Att det händer en gång må väl vara. Det behöver jag inte jaga upp mig över. Inte ens om det händer två gånger. Men nu har det hänt så pass många gånger att säkringen har gått. Nu måste jag få skriva av mig.

Det handlar om dessa människor som hör av sig om hundträning. Det kan handla om att få tips, eller kolla när jag ska komma till västkusten, Skåne, Värmland eller Örebro nästa gång för att hålla kurs.

”Vi skulle så gärna träna för dig men vi bor ju i Västerås så det går ju inte.”

Så de vill ha hjälp på distans (absolut det funkar) eller att jag kommer ned till dom för att hålla helgkurs eller läger. Och nu ska ni missförstå mig rätt: jag åker gärna på olika tillställningar/läger jag blir inbjuden till. Men säkringen går när man säger att det INTE GÅR ATT ÅKA TILL MIG!

Vet du vad: det går alldeles utmärkt. Det finns vägar som bär ända upp till mig och vägarna fortsätter faktiskt drygt 60 mil till norrut innan landet tar slut. Vägarna är helt klart körbara, asfalterade, plogade på vintern, ofta viltstängsel så du inte riskerar att köra på en älg, ren eller det som oftast är i vägen – isbjörn.

Vet du vad: det finns även en flygplats där jag bor. Ifall du vill snabba på processen lite.

Vet du vad: det finns affärer, köpcentrum med RULLTRAPPOR (jodu lyxigt har vi det här uppe), bensinmackar, laddstationer, mäktigt kulturhus (som är jätteomskrivet i media), hotell (flera faktiskt) campingar, badhus, slalombackar, fina vandringsleder, fina badstränder, lagom med folk – trevligt folk.

Vet du vad: det är inte isbeklätt året runt. Det är knappt 15 minus som kallast på vintern längre. Vi har varma somrar, ja – onödigt varma om du frågar mig. Så du kommer inte att frysa ihjäl om du kommer sommartid. Kommer du på vintern kan det vara skönt med täckbyxor. Jo, det går att köpa i välsorterade affärer. Eller så köper du när du kommer hit. Jag kan visa hur man gör.

Vet du vad: jag bor här för att jag gillar det. Inte för att någon tvingar mig. Tvärtom: när jag varit söderut så är det så skönt att komma hem. Här är det tyst, inte en massa folk i skogen när jag går mina hundpromenader, väldigt få fästingar, frisk luft och du kan se stjärnorna på kvällen. På vintern alltså. På sommaren lyser solen nästan hela tiden. Du kan ta med en sån där sovmask för ögonen om du har svårt att sova när det är ljust.

Vet du vad: myggen är inte så många eller så stora som du tror. På vintern finns det inga – så kom då om det känns läskigt. På försommaren är det lite extra mygg, men de dör av en liten klapp, de biter sig inte fast, de sprider inte lika mycket elände som fästingar. Jag tar MYCKET hellre några mygg än fästingar.

Jag hoppas att jag har fel. Men jag börjar tro att många människor tycker att det är finare att åka söderut än norrut. Det är liksom mer ”klass” att åka söderut. Åker man norrut är det av tvång – för att man ska sitta i fängelse eller nåt? Helknasigt. Och dom som tycker så bor typ i Trollhättan och har aldrig varit mer än två timmar bort från sitt hem. Det har varit gränsen. Längre än så kan man ju inte åka? Men herregud så liten världen blir då! Så begränsad man blir om man sätter sådana regler för vad som går och inte. Har ni aldrig sett och hört Gunde Svan på Fångarna på fortet? ”Ingenting är omöjligt”. Just det.

Jo, det finns några undantag såklart. Jag vet en dansk kvinna som kom på sommarläger hos mig, jag vet en tjej från Öckerö utanför Göteborg som kan tvärbila (köra bil lite snabbt och oproblematiskt) upp till mig för hundtävlingar, jag vet ett par stockholmare som också kom för läger. Så vissa sörlänningar KAN tänka utanför boxen. Det går. Om man vill. Och ids.

Men alltför många har bara bestämt sig. ”Vi bor i Örebro så vi kan ju inte komma till dig”. Så himla begränsande. Det är som att aldrig våga smaka en ny maträtt. Det är som att aldrig se ett nytt program på tv. Det är som att aldrig se en film som man inte redan sett. Tänk vad man kan gå miste om då? Du kanske aldrig får smaka tacos, aldrig se ”Marko och Irma” och tänk om du går miste om ”Tillbaka till framtiden 4”. Så jädra trist!