Fredag den andra mars är en dag som jag sent ska glömma. Det var då jag hämtade 8 av 80 hundar som länsstyrelsen och polisen hade beslutat skulle omhändertas. I vanliga fall är det ofta Carl-Johan Waller, Bodbysund, som tar hand om dessa fall. Men det fanns ingen chans i världen att han rymde alla 80 hundarna hemma hos sig. Så han ringde runt till några bekanta.  Han ringde oss eftersom han hoppades att vi hade några hundgårdar kvar sedan slädhundstiden. Det hade vi. Så vi ville hjälpa till.

Jag gick in i ladugården där hundarna förvarades. På kalt betonggolv stod rader med hundgårdssektioner. Inga luckor så de kunde springa ut och rasta sig, nej – både kiss och bajs hamnade på betonggolvet där de sprang omkring. Ungefär fem hundar fanns i varje hundgård, som var gissningsvis 2×3 meter. Något bord fanns att hoppa upp på, men inga bäddar eller någon strö/halm. Jag fick veta att hundägaren ordnat EN hundskötare som bodde på plats och skulle sköta om alla hundarna. Jag skulle INTE hinna med att mata, rasta, fixa pälsvård för alla dessa. Och det var också därför vi var där.

Vi fick hem fem finska lapphundar och tre lapska vallhundar. Stanken från dem var obeskrivlig. Hundar ska inte lukta så! De finska lapphundarna hade bara tjorv, äckel och tovor i sina pälsar. De lapska vallhundarna var något bättre eftersom de har kortare päls.

Ett par dagar senare satte jag och en kompis igång med att fixa pälsen på en hane. Vi höll på i tre timmar och var ändå inte helt klara när kompisen var tvungen att dra på ett ärende. Jag kollade med Carl-Johan och fick tack och lov tillåtelse att lämna de återstående fyra finska lapphundarna till hundfrisör Åsa Brandt i Skelleftehamn. Så gudomligt – åka dit med megatoviga stinkbomber och hämta ut fluffiga, väldoftande vovvar!

Sedan dess har vi försökt att ge hundarna ett bra liv i väntan på det slutgiltiga beslutet. Men den tidigare hundägaren har överklagat massor av gånger och allt har dragit ut på tiden.

Nu är det äntligen klart. Nu kan dessa hundar äntligen få nya hem där hundägaren har tid med dem, tid för långa promenader, aktivering och pälsvård. Så jag vill passa på att presentera de hundar som har bott hos oss så kanske du hittar en favorit? Nu på onsdag flyttar de till Carl-Johan. Kontakta i så fall INTE mig utan Carl-Johan Waller, han uppskattar att få meddelanden via messenger på Wallers djurpensionat.

Ganska snart efter att hundarna kommit till oss insåg vi att vi måste ge dem namn för att kunna skilja på dem. Det är ju praktiskt när man ska berätta något för sambon eller barnen, att man har ett namn, än att säga ”den där stora fluffiga hanen” eller nåt liknande. Namnen har kommit till när vi lärt känna deras personlighet. Jag ska inte påstå att hundarna vet exakt vad de heter hos oss, så vill du byta namn går det säkert jättebra. Men kolla in våra först! =)

Chewie, en stor, fluffig, trygg finsk lapphund. Snäll och godmodig. Går bra att hantera. Går gärna promenader och går bra att cykla med. Gillar att gosa. Född 2014.

Mysak, en energisk lapsk vallhund som gillar att apportera och kampa. Älskar att mysa och bli kliad på bröstet. Går att cykla med men är lite lat. Är därför något knubbig. Är lite spänd i relationen med andra hanar. Men tikar går bra. Har bott med Mattanten. Född 2013.

Nalle, en supertrevlig vit finsk lapphund. Riktigt social och lättsam. Fick heta Nalle för att han ser ut som en isbjörn. Gillar att promenera och går bra att cykla med, kan till och med dra lite framför cykeln. Den här vovven passar lätt in var som helst. Född 2016.

Lilla My, en trevlig, intensiv vit finsk lapphundstik. Ganska mjuk och lägger sig lätt på rygg när man ska gosa. Hennes päls har varit som en magnet för kottar, pinnar och sånt. Hon fick en valp i början av maj. Så nu ser hon förskräcklig ut i pälsen. Men hon blir nog fin snart igen.

Han-Solo, Lilla Mys valp. Är cirka tio veckor idag. En supertrevlig hanvalp som har fått socialisera sig med våra andra hundar och lekt med 10-årige sonen. Han fick heta Solo eftersom han var själv. Men sonen ändrade det till Han-Solo från Star Wars. Grymt trevlig vovve.

Socker, en supersöt grå finsk lapphundstik. Hon fick heta Socker just för att hon är så förskräckligt söt!! Man smälter direkt man ser henne. Hon är alltid glad och positiv. Något hysterisk i sin iver ibland, men hon blir lugn när hon får total, ensam uppmärksamhet. Född 2017.

Happy, en glad lapsk vallhundstik. Hon verkar ha fått mycket uppmärksamhet tidigare då hon är väldigt social och kan en del tricks, som att snurra runt på bakbenen. Just för att hon är så glad fick hon heta Happy. Född 2013.

Mattanten, eller Tanten, en äldre lapsk vallhundstik som har ett stort intresse – mat! Hon äter inte som vanliga hundar – hon inhalerar maten och håller nästan på att sätta i halsen, även om hon får äta ifred. I kroppen påminner hon om Tjuren Ferdinands mamma, svankryggig och med tydliga höfter – även om de är knubbiga. Inte den snyggaste i gänget, på bilden är hon dessutom i fällning, men åh vad jag unnar henne en skön tillvaro hos en trevlig familj. Har bott med Mysak, de båda gillar varann. Född 2013.

Notera: det handlar om finsk lapphund och lapsk vallhund. Båda raserna har lätt till skall, de gillar att skälla och gör det gärna och ofta, särskilt utomhus i hundgård. Inomhus går det betydligt bättre. De är inte särskilt skälliga i samband med hundmöten, då uppför sig alla bra. I stort sett ingen drar i kopplet på promenader. Alla är glada och sociala. Hör av dig till Carl-Johan Waller om du vill veta mer.