Då och då ser jag hur folk tränar stabiliteten i sitt, eller ligg, stanna kvar genom att dra lite i kopplet. De har alltså kommenderat hunden sitt, sagt stanna kvar, och gått iväg inom kopplets längd. Sedan drar de i kopplet, som för att dra hunden till sig, men hunden ska komma ihåg kommandot stanna kvar och inte låta sig rubbas.
Många tycker nog att det är ett bra sätt att träna stabilitet på sittandet, eller liggandet. Men jag tycker inte om det.
Jag vill att min hund ska kunna lita på mig. Den ska kunna lita på det jag säger, och det jag signalerar med övriga kroppen. Om jag tränar inkallning så ropar jag hit (rösten) och vänder mig om och småspringer (kroppsspråket) för att visa hunden vad jag menar. Skulle jag vilja få stopp på hunden så säger jag ett bestämt stanna (rösten) och tar ett steg mot hunden och sätter upp handen som en stoppsignal (kroppsspråket).
Därför tycker jag att det blir fel av att säga stanna med rösten och sedan säga motsatsen med kroppen. Om du verkligen, verkligen tycker att dra i kopplet är en bra övning som du bara måste ha med kan du istället låta en väl vald kompis dra försiktigt i kopplet medan du, med både röst och kropp, visar att hunden ska stanna och inte låta sig luras. Så fortsätter du att vara den kloka och trygga ledare som hunden är van vid =)
Fast ännu hellre: skit i hela den dumma övningen. Träna istället stabiliteten genom att någon spelar fotboll eller tennis intill och ”råkar” slå bollen alldeles framför hunden. Eller att någon kastar mjukisdjur, hoppar och hjular, skrattar. Klarar vovven även att grannens katt rejsar förbi?
Vad säger du om mitt resonemang? Kommentera gärna.
rackarungarnashundskola.com 
Låter klokt det du säger tycker jag. Kanske för att jag gör som du beskriver ;-). Tränarjust nu vår väldigt härliga dvärgschnauzer att stanna kvar på anvisad plats samt att stanna/stoppa när vi är ute och det känns som att tydlighet definitivt är det som gäller med vår donna :-).
Låter bra det Anna! 🙂
Mycket bra skrivet är ju helt onödigt att förvirra hunden med dubbla budskap i onödan.
Tack Roger! 🙂
Håller inte med dig. Jag använder mig av principen att dra i kopplet när jag tränar sitt ,ligg eller stå. Jag tycker inte att hundar blir förvirrade för fem öre, utan snarare så blir det tydligare vad som förväntas av dom. Eftersom koncentrationen ökar, och medvetandet om var hela kroppen finns hamnar i fokus så går inlärningen fort och ramarna/reglerna blir tydliga. Mina kommandon ska vara lätta att förstå för hunden, den ska veta att säger jag sitt är det sitt. Den ska inte behöva grubbla på mina andra signaler. Om jag spårar och råkar trampa fast linan så ska hunden inte behöva fundera på om det var en tillrättavisning utan den ska vara trygg i mitt muntliga spår-kommando och inte börja läsa in orelevanta signaler. Om jag lämnar hunden sittande inför en tävlingsinkallning och får en närgången geting efter mig så ska jag kunna tokspringa i från hunden och veva med armarna och tjoa utan att hunden ska läsa in mitt beteende som att jag vill att den ska komma springande efter mig. Den ska bara lyssna till mina muntliga kommandon, visslingar eller andra inlärda kommandon. Mina hundar ligger i en positiv förväntan när jag drar i kopplet och dom är i en fast position. Inte som hunden på bilden som ser ut att vilja slippa eländet (kanske har man förmedlat fel budskap). Det är lite om hur jag ser på det hela.
Tack för din kommentar. Jag använder mitt kroppspråk mycket när jag tränar in saker, för att tydliggöra hur jag vill att det ska vara. Till exempel med valpen – när den ska lära sig sitt stanna kvar så visar jag tydligt med handen ett stopptecken. Sedan arbetar jag förstås successivt bort kroppsspråket – i alla fall inför tävling. Men ofta fortsätter jag att använda hela kroppen för att visa min glädje eller liknande.