik. En del skriker inte alls. En del skriker när man klipper helt korrekt, utan att det tar i pulpan. Men de märker inte när man verkligen klipper fel och det börjar blöda. En del är tvärtom. Så låt inte det påverka dig och göra dig ängslig. Sååå ont gör det inte när du klipper fel.
7. Nu kommer vi till den viktigaste punkten. Om nu detta ”fruktansvärda” händer, det som du fasar för – att du verkligen råkar klippa i pulpan – ja då sätts din självbehärskning på prov. Du SKA låtsas som om ingenting har hänt. Du ska ta ett sansat, djupt andetag. Du ska klippa minst en, men gärna två-tre, klor till innan du i en lugn och fin ton ber om lite toapapper så du kan torka bort ett par bloddroppar. Även om hunden skriker och sprattlar. Okej? För lyckas du här – ja, då kommer kloklippningen snart att vara lätt som en plätt. Faktiskt. Då känner hunden att du har koll på läget och att den kan överlämna det här till dig.
8. Klipp klart alla klor i din takt. Avsluta med korv och mys. Säg sen inte ett peppande ”jah” och låt hunden studsa upp – som för att fly från det otäcka. Låt hunden kliva upp på ett sansat sätt för att behålla känslan av lugn och kontroll. Fira att du varit så duktig!
9. Jo, en sak till. Köp ny klotång en gång per år. Då är den vass och klipper av klon på ett effektivt sätt. Du märker inte själv om du har en slö klotång – men hunden märker det. För då blir det mer som att klon ”nyps” av och då känns det mer. Så satsa på en ny tång då och då – det är det värt.
/ Susanne Lindberg
Äntligen har vi haft premiär för allmänlydnadskursen! Det är alltid lika spännande, vad är det för deltagare som kommer och på vilken nivå blir det bäst att lägga sig?
Det visade sig att alla i det här gänget redan var på en rätt hög nivå. Så kul – då är det bara att fortsätta gasa uppåt liksom.
Vi övade bland annat på sitt kvar och ligg kvar, samtidigt som matte eller husse gjorde lite knasiga övningar som hundarna skulle motstå och bara lugnt sitta eller ligga kvar. Det gick finemang.
Se också här på filmen hur trevligt fotgående många redan har tränat upp.
Till nästa gång ska jag komma laddad med en drös övningar som förhoppningsvis ger dem en större utmaning. =)
Idag var det dags för tredje träffen på Rambokursen. Nu börjar både hundarna och förarna vara varma i kläderna. Det krävs lite extra för att det ska bli en nivåhöjning för dem.
De flesta fick sig en utmaning med de extrema gallertrapporna och det bullriga, dammiga pannrummet med gallerdurk till golv som fanns på sågen i Kroksjön.
Nu är det bara två gånger kvar. Platserna är hemliga fram till träningsdagen. Deltagarna får bara en anvisning om var vi ska träffas. Sista gången har jag lovat något utöver det vanliga. Det kommer att behövas – för det här gänget är riktigt tuffa =)
rackarungarnashundskola.com 